2

McGonagall delade ut deras scheman följande morgon under frukosten.

"Ms Jones vad gör du vid Gryffindorbordet? Professor Flitwick delar ut era scheman vid Ravenclawbordet." Sade Mcgonagall strängt och höjde på ett av sina mörka ögonbryn.

Haylie reste sig upp och pustade.

"Jag kommer tillbaka snart." Sade hon till sina gryffindorkamrater, och strosade sedan bort till den lilla trollkarlen.

"Och Ms Evans, du har väl inte glömt att annonsera om att alla tredje till sjundeårselever får lov att besöka Hogsmeade redan nu till helgen?"

"Jag gjorde det redan igårkväll, professorn." Sade Lily. Hon såg ytterst lättad ut.

"Tur att det är ordning och reda på dig i alla fall, till skillnad från- " Men de fick aldrig höra vem.

Lily skummade igenom sitt schema. Första lektion idag var en dubbeltimme i trolldryckskonst som hon varken delade med Haylie eller Mary. Under deras sista år på Hogwarts, FUTT-året, så delade de bara Örtlära alla tre vilket betydde att de skulle se allt mindre av varandra på lektionerna. De skulle dock få allt mer tid att plugga tillsammans på om det kunde ses som en liten ljuspunkt om man verkligen försökte.

När Lily hade ätit upp skyndade hon sig upp till sovsalen för att hämta sina trolldrycksingredienser och den nya läroboken. Hon hade sina aningar på vad de skulle syssla med den här terminen med tanke på Snigelhorns mycket intressanta val av ingredienser...

Slughorn stod i dörröppningen och hälsade eleverna välkomna och blev förtjust över att se sin favoritelev.

"Lily!" Sade han uppslupet och öppnade upp sina armar. Lily var en av de få personer som Slughorn tilltalade vid förnamn, och det sa en hel del vad han tyckte om henne. Hon kramade om den runda professorn.

"Drakfjäll och Hinkypunksurin?" Sade hon med ett okynnigt leende. Professor Snigelhorn såg skyldig ut bakom valrossmustaschen.

"Jag trodde nog du skulle finna den kombinationen mycket intressant." Sade han dramatiskt. "Du kommer väl på min lilla samling ikvälll?" Frågade han.

"Jag ska se så att jag inte har någon patrullering." Sade hon. "Annars kan du räkna med mig."

"Ah, en patrullering går nog att flytta på." Sade han en aning pressande.

"Livet är inte bara fyllt med fester och godsaker." Sade Lily en aning näsvist, men man kunde inte ta miste på leendet som prydde hennes läppar. "Du kan inte ta bort det mindre viktiga, bara skjuta upp det så länge tills det plötsligt är prio ett."

"En poäng till dig." Skrockade Snigelhorn och tillät henne att sätta sig på sin plats. De var sju elever som hade valt att fortsätta med kursen. Det var Lily, Davis, Black, Potter, Boot, Fiona och Snape. Hon kände hur hans blickar brände i nacken, men varje gång hon försökte se på honom vände han bort blicken. En vänskap långt bortom räddning.

Skoldagen fortskred, och innan hon visste ordet av det var det dags för Snigelhorns lilla samling av snigelklubben. Lily hade satt på sig en smaragdgrön blus som framhävde hennes röda hårsvall. Haylie, som också var med i Snigelklubben, väntade på henne utanför sällskapsrummet så att de kunde ta följe till Snigelhorns kontor. Haylie hade satt upp håret i en stram hästsvans och såg ovanligt vass ut, men det passade henne.

De var dem sista som anlände. Snigelhorn hade försett dem med varsin drink följt av orden: "Mingla på!"

Snigelhorn verkade ha rekryterat många nya medlemmar, för det var bara ett fåtal som Lily kände igen. Det var dock en hon kände igen, även om han var ny. Hon kände igen honom som Ravenclaws quidditchkapten. Han var ganska välbyggd, med brunt hår och blåa ögon, och stod och pratade med prefekten Lionel Boot som också var från samma elevhem.

"John?" Frågade Haylie som upptäckt vem Lily hade fått upp ögonen för.

"Han är ganska söt." Sade Lily och fortsatte granska honom.

