Kapitel 2

"Potter?!"

"Malfoy?"

Harrys hand letar sig instinktivt mot byxfickan för att ta sin stav, innan han kommer på att även staven är inlåst i kofferten. Slytherinaren ser Harrys rörelse och tar ett steg bakåt, den förstnämnda återhämtar sig snabbt och slätar ut sina ansiktsdrag till sitt hånfulla Malfoy-flin.

"Vad gör du här?" frågar Harry misstänksamt. Är det ett skämt? Kan hela denna händelse vara iscensatt? Är detta ett trick av Voldemort? Är fosterfamiljen dödsätare? Han sneglar ner på deras blottade handleder. Nej inga märken, men de kan ha sminkat över dem… Kanske Polyjuice-elixir?

"Varför bryr du dig?" det hörs en liten darrning på den annars så perfekta rösten. Är Malfoy nervös, och i så fall över vadå?

"Vet du hur bisarrt detta är? Och sist jag hörde om dig så var du i en helt annan situation…" Någonting säger honom att han inte ska avslöja för mycket.

"Situationen ändrade sig", svarar han enkelt, som en treåring skulle klara av att räkna ut det. "Har den gamla gubben slutat ge dig information, Potter?" frågar Draco hånfullt och han håller fast Harrys blick. Av någon anledning få detta Harry att rodna. Och det blir inte bättre av att han inte kan vika undan med blicken.

Det är något osäkert i Malfoys blick som han inte kan sätta fingret på.

"Jag har varit lite fast, så nej jag får ingen information längre", toppen han börjar ge Malfoy och de-kanske-är-Dödsätare-som-låtsas-vara-chef-till-hans-morbror personerna. Det osäkra i Malfoys blick försvinner på en mikrosekund när han får klart för sig att Harry inte vet någonting. Stoneface är tillbaka, han ger Malfoy-namnet ett ansikte.

De blir med ens påminda att de inte är själva när Karl harklar sig.

"Okej ni verkar känna varandra, så du Draco behöver bara lära dig känna en person. Det är väl bra?" Karl ler ett glatt leende. "Kom jag ska visa er vart ni ska bo och sen får ni göra vad ni vill, vi vuxna ska i alla fall fika och prata affärer. Ni kan också fika om ni vill det, det ligger ett trevligt café lite längre ner för gatan, be dem bara att skriva upp det på min nota. Och det gör väl inget att ni får dela rum, va?" Ingen svarar så han tar deras tystnad som ett ja.

Han visar dem tre till ett stort vackert, sexkantigt rum. Rummet är målat i en lite udda färg den är inte mörk men den är inte ljus och är svagt turkos. Tre stora sängar står längs kanterna riktade in mot mitten. Vid varje säng så står ett sängbord med en ensam röd ros. I mitten har de ställt en soffa och några fåtöljer. Det är lite Hogwarts-sovsalar över rummet.

Karl lämnar dem med ett litet leende och Gryffindoraren är inte sen att ta den ensamma stunden med Draco iakt.

"Så kan du tala om varför du är här?" frågar han för hundrade gången.

"Varför är du så himla intresserad om varför jag är här, Potter?" frågar Draco kyligt. "Jag tänker inte tala om det för dig."

"För att jag vill veta! Sluta va så otrevlig!"

"Slytherinare, Potter", suckar Draco och sätter sig ner på sin säng.

"Är du hit skickat av Vol…", det slinker bara ur honom.

"Säg inte hans namn!" morrar Draco dovt och tittar upp på honom med sina grå ögon.

"Okej, han-som-inte-får-nämnas-vid-namn, har han skickat hit dig för att mörda mig? Få se din arm!" utbrister Harry som blivit rädd för sina egna ord. Tänk om Draco faktiskt är dödsätare och han har meddelat alla vart han är och de är på väg för att ta hand om honom?

"Nej!"

Harry bryr sig inte om Dracos protester utan tar tag i hans arm och granskar den. Men det finns inget märke bara vita sträck, Harry pustar ut men när han registrerar vad de vita sträcken betyder så stirrar han bara tomt på Draco.

"Vad?" frågar Draco oroligt och känner sitt hjärta börjar slå fortare och pulsen ökar.

"Vad är det där?"

"Va, kan du se dem?"

"Ja, vad tror du att jag menar?" frågar Harry.

"Du ska inte kunna se dem. Ingen ska kunna se dem", mumlar han tyst för sig själv. Harry får lust att dra åt sig Malfoy och krama om honom, han ser sårbar och utsatt ut.

"Jag är ingen dem och den där förtrollningen fungerar inte på mig. Det såg ju du på McGonagalls lektion. Vad har hänt?" när han tittar närmre ser han flera blekta ärr.

"Det ska du skita i. Salazar, Potter, att du alltid ska lägga dig i!" Harry släpper Dracos arm som den bränt honom när han möter Slytherinarens gråa ögon. Han bannar sig själv för att ha retat upp Malfoy. Om han vill få fram någon information så är det bästa att hålla sig sams med Den Blonde.

"Är det en av anledningarna som du vart hit skickad och inte till någon trollkarl?" frågar Harry, försöker luska lita i vad som hänt, och vad som händer.

Trött tittar Draco ut genom fönstret på den äldre mannen och den, säkert tio år yngre tjej. Inget i Dracos kroppsspråk tyder på att paret utanför skulle vara Dödsätare. Och ämnet verkar verkligen vara tungt för honom.

Han har inte bett om det här. Han vill att allt ska vara som vanligt och han vill inte att Harry ska bry sig om honom. Det blir så mycket svårare att hata, när man vet att det är någon som bryr sig. Även om denna någon råkar vara Harry Potter. Den Utvalde. Pojken Som Överlevde. Personen som är ämnad att döda hans pappas herre.

Draco vänder sin blick mot de gröna ögonen igen och en tyst kamp börjar. Harry hoppas att han ska kunna få Draco börja prata, och Draco hoppas att han kan få Harry fara åt helvete med en blick.

Kampen slutar med att Draco med sammanbiten käke reser sig och går in i badrummet och smäller igen dörren efter sig.

Han hatar Potter. Hatar, Hatar, HATAR!

Han får lust att slå knytnäven i väggen. Vill att ilskan ska försvinna. Varför måste Guldgossen vara här? Varför måste han brys sig så mycket? Eller han bryr sig säkert inte han vill bara få fram information så att han kan springa till Dumbledore och skvallra.

Han låter fingret följa ett av ärren.

Något i Harrys röst hade faktiskt fått Potter att låta oroad över ärren. Men så är han Gryffindorare, måste bry sig om allt som rör sig – trotts att det han bryr sig om är Slytherinare. Men å andra sidan så kanske han var oroad? Nej. Aldrig i hela Potters liv så skulle Gryffindoraren ha börjat bry sig om honom. Eller?