Kapitel 2: Hos familjen Malfoy


Nästa morgon vaknade Maria rödgråten och skakande med tanke på vad som hade hänt kvällen innan. Plötsligt hörde hon en knackning på dörren och Narcissa Malfoy kom in.

- Mår du bättre nu? frågade hon

- Hur ska jag kunna göra det? sa hon. Min mor blev dödad av min far som knappt vill veta av mig. Han lämnar mig här utan så mycket som ett ord till mig och ni tror att jag ska må bättre efter en ynka natt, sa hon med gråten i halsen.

Med de orden sprang hon ut i trädgården och satt sig vid ett träd och började teckna som hon som vanligt gjorde när hon blev ledsen över något hennes far gjort. Hon skissade försiktigt upp en bild av hennes mor.

En vecka senare hade hennes far fortfarande inte hört av sig. Hon brydde sig inte. Han brukade inte hålla sina löften. Men när Lucius dök upp en och en halv vecka efter att han stack så blev hon förvirrad. Inte över hennes far utan för skicket Lucius dök upp i. Han dök upp tre meter upp i luften och blodet rann om honom. Hon såg honom i sista sekunden och hoppade undan. Sedan sprang hon till Narcissa och berättade vad som hade hänt. Hon sprang ut för att hjälpa sin man medan Maria stannade i köket. Hon visste redan vad som har hänt. Hennes far hade berättat med hjälp av telepati. Hon hade aldrig berättat för någon att hon kunde telepatera, men hon hade aldrig haft någon anledning till att göra det. Lucius fick ett uppdrag av hennes far att stjäla en profetia om Harry Potter hennes far och han misslyckades och inte bara det, så förstördes profetian. Det var inte så konstigt att hennes far var arg. Profetian var det enda han hade tänkt på de senaste åren och nu skulle han förmodligen aldrig få höra den igen. Det som förvånade Maria mest var att Lucius fortfarande var vid liv. Det var inte många som överlevde hennes fars vredesutbrott. Några månade senare fyllde Maria elva och som väntat fick hon ett brev från Hogwarts skola för häxkonst och trolldom. Det blev Narcissa som följde med henne dit eftersom Lucius fortfarande inte mådde så bra. När de fått tag i allt åkte de tillbaka till Malfoy Manor. Maria hade aldrig fått en present av sin far på väldigt länge. Undantaget var en underlig vätska han hade kallat veritaserum. Han sa att det var ett starkt sanningsserum och mycket användbar om man inte kunde legitimering. Nu hittade hon en bok som låg på bordet i köket. Boken var hon inte så intresserad av men däremot var hon intresserad av lappen som låg på den.

Ha en trevlig födelsedag och var vänlig läs boken innan du slutar på Hogwarts. Möt mig vid den stora eken i skogen klockan 18.00 ikväll. Ska visa dig en sak.
Din Far

Det var inte långt men för Maria betydde det mycket. Hon hade inte sett sin far på flera veckor nu. Klockan fem i sex väntade hon vid eken i skogen som det stod i brevet. Hon visste att hennes far inte skulle komma förrän om fem minuter eftersom han alltid kom precis när han sa att han skulle det men det var bättra att vara tidig än sen. Precis exakt fem minuter senare kom hennes far från tomma luften. Hon kände sin far och blev därför inte ett dugg förvånad över att han transfererade sig ljudlöst.

- Vad var det du ville prata med mig om? Frågade Maria.

- Jag vill att du ska se det här, sa han bara och tog hennes hand.

Hade hon varit lite yngre så skulle hon aldrig tagit hans hand men nu hade hon vant sig och tog hans hand utan att tveka. Precis som hon förväntat sig befann de sig på en kyrkogård.

- Var är vi Far? Frågade hon nervöst.

- Är inte det ganska tydligt? sa hennes far ironiskt.

- På en kyrkogård. Men var? I vilken by?

- Du får se sa han. Efter ytterligare några meter visste Maria exakt var hon var. Det var hennes farfars gamla hem innan han blev dödad. Men hon förstod inte varför de var där. Hennes far avskydde det huset och ville egentligen aldrig mer se det och ändå var de här.

- Jag vill att du ska lära dig en sak innan du åker imorgon Sa Voldemort.

- Du är en Dolder och vi visar ingen svaghet. Okej. Jag struntar i om du är bäst i klassen men bara du inte låter någon smutsskalle slå dig.

- Nämn en gång jag har blivit utslagen av en smutskalle.

- Aldrig, sa hennes far. Och jag hoppas du tänker låta det förbli så.

- Ja, och om inte kan jag ju alltid mixtra lite med dens betyg. Eller hur?

- Mycket bra, sa Voldemort. Jag skickar tillbaka dig nu och ta med dig boken jag gav dig till Hogwarts. Det finns inte så många svartkonstböcker att läsa där.

- Tack far sa Maria innan hon kände hur hon fördes iväg därifrån.