Kapitel 2: Något att berätta

Harry vaknade av att det kändes väldigt kallt i rummet, men han fattade inte varför innan han slog upp ögonen och insåg att fönstret var öppet och några suddiga rödtonade färger stod ungefär där. Han satte på sig glasögonen och allting blev genast mycket skarpare.
"Ginny, varför öppnar du fönstret mitt i november? Det blir iskallt."
"Det var helt förfärligt varmt i rummet innan. Och det kan också bero på att ditt täcke har åkt av dig under natten." Hon fnissade lite och Harry drog på sig täcket igen.
"Det kan förklara varför det var så kallt i mina drömmar."
"Jag minns inte vad jag drömde, faktiskt." Ginny kröp ner under täcket bredvid honom.
"Du verkade vara nöjd med det, i alla fall. Du log stort när jag kröp i säng", skrattade Harry och slängde en blick på den röda väckarklockan, som stod på halv tio. "När kommer Ron och Hermione, då?"
"Vid elvatiden. Ingen brådska, fast jag är rätt sugen på frukost." Hon skrattade.
"Tillhör konstant hungrighet de här gravidsymptomen?" Harry duckade för kudden som slängdes mot hans huvud och den välte istället ner väckarklockan.
"Akta dig så jag blir inte arg. Jag vet inte om konstant hungrighet tillhör symptomen, men det gör i alla fall mer hormoner och med det mer humör." Hon räckte ut tungan åt honom och sträckte sig efter sina kläder.

Redan fem minuter i elva ljöd ringklockan med en stark signal.
"Ron och Hermione", sa Ginny och reste på sig för att öppna. Ron gjorde en mycket stilig entré genom att snubbla på tröskeln på väg in i köket.
"Varför har ni så höga trösklar i det där huset?" Han gned sig irriterat i pannan och satte sig på stolen mittemot Harry medans Hermione satte sig bredvid honom, på stolen mittemot Ginny.
"Det är erat hus som från början var gjort från rullstolsbundna." Ginny ryckte på axlarna och smulade rastlöst sönder ett blomblad.
"I och för sig, ja", sa Hermione och skrattade glatt. "Hur är det med er?"
"Bättre än bra!" Ginny lyste upp som en sol och gav Harry en snabb blink, som fick honom att skratta till.
"Väldigt bra."
"Hallå? Hemligheter på gång?" Rons ögon for från Harry och Ginny, varav Ginny börjat fnissa som besatt. Harry puttade till henne hårt för att få henne att sluta, vilket funkade efter tre hårda knuffar.
"Kanske det", sa Ginny när hon äntligen slutat skratta. "Vi kan ta det direkt om ni vill."
"Det låter bra", log Hermione. "Ni verkar glada, så det kan inte vara något negativt i alla fall."
"Det är något bra... Du eller jag?" Harry puffade till Ginny igen och hon himlade med ögonen.
"Sluta puffa till mig. Tillsammans, Jag ska hämta en sak först, bara." Hon reste sig upp och försvann uppför trappan.
"Kan du berätta för mig, snälla?" Ron flinade brett mot Harry som skakade på huvudet.
"Ginny vet vad hon ska säga... Tror jag", tillade han snabbt.

Ginny kom ner någon minut senare och lade snabbt förpackningen (Harry var aningens förvånad över att hon inte ens slängt själva förpackningen) med baksidan där instruktionerna stod uppåt och den gröna lappen på bordet.
"Jag låter de där två sakerna prata åt mig idag. Läs på asken först." Hon gjorde en snabb nick mot den och både Hermione och Ron började genast läsa. Hermione verkade uppfatta budskapet på två sekunder.
"Ginny, Harry..." Hon skrattade till. "Jag vet inte vad jag ska säga. Grattis, grattis, grattis!" Hon reste sig upp och kramade först om Ginny som fortfarande stod upp, sedan drog hon upp Harry från stolen så hon kunde krama om båda samtidigt. När hon släppt de(efter vad som kändes som en evighet) vände Harry sig till Ron, som fortfarande såg helt chockad ut.
"Grattis", mumlade han tyst. Sedan började han skratta. "Räknas jag som morbror nu?"
"Jag tror det." Ginny log. "Halv kanske? Du får vänta till juli med att räknas fullt ut."
"Tack. Men det är bara åtta månader, va?" Ron såg ut att tänka efter.
"Ja, Ron", fräste Hermione. "Använd hjärnan."
"Det gör jag nästan hela tiden! Jag vet till exempel att jag är ganska hungrig just nu..." Hermione mumlade något om att han ätit frukost för bara två timmar sedan och Harry och Ginny skrek av skratt.

De bestämde sig för att gå till Kråkboet, en promenad på ungefär fyrtiofem minuter, vilket skulle ge de gott om tid att prata. Ron var väldigt sur över att de inte tog tunnelbanan, men ingen av de hade mugglarpengar på sig, så det gick inte i alla fall.

I Kråkboet befann sig, förutom Molly och Arthur, Percy, Audrey, George och Angelina.
"Blir det överfullt om vi kommer in här, mamma?" Ropade Ron medans alla fyra försökte ta av sig skorna samtidigt utan att sätta sig på varandra. Molly Weasley tittade upp från tidningen hon läste och räknade de med ett litet skratt.
"Nej, det ska nog gå bra. Det är bara roligare när alla är här."
"Har du berättat för alla nu", undrade Ginny, "eller ska vi ta de också?"
"De vet inte ett skvatt." Arthur skrattade. "Kör på."
"Ska vi få veta något intressant?" George tittade intresserat på Ginny. Hon log stort.
"Lita på det! Din tur, Harry. Jag har sagt det varenda gång hittills."
"Jag kan annars", sa Percy och lade ifrån sig tidningen han läste. "Bill berättade det för mig igår."
"Varsågod." Harry ryckte på axlarna.
"Okej... Nej. Det blir bara fel om jag ska försöka. Ni får säga det." Percy skakade på huvudet.
"Ginny, jag kan inte säga det. Jag blir för nervös." Harry skakade på huvudet.
"Du är väl en Gryffindor?" Hon log retsamt.
"Jo, men jag tror inte det här ingår där."
"Struntsamma. Jag tar det. Jo..." Ginny tog ett djupt andetag. "Eftersom jag inte har några systrar, jag kan ju säga att alla bröder till mig härinne, alltså två stycken, men i alla fall, ska bli morbröder i juli." Hon andades ut. "Så."
"Grattis", sa Percy och Audrey enstämmigt men glatt.
"Harry!" George skakade på huvudet. "Varnade jag inte dig?" Han skrattade. "Nåja... Grattis."
"Tyst med dig, George", fräste Ginny medans Harry fnös.
"Jag har inte fått en enda varning"
"Quidditchspelare, gissar jag på?" Angelina skrattade och Ginny himlade med ögonen. "Grattis i alla fall."
"Tack, alla som sagt grattis... Har någon skrivit till Charlie?" Ginnys ögon flög över rummet.
"Bill", svarade Percy. "Han sa det till mig."
"I så fall vet hela familjen", sa Ron med munnen full av bröd.
"Prata inte med mat i munnen", fräste Hermione och Ginny skrattade.
"Du säger till honom hela tiden."
"Han behöver det", muttrade hon som svar och tog upp en tidning som hon började bläddra i.

De hälsade på Luna också, och spelade faktiskt Quidditch en stund på ängen innan de gav sig hemåt vid åttatiden på kvällen. Ron och Hermione stannade en stund och pratade och spelade trollkarlsschack, så helt ensamma blev de inte förrän runt nio på kvällen.
"Trött ikväll också?" Harry skrattade.
"Ärligt talat, inte det minsta." Ginny ryckte på axlarna. "Ganska ologiskt eftersom jag gjort mycket, mycket mer idag."
"Du kanske inte har hunnit varva ner?"
"Antagligen inte. Borde jag det?"
"Du menar att det skulle vara farligt på något sätt? Det tror jag inte. Men vi borde skriva några brev, va?" Harry tänkte efter. "Neville, Hagrid, McGonagall..."
"Hur ska man säga det till McGonagall?" Ginny skrattade. "Jag kommer att avlida av pinsamhet."
"Låt bli med avlidandet. Jag vill faktiskt få bli pappa i juli."
"Ja, förlåt. Jag ska inte avlida någonting, jag lovar. Men det kommer att bli pinsamt."
"Bättre att få det gjort." Harry ryckte på axlarna och reste sig för att gå och hämta pergament och fjäderpennor.