"Så vad står du och pratar med mig för? Som Snigelhorn skulle ha sagt, MINGLA!" Hon gav Lily en liten knuff som stapplade några steg framåt. Hon bestämde sig dock för att hon inte hade något att förlora, så hon gick fram till honom. Han verkade ha upptäckt detta för hon hann inte ens öppna munnen förrän han hade tagit över situationen.

"John Davis." Hälsade quidditchkaptenen och tog tag i Lilys hand. "Du är Lily, va? Haylies kompis?"

"Ja, det är jag." Svarade hon och slängde en blick bakåt på Haylie som såg exalterad ut.

"Jag vill verkligen inte verka framfusig eller så, men du skulle inte vilja gå ut med mig på lördag?" Lily svarade inte direkt, trots att hon redan visste vad hon skulle svara. Efter att ha låtsats ge det fem sekunder betänktetid sade hon ja. John sprack upp i ett stort leende.

"Då ses vi då." Sade han, nöjd.

Första veckan på Hogwarts gick i raketfart, och om det skulle fortsätta på det viset skulle de ha gått ut Hogwarts innan de ens hunnit blinka.

"Lily Davis... Lily Davis... Jag vet inte riktigt. Vad tycker ni?" Frågade Haylie som testade efternamnet i munnen. Lördagen hade kommit som inte minst Lily hade väntat på, men Haylie och Mary som var minst lika exalterade.

"Ni kan väl vänta med det där tills efter dejten?" Frågade Lily lätt roat och slängde en blick på Haylie och Mary som låg bredvid varandra på mage i Marys säng. Lily återgick till sin spegelbild och försökte måla ögonfransarna likadant på andra ögat. Hon skruvade sedan på locket till mascaran och vände sig om mot sina vänner. "Vad tycker ni?"

"Alltså du är så jäkla vacker. Galet vacker!" Sade Mary i en avundande ton.

"Du ser ändå inte ut som att du har försökt. Väldigt avslappnad. Det är en tia från mig."

"Försteprefekt, det är inte dåligt det." Sade John imponerande när de vandrade ner tillsammans till Hogsmeade. Han hade mött upp henne i entrehallen, gett henne en komplimang över hur fin hon var och sedan frågat hur hon mådde.

Det var en frisk septemberdag med blå himmel och värmande sol. En perfekt dag att spendera nere i trollkarlsbyn istället för att sitta och plugga i biblioteket.

"Quidditchkapten är inte illa det heller." Sade Lily.

"Spelar du quidditch?" Frågade han.

"Nej, jag är ingen värst bra flygare, men jag tittar gärna på en bra match." Sade hon ärligt.

"Vi spelar om två veckor, kommer du att titta då?" Lily var lite osäker på om det var en invit och visste inte vad hon skulle våga svara.

"Kanske." Sade hon.

"Ravenclaw mot Gryffindor. Det kommer bli en tuff match. Potter är landslagmaterial. Han är som född på en kvast."

"Jo, han är duktig." Sade Lily lite lätt obekvämt.

"Han har aldrig misslyckats med att fånga det han ska. Bortsett från dig kanske." Sade han och såg plötsligt osäker ut. Lily visste inte vad hon skulle svara så hon förblev tyst. Hon såg på eleverna som nästan sprang ner mot byn för att ta vara på varenda minut av besöket. Lily kom ihåg första gången hon, Mary och Haylie hade fått besöka den populära trollkarlsbyn under deras tredje år. Det hade varit så nytt och spännande.

"Vill du göra något särskilt?" Frågade han efter den långa tystnaden.

"Tre kvastar är alltid mysigt, och har god mat." Sade Lily.

"Annars finns det ett kondotori, Madame Pudifoots, som är väldigt stämningsfullt."

"Jaha, okej, men det blir också bra." Sade Lily snällt som inte ville såra Johns känslor, men i ärlighetens namn avskydde hon egentligen det väldigt färgstarka konditoriet. Hon såg dock ingen anledning till varför hon skulle dela med sig av detta, eftersom att det egentligen inte hade någon avgörande faktor i dejten. Antingen gillade hon honom eller inte. Om de så gick på Madame Pudifoots eller tre kvastar skulle nog inte göra en avgörande skillnad. Nej, Lily bestämde sig för att det var klokast att inte säga något.

