Lily gick framåt på sina fyra ben, det här känns jättekonstigt, hon tittade sedan runt i rummet, saker var inte bara större än vanligt, hon kunde också se mycket bättre i mörkret, hörseln var också mycket bättre, hon kunde tydligt höra stegen från alla de råttor som fanns gömda bakom väggarna, dom är ju överallt! Lily lugna ner dig nu och tänk! Det första du måste göra är att ta reda på varför du blev ett djur. Lily gick fram till sin stol, hoppade sedan upp på den och fortsatte upp på bordet. Hennes bok låg fortfarande uppslagen, hon tittade genom texten och hittade sen det hon sökte, jaså man behöver inte dricka elixiret för att det ska verka, det räcker med att få kroppskontakt med det, det missade jag förut.

Lily satt sig ner och tittade runt i rummet, vad är jag för djur då? Hon hoppade ner från bordet och ställde sig framför spegeln, en vacker långhårig röd katt tittade tillbaka på henne, hennes päls var inte så rött som hennes hår egentligen var, men den bästa färgen att beskriva sig själv med var nog röd, hennes ögon hade fortfarande samma vackra gröna färg.

Jag vart ju en fin katt i alla fall, tänkte hon medan hon granskade sig själv, men jag måste hitta Snigelhorn, jag vill inte va katt för alltid.

Lily gick ut från klassrummet och fortsatte längs korridoren tills hon kom till trapporna, han är nog i personalrummet. Hon började gå mot personalrummet, hon mötte många elever, men de flesta lade inte märke till henne, när hon kom fram till en grupp tjejer flockades de runt henne. "Åh, vilken fin katt!" utbrast en tjej som Lily kände igen från Ravenclaw, de andra tjejerna instämde och började klappa henne, tänk om de visste att det var jag.

Lily sprang därifrån och som tur var så följde de inte efter. Hon var nu framme vid dörren till personalrummet, hon gick fram, rev på den och ropade "professor Snigelhorn!", men ut ur hennes mun kom bara ett dovt jamande, jaså, kan jag inte prata, tusan också, varför tänkte jag inte på det! Hur ska jag nu kunna berätta det för honom…

Lily fortsatte att riva på dörren och ropa (jama). Tillslut så öppnade Minerva McGonagall dörren. "Ännu en av Filchs katter! Ja, kom in då så får du lite mat". Lily gick in och tittade runt i rummet,det var ingen annan där, när hon vände som om så såg hon McGonagall sätta ner en skål mat på golvet, blää… det där tänker inte jag äta, nånsin!

"Professor McGonagall, det är jag Lily!" Ännu bara ett jamande.

"Jaså, är du inte hungrig?" McGonagall lyfte upp Lily och gick mot dörren.

Aj! Släpp ner mig!, McGonagall slängde försiktigt ut henne och stängde dörren igen.

Lily suckade, vad ska jag göra nu då? Jag kan ju gå på lektionerna, jag har ju inte precis nåt bättre för mig, även om jag är en katt så kan jag ju fortfarande förstå vad de säger, att inte gå på lektionerna känns som att skolka, Lily Evans skolkar inte!

Lily satte fart därifrån mot Försvar mot svartkonster salen, men hur ska jag komma in?, svaret kom till henne direkt när hon hörde en bekant röst.

"Vi börjar om 5 minuter!" Rösten tillhörde Remus Lupin, Lily kikade fram runt hörnet och fick syn på två av marodörerna.

"Äh, slappna av nu Måntand, Tagghorn och Slingersvans är snart klara" svarade Sirius Black lugnt medan han stod lutad mot dörren till flicktoaletten. "Gör nått nyttigt istället för att oroa dig, kolla om det kommer nån"

Remus gick fram mot Lily och tittade runt hörnet, han tittade på den tomma korridoren och sedan ner på henne.

"Nå?" Frågade Sirius, fortfarande lutad mot dörren.

"Bara en katt" Svarade Remus och gick tillbaka, Lily följde efter honom, det är ingen idé att gömma sig, dom har ju redan sett mig, hon satte sig bredvid Remus och han böjde sig ner för att klappa henne, nåja, han kan få klappa mig, Remus var den enda av marodörerna som Lily tyckte var okej.

