Alice Cullen.
"Vilken jäkla idiot han är!" Muttrade Rosalie. "Varför kan han inte bara gå vidare? Bara en människa..." Hon utalade det sista ordet hånfullt.
"Rosalie!" Utbrast Esme. "Hur kan du säga något..."
"Det räcker!" sa Carlisle med bestämd röst. "Han mår inte bra, vi kan inte gör något åt det... Det är bara han själv som kan bestämma om han... Ska släppa det, fortsätta såhär, eller gå tillbaka till Bella..." Han nämnde Bellas namn med sorgsen klang i rösten. "Men Alice, det där du sa om att du har börjat bevaka Bellas framtid igen är inte bra!"
"INTE?" Exploderade jag. "Hur mycket jag än anstränger mig för att se hennes framtid så är hon borta, men ibland så finns hon. Det är som att hon har... Hittat någon värld, dit jag inte kan nå henne! Detta är allvarligt, Carlisle! Jag har aldrig stött på något liknande förut, tänk om… Det är något som har hänt henne?"
Han suckade. "Vart är hon nu? Kan du se...?"
"Hon... Är med sin mor." Sa jag bestämt. "Hon är här i Jacksonville."
Rose tappade glaset med blod som hon höll i. "I Jacksonville? Vad fa... gör hon här?"
"Du förstörde mattan!" Skrek jag åt Rose. "Den köpte jag i Japan!"
Rosalie gav mig en ond blick. Hon skulle nog inte köpa en ny till mig...
"Hennes mor bor ju här, Rose!" Påminde Emmett henne och gav sin fru en klapp på axeln.
"Jag ska träffa henne!" Sa jag, och bröt inte ögonkontakten med Carlisle. "Hon är... var min bästa vän. Det bandet kan inte Edward bryta."
"Alice... Vi borde tala med Edward först." Vädjade Carlisle.
"Nej." sa jag. "Detta handlar om att återförena hennes och min vänskap, inte förena henne och Edward."
"Alice..." Sa Jasper, och gick fram till mig. Jag brydde mig inte om honom.
"Jag vet att ni alla är emot mig." Fortsatte jag som om ingenting hade hänt.. "Men det struntar jag i. Jag ska träffa Bella."
"Edward kommer att bli..."
"Tokig. Jag vet. Men det bryr jag mig inte om!"