Loki vaknade när det knackade på dörren och en bekant röst hördes från en av tjänarna
"Loki din moder och Alfadern bad mig väcka dig" sa tjänaren och Loki reste sig upp och öppnade dörren på glänt
"Jag är vaken sedan länge" ljög Loki och mannen såg på honom innan han nickade och gick iväg, precis som varje morgon då de upprepade procesen. Loki la handen för ögonen och skakade på huvudet och vände sig om mot Cara och han såg att hon inte låg i samma position som han lagt ner henne på sängen dagen innan, han antog att det betydde att hon inte var avsvimmad längre utan att hon sov. Loki log hon såg så fridfull ut och av någon anledning kände han sig lugn och han bestämde sig för att försöka ta igen de förlorade timmarna av sömn och la sig åter ner i sängen och somnade snart.

Loki vaknade någon timme senare och fann Cara sittandes i fönstret som han själv suttit i dagen innan. Hon satt med bena dinglande ner mot stupet långt nere och Loki reste sig tyst upp och harklade sig för att inte skrämma henne och orsaka att hon föll ner mot en säker död, eller det var vad han misstänkte hände när människor föll från höga höjder, för vad han visste var hon människa. Cara vände sig om och log mot honom.
"Jag hörde dig vakna men jag är glad för att du inte försökte skrämma mig" sa hon leende och Loki tänkte just svara när han blev avbruten av ännu en knackning och först misstänkte han att det var tjänaren som återvändit för att se till att han lämnade sin kammare men den förhoppningen grusades snart.
"Broder kan jag komma in?" rösten tillhörde ingen annan än Thor och han såg direkt på Cara som inte verkade fästa någon större notis i att det knackat. Loki ville inte att Thor skulle komma in när hon var där för han visste att hans bror skulle reta honom för det och sedan försöka charma henne och Loki visste inte varför men han ville inte det. Han gick snabbt fram till Cara och mötte hennes blick.
"Jag vet att vi precis har mötts och att det är en aning för mycket begärt av mig men jag undrar om du skulle kunna gömma dig så min broder inte ser dig?" frågade han rakt på sak i tankarna att Thor antagligen skulle slå in dörren om han inte svarade snart.
"Om det behagar dig" sa hon och nickade "vill du att jag gömmer mig i rummet eller badrummet så jag inte hör vad ni samtalar om?"
"Det gör det samma" sa Loki och Cara nickade åter och vred på händerna och var snart helt osynlig, Loki var om så imponerad även om det inte syntes. Att göra sig totalt osynlig var något som var svårt att bemästra och han hade till sin besvikelse aldrig lyckats.
"Du må stiga på broder" sa Loki och Thor öppnade dörren och klev in med ett stort leende. "Jag hörde från en av tjänarna att du hade en kvinna på rummet" sa Thor och log glatt och Loki besvarade inte leendet.
"Då ber jag dig uppsöka tjänaren och få honom att titta till sin syn, som du ser är jag helt ensam" sa Loki enkelt och Thor såg sig runt i rummet för att få det bekräftat.
"Ja jag antar att du är det, som vanligt" flinade Thor och Loki motstod impulsen att sucka åt sin bror.
"Vad var ditt egentliga ärende för jag må finna det svårt att du kom hela vägen hit för att uppsöka mig och fråga om jag hade sällskap på rummet" sa Loki och Thor sken upp
"Jag undrade om du hade lust att göra mig sällskap på en ridtur, ja mig och de tre krigarna och Sif?" frågade Thor med ett stort flin och Loki besvarade med ett om så falskt lätt leende. Först hade han tänkt svara ja men när Thor nämnde sina vänner så försvann hoppet om att få träffa sin bror själv som de gjort när de var små.
"Jag tackar för erbjudandet Thor men jag hade egna ärenden jag tänkte ta hand om" sa han och log svagt för att inte såra sin bror.
"Jag förstår, men du är alltid välkommen att följa med oss Loki" sa Thor och kramade sin brors axel innan han lämnade rummet och Loki låste dörren och andades ut, han hade nästan glömt Cara tills hon uppenbarade sig igen och tilltalade honom.
"Må jag fråga varför du ser så besvärad ut när din bror nämnde sina vänner?" frågade hon vänligt och Loki såg på henne.
"Jag är inte besvärad, jag hade som jag sa andra planer" sa Loki och log svagt.
"Jag ber dig inte förklara för mig Loki, men jag ber dig att inte ljuga för mig" sa hon enkelt och tittade åter ut genom fönstret. Loki var uppriktigt förvånad hans lögner brukade lura alla och han visste inte om han skulle vara glad över att någon såg igenom dem eller inte. Han satte sig ner i fönstret bredvid henne och hon såg på honom och log igen.
"De är inte många som kan se när jag talar osanning eller inte. Vad är det för magi du egentligen besitter?" frågade han undrande och hon skrattade lätt och han var förvånad över det, men han misstyckte inte.