Väl framme så valde John ett bord längst in med ett fönster som vätte ut mot gatan utanför. Det var dukat med en skär broderade duk med en väldigt skär krukväxt i mitten utav det. Vid varsin sida om blomman fanns två små värmeljus. Lily hängde av sig sin marinblåa trenchcoat på den ena stolen och var just på väg till disken när John hindrade henne.

"Jag tar hand om detta, du kan sätta dig så länge. Vill du ha något särskilt?"

"En kopp höstte och en kittelkaka, de där som de doppar i choklad."

John Davis hade än så länge uppnått Lilys förväntningar. Han var trevlig, lätt att prata med och en gentleman. Han såg även väldigt bra ut. Det här var helt klart en kille värt att satsa på. Kanske skulle hon till och med bli kär...

Några minuter senare kom han tillbaka med deras beställning som svävade på en bricka i luften framför honom. Han satte sedan ner den på bordet med en rörelse med staven.

"Så du är med i Snigelklubben." Sade John konstaterande. "Hur länge har du varit det?"

"Länge." skrattade Lily. "Snigelhorn och jag är såhär." Hon visade upp två sammanflätade fingrar.

"Jag var inte värdig förrän den här terminen." Sade John och lät nästan lite bitter nu. Han tog en klunk av det heta teet och tittade ut genom fönstret.

"Snigelhorn är väldigt speciell. Ta det inte personligt." Sade Lily. "Det handlar om att försöka ha honom runt sitt finger. Det är det han vill."

"Fjäska menar du?"

"Inte riktigt, men typ." Sade hon och knyckte lätt på huvudet. "Ibland kan en vass personlighet räcka. Utmana honom lite."

"Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det." Sade John. "Tycker det är ganska opedagogiskt att favorisera så som han gör."

"Verkligen!" Höll Lily med. "Jag säger inte emot. Men det är sådan Snigelhorn är, och det finns en viss charm i det med. Men pedagogiskt är det verkligen inte."

De fortsatte att prata lite om Hogwartslärarna, och efter en stund lyckades John ändra ämnet till quidditch. Det var kanske inte Lilys favoritämne, men hon lyssnade gärna.

"Ja, jag sökte till laget när jag gick andra året som sökare. Har spelat mycket hemma på somrarna och övat tillsammans med min bror som precis som jag var kapten på sin tid på Hogwarts. Oliver Davis? Han gick sjunde året när vi började. Hur som helst så blev jag reserv, och jag spelade min första match i mars. Tyvärr fångade jag inte kvicken, men jag hade väldigt roligt. Året därpå sökte jag sedan som slagman, och som det har jag spelat sedan dess."

"Det måste vara roligt att vara så engagerad i något." Sade hon när hon inte hade hela munnen full med kittelkaka. John såg stolt ut över hennes ord och rätade lite på sig i stolen. "Jag själv är väldigt intresserad av-"

"Är inte det där Haylie och hon som går i Gryffindor med dig?"

"Va?" Sade Lily dumt.

"Ja, med de konstiga kläderna där borta." John pekade diskret mot det motsatta hörnet och Lily kollade över nacken för att se vad han menade. Två stycken filurer satt och lurade bakom ett sönderklippt exemplar av The Daily prophet med solglasögon och varsin pälsjacka med en matchande mössa. De gömde sig snabbt bakom tidningen och hoppades att hon inte hade sett dem. Lily bet sig hårt i läppen för att inte skratta.

"Privatliv, vad är det?" Skojade hon och tog ännu en klunk av sitt snart uppdrucka te.

De lämnade sedan konditoriet, och Lily var helt säker på att hennes vänner följde efter dem. John Davis tog med Lily till några affärer hon sällan var inne i, hon ville helst gå in i Godisbaronen, men han verkade inte riktigt sugen på att gå dit än i alla fall. Hon tänkte i alla fall gå dit oavsett eftersom hon längtade efter en påse med surrande smaskbin. De gick en lång promenad i den idylliska byn och pratade. Hon var glad över hur lätt det var, men det var värre när deras tystnader infann sig. Det var nästan olidligt, men det gick lika snabbt över när någon av dem kom på något att säga. När klockan närmade sig 15:30 gick de äntligen inom godisbaronen så att Lily kunde köpa med sig ett litet lager att ha i kofferten. Det var det perfekta snacksgodiset när man pluggade. Lily tycktes också ha sett en av pälsmössorna bakom en godishylla, men låtsades inte om det.

