Kapitel 2 hur dum får man va?

Det hade gått knappt halva terminen men han höll redan på att bli tokig på grund av sina känslor för Harry.

Det var ganska pinsamt faktiskt. För varje gång Harry var i närheten - gick han in i folk, tappade saker och här om dagen hade han faktiskt missat dörren när han skulle gå in till förvandligskonsten och gått rakt in i väggen istället.

Han hade fortfarande en bula i pannan efter det.

Idag var det i alla fall dags för terminens första Hogsmeadeutflykt. Han skulle dit med Luna så han slapp gå helt ensam.

Han hade helst velat stanna kvar i slottet men Luna hade insisterat på att han skulle följa med.

Men det var så skönt när slottet nästan var tomt. Inga personer som kastade glåpord efter honom eller gav honom konstiga blickar.

Fast nu skulle han istället tvingas ut till de personer som gjorde det. Men han ville inte göra Luna besviken.

Han kanske skulle få träffa Harry.

"Hej Neville" sade Luna drömmande en kvart senare när de träffades i entréhallen.

"Hej Luna" sade han.

"Ska vi gå?" sade hon och gjorde en svepande rörelse mot porten.

"Visst" han ryckte på axlarna och följde med henne ut.

"Vart vill du gå då?" frågade hon när de kom till byn.

"Vet inte… Godisbaronen kanske? Vart vill du gå?"

"Okej, låter bra" hon log och började gå mot Godisbaronen. "Så Neville, vad är det som tynger dig?" frågade hon helt plötsligt.

"Va? Det är inget som tynger mig…" svarade han och såg bort. Självklart var det nått som tyngde honom, men han kände inte för att berätta för Luna.

Harry.

Hon stannade och såg på honom.

"Jag är inte så dum som jag ser ut Neville" sade hon. "Jag ser att något är fel. Kan du inte berätta vad det är, snälla? Det kommer att kännas bättre sen"

"Du kommer att tycka jag är äcklig…" sade han lågt.

"Äcklig?" sade hon förvånat. "Varför skulle jag tycka det?"

"Okej jag ska säga som det är, men du får lova att inte skratta" viskade han och såg ängsligt men ändå bestämt på henne. "Och du får absolut inte berätta för någon".

"Okej, jag lovar". Hon såg spänt på honom.

"Okej…"han tog ett djupt andetag. "Jag är kär…"

"Men det är ju jättebr…"

"… i en kille" avslutade han.

Luna stirrade chockat på honom. Hon skrattade i alla fall inte.

Hon harklade sig. "I vem?"

"Harry" viskade han knappt hörbart och såg bort.

Luna öppnade och stängde munnen flera gånger innan hon svarade.

"Det är okej, Neville, jag tycker inte du är äcklig" sade hon sedan bestämt.

"Tycker du inte?" han såg hoppfullt på henne.

"Nej absolut inte, att vara homosexuell är helt okej" sade hon och log mot honom.

Han kunde inte göra annat än le tillbaka.

"Så ville du ha nått godis eller inte?" frågade hon som om inget hade hänt och fortsatte gå mot Godisbaronen.

"Självklart" han flinade bakom hennes rygg. Luna var underlig, men hon hade verkligen fått honom på bättre humör.

Det kanske inte skulle bli en så hemsk dag när allt kommer omkring.

Inne på Godisbaronen var det smockfullt med folk. De fick armbåga sig in för att komma fram till hyllorna.

"Åh, hej Neville, hej Luna" sade en röst bredvid dem.

"Hej Hermione" sade Luna glatt. Neville vände sig om.

Och hamna öga mot öga med Harry.

"Hej Harry" sade han lågt och blev illröd i ansiktet.

"Hej Neville. Kan du ge mig en ask med chokladgrodor?" sade Harry och pekade på hyllan bakom Neville.

"V… visst" sade han och vände sig om för att ta ner en ask åt Harry.

Och självklart ska han råka slå ner alla askar som stod på hyllan.

"Helvete!" utbrast han och blev om möjligt ännu rödare i ansiktet.