"Jag har magi det har du sedan länge förstått, men allt jag gjorde var att betrakta dig och när din bror nämnde sina vänner så sjunk du ihop en aning där av mina gissningar att du inte tycker om dem" sa Cara enkelt och Loki blev förvånad över hur lätt hon listat ut dem.
"Dina aningar är korrekta och för att göra en lång historia väldigt kort så drar vi helt enkelt inte jämt" sa Loki och lät även sina ben dingla över kanten och han förundrades över hur lätt han pratade med henne. "Men jag fick aldrig det svar jag sökte igår om varför du är här eller vad ljusskenet kom ifrån" sa Loki undrande och Cara tittade åter upp på honom.
"Jag ber om ursäkt för att jag svimmade" sa hon och han nickade för att visa att det inte var någon fara. "för att göra en lång historia kort så kom jag från jorden och ljusskenet var mitt sätt att förflytta sig" sa hon enkelt och Loki såg på henne, de var egentligen inga svar men han hade inte direkt svarat henne heller. Sen sänkte sig tystnaden och Loki funderade på vad han egentligen skulle göra. Han erkände för sig själv att han var rädd för att synas i hennes närhet, rädd för vad människor skulle säga inte bara om honom utan henne. Han ville av någon anledning inte dra in henne i något som kunde skada henne, hon var inte gjord för det, hon skulle helt enkelt vara fri och slippa allt sådant. Sen kom han fram till att de inte kunde sitta tysta hela dagen.
"Om det inte anses opassande undrar jag om du vill stanna här ett tag?" frågade Loki tillslut beredd på att hon som så många andra skulle förbanna honom till andra sidan Asgard men i stället log hon åter.
"Jag är din gäst så länge du behagar" sa hon och Loki andades ut och hon såg ut över Asgard "Loki försök inte så mycket, var bara dig själv och om du känner dig obekväm i mitt sällskap skall jag enkelt lämna din sida"
"Hur konstigt det än må låta med tanke på att jag bara har känt dig sedan gårdagen kan jag vara mig själv med dig utan att behöva låtsas" sa Loki och kände sig nästan sorgsen vid tanken att hon skulle lämna hans sida "Så länge du inte har något emot mitt sällskap får du gärna vara vid min sida" sa han sedan leende och Cara nickade och tog fram håret som legat på ryggen och började fläta det och Loki var förvånad över hur hon lyckades han hade själv trasslat till det.
"Kan du lära mig fläta?" frågade han henne lågt och hon la huvudet på sned och log sedan.
"Klart jag kan, det är inte så svårt som de syntes vara. Du tar enkelt och delar håret i tre lika stora delar sedan korsar du den högra över den mittersta, sedan den vänstra över den mittersta och låter dem gå om varannan" förklarade hon och såg på Loki "vill du försöka?" sa hon och tog ut flätan igen och Loki nickade och hon satte sig med ryggen åt honom så han skulle nå lättare och Loki rörde försiktigt hennes hår rädd för att skada henne. "Loki jag går inte sönder för att du drar lite i mitt hår" sa hon och skrattade lugnt och Loki nickade trotts att hon inte kunde se det och delade håret lite mer bestämt och koncentrerade sig sedan på att få ordning på flätan, han ville få det snyggt och han var mer nöjd än han trott han skulle vara när han avslutade flätan. Cara tog fram en hårsnodd och tvinade runt håret och vände sig sedan om mot Loki och log.
"Du gjorde mycket bättre än vad jag gjorde första gången" sa hon uppriktigt och det fick Loki att le och han var förvånad över att hon kunde få honom att le över nästan inget alls.
"Får jag fråga varför du kom hit Cara?" sa Loki nyfiket och hon nickade svagt och vände blicken utåt mot himlen.
"Jag flydde" sa hon lågt och Loki undrade om delar av kylan och minnena han upplevt dagen innan kom från det hon flytt från.
"Jag beklagar" sa han uppriktigt, vanligtvis ansåg han dem som flydde fega men med henne förstod han att det var något mer.
"Det är inget som du behöver beklaga då du inte har något med det att göra" sa Cara och såg åter på Loki med ett leende och de sekunder av dysterhet var borta.
"Jag kan som prins av Asgard lova att du är trygg här" sa Loki och han menade det, han ville se till at tingen skada kom till henne.
"Jag uppskattar det" sa hon och även om Loki kunde urskilja en ton av att hon tänkte det samma och tänkte att han inte visste vad han gav sig in på, men han sa inget om det för det var ju så det var. Loki visste inte vad han gav sig in på. "Så säg mig Loki nu när dagen ännu är ung, finns det något särskilt sätt du skulle vilja spendera dagen på?" frågade hon och Loki funderade
"Jag kan visa dig Asgard" sa han tillslut och reste sig upp och erbjöd henne armen.