Haha, nu har jag lärt mig hur det här fungerar! Äntligen!

Nåja, jag har lagt ut den här för att den får bättre plats här än på fenix, och så jag ska kunna länka hit istället för lägga ut på fenix (som jag gjorde innan).

Så, och ifall några nya läsare har hittat hit så vill jag säga välkommna! Hoppas ni gillar den här historien!

Lady Morgaine eller Lady Miya

Kapitel 2

Remus hjärta tog ett skutt när han såg vem som hade smugit sig på honom bakifrån.

"Hej, Remus!" sa Kassandra glatt och hennes bästa kompis Myra nickade.

"Öh… hej, Kassandra, hej Myra." sa han.

"Är du också här och köper saker inför den nya terminen." frågade Kassandra.

"Nej, han är säkert bara här för att se om han kan hitta dig." flinade Myra.

Remus rodnade lätt "Ja… jag skulle träffa Sirius och James här… men de har inte kommit än…"

"Kommer Sirius? Hit?" Myra fick något kallt i blicken.

"Det var just det han sa, Myra." suckade Kassandra.

"Jag måste gå och köpa… ingredienser till trolldryckskonst." mumlade Myra och började gå därifrån.

Kassandra såg smått förvirrad ut "Öh… vi ses väl nästa vecka Remus." sa hon.

"Det hoppas jag." sa Remus utan att tänka sig för.

Men Kassandra såg inte riktigt ut att lyssna för hon sprang ifatt Myra och de försvann runt ett hörn.

'Dumma, dumma, dumma, mig' tänkte Remus och slog sig för pannan. Vad skulle Kassandra nu tro? Han hade gillat henne långt innan, men när James sa att han skulle gå ut med henne hade han lagt sina känslor på is. Men tydligen hade dejten inte gått så bra för efter det hade James börjat tråna efter Lily Evans igen.

Plötsligt såg han att James och Sirius kom gående mot honom, upptagen i en ivrig diskussion. När de kom lite närmare hörde han att det var tjejer de pratade om.

"… personligen tänker jag aldrig ge upp hoppet om Lily, såg du att hon log åt mig?!" sa James glatt.

"Visst såg jag det, Tagghorn, med jag tycker du kan tagga ner lite." Sirius skrattade åt honom och fick syn på Remus "Hej, Måntand!" sa han glatt "Hur har ditt sommarlov varit då? Träffat någon?" han log på det sättet som hade fällt nästan alla tjejer han någonsin träffat.

"Jag träffade Kassandra och Myra nyss." sa Remus lätt.

Sirius leende bleknade "Jaså… okej…"

"Vad är det med dig, Tramptass? Kärleksproblem?" retades James.

"Varför skulle jag ha det?" Sirius log, men leendet nådde inte hans ögon "Jag kan få vilken tjej jag vill!"

Remus suckade. Visst tyckte han om sin vän, men ibland var han otroligt självgod.

"Hur har erat sommarlov varit?" frågade han istället.

"Jag har flyttat hemifrån." sa Sirius "Jag rymde, till James."

Remus var egentligen inte förvånad. Han visste att Sirius verkligen hatade sina föräldrar och sin lillebror. Men han kunde inte dölja sin oro, vilket Sirius märkte.

"Kom igen, Remus, du vet att jag har det mycket bättre hos James."

James nickade instämmande "Och mina föräldrar har ingenting emot det."

Remus suckade "Okej då…"

"Men är vår lilla vän Peter då?" frågade James och såg sig omkring.

"Han skickade en uggla till mig och sa att han inte kunde komma hit idag." sa Remus.

Peter Pettigrew, som var den fjärde i deras gäng hade urskuldat sig med att säga någonting om att han hade lovat sin mamma att följa med henne någonstans. Men utan Peter var de inte de fyra Marodörerna som de så finurligt kallade sig själva.

"Synd." sa Sirius utan att verka det minsta ledsen "Vart ska vi gå först?"

De bestämde sig för att gå till bokaffären först. Och efter det gick de till Madam Malkins butik där James och Sirius skulle köpa nya klädnader. Remus behövde ingen. Och så hade han inte gott om pengar. Hans mamma och pappa ville inte sponsra honom till så mycket. De var själva inte så rika och så var de rädda för honom. Remus råkade nämligen vara en varulv. När han var liten hade han blivit biten av en och nu förvandlades han vid varje fullmåne till ett fullblodsmonster. Det var inte annan än att beklaga sig. Men en sak som nu för tiden underlättade det hela var att hans tre kompisar alltid höll honom sällskap under hans förvandlingar. Inte som människor utan som animagusar, djur. De hade blivit animagusar under deras femte år. Men de var inte registrerade som man borde vara. Nej de ville hålla det hemligt och det lyckades de bra med.