Han böjde sig ner för att börja plocka upp alla askar. Även Harry, Luna och Hermione böjde sig ner för att hjälpa till.

Tillslut de hade fått upp alla askar på hyllan igen.

"Här" han räckte fram en chokladgrodeask till Harry.

"Tack Neville" sade Harry och flinade.

"Varsågod" sade han och tog ner en till ask till sig själv.

"Jag tror jag bara ska ha det här" sade han sedan till Luna.

"Okej, jag är också klar" sade hon.

"Jag tror vi också är klara" sade Hermione. "Vi tänkte gå till Tre kvastar sen, vill ni följa med?"

"Gärna" sade Luna lite drömmande.

"Bra" log Hermione. "Då ska vi väl bara betala det här"

De trängde sig fram till kön. Eller vad de trodde var kön i alla fall.

Han hamnade bakom Harry. När han andades in kände han doften av Harrys hår.

Han motstod lusten att dra fingrarna genom det

Hela tiden kom det mer och mer elever in på Godisbaronen.

Tillslut kunde han inte röra sig utan att putta till någon annan. Och han stod tryckt mot Harrys rygg.

Harrys väldigt snygga rygg.

Hur man kunde ha en snygg rygg visste han inte, men Harry hade det.

Och på nått sett hade hans hand hamnat på Harrys röv. Utan att han kunde flytta den.

Han svale nervöst.

Han kände hur Harry skruvade på sig för att få bort honom.

"Jag är ledsen Harry, men jag kan inte flytta på mig" viskade han urskuldande i Harrys öra.

"Okej… det är lugnt" viskade Harry tillbaks. Och om han inte såg fel tyckte han att Harrys kinder blev lite rödare.

Han själv var redan knallröd i ansiktet kände han, men som tur verkade alla andra elever inte märka det.

De var väl alldeles för upptagna med sitt godis och brydde sig inte vad andra hade för sig.

Det gjorde inte han heller för tillfället.

För just nu hade han sin hand på Harry Potters bak!

Harry Potters väldigt välformade och fasta, men ändå mjuka, bak.

Han försökte motstå impulsen att klämma på den.

Men det var svårt.

Nu var det smockfullt där inne och väldigt varmt.

Han kände hur svetten rann ner för hans rygg. Harry skruvade på sig igen framför honom.

"Förlåt…" viskade han, fast han trodde Harry inte hörde honom. Harry svalde.

"Det gör inget, det är ju inte ditt fel" viskade Harry tillbaks. Han ryggade förvånat tillbaks.

Och puttade till personen som stod bakom. Den personen fnyste irriterat åt honom.

Han hade inte trott Harry hade hört honom.

"Jag önskar bara att folk slutade komma in" sade Harry irriterat. "Det är fullt, fattar de inte det".

Han nickade, tills han insåg att Harry inte såg honom.

"Mm"

Inte för det gjorde honom något egentligen.

Han stod närmare Harry än han någonsin gjort och andades in hans goda doft.

Han ville inte flytta på sig.

Men självklart kom de fram till kassan alldeles för snart, betalade och kunde pressa sig ut igen.

"Merlin vad varmt det var där inne!" utbrast Hermione så fort de kom ut igen.

Ute var det svalt och duggade lätt.

Han vände lättat upp huvudet mot himlen och lät regnet svalka hans ansikte.

Och han undvek att se på Harry. Trots att han kände hans blickar på sig.

"Men vart är Ron?" undrade Luna plötsligt, fast det lät som om hon pratade om vädret.

Alla vände sig om och såg sig omkring efter Ron.

"Jag vet inte" sade Harry förvånat.

"Men han var ju med oss när vi gick in dit" sade Hermione och pekade på Godisbaronen.

Där inne kunde de se hur massa elever gick omkring bland hyllorna.

"Där!" utbrast Neville plötsligt och pekade. "Jag ser nått rött som rör sig"

"Ja, jag ser" sade Hermione. "Det måste vara Ron"

"Men vad gör han därinne när vi är här ute?" undrade Harry dumt.

"Han märkte väl inte att vi gick ut kanske?" sade Hermione trött.

"Åh…" sade Harry. Hermione suckade.

Merlin vad Harry var söt när han såg så där vilsekommen ut.

Han ville ha honom så mycket.

"Jag går in och hämtar honom" sade Hermione. "Ni kan väl gå i förväg och ta ett bord?"

"Okej" sade Luna glatt och drog iväg de båda killarna mot Tre kvastar.

Inne på Tre kvastar var det varmt och skönt och han drog in den välbekanta lukten samtidigt som Luna släpade honom och Harry till ett bord i hörnet.

"Sitt" sade hon och puttade ner honom och Harry på bänken bredvid varandra. Själv satte hon sig mittemot och stirrade ingående på dem. Han skruvade på sig besvärat under Lunas granskande blick och en obehaglig tystnad la sig över dem. Han såg hur Harry satt och stirrade upp i taket och försökte ignorera Luna. Han tvivlade på att hon ens märkte att hon stirrade.

Han började fundera över om det hade varit en så bra idé att berätta för Luna om Harry när allt kommer omkring. För just nu verkade hon göra allt för att para ihop dem. Och det var inte alls vad Neville ville.

Visst ville han vara med Harry, men när Luna gjorde så här blev det bara olustigt.

Han hörde hur dörren öppnades och till hans stora lättnad var det Hermione och Ron som kom in. Även Harry vände sig mot dörren och lyste upp när hans två bästa kompisar kom in.

"Hej igen" sade Hermione glatt, drog ut en stol och satte sig. Hennes kinder var rosiga av kylan ute och det rann regndroppar från hennes hår. "Ursäkta att det tog sån tid, men jag hade lite svårt att få ut Ron därifrån"

"Hej Neville, hej Luna" sade Ron och satte sig ner på stolen bredvid Hermione. "Men det finns ju så mycket att välja mellan!"

De andra skrattade.

"Vill ni ha nått och dricka?" undrade Hermione och ställde sig upp.

"Gärna" sade Luna utan att ta ögonen från honom och Harry.

"Ja tack" sade han.

"Okej, Ron följer du med mig?" sade Hermione. Ron ställde sig upp.

"Jag följer också med!" utbrast Harry och hoppade upp från bänken.

När de hade kommit utom hörhåll böjde sig Neville fram över bordet mot Luna.

"Kan du sluta med det där?" väste han. Hon såg förvånat på honom.

"Med vadå?" sade hon drömmande.

"Att stirra på mig och Harry sådär" viskade han. "Jag uppskattar att du accepterar att jag är bög, men nu när du vet, måste du stirra på mig och Harry som om vi vore cirkusfreaks"

"O… förlåt, jag ska sluta" sade hon och log. "Men jag tycker ni är så gulliga tillsammans bara"

"Sch" väste han precis som Harry, Ron och Hermione kom tillbaks.

"Här" sade Ron och räckte fram en flaska med honungsöl.

"Tack" sade han. Ron och Hermione satte sig ner på stolarna och Harry gav Luna en misstänksam blick innan han återigen satte sig på bänken bredvid Neville. Luna satt och stirrade upp i taket och märkte knapp när Ron ställde ner en flaska med honungsöl framför henne. De började prata om Binns senaste läxa, men han lyssnade inte. Han var helt upptagen av sina tankar om Harry.

Vad skulle han göra för att Harry skulle gilla honom? Eller se honom över huvudtaget?

Han ville ha honom så mycket. Den svarthårige gryffindorarens blotta närvaro gjorde honom snurrig. Han satt så nära honom att han kunde känna Harrys kroppsvärme strömma mot honom och om han bara lutade sig lite åt vänster skulle han nudda honom.

Rör honom

Han skakade av sig sin inre röst. Han kunde bara inte stäcka fram huvudet och röra vid honom.

Gör det bara, få det att se ut som olycka

Nej

Han dunkade huvudet i bordet av frustration. De andra stirrade förvånat på honom.

"Neville?" sade Hermione. "Vad håller du på med?"

"Öh…" sade han med huvudet mot bordet. "Jag vet inte riktigt". Han lyfte huvudet försiktigt och mötte de andras förvånade blickar. Men han vågade inte se på Harry.

"Okej…" sade Ron och mötte menande Hermiones blick. Luna såg tankfull ut när hon såg på honom.

"Jag måste gå" sade han plötsligt och ställde sig upp.

"Va? Varför då?" sade Hermione förvånat.

"Jag… jag vet inte riktigt" sade han och sprang ut från Tre kvastar.

Han gick med snabba steg mot skolan och hörde först inte att någon följde efter honom. Förens denne någon ropade på honom.

"Neville vänta!"

Han frös till mitt i steget när han kände igen Harrys röst. Han svängde runt och såg Harry komma emot honom halvspringande.

"Varför gick du bara?" undrade Harry när han kom fram. Han såg oroligt på honom.

"Jag vet inte…" sade han lågt och tittade ner i backen. Det hade börjat regnat kraftigare sen senast de var ute och dropparna slog i marken. De stod bredvid ett av de sista husen i Hogsmeade och det fanns inga andra i närheten.

"Hur är det egentligen, Neville?" sade Harry. "Du har varit… annorlunda och frånvarande på sistone"

Han svalde klumpen han hade i halsen och såg upp och mötte den andres klargröna blick. Harry såg oroligt på honom och han sänkte åter blicken för han inte klarade av att möta hans oroliga blick. På vägen ner till marken såg han Harrys mjukt formade läppar och han stannade med blicken på dem. Sen – utan att tänka – tog han ett steg framåt och pressade sina läppar mot Harrys. Han la sin ena hand på hans bröst och den andra handen bakom hans nacke och höll honom närmare sig. Hans huvud höll på att sprängas av olika känslor när han äntligen fick känna Harrys läppar mot sina. Han kände hur Harry stelnade till i hans armar och böjde sig bort. Han släppte honom motvilligt.

"Vad håller du på med Neville?" undrade han chockat.

"Kysser dig tror jag…" viskade Neville och rodnade. Sen vände han sig om och sprang. Han brydde sig inte om att Harry ropade efter honom.

Hur dum får man va?!

Vad höll han på med?! Varför kysste han Harry?

Han fick lust att slå sig själv i huvudet med något hårt. Men han fortsatte bara springa. Som om han kunde springa ifrån sina problem.

Vad skulle Harry tro om honom?

Fan!

Nu hade han förstört allt, hur skulle han kunna se Harry i ögonen igen?

Han kom fram till skolan och störtade genom porten och sprang nästan rakt in i Mr Filch.

Mr Filch svor ilsket åt honom att han skulle få strafftjänst men han bara fortsatte bara springa.

Han hade värre problem än Mr Filch.

Han kom fram till sjunde våningen och sjönk utmattat ner mot väggen bredvid Barnabas den barnsligas gobeläng. Han kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och han reste sig mödosamt upp igen.

De flesta elever var fortfarande kvar i Hogsmeade men han ville ändå vara någonstans där ingen kunde hitta honom.

Han gick fram och tillbaks framför väggen, blundade och tänkte – jag vill ha någonstans där jag kan vara ensam, jag vill ha någonstans där jag kan vara ensam, jag vill ha någonstans där jag kan vara ensam…

När han öppnade ögonen igen hade en dörr uppenbarat sig på den förut tomma väggen.

Han suckade lättat och öppnade dörren och slank in.

Det var ett litet rum med mörkblå väggar och den ända möbeln var en säng. Han sjönk ner på sängen och släppte lös tårarna. Han la sig ner och snyftade mot kudden.

Det sista han kom ihåg innan han sjönk in i sömnens välkomnande mörker var att han verkligen hatade sig själv just nu…

-

Ett kapitel? :O Japp, nu har jag varit duktigt och lyckas skrapa ihop ett till kapitel x) *stolt*

Hoppas det är någon som fortfarande är intresserad :D Skulle verkligen bli jätteglad om jag fick en liten Review eller två ^^

Tack i förväg :D