"Han tycker visst om dig" klargjorde Sirius.

"Hon" rättade Remus och Lily honom samtidigt, fast det var såklart bara Remus röst som hördes.

"Spela roll!" Svarade Sirius med låtsad irritation.

"2 minuter kvar" meddelade Remus honom, Sirius vände sig om och knackade på dörren och upprepade vad Remus just sagt fast lite högre.

"2 minuter kvar!" Dörren öppnades då och ut kom James Potter och Peter Pettigrew.

"Det är klart!" upplyste James dom, vad har dom gjort för spratt den här gången? "Du är ett geni Tramptass!"

"Jag vet" Svarade Sirius medan han rätade på ryggen och gav dom ett nöjt leende.

"Vi börjar om 1 minut!" Upplyste Remus dom.

"Okej, kom då!" Sa Sirius och började springa, Lily och de andra var strax efter honom.

De hann precis i tid, och Lily slank obemärkt in med dom och satte sig gömd i ett hörn.

Läraren lade märke till att hon var borta men sa inte mycket mer om det, han tror säkert att jag är i sjukhus flygeln eller nått. Lily lade märke till att hon började bli hungrig, hon hann aldrig äta någon frukost, efter lektionen följde hon folkhopen till stora salen för att äta lunch.

Hon visste att hon inte skulle få sitta på bänken bredvid alla andra så hon gick bort till ett par andraårselever, jamade och försökte se liten och söt ut, det funkade inte, men det funkar ju för hundar! Hon tittade efter några andra att tigga av och hennes ögon fastnade på marodörerna, vad gör man inte för att få mat! Hon gick fram till dom och gjorde samma sak, till hennes förvåning så lyfte Remus upp henne och satte henne bredvid sig.

"Det är ju den där katten igen!" utbrast Sirius förvånat.

"Viken katb?" Frågade Peter med munnen full av mat.

"Katten som spionerade på oss medan ni var inne och förhäxade toaletterna!" Svarade Sirius lågmält. "Han gömde sig för oss och…"

"Hon!" Rättade Remus och James honom samtidigt. "Till och med James kan se att det är en hon Sirius…" fortsatte Remus men Sirius avbröt honom.

"Spela roll!" Han sa det så högt att de som satt närmast honom vid bordet vände sig om för att titta på honom, han fortsatte sedan lite tystare, "det är nått lurt med den där katten…"

"Knappast Tramptass, hon är bara en väldigt vacker katt" avbröt James honom, tack James… Potter menar jag! Det är magens fel, jag kallade honom James bara för att min hjärna inte är lika klar som den brukar vara nu när jag är hungrig…

"Jag är hungrig!" Gnällde hon, men såklart lät det bara som ett gnälligt jamande.

"Jag tror att hon är hungrig.." Började Remus, Remus är den smartaste av dom, men avbröts av James.

"Du kan ta min tallrik att lägga upp mat på, jag är klar" Remus tog emot den och la upp kyckling på den, sen satte han ner den på bänken till Lily, tack!

"Vart tror ni Lily är nånstans?" Började James och tittade runt i salen, sen när kallar han mig Lily, "jag har inte sett henne sen imorse…"

"Slappna av Tagghorn, hon dyker nog upp på nästa lektion" lugnade Sirius honom.

"Men det är inte likt henne att inte komma på lektionerna, hon missar aldrig en lektion…" fortsatte James men avbröts av Sirius.

"Hon är nog bara i sjukhus flygeln eller nåt, vadårå? Ska du fråga henne för femtioelfte gången om hon vill gå ut med dig? Så att vi än en gång får höra henne säga att hon hellre skulle gå ut med jättebläckfisken än med dig"

Remus, Peter och Sirius skrattade men James brydde sig inte om det utan fortsatte tyst,

"näe, jag vill bara veta om hon är okej…" Ja säkert, som om han skulle bry sig om vart jag är nånstans eller hur jag har det!

"5 minuter kvar" meddelade Remus dom och reste på sig, Lily reste också på sig och följde med dom ut därifrån.

"Det verkar som om vi har fått en ny kompis" Klargjorde Sirius för dem och de andra tittade bakåt på henne, kompis, ha! Snarare bevakare eller vakt.

"Ja, det verkar faktiskt så" instämde Remus.