Morgonen kom och Madelene vaknade med ett ryck. Utanför fönstret var det fortfarande mörkt. Hon vände sig på sidan och tog upp sitt armbandsur som hon la på sängbordet innan hon gick och la sig. Efter att ögonen hade vant sig vid ljuset såg hon att klockan bara var några minuter efter sju. När hon hade tänkt efter ett tag när alla säkert skulle dra sig till frukosten bestämde hon sig att hon skulle gå till biblioteket och läsa lite till uppsatsen som skulle vara inlämnad under dagens örtlära lektion. Med en rörelse drog hon av sig täcket och drog på sig sina kläder. Ingen i dom andra sängarna rörde en muskel. Olivia hade halvöppen mun när Madelene öppnade dörren så tyst hon kunde och sen smög ut.
Korridoren var mörk och det enda som lyste upp flickans väg var det lilla ljuset som hade frammanat från sin trollstav. Tystnaden runt omkring henne var så tyst som det någonsin kunde bli. Det enda som hördes av ljudet från hennes steg på det kalla stengolvet med hennes svarta skor. Ett prassel hördes från en av tavlorna på väggen på hennes högra sida. Försiktigt såg hon åt det hållet och märkte att det var en gammal man i tavlan som hade rört på sig och att det var ljudet av manteln som hon hade hört. Med en gäspning fortsatte hon genom den mörka korridoren. Bara en liten bit bort från biblioteket kände hon en vindpust som drog igenom korridoren och fick några av personerna på tavlorna att vakna. Vinden var kall och obehaglig. Madelene rös. En känsla av obehag spred sig inom henne. Hon började snabba på stegen. En dörr en liten bit bort stod på glänt. Något gjorde så att hon kände som om hon drogs dit, men efter en sekunds betänketid fortsatte hon. Bara en bit efter att hon passerat dörren ångrade hon sig och gick tillbaka. Med trollstaven höjd framför sig stod hon utanför. Innan hon öppnade dörren såg hon åt sidorna så att hon var helt ensam i korridoren. Det var helt tyst. Samtidigt som hon höll andan puttade hon till dörren som öppnades lite på glänt. Madelene höjde trollstaven lite då hon såg något som glänste inne i rummet. Bestämt sköt hon upp dörren helt och ryggade tillbaka när hon såg vad som låg inne i rummet. Hon kunde inte tro sina ögon. En stank som var så stark sog emot henne. På golvet såg hon en flicka. En flicka som inte kunde vara mer än tolv år. Huden var lite blek och såg väldigt grå ut. Ögonen var suddiga och stirrade mot något långt borta. Handen höll ett slappt tag i en trollstav som nu låg på det kalla stengolvet. Runt om flickan låg det en tjock röd vätska. Blod. Hennes mage var röd och uppstyckad av något väldigt vasst. Håret låg tovigt över en del av hennes ansikte och det förut blonda håret hade blivit fläckat av blod. Hon hade skoluniformen på sig och på bröstet glänste ett huvudprefekt märke som hade blivit fläckad av blodet. De gula färgerna var väldigt bleka jämfört med det nu torkade blodet. Madelene såg på flickan. Chockat vände hon om och sprang iväg. Ingen aning om vad hon skulle göra nu. Det enda hon kunde tänka på var att komma så långt bort som möjligt.
