Jag ska försöka vara en duktig författare och lägga upp ett kapitel om dagen :) Hoppas bara att inspirationen håller för det :)
Tack Glee-lover-92 för din komentar!
Kapitel 2
En hungrig hund skulle göra vad som helst för att äta, kanske till och med äta en hel varulv
"Kolla på det här!" James flyttar motvilligt bort blicken från Lily för att titta på Sirius. "Men kolla dåååååå!"
"Huh?" mumlar Varulven och sliter blicken från boken.
"Sluta läs, du kommer förstöra hjärncellerna!" Sirius rycker ifrån Remus boken och kastar den över axeln.
"Hey! Vad är det du vill?" frågar Remus och kallar tillbaka sin bok, och lägger ner den i säkert förvar i väskan.
"Kolla!"
"Tramptass det är det vi gör!" suckar James.
Sirius himlar med ögonen innan han tittar sig runt, snärtar till med trollstaven och en av de rostade mackorna delar sig själv till ett hjärta och svävar bort mot Snapes tallrik. Snape stirrar förvånat ner i sina flingor när brödet plaskar ner i skålen. Han tittar chockat upp från sin tallrik och låter blicken svepa genom salen. Ingen verkar vara den skyldiga och strax efter så registrerar han hur samtliga Marodörer, förutom Lupin, ligger dubbelvikta över bordet och skrattar.
Remus tittar på när Snape häftigt reser sig och stampar ilsket ut från stora salen.
"Och du tyckte det där var, roande?" frågar Remus skeptiskt.
"Jaaa", säger Sirius långdraget och får det att låta som det är Remus som är dum i huvudet och inte han själv.
"James?" Varulven får inget stöd från sökarens håll. "Varför försöker jag ens?" suckar han och petar till sin smörgås.
"Jag vet faktiskt inte, Remmy, det måste ju vara totalt utmattande?" grinar Sirius.
"Känns det klokt att hota Prefekten?" morrar Remus och blänger på sin svarthårige vän.
"Japp, när man vet att Prefekten i fråga aaaaldrig skulle göra något så trivialt som att ge oss straffkommendering eller poängavdrag", säger Sirius högdraget och sätter näsan i vädret.
"Inget jag kanske, men Evans är på väg hitåt…" säger Remus och flinar.
James som halvhängt över bordet för att klottra på en bit pergament och samtidigt försökt sleva in gröt i munnen, sätter sig käpprakt upp, torkar sig runt munnen och rufsar till sitt hår och avfyrar ett av sina charmigare leenden och tittar förväntansfullt på Lily.
"Av vad jag såg från min plats så kunde jag avgöra att det var du, Black, som skickade den där smörgåsen till Severus."
"Det är lite felaktigheter i den meningen", säger Sirius och lägger huvudet på sned. "Ett: du måste ha haft en dålig plats för jag skulle aldrig göra en sådan sak och två: du uttalade Snorgärsens namn lite fel."
Lily suckar ljudligt och tittar på var och en av marodörerna. Detta får Slingersvans att pipa till och vilja gömma sig under bordet.
"Jag förväntade mig mer av dig, Remus, att du kanske, med tydlig betoning på kanske av vad vi sett idag, hade kunnat försöka lägga lite band på dina små vänner…"
"Vi är väl inte små!" avbryter Sirius med spelad förfäran.
"…Och vad dig anbelangar Black så har du straffkommentering ikväll", fortsätter hon och ignorerar Sirius spelade förfäran, "klockan sex, du kan skrubba prefekternasbadrum. Men i och med att du inte får vara där inne själv så kan Remus här göra dig sällskap", säger hon och ler svalt.
"Klockan sex! Då har ju örtläran precis slutat och middagen börjar!"
"Skulle du ha tänkt på tidigare."
"Varför ska jag behöva sitta barnvakt?" frågar Varulven och känner sig lite irriterad, han hade nämligen tänkt sig att läsa en nylånad bok i lugn och ro.
"För att det är det alternativet eller så berättar jag för McGonagall att du inte gör ditt jobb."
Remus suckar istället för att protestera.
Lily vänder sig om och börjar gå mot sina vänner som står i dörröppningen och väntar på henne.
"Evans!"
"Ja, Potter?" frågar hon och vänder sig om.
"Vill du gå ut med mig?"
"Pröva inte mitt tålamod, Potter", säger hon syligt.
"Jag kan pröva andra saker med dig", säger han och ler stort mot henne.
"Nej och nej, Potter", fräser hon och vänder på klacken.
"Osis Tagghorn", muttrar Sirius dystert.
"Hon kommer säga ja en vacker dag", säger James utan att verka det minsta deppig över sitt miljonte nej bara under det här året).
"Var hon tvungen att ge oss straffkommentering?" frågar Sirius gnälligt när de är på väg upp till förvandlingsläran.
"Hey! Vad är det här? Gnäller vår egen lilla Tramptass?"
"Jag kommer ju missa maten…"
"Ahaa!" säger James och nickar förstående. "Men man kan ju alltid hoppas på att en osynligmakt skulle lyckas hitta köket och helt magiskt komma med mat. Men det är ju bara förhoppningar", säger James och blinkar.
"Men man får faktiskt inte…"
"…äta mat i prefekternasbadrum", säger Sirius och James i kör.
"Man får faktiskt inte det."
"Så du känner för att hoppa på den nya svälttrenden? Jag kan lova att Sirius inte kommer att vara att leka med, en hungrig hund skulle göra vad som helst för att äta, kanske till och med äta en hel varulv", flinar James och får Sirius att skratta.
"När du lägger upp det på det sättet…", säger Remus och ser ut att ha fått uppleva plågsamma bilder av att bli uppäten av Sirius i huvudet. "Vi får väl hoppas på en osynligmakt då."
De kommer fram precis när dörrarna öppnas till klassrummet och smidigt som de Marodörer de är lyckas de ta sig in nästan först och få de bästa bänkarna längst bak och få tio poängs avdrag för att Sirius tyckte det skulle se charmigt ut att lägga bekvämt lägga upp sina fötter på bänken framför sig och luta sig bakåt balanserandes på två stolsben.