När de hade gjort alla sina inköp bestämde se sig för att gå till den Läckande kitteln för att ta något att dricka. På vägen dit stötte det på en andraårselev från Gryffindor, Bill Weasley. Han gick tillsammans med vem Remus antog vara hans pappa, båda två hade samma eldröda hår.

"Hörde ni att Bills pappa är med i Fenixorden?" sa Sirius med låg röst när de gick förbi.

James nickade men Remus spärrade upp ögonen. Fenixorden var en grupp som kämpade mot tidernas ondaste trollkarl, Lord Voldemort. Voldemort hade blivit allt starkare med åren och varje dag hörde man reporter om fler och fler människor som hade blivit mördade eller torterade eller som var försvunna.

"Hur fick du reda på det?" frågade Remus med lika låg röst.

"Jag hörde hur Dumbledore och McGonagall pratade om det." sa Sirius stolt. Albus Dumbledore var rektor över Hogwarts och McGonagall var lärare i förvandlingskonst.

"När hörde du det?" frågade Remus.

"Ett tag sedan." sa Sirius nonchalant.

"Har någon vi känner blivit mördade på sista tiden?" frågade James plötsligt.

"Vet inte… men min bror pratade hela tiden om att han skulle gå med dödsätarna." Sirius fnyste föraktfullt.

"Jag hörde att professor Balthasar hade försvunnit spårlöst." sa Remus.

"Synd, han var bra som lärare i försvar mot svartkonster." James suckade.

"Det var väl antagligen därför han försvann." påpekade Sirius snusförnuftigt.

"Det där var smart uträknat, Tramptass." skrattade James samtidigt som de kom in i den Läckande kitteln.

Då fick Remus syn på Kassandra och Myra som satt vid ett bord och pratade och drack något han kände igen som honungsöl. Han knuffade till Sirius och nickade åt dem.

Sirius gjorde en konstig grimas innan han tog ett djupt andetag och gick fram till dem med Remus och James i hälarna.

"Tjena tjejer!" sa han glatt.

Kassandra log med Myra tittade inte ens upp.

"Har ni något emot ifall vi slår oss ner?" fortsatte Sirius.

Myra tittade snabbt upp och såg ut som om hon faktiskt hade någonting emot det men Kassandra hade redan svarat.

"Visst."

Sirius satte sig bredvid Kassandra och James bredvid Myra medan Remus satte sig emellan dem.

Sirius frågade vad de ville ha och hojtade sedan på bartendern som efter några minuter kom gåendes med deras dricka.

"Vad har ni gjort under sommaren då?" frågade Sirius leende.

"Jag har varit med min mamma i Frankrike några dagar och sedan har jag städat." Kassandra gjorde en grimas åt det sista.

"Vad det trevligt i Frankrike då?" frågade Remus artigt.

"Javass… om jag hade varit där med någon annan än mamma…" hon log mot Remus och Remus visste inte riktigt hur han skulle tolka det. Tyvärr tolkade Sirius det på ett sätt som fick honom att kasta en elak blick mot Remus.

Remus suckade. Inte kunde väl Sirius gilla Kassandra? Det fick inte vara sant…

"Vad har du gjort då, Myra?" frågade James Myra.

"Inget särkilt." svarade Myra "Bara blivit dumpad." hon kastade en härsken blick på Sirius innan hon återgick till att studera sin honungsöl.

"Du är väl inte fortfarande sur?" Sirius suckade uppgivet "Du vet att jag aldrig…"

Remus sparkade honom hårt på smalbenet. Han visste att Sirius skulle säga 'håller ihop med samma tjej hur länge som helst' och Remus var rädd för att Myra skulle slå honom mycket hårdare på andra ställen om han sa det.

Istället avslutade Sirius meningen med "ville såra dig, men jag kan inte vara tillsammans med en tjej som jag inte är kär i." han tittade på henne med ledsna hundögon som fick vilken tjej som helst att smälta.

Remus hade svårt att hålla tillbaka en fnysning. Sirius kunde vara tillsammans med vilken tjej som helst som såg någorlunda bra ut. Men han gjorde alltid slut med dem efter ett tag, antagligen för att han tröttnade på dem.

Myra verkade tänka i samma banor "Åh, jag förstår… du var rädd för att för en gångs skull bli dumpad istället för att dumpa och du kunde ju inte förstöra ditt ryckte."

Hon reste sig och "råkade" välta ner Kassandras honungsöl i knäet på Sirius samtidigt som hon drog iväg med Kassandra.

"Sa jag något dumt?" sa Sirius och såg en smula överraskad ut.

"Jag tror inte hon gillar dig längre, Tramptass." James suckade medlidande.

Men Remus kunde inte låta bli att tycka att det var rätt åt honom.