Sådär, läs och njut av andra delen i "Malover". C;
"Ey, Clover!" ropade Max efter den rödhåriga tjejen som satt precis vid vattenbrynet. Max såg på Clovers två väninnor med en genomträngande blick och de försvann iväg.
"Så nu pratar du med mig?" frågade Clover en aning irriterat.
"Så du menar att jag aldrig pratar med dig, eller?" frågade Max och såg på Clover.
"Nej men det var ett tag sedan", påpekade Clover och vek undan med blicken.
"Kanske det", mumlade Max och drog återigen en hand genom det honungsblonda, rufsiga håret. "Clover", fortsatte han och såg sedan allvarligt på henne.
"Ja", svarade Clover och himlade lite med ö öppnade sin mun för att säga något, men stängde den lika snabbt och skakade lätt på huvudet.
"Det var inget", sade han sade han och vände om för att gå.
"Max, stanna!" sade Clover och lade en hand på Max' axel. "Du tänkte säga något viktigt", manade hon på med. "Jag kan se det på dig."
"Alltså.." Max tänkte efter.. Vad var den klokaste saken att säga med att man var så himla förälskad i den man pratade med, sedan första året? Han skulle inte säga det rakt ut, det skulle bli för nervöst.
"Alltså", upprepade Clover och höjde på ett ögonbryn. Det hade aldrig varit så spänt mellan dem förut. Vad det nu än var Max tänkte berätta, var det något som kommit upp på tal nyligen, och som troligen hemsökte honom dagligen.
"Jag vet inte hur jag ska säga det här.." mumlade Max och bet sig hårt i läppen.
"Bara säg det", lirkade Clover mjukt. Max tog ett djupt andetag och slöt ögonen. Det var den här samtalstonen Clover hade, som Max smälte för när han pratade med, eller hörde Clover.
"Jag.. älskar dig", mumlade han tyst. Aldrig i hela hans liv hade han varit så här.. känslig. Clover spärrade upp ögonen.
"I mi-mig?" stammade hon och pekade på sig själv. Max nickade svagt och bet sig hårdare i läppen. Han var på bristningsgränsen till gråt..
*Drakes gråter inte, Drakes gråter inte*, tänkte han och blinkade bort tåren som bildades. Clover tog ett djupt andetag.
"Då har vi någonting nytt gemensamt", mumlade hon och smålog mot honom. "Men jag hade inte väntat mig att.. att du, eh, skulle säga det såhär öppet till mig." Max kliade sig i nacken och log lättat.
"Nja, det hade inte jag heller trott direkt, men efter att ha stött på Keynes och pratat lite med henne, nej Clover, inga Cruciatusförbannelser, även fast jag skulle vilja då hon nämnde att hennes storebror skulle bjuda ut Gabrielle, användes av mig.. så kom det en tanke att jag skulle säga det så fort som möjligt att jag, eh, älskar dig." Rodnaden spred sig i Clovers ansikte. Hon tittade snabbt ner i marken och lät det utsläppta håret falla fram som en ridå för hennes nu tomat röda ansikte.
"Jag.. eh, jag vet inte vad jag ska säga", mumlade hon leendes.
"Jag förstår. Det kom ju typ som en chock för dig", sade Max och flinade lätt, och omedvetet, tog tag i Clovers hand. Det skulle bli annorlunda från och med nu. Det visste han.
Inte särskilt långt här heller, men men.