- SLYTHERIN!
Eleverna vid bordet längst till vänster började hurra och ropa och med lätt rodnande kinder började Stella gå mot dem. De gjorde plats för henne på bänken och hon hamnade med ryggen mot väggen, ansiktet ut mot salen och bredvid en lång, smal och blond kille. När han vände sig mot henne för att hälsa såg hon att han hade silvergrå ögon och ett vackert, högdraget ansikte.
- Jag heter Draco Malfoy. Du är?
- Stella Evans. Ska börja sjätte året.
Vid bordet längst till vänster hade Harry kommit in i salen, nerblodad. Efter att ha förklarat varför han missat att gå av tåget högg han in på maten. Sen tittade han sig omkring.
- Vart är Stella?
Ron gav honom en dyster blick.
- Hon sitter vid Malfoys hov. Vidriga iller!
- Är hon i Slytherin? Hur kunde hon hamna i Slytherin? Sade Harry förvånat. Han hade velat ha henne i Gryffindor, hon var rolig och charmig, såg bra ut.
Ginny vände sig mot dem och himlade med ögonen. Hon hade genast ogillat tjejen som såg så bra ut och som Harry hade pratat med så intresserat. Och nu var hon det första han frågade om…
- Ja hon verkade ju inte precis som en Gryffindor. Hon pratade ju inte med oss andra alls.
- Hon pratade med mig.
Harry tittade förvånat på Ginny, hon brukade aldrig vara bitter. Fast hon hade väl rätt, Stella hade ju faktiskt hamnat i Slytherin. Och nu satt hon och pratade med Malfoy… Vad en så trevlig tjej som Stella kunde se hos en kille som den studsande illern var för Harry en gåta.
- Harry, hon pratade med Pojken som överlevde. Det gör till och med Slytherinarna.
Harry tittade bort från Stella och Draco som nu skrattade åt något. Hon hade varit blyg men öppen på tåget, och han skulle gärna lärt känna henne bättre. Förhoppningsvis skulle de ha några lektioner ihop i alla fall.
På andra sidan salen hade Draco och Stella gått över på att diskutera favoritämnen, det visade sig att de hade samma vilket var förvandlingskonst.
- Jag har alltid älskat förvandlingskonst, på Processui hade jag min favoritlärare Nate i det och han var riktigt bra. Vi brukade ha extra träningspass på somrarna…
- Jag tycker att det är fascinerande… vår lärare vi har nu, Professor McGonagall är en ganska skicklig häxa men hon favoriserar alltid eleverna från Gryffindor. Hon lär oss inget som faktiskt är viktigt.
- Vad synd! Men vi får väl se hur det går, jag kommer läsa Trollformellära, Försvar mot svartkonster, Förvandlingskonst, Örtlära och Trolldryckskonst.
- Då har vi samma ämnen!
De log mot varandra och sen såg hon hur Dracos leende mattades och ljuset i hans ögon blev dunklare. Hon vände huvudet och följde hans blick, rektorn som hon fått veta hette Dumbledore hade rest sig upp och stod redo att hålla tal. Han var extremt olik hennes tidigare rektor. Dumbledore var lång, smal, hade silvervitt hår och skägg som räckte ner över midjan, halvmåneformade glasögon och en midnattsblå klädnad i sammet.
På Processui hette deras rektor McIntosh och var en omhändertagande men barsk mörkhyad mullig kvinna som såg alla elever på skolan som sina barn. Det innebar att hon kunde skälla så mycket hon ville och berömma hur mycket hon ville. När de vunnit mot Kentucky i finalen hade hon ordnat de mest fantastiska fester för quidditchlaget, hon grät av stolthet och eftersom Stella var som Marley McIntosh's dotter hade hon fått en present. En gåva. En grattis- och födelsedagspresent och en avskedsgåva. En sprillans ny Åskvigg. En gång hade Sirius sagt att han skulle köpa henne en Åskvigg, när hon fått komma till England, Voldemort var död, hon hade blivit bästa vän med Harry, träffat sin far, flyttat in hos Sirius, lärt känna sina bröder, få veta mer om sitt förflutna och blivit placerad i Gryffindor. Tja… hon hade ju faktiskt kommit till England.
- Vad är det Draco?
- Inget. Han är bara… Det var inget.
De tittade mot Dumbledore som hade börjat på sitt tal.
- Den allra bästa av kvällar önskar jag er alla!
Stella flämtade till när hon såg ärmen på klädnaden som åkt upp och blottat en svartnad och döende hand. Hon var inte den enda, nästan alla elever hade ryst äcklat vid åsynen av den förstörda kroppsdelen. Det såg ut som att den hade dött… Dumbledore log åt deras förskräckta miner.
- Ingenting att bry sig om. Och nu… till våra nya elever; välkomna! Till våra gamla elever; välkomna tillbaka! Ännu ett år fyllt av trollkonstutbildning väntar er…
Stella tittade sig omkring på eleverna i salen, hon såg att Harry och alla vid hans bord satt och lyssnade intresserat på vad rektorn hade att säga. Draco verkade uttråkad men han var nog den enda i salen.
- Och Mr Filch, vår vaktmästare, har bett mig säga att det råder totalt förbud mot alla skämtartiklar som inhandlats i butiken Weasleys Vassa varor.
Stella log vid Weasley-delen. Ännu en släkting till Fred och George, Ron och Ginny?
- De som vill spela i sina respektive elevhems Quidditchlag ska som vanligt lämna sina namn till Elevhemsföreståndaren.
Stella blev ivrig och hon vände sig mot Draco.
- Jag ska spela för ert lag. Vem är Elevhemsföreståndare?
- Snape, han svarthåriga läraren som sitter på Dumbledores vänstra sida.
Stella tittade upp mot lärarnas bord och såg en kroknäst man med svart flottigt hår. Han såg verkligen inte trevlig ut men hon var tvungen att prata med honom.
- Och vem är lagkapten?
- Jag tror det är Urquhart. Jag blev tillfrågad i somras men jag skulle inte ha tid.
- Varför skulle du inte ha tid? Vilken position spelar du?
- Min Far tycker att det är väldigt viktigt med en bra utbildning. Jag tänker lägga ner extra tid på skolan istället. Jag spelar Sökare, så jag hoppas verkligen att du inte tänker söka som det.
- Visst, skolan är viktig… ingen har någonsin blivit riktigt stolt över mig vad gäller skolarbetet, alla tar för givet att jag ska vara kursetta eftersom jag ju är på skolan året om. Det jag satsar på är Quidditch, jag är Jagare faktiskt, sökare är så hjälplösa, det spelar ingen roll hur bra de är på att fånga Kvicken om det andra laget har så bra Jagare att de leder med 160 poäng.
Draco gav till ett kort skratt och gav henne ett snett leende.
- Och jag gissar att du ser till så att ni alltid leder med 16 mål?
- Självklart!
Stella