Trolldryckskonst och Dikter

Kapitel 2

"Snälla kan du inte gå ut med mig idag då?" bönföll James Lily.

"Du vet redan vad svaret blir, Potter" sa Lily irriterat.

"Ja?" undrade James förhoppningsfullt.

"Nej!"

"Men snälla bara en gång!"

"Nej!" sa Lily enkelt och återgick till sitt rostade bröd.

James gav upp och gick tillbaka till dom andra marodörerna som satt en bit bort och tog för sig av måndagens frukost.

"Gick det bra?" undrade Peter nyfiket när James satte sig.

"Vad tror du?" sa James ironiskt.

"Man kan ju inte lyckas varje gång" sa Remus förnuftigt.

"Bättre lycka nästa gång, Tagghorn" skyndade sig Peter att tillägga.

"Mm" mumlade James och tog för sig av stekt bacon.

Dom fortsatte glufsa i sig frukost under tystnad.

Uggleposten anlände och fick klirret av bestick och sorlet av röster att blandas med utrop från elever som fick ett paket eller ett brev och hoandet från ugglorna.

En svart uggla släppte "the Daily Prophet" framför Remus som gav den två små knutingar. Ugglan brede ut sina vingar och flög iväg.

"Står det något intressant, Måntand?" undrade Sirius.

"Nä" Han sträckte den till Sirius som tog emot den och ögnade igenom förstasidan.

"Vad står det?" undrade Peter.

"Det vanliga, att trolldomsministeriet är idioter"

"Jaha" sa Sirius med en suck och slängde ifrån sig tidningen på bordet. "Vad har vi för första lektion idag?"

"Trolldryckskonst" svarade Remus omedelbart.

…

Sirius slog sig ner intill en kittel i trolldrycksklassrummet. Resten av marodörerna satte sig bredvid. Professor Slughorn klev in genom dörren och ställde sig framför klassen och bredde ut armarna.

"Välkomna till ännu en lektion i Trolldryckskonst."

"Jippi, vad roligt!" viskade Sirius ironiskt till James.

"Idag kommer vi försöka oss på Fridsdrogen. Kan någon berätta vad den gör?" Lilys hand for i luften åtföljd av Remus.

"Miss Evans"

"Fridsdrogen är en dryck som stillar oro. Den kännetecknas av en glittrande silverånga, och tar ungefär en och en halv timme att tillreda. Den är mycket komplicerad, och om man gör fel kan drycken försänka målet i djup sömn…" Hon blev avbruten av att det knackade på dörren.

"Kom in" sa Slughorn och vände blicken mot dörren. Dörren öppnades och in kom flickan som Lily påstod var Elizabeth Kingsley med ett urskuldande ansiktsuttryck. Sirius flämtade till, vilket han inte var ensam om. Nästan alla i klassrummet reagerade likadant som honom.

Flickan som stigit in hade det bruna håret utsläppt över axlarna vilket fick den vita slingan hon hade i håret att framstå mycket tydligare än när hon hade det uppsatt. Hennes ögon gnistrade och hon utstrålade så mycket självsäkerhet att man nästan kunde se det.

"Förlåt att jag kommer för sent" sa hon riktad mot professor Slughorn.

"Det gör inget" sa han förvirrat. "Vem är du lilla fröken? Och vad gör du här?"

"Jag heter Elizabeth Kingsley och jag har gått i Gryffindor sen första årskursen" svarade hon lugnt och gick därefter och satte sig bland dom minst sagt förvånade eleverna.

"Då så, kan miss Evans vara snäll och fortsätta berätta om Fridsdrogen?"

Tio minuter senare var alla (ej professor Slughorn) upptagna med att förbereda Fridsdrogen vilken visade sig vara besvärlig att tillreda.

Sirius hade svårt att koncentrera sig på vad han höll på med och kastade hela tiden blickar bort mot Elizabeth vilket ledde till att hans trolldryck exploderade när han tillsatte fel ingrediens.

När lektionen var slut var alla eleverna lätt dåsiga och nerstänkta av trolldryckerna. Det hade inte bara varit Sirius trolldryck som exploderade, utan dom flesta killar hade råkat ut för samma sak.

…

"Hur vågar du?" skrek Lily och marscherade fram till James som satt tillsammans med Sirius i uppehållsrummet. Remus och Peter var i biblioteket.

"Åh, hej Lily" sa James drömmande och tittade in i hennes ursinniga gröna ögon. "Vad är det?"

"Låsas inte att du inte vet!"

"Vadå?" frågade James oförstående.

"Det här!" Hon räckte honom sin anteckningsbok.

"Vad är det med den här?"

"Öppna!" sa hon irriterat. Han slog upp den och läste tyst igenom det som stod skrivet.

Min sommarblomma
min älskade fe
du kom som en sommarvind
till mej
du sprider glädje
du sprider värme.
Dina ögon är som
gröna ängar
dina läppar är som
smultron ditt leende
är som gnistrande
stjärnhimmel
du min eviga blomma.

Din älskade James

"Vad är det här?" frågade han och kollade misstroget upp på Lily.

"Det borde faktiskt du veta" svarade hon syrligt.

"Jag lovar jag har inte skrivit det här!"

"Hela boken är full med dina dikter och alla mina anteckningar är borta!"

"Tro mig jag skulle aldrig göra något sånt här!"

"Få se på den där" sa Sirius och ryckte till sig anteckningsboken. Han vek sig dubbel av skratt och frustade "eviga blomma". Lily tog ifrån den gapskrattande Sirius boken och gick därifrån.

"Den där var bra!" Sirius torkade bort en tår. "Jag visste inte att du skrev dikter!"

"Det gör jag inte heller!"

"Jag visste att du var nere i Lily men att skriva dikter det trodde jag inte om dig!"

"Men jag säger ju att jag inte skrev dom!" skrek James högröd i ansiktet.

"Okej, okej. Lugna ner dig!"

"Nej, det tänker jag inte" skrek James. "Varför skulle jag skriva fåniga kärleksdikter i hennes anteckningsbok och sudda ut alla hennes anteckningar?" Varför skulle jag sudda ut dom om jag visste att hon skulle bli ledsen? Och bara så du vet så skriver jag inga dikter!" Han hade utan att veta om det ställt sig upp och varenda en i uppehållsrummet glodde på honom. Han brydde sig inte om det och stegade argt ut genom porträtthålet.

James klampade fram genom korridorerna och fräste till alla som han mötte vilket ledde till att förstaårselever flydde i panik för honom.

Efter att ha vrålat i fem minuter åt sir Cadogan (en riddare i en tavla) eftersom han anmärkte på James "strålande" humör, hade han lugnat ner sig en aning. Han började gå till biblioteket, varför hade han ingen aning om, men det kändes rätt.

Han gick in och möttes av dom lågt mumlande eleverna som läste igenom böcker på jakt efter fakta till läxor.

Han följde raden av bokhyllor, svängde då och då och kom till ett avskilt, undangömt hörn omgivet av bokhyllorna. En gammal fåtölj stod där täckt av damm och böckerna i hyllorna var så dammiga att man inte såg titlarna på dom.

Han drog ut en bok ur en av hyllorna och satte sig ner på fåtöljen. Genast virvlade ett tjockt moln av damm upp vilket fick honom att hosta. Då molnet av damm lagt sig och han slutat hosta slog han upp boken. Han flämtade till och genast började en ide komma smygande. Femton minuter senare var han säker, det här var grunden till något användbart.

….

Kommentera, Kommentera, Kommentera, NU!

Dikten har jag hittat på en hemsida som heter webförlaget ~Ellwina~