På vägen tillbaka tog John tag i Lilys hand. Hon lät honom hålla den eftersom det trots allt kändes ganska bra. Bättre än vad hon hade vågats hoppa i alla fall.

De stod sedan utanför Gryffindors uppehållsrum. Dejeten hade nått sitt slut. En väldigt bra dejt dessutom. Lily var nervös inför vad som skulle hända och kunde inte bestämma sig för vad hon ville skulle hända, men hon hann inte tänka så mycket mer på det förrän John lätt kysste henne. Precis i samma stund öppnades porträtthålet och James Potter klev ut ur det tätt följd av Peter, Remus och Sirius. Peter såg väldigt besvärad ut och såg ut som att han var på väg att vända. Sirius busvisslade.

"Jag visste inte att det var slagmän du gillade." Sade Sirius i en spelad förvånad ton. "James, du har spelat fel position i alla dessa år."

"Eller så har jag bara sökt efter fel tjej." Svarade han oväntat. Lily hade inte varit beredd på det. Hon hade väntat sig någon stöddig kommentar om hur underbar han var och att hon bara inte hade fattat det än. Eller att han rent utav skulle bjuda ut henne här och nu när hon kysste en annan kille. Men det hade han inte gjort.

"Hångla på ni. Sluta inte för vår skull, vi ska gå nu." Sade Sirius. De fyra gryffindorarna gick runt dem. Hon mötte James hasselnötsbruna blick när han passerade henne som därav följdes av ett leende. Hon ruskade lätt på huvudet och såg sedan upp på John istället.

"Vi ses imorgon på förvandlingskonsten?"

"Det gör vi." Svarade Lily leende innan hon gick tillbaka in i uppehållsrummet.

"Det konstigaste hände innan. När John kysste mig-"

"Kysste han dig?!" Utbrast Haylie och Mary i korus.

"Ja", sade Lily belåtet. "Men det var inte det konstiga. När han kysste mig kom Potter."

"Okej?" Tjejerna såg osäkert på varandra och förstod inte riktigt vad detta skulle leda till. Lily drog aldrig självmant upp något som angick James. Det var alltid någon annan som tog upp ämnet. Lily ältade helst sitt förakt mot honom i tystnad. "Och vad är det med det?"

"Han... Han..." Men hon fick inte fram vad det var han hade gjort. Han hade egentligen inte gjort något särskilt. Han hade inte bjudit ut henne. Men hon kunde inte sluta tänka på det. Han hade varit så annorlunda. Han hade inte uppträtt stöddigt eller svartsjukt. Han hade bara gett henne ett leende och lämnat henne ifred. "Ja, han bjöd inte ut mig." Sade hon till sist.

"Ja, men det var väl inte så konstigt?" Sade Mary. "Han har inte bjudit ut dig på hela terminen, Lily, och jag förväntade mig faktiskt inte att han skulle göra det efter all den här tiden heller."

"Men var det inte konstigt? Han brukar alltid göra det. Han brukar alltid dumma sig och-"

"Lily, har det slagit dig att han kanske efter tre år har gett upp? Att han kanske inte bryr sig längre?"

"Jo klart, men jag tyckte ändå-"

"Men vi vill veta om dejten!" Sade Haylie och slog ihop sina händer. "Vi har köpt massor med godis, så du kan dra den långa versionen. Och Mary har köpt nytt nagellack."

"Ni var ju med hela tiden!" Sade Lily till Haylie och Mary som plötsligt såg väldigt skyldiga ut med de hemlighetsfulla leendena och rosiga kinderna.

"Men vi såg inte kyssen tillexempel." Sade Haylie menande. "Hur var den? Hur var han?" Lily hade nästan glömt hur bra allting hade känts. Hur nöjd hon hade varit med dejten. De känslorna hade bytts ut mot tusentals frågor. Och var och en av dem handlade om James. Hon försökte skaka av sig alla tankar kring James och komma tillbaka till det hon känt precis innan han rörde till det.

"Kyssen var bra. Inte så där slaskig som vissa är." Svarade hon ärligt. "Och dejten var verkligen över förväntan. En riktig gentleman."

"Så vad säger du? Lily Davis, eller?" Frågade Mary förtjust och såg undrande på Lily. Lily himlade med ögonen.

"Inte än, men kanske."