Det här kapitlet är till Saga som fick mig att uppdatera :) När jag väl började skriva igen fick jag lite idéer. Hoppas ni gillar det! (Förlåt för att kapitlet är så kort)

Behöver jag ens påpeka att jag inte äger verken Twilight eller Wife Swap?

Tre sekunder efter jag kommit på det kräktes Isabella blod. Massor av blod rann ur hennes mun, allt hamnade på Edward som fortfarande kramade henne. Edward såg inte ut att märka det. Han fortsatte krama om Isabella, kyssa hennes ansikte och viska ohörbara saker till henne.

Varför gör de inte bara en abort? tänkte jag.

"Du", sa en röst bakom mig. "Det där är ganska privat."

Jag vände mig om och fick se Renesmee som hade fullt av smink i ansiktet. Hon skulle passat bättre på en nattklubb än i det här huset. Annars var hon kläd i pyjamas.

Hon måste märkt att jag inte gillade att hon var så sminkad, för hon sa "Alice hade panik och behövde lugna ner sig, så jag fick vara sminkdocka."

Sedan gick hon in på Dr Cullens kontor.

Bella POV

Min lilla Nessie kom in på Carlisles kontor och satte sig bredvid mig på bordet.

"Hur är det mamma?", frågade hon med sin söta röst.

"Det är bra", mumlade jag.

Edward tog min hand och såg på Ness.

"Du ljuger", konstaterade Renesmee. "Du mår inte bra. Du är gravid, eller hur mamma. Ella var jätteorolig och skrek en massa, men sen kom Rosie och tog hand om henne så jag kunde gå ner till dig, pappa och farfar."

"Det är sant", viskade jag. "Men det är omöjligt ..."

"Förlåt mamma", viskade Renesmee.

"Va?", frågade Edward.

"Om inte jag fanns skulle mamma inte kunna bli gravid och då skulle det här aldrig hända", sa hon.

Edward kramade om henne och vägrade släppa taget.

"Hur vågar du säga så Ness?", viskade han. "Jag vill hellre ha hundra barn än att du inte skulle funnits."

Vi kanske bara reagerade fånigt allihop, det skulle ju sluta bra. Men det faktum att vi var med i TV och Volturi kunde vi ju inte glömma. Och att det var dumt att skaffa massa barn på en gång istället för något var trettonde år eller något.

Kate POV

Jag hade dukat fram frukost till alla, men hade inte förväntat mig att någon skulle komma efter nattens händelse. Förvånansvärt nog kom både Rosalie, Emmett, Jasper, Alice, Renesmee och Jacob. Hur Jacob kommit hit hade jag ingen aning om. Dr Cullen hade redan gått till jobbet och Rosalie sa att Ella sov. Att Isabella och Edward inte kommit ner var ganska förståeligt. Ingen åt förutom Renesmee och Jacob. Jag bestämde mig för att gå upp till Isabella och Edward för att se hur det var med dem. Kameramannen följde efter.

Jag öppnade dörren till Isabella och Edwards rum. Isabella sov, det såg man tydligt, och Edward låg bredvid henne med armen runt henne. Mellan dem låg Ella. De såg ganska gulliga ut, men sedan såg jag Edwards ansiktsuttryck. Han såg helt förstörd ut. Han verkade vara vaken, men ignorerade mig.

Jag klev in i rummet.

"Det finns frukost där nere", sa jag försiktigt.

Edward pressade bara ansiktet mot Isabellas rygg och lilla Ella slog upp ögonen.

"Nej tack", mumlade han mot Bellas rygg.

"Jag vill ha frukost", sa Ella och log så alla hennes små vita tänder syntes.

Edward sa något till henne jag inte kunde höra, och sedan stod Rosalie i dörröppningen och tog med sig Ella ner till köket.

Det kunde inte tagit mer är fem sekunder, och nu var det bara Isabella och Edward som låg i sängen.

"Sover hon?", frågade jag.

Edward nickade och drog Isabella tätt intill sig.

Jag gick ner för trappen och in på mitt rum, slog Dr Cullens nummer på mobilen.

"Hej Kate", sa han. "Har det hänt något?"

"Nja ... Vad hände egentligen igår kväll?"

Kameramannen viskade att jag skulle sätta på ljudet så tittarna också kunde höra, men jag skakade på huvudet.

"Åh, inget speciellt", muttrade Dr Cullen.

"Men det måste vara något. Alla blev helt galna och –"

"Kate, lägg dig inte i det här."

"Jag är för guds skull deras mamma i två veckor! Om jag varit Esme skulle du berättat!"

"Om du varit Esme skulle du vara där för Bella och vara glad för henne och Edwards skull", suckade Dr Cullen. "Kate, du kommer inte förstå det här. Det är komplicerat."

"Hon är gravid, eller hur", sa jag.

"Kate, det är mycket mer komplicerat än så. Du tänker säkert att det beror på att de är så unga, men det är något helt annat."

"Kan hon inte bara göra en abort?"

"Nej, det går inte."

"Varför inte det! Du är ju läkare, för guds skull! Gör något!"

"Det är som sagt väldigt komplicerat. Det är inget man pratar om i verken telefon eller TV. Men jag ska lösa det här."

Sedan lade han på luren i mitt öra.

Alla utom Isabella och Edward hade gått till skolan. Renesmee, Ella och Jacob var såklart hemma. Nästa vecka skulle jag skicka Renesmee till skolan och allt se till att Isabella gjorde en abrot.

Isabella och Edward hade suttit instängda på sitt rum hela dagen medan Jacob undervisat Renesmee och Ella.

Alice POV

Jag och Rosalie hade tvingat med Jasper in på Victoria Secret, Emmett gick självklart in friviligt. Jag och Rose hade hittat lite underkläder till oss själva, då jag fick en syn.

