Jag har skrivit om hela första kapitlet, helt och hållet. Läs det innan du läser det här för annars förstörs allt.
Summary:
Efter en alldeles för lång sommar så startar turneringen i magisk trekamp på Hogwarts. Eller snarare "fyrkamp".
Kapitel 2: Jag klarar mig…
Dumbledore tog ett djupt andetag. Mary började hyperventilera. Skräckscener om att slåss mot troll fem gånger så stora som det hon lyckades fly ifrån under sitt första år fyllde hennes huvud.
Men det var ett helt annat namn som Dumbledore ropade upp.
"Ginny Weasley."
Glaset som Mary hade råkat spilla vatten ur rullade ner från bordsduken och ner på golvet där det krossades i flera småbitar. Det blev helt tyst i Stora Salen. Mary gapade och vände blicken mot Ginny som såg vettskrämd ut. Hon vände på huvudet för att se Harrys reaktion. Han såg minst lika chockad ut som henne. Rons ansiktsuttryck var omöjligt att tolka.
"Ginny Weasley", upprepade Dumbledore med lite lugnare röst. Ingen applåderade. Mary fick ont i hjärtat av att se Ginnys min. Hon la garanterat inte i namnet själv, sa Denise. Hon påpekade det uppenbara som vanligt. Mary suckade djupt.
Dumbledore gjorde en vink med handen för att visa dörren. "Gå", sa han till henne med neutralt ansiktsuttryck. Ginny satt helt stilla, fortfarande i chock. Mary klappade henne försiktigt på axeln.
"Gå", viskade Mary. Ginny svarade inte, hon stirrade bara på den flammande bägaren. Dumbledore verkade inte förstå att Ginny hade någon form av panikattack utan fortsatte att vifta med handen.
"Jag följer med dig", suckade Mary och grep tag i Ginnys arm. Motvilligt så reste sig Ginny upp. Tillsammans gick de mot dörren med hela skolans ögon på sig. Bäst för den där Edward att han inte kollar på oss igen, tänkte Denise hatfullt. Mary undrade vilken sida av Denise hon tyckte bäst om. Den lite hatiska eller den med dålig humor?
Mary öppnade dörren åt Ginny, som fortfarande var i chock. Ovilligt gick Ginny in i rummet, med huvudet böjt neråt.
"'Ar ni något speciellt meddelande att ge till oss?" frågade Fleur. Cedric knackade foten mot golvet flera gånger, otålig av någon anledning. Mary flinade. Fler personer att ogilla.
Du har konstiga fritidsintressen Mary, sa Denise.
Ska du säga, sa Mary.
Va? Hur menar du nu?
Mary glömde bort varför hon hade sagt det så hon försökte strunta i resten av vad Denise sa. "Inga meddelanden", sa Mary. "Vi måste bara reda upp ett litet problem som inträffat med den flammande bägaren."
"Problèmes?" Fleur verkade inte vara särskilt förvånad. Mary minskade ögonen och granskade Fleur. Nu misstänkt för att ha lagt i Ginny Weasleys namn i den flammande bägaren, sa Denise. Mary märkte att hennes "ton" var gladare än den hade varit de senaste dagarna. "J'aurais dû rester en France", tillade Fleur. Mary hade inte en aning om vad hon sa, men det lät som att hon klagade.
"Otroligt!" sa en röst. Mary vände sig om och såg Ludo Bagman gå in i rummet. Hans entusiasm var otrolig. Ännu en misstänkt, sa Denise. "Har det här någonsin hänt i turneringens historia? En omyndig lyckades ta sig förbi ålderslinjen…"
"Snälla, gör inte…" Men Ginnys viskning försvann när Bagman klappade henne hårt på ryggen. "Otroligt!" upprepade Bagman förtjust.
Fleur såg plötsligt väldigt kritisk ut. "Vad pratar dy om?" frågade hon misstänksamt och vände blicken från Mary och Ginny till Bagman. Krum lade armarna i kors och Cedric tittade upp för att se vad det var som pågick.
"Den här flickan här", sa Bagman hänryckt och klappade Ginny så hårt i ryggen att hon såg ut som om hon skulle kräkas vilken sekund som helst. "Hon är den fjärde turneringskämpen! Den andra Hogwartskämpen! Kan ni tro det?"
De andra deltagarna gapade och stirrade på Ginny med ogillande ansiktsuttryck.
Mary ställde sig framför sin vän. Det äcklade henne att de betedde sig så där. Folk dog i turneringen i magisk trekamp!
"Ginny la inte sitt namn i bägaren", sa Mary och gav de andra i rummet en hotfull blick. "Man såg det tydligt på uttrycket i hennes ansikte."
"Fortfarande otroligt", sa Bagman lyriskt och började prata med sig själv. Mary suckade. Ginny gömde ansiktet i händerna.
Dumbledore stormade plötsligt in i rummet, fram till Ginny.
"Ginny Weasley", sa han strängt. "Lade du ditt namn i den flammande bägaren?" Ginny skakade häftigt på huvudet. Hon darrade i hela kroppen. Mary ville ge sin vän en kram, men det kändes inte som rätt ögonblick.
"Mary, gå tillbaka till Gryffindortornet", sa professor McGonagall bakom henne. Mary vände sig om. Professor McGonagall såg inte alls lycklig ut.
"Någon måste försvara Ginny", sa Mary med bedjande röst. Hon la armen på Ginnys axel. "Ser ni inte, professorn? Hon har någon sorts panikattack."
"Jag är kapabel till att framföra Ginnys talan", sa professor McGonagall. "Det är självklart att hon inte la i sitt namn, miss Black. Snälla lämna rummet och överlämna det här till oss…"
Mary skakade på huvudet. Professor McGonagall suckade.
"Mary Black tänker inte lämna rummet", sa professor McGonagall till Dumbledore. Som om han skulle kunna hitta en lösning. Mary fnös.
"Mary", sa Dumbledore och gav henne en förstående blick. "Jag vet att du vill försvara din vän, men om du inte går härifrån så kommer jag att sänka dina betyg."
Mary gapade chockat.
"Du kan inte", sa hon förvånat.
"O, ja, det kan jag", sa Dumbledore och log. Mary lade armarna i kors och gjorde en tjurig min.
"Du kan inte tvinga mig att välja mellan Ginny och mina betyg!", sa Mary frustrerat och började vifta med armarna.
"Tack", sa Ginny tjurigt. Men Mary visste att hon inte var arg egentligen.
Du är så Ravenclaw, sa Denise.
Du är så… Mary tänkte efter. Hufflepuff!
Touché, sa Denise sarkastiskt. Mary suckade. Sedan så insåg hon att Dumbledore gav henne en underlig blick. Vi måste vara lite mer diskreta, sa Mary. Du måste vara lite mer diskret, rättade Denise henne och skrattade.
"Den där lilla flickan", sa en kvinna som Mary identifierade som Beauxbatons rektorn. "Kan inte delta i tyrneringen", hon viftade med handen åt Marys håll. Mary skrattade utan att tänka sig för. Kvinnan stirrade ogillande på henne.
"Fel flicka", sa Mary med ett flin. Kvinnan fortsatte att ge henne den otrevliga blicken.
Du har verkligen ingen respekt för folk, sa Denise. Först hemligheternas kammare och nu rektorn…
Respekt ska förtjänas, insisterade Mary. Denise orkade inte argumentera tillbaka.
"Jag vill inte delta i turneringen", sa Ginny till de andra i rummet. "Så kan jag inte bara gå härifrån nu?"
Kvinnan nickade. Mary gissade att hon var nöjd med Ginnys beslut.
"Det är inte möjligt", sa Ludo Bagman bestämt. Mary tyckte att det var underligt.
"Varför tycker du att det är så viktigt att Ginny är med i turneringen?", frågade Mary. Bagman vände sig om och såg förvånad ut.
"J-jag…", Bagman verkade inte hitta ord. Mary log hånfullt.
"Mary", sa Dumbledore med lite strängare röst. "Gå ut nu annars sänker jag dina betyg på riktigt. Jag kommer att se till att Miss Weasley inte känner sig hotad."
Mary mötte Ginnys blick. Ginny gav henne ett falskt leende. "Gå", sa hon. "Jag klarar mig…"
Mary trodde inte en sekund på det men bestämde sig för att hennes betyg var viktiga. Dessutom så var det inte som om de skulle skada Ginny…
Vet du vad du borde säga?
Nej Denise, jag vet inte vad jag borde säga… Mary hängde med huvudet och lämnade rummet.
Tråkmåns, du borde ha sagt "om du inte återvänder om trettio minuter så går jag ner hit igen och spöar skiten ur dem". Denise skrattade åt sitt eget skämt. Om det nu ens kunde klassificeras som ett skämt. Mary drog en suck.
Mary lämnade rummet och stängde dörren med en smäll, som att uttrycka sin ilska. Det gick inte så bra, hon kände sig bara patetisk efteråt. Men det kunde bero på att Denise satt och kommenterade det.
Stora Salen var helt tom. Mary gissade att alla eleverna hade gått till sina sovsalar. Eller så satt de och firade. Hon undrade vad de i Gryffindor tyckte om det som nyss hade hänt. Men de kunde inte tvinga Ginny att delta i turneringen. Det skulle vara löjligt. Mary skrattade åt bara tanken. Det klart att de inte kunde. Skrattretande att hon ens trott det en enda sekund.
Ville skriva längre men bestämde mig för att lämna det där för tillfället…