Nästa morgon vaknar Pandora tidigt. Hon slår upp ögonen. Mjuk säng, varmt rum, tavlor på väggarna, sprakande eld? Det tar ett par sekunder innan hon minns gårdagen och hur hon kom till Hogwarts. Men när hon väl kommer på det sträcker hon på sig och ligger kvar ett ögonblick.
"Ett nytt år på skolan. Varför kom jag tillbaka? Fast det vet jag, jag har inget val. Här är jag trygg. Så länge Dumbledore finns här kan han inte skada mig."
Hon kliver upp ur sängen och tar sina kläder. Fortfarande är de lika dammiga som när hon tog av dem igår. Hon tar fram sin stav och riktar den mot kläderna. Men den enkel formel försvinner allt damm och kläderna ser ut som nya.
Efter att ha tagit på sig kläderna börjar hon planlöst gå längs bokhyllorna och drar handen längs ryggarna. Hon stannar vid en röd bok med Elever 70-77. Hon tar fram den och slår upp den andra listan, eleverna som började 1971. I inre tysthet börjar hon titta i den, men slår snart ihop boken och sätter tillbaka den i hyllan som om hon bränt sig på den.
- Så du går igenom mina böcker?
Eftersom hon inte hört någon komma in hoppar hon förskräckt till och vänder sig om. Där står Dumbledore i dörren och ler menande mot henne.
- F…f…förlåt professorn. Det var inte meningen…
- Ingen fara Pandora. Jag förstår att du vill drömma dig bort till problemfria dagar.
Hon skruvar smått generat på sig.
- Egentligen inte. Jag vill helst bara glömma…
- …men vissa saker låter sig inte glömmas, fyller Dumbledore i.
- Exakt professorn.
Han kommer gående mot henne men slår sig ner vid sitt bort. Han knycker lätt med staven och sängen där Pandora sovit hela natten försvinner.
- Sätt dig.
Hon gör som hon blir tillsagd och sätter sig mitt emot honom.
- Jag har talat med de andra lärarna så de vet hur det ligger till.
- Vet de hela sanningen?
- Nej. De har fått den sanning vi kom fram till igår. Men de som har träffat dig tidigare har fått order om att inte avslöja dig.
- Bra.
- Men ett problem återstår.
- Vad?
- Ditt efternamn.
- Vad är det för fel på det?
- Saker och ting är annorlunda idag. Det finns de som känner till det, och du vill inte förknippas till det.
- Okej…så jag måste komma på ett nytt?
- Ja. För att skona dig från besvärliga frågor så är det bäst att göra det.
- Hm…vad sägs om Parker?
- Det fungerar bra.
- Då är det bestämt. Mitt namn är Pandora Parker. Trevligt och träffas.
- Angenämt. Namnet fungerar bra.
Hon reser sig upp för att gå men hinner inte långt innan Dumbledore tar till orda igen.
- En sak du även måste tänka på är att inte utnyttja din fulla förmåga. För om du gör det kan du väcka misstankar, och det är något vi vill undvika.
- Låter förnuftigt. Jag lovar att inte använda min magi fullt ut. Jag ska hålla mig på samma nivå som de i klassen.
- Bra. Nu ska du få ansluta dig till klassen. De sitter i stora salen och äter frukost. Du kan gå ner.
- Tack professorn.
Hon lämnar rummet och skyndar sig ner till stora salen.

När hon kommer till stora salen stannar hon ett ögonblick utanför salen för att pusta ut. Hon tar ett djupt andetag och öppnar sedan dörrarna. Hon tittar in i den fullpackade salen, tvekar några sekunder och styr sedan sina steg bort till Slytherins bord. Ytterst medveten om att folk har slutat äta och tittar på henne försöker hon hitta en plats att sitta på, något som inte är allt för lätt eftersom bordet är väldigt fullt. Men hon finner en tom yta längst ut på kanten där hon sätter sig. Utan att ta ögonkontakt med någon börjar hon plocka till sig några mackor och lite ost. En tallrik dyker upp framför henne ur tomma intet och på den placerar hon sin mat. Även ett glas dyker upp och det fyller hon snabbt med pumpajos. Fortfarande utan att titta upp på någon börjar hon äta. Hon kan höra viskningar runt omkring sig och hon vet instinktivt att det är henne de viskar om.
- Du är ny här va?
Hon hoppar till när hon hör rösten. En silkeslen, smått släpig röst som hon på något sätt känner igen. Hon tittar upp och mitt emot henne sitter en blond kille och tittar på henne. Hon biter sig i läppen för att inte le, men det måste ha synts i hennes ögon för han tittar frågande på henne.
- Ja, det är jag.
Jag känner igen dig grabben. Du är din far upp i dagen. Snygg också. Hade jag varit yngre så hade jag kanske varit intresserad på riktigt.
- Draco var namnet. Draco Malfoy.
- Pandora Parker.
Han räcker fram handen och hon tar den. Ett fast handslag.
- Vilket år ska du gå?
- Sjunde.
Han ler nöjt mot henne och drar sin lediga hand genom håret.
- Då tycker jag att du ska hålla dig till mig Pandora så ska jag visa dig hur det går till här.
Hon ler inbjudande mot honom och tackar medan hon släpper hans hand och återgår till frukosten.