Jag, Rosalie, Emmett, Jasper, Bella och Edward satt i en ring på golvet i vardagsrummet med en flaska i mitten. Flaskan snurrade och pekade på mig.

"Du ska bränna upp dina kläder", sa Emmett.

Jag gick fram och sparkade honom så hårt jag kunde.

"Emmett", morrade jag.

Alla kunder i butiken tittade på mig. Emmett kom springande med ett par sexiga underkläder till Rosalie (som jag sett att han skulle ge henne i födelsedagspresent).

"Ja?", frågade han.

"Åh, är det där till mig?", frågade Rose. "Vad gulligt!"

"Ja, du ska få dem i födelsedagspresent!", sa Emmett och log dumt.

Jag himlademed ögonen för att a) han hade precis avslöjat att hon skulle få dem och b) varför skulle han ge henne underkläder han ändå skulle slita sönder sedan?

"Vi kommer inte köra sanning eller konka", sa jag bestämt.

"Snääälla Alice! Det är det perfekta sättet att få bort Kat … Katy … Katie?"

"Kate", rättade jag. "Och nej, jag såg vad du skulle göra."

Plötsligt fick jag en till syn.

Vi – inklusive Carliesle, Bella, Edward, Renesmee och Ella – stod på ett led. Kate hade en hink i handen som hon sträckte fram mot Edward. Han släppte efter några sekunder visa-kortet han hade i handen. Då gick hon vidare till Bella, som var tomhänt.

"Lägg i kortet nu", sa hon till Bella.

"Men jag har inget", sa Bella.

"Sluta försöka lura mig! Jag vet att du har ett kreditkort."

"Hon har faktiskt inget", sa jag. "Det är en synd."

Alla nickade instämmande, utom Carlisle. Bella plockade upp ett par kontanter ur fickan och lade dem i hinken. Kate tittade irriterat på Bella innan hon gick vidare till Renesmee som lade sin plånbok.

"Nu finns det inte en chans att vi kommer köra sanning eller konka!", sa jag. "Kate kommer ta våra kreditkort nästa vecka."

Emmett, Rosalie och Jasper blev förskräckta och sprang runt och samlade på sig hundratals plagg – jag samlade på mig tusentals – trängde oss före i kön, betalade och sprang till nästa affär. Detta upprepade vi om och om igen, tills Rosalie skrek "STOPP!".

Vi andra stannade på plats.

"Alltså, det här är så dumt. KOM SÅ ÅKER VI TILL PARIS!", skrek hon.

Vi slängde ifrån oss våra plagg från butiken vi var inne i och rusade ut till bilen, kastade in alla påsar i bagageluckan och baksätet (Jasper och Emmett fick klämma ihop sig bland dem) och åkte raka vägen till flygplatsen. Här ska shoppas!

Kate POV

Jag tittade på klockan. Den var halv tre på natten. När de där ungarna kom hem skulle de allt få lära sig en läxa! De skulle allt få veta att de levde!

Just då kom Alice in genom dörren tillsammans med Rosalie. Bakom dem gick två berg av shopping-påsar. Vad …?

"Tappa inte det där, Emmett!", skrek Rosalie och plockade upp en påse från golvet.

Det förklarade ett och annat, det var tydligen Jasper och Emmett som var bergen med påsar.

"Hej, Kate", sa Alice, som antagligen försökte smöra sig förbimig."

"Vart har ni varit! Klockan är nästan tre!"

"Oj då! Det var visst en del tidskillnad mellan USA och Europa", sa det ena berget med påsar.

"Emmett! Håll käften", fräste Rosalie.

Då kom Renesmee skuttande ner för trappan tillsammans med Ella.

"Har ni något åt oss?", frågade hon ivrigt.

"Vi hade inte så mycket tid på oss, men vi köpte lite", sa Alice och befallde Jasper och Emmett att lägga ner alla saker så hon kunde leta igenom dem. När de lagt ifrån sig allt dök hon ner i högen och kom efter några sekunder upp med sju, åtta påsar.

Renesmee såg besviken ut.

"Gå genast och lägg er!", skrek jag. "Ni ska gå upp om fyra timmar igen!"

"Oh shit!", skrek Rosalie och Emmett på samma gång och började rafsa åt sig påsar som innehöll underkläder (vilket jag kunde se eftersom de tappade hälften efter sig när de sprang upp för trappan).

"Men Alice", gnällde Renesmee. "Jag ville ju ha den där klänningen! Då lovade mig att du skulle köpa den när du åkte till Paris!"

Bortskämd unge!

"Det är ingen fara, Nessie! Den var slut, men den kommer in imorgon! Du kan följa med då! Vi tänkte åka till New York och Los Angeles och England och möjligtvis Italien, fast det vill nog inte Carlisle … fast det behöver han aldrig få reda på! Bara du inte säger något till din mamma och pa – jag menar Bella och Edward."

Jasper var spårlöst försvunnen, vilket Ella också var, så nu var det bara jag, Alice, Renesmee och alla shoppingpåsar fyllda med kläder från minsta till största storlek, snygga till fula, avslöjande till burkor … det fanns till och med kläder inte ens jag skulle sätta på mig.

"Du åker inte dit igen, unga dam –", började jag.

"Försök att hindra mig", sa hon, log retsamt och sedan var hon, Renesmee och påsarna med kläder borta.

Allt som fanns kvar var underkläderna i trappen, jag och kameramannen. Sedan öppnades dörren och någon skrek "ÖVERASKNING!"

Så vem kan det vara? Haha, jag tror nog alla vet. Eller? Snälla, kommentera! Det betyder JÄTTEMYCKET för mig! Det är det som får mig att vilja fortsätta skriva.

Kram Anna Cullen