Men först ska vi ta oss en kaffe. Har du munkar? Frågade Mikael och kollade sig omkring
Lisbeth kollade på honom, suckade och reste sig upp för att hämta munkarna ur skafferiet. Munkar var Mikaels favorittilltugg, speciellt till kaffe.
Michael tog en tugga av munken han valde ut och började:
Jo jag misstänker att personen som skrev den här boken är ute efter oss, eller rättare sagt ute efter dig.
Lisbeth kollade på honom och började skratta. Varför skulle någon vara ute efter henne? Visst, hon hade hackat sig in på olika militära nätverk och liknande, men aldrig ställt till med något farligt.
Det kan ha med din far att göra, vi vet att han fortfarande är i livet och att han har kontakter överallt. Fortsatte Mikael
Lisbeth kom att tänka sin far, Alexander Zalaschenko, en avhoppare från Sovjetunionen efter att ha arbetat som spion. Hon hade tänt eld på honom när hon bara var tolv år gammal.
Så jag har tagit hjälp av kollegor som ska beskydda dig. Fortsatte Mikael och tog en tugga på munken.
Det ska väl inte behövas eller? Svarade Lisbeth nervöst och kollade neurotiskt på honom
Mikael kollade på henne med en fundersam blick och svarade sedan att det behövdes. Man hade tydligen upptäckt skumma bilar som stått utanför byggnaden där Lisbeth bodde och stor del av grannarna på Lisbeths våning bestod av ovanligt många ryssar.
Fast att det var ovanligt många ryssar i Stockholm var inte så ovanligt i och med den stora katastrofen. Dock så var det fortfarande ett suspekt hot mot Lisbeth.
Andra delen här då, några synpunkter?