Kapitulera 2, eller var det 3?
Miriam: "4!"
Emelie: "2!"
Miriam: "Men jag är säker på att . . "
Emelie: "TVÅ!"
Miriam: "Men . . "
Emelie: "Nej, inga men!"
Miriam: "Men . . "
Emelie: "Nej sa jag ju!"
Miriam: "Skulle vi skriva en story eller?"
Emelie: "Jo . . Men du behöver en mattelektion först!"
Miriam: "Vill inte!"
Emelie: "Okej!" *Ger Miriam en miniräknare* "Här har du!"
Miriam: "Vad är det här?" *Biter i miniräknaren*
Emeile: *suck* "Nu börjar historien!"
¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤
Kapitulera ??
Mats öppnade ögonen. 'Var fan är jag,' tänkte han. Han låg i ett dike fyllt med grönt slem.
"Jag ska mörda den jävla alven," fräste han. "Det var han som började med att hoppa av det jävla tåget."
Att det var hans eget fel, eftersom han hoppat efter slog honom inte.
Samtidigt en bit bort kvicknade Legolas till. Han satte sig upp. Det gjorde ont överallt utom i hans lilltå.
"Pucko!" skrek han. "Var är du?"
"Pucko är äckligt," hörde han Mats röst.
"Nej!"
"JO!"
"NEJ!
"JOOO!"
"Kanske!"
"Käften!"
Det vart alldeles tyst. Legolas ville inte vara den som bröt tystnade eftersom han var den som skrikit 'käften'.
Han reste sig upp och gick åt det håll han hört Mats röst ifrån.
"Kom inte hit, bögjävel!" skrek Mats.
"Jag är inte bög!"
"JO!"
"PUCKO!"
"Pucko är äckligt!"
"KÄFTEN!" skrek en tredje röst.
Legolas och Mats vände sig om. Där stod ("Trumvirvlar, tack!" *drrrumm*) SMURFARNA!
"Ni ska inte vara här," sa Mats.
"Helvete," sa SMURFARNA i kör.
"Kom vi sticker och terroriserar Bambi," sa en av dom.
Och med ett poff försvann dom i ett rosa rökmoln.
"Vad ska vi göra nu?" undrade Legolas.
"Vi kan sjunga sånger," sa Mats.
"Jag vill inte sjunga," sa Legolas.
"Dricka apelsinjuice och vodka då?"
"Du är knäpp," utbrast Legolas. "Nu tänker jag ta självmord."
Med dom orden kastade han sig på järnvägsspåret som dykt upp från ingenstans. Efter fem minuter tröttnade han på att ta självmord. Tåget kom ändå inte. Han satte sig upp och såg sig omkring.
Mats hängde uppochner i ett träd. Han var fascinerad av myrorna på stammen.
(Miriam: "Det var han inte alls!")
Okej, han var.korkad?
(Emelie: "Ja!". Miriam: "Nej!")
Han.borstade tänderna med en diskborste. Legolas stirrade på honom.
"Vad fan håller du på med?"
"Borstar tänderna ser du väl," svarade Mats och trillade ner ur trädet.
"Klant!" sa Legolas.
Innan Mats hann svara fick Legolas ett meddelande på sin mobil:
"Ni skall härmed infinna
er i Vattnadal.
Det gäller världens framtid.
Skynda er, sölkorvar.
Elrond, Vattnadals herre.
Besök min hemsida: www.Vattnadalsherre.com
"Fan också," sa Mats. "Jag som har semester!"
"Vi är inga sölkorvar!" utbrast Legolas.
Dom ringde genast efter en taxi. En kvart senare var dom framme i Vattnadal. Legolas betalade med sitt reservläppstift som var neongrönt och självlysande.
¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤
Emelie och Miriam: Kommentera snälla!!! Annars skriver vi inget mer!!!
Där är knappen
I
I
V
Miriam: "4!"
Emelie: "2!"
Miriam: "Men jag är säker på att . . "
Emelie: "TVÅ!"
Miriam: "Men . . "
Emelie: "Nej, inga men!"
Miriam: "Men . . "
Emelie: "Nej sa jag ju!"
Miriam: "Skulle vi skriva en story eller?"
Emelie: "Jo . . Men du behöver en mattelektion först!"
Miriam: "Vill inte!"
Emelie: "Okej!" *Ger Miriam en miniräknare* "Här har du!"
Miriam: "Vad är det här?" *Biter i miniräknaren*
Emeile: *suck* "Nu börjar historien!"
¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤
Kapitulera ??
Mats öppnade ögonen. 'Var fan är jag,' tänkte han. Han låg i ett dike fyllt med grönt slem.
"Jag ska mörda den jävla alven," fräste han. "Det var han som började med att hoppa av det jävla tåget."
Att det var hans eget fel, eftersom han hoppat efter slog honom inte.
Samtidigt en bit bort kvicknade Legolas till. Han satte sig upp. Det gjorde ont överallt utom i hans lilltå.
"Pucko!" skrek han. "Var är du?"
"Pucko är äckligt," hörde han Mats röst.
"Nej!"
"JO!"
"NEJ!
"JOOO!"
"Kanske!"
"Käften!"
Det vart alldeles tyst. Legolas ville inte vara den som bröt tystnade eftersom han var den som skrikit 'käften'.
Han reste sig upp och gick åt det håll han hört Mats röst ifrån.
"Kom inte hit, bögjävel!" skrek Mats.
"Jag är inte bög!"
"JO!"
"PUCKO!"
"Pucko är äckligt!"
"KÄFTEN!" skrek en tredje röst.
Legolas och Mats vände sig om. Där stod ("Trumvirvlar, tack!" *drrrumm*) SMURFARNA!
"Ni ska inte vara här," sa Mats.
"Helvete," sa SMURFARNA i kör.
"Kom vi sticker och terroriserar Bambi," sa en av dom.
Och med ett poff försvann dom i ett rosa rökmoln.
"Vad ska vi göra nu?" undrade Legolas.
"Vi kan sjunga sånger," sa Mats.
"Jag vill inte sjunga," sa Legolas.
"Dricka apelsinjuice och vodka då?"
"Du är knäpp," utbrast Legolas. "Nu tänker jag ta självmord."
Med dom orden kastade han sig på järnvägsspåret som dykt upp från ingenstans. Efter fem minuter tröttnade han på att ta självmord. Tåget kom ändå inte. Han satte sig upp och såg sig omkring.
Mats hängde uppochner i ett träd. Han var fascinerad av myrorna på stammen.
(Miriam: "Det var han inte alls!")
Okej, han var.korkad?
(Emelie: "Ja!". Miriam: "Nej!")
Han.borstade tänderna med en diskborste. Legolas stirrade på honom.
"Vad fan håller du på med?"
"Borstar tänderna ser du väl," svarade Mats och trillade ner ur trädet.
"Klant!" sa Legolas.
Innan Mats hann svara fick Legolas ett meddelande på sin mobil:
"Ni skall härmed infinna
er i Vattnadal.
Det gäller världens framtid.
Skynda er, sölkorvar.
Elrond, Vattnadals herre.
Besök min hemsida: www.Vattnadalsherre.com
"Fan också," sa Mats. "Jag som har semester!"
"Vi är inga sölkorvar!" utbrast Legolas.
Dom ringde genast efter en taxi. En kvart senare var dom framme i Vattnadal. Legolas betalade med sitt reservläppstift som var neongrönt och självlysande.
¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤
Emelie och Miriam: Kommentera snälla!!! Annars skriver vi inget mer!!!
Där är knappen
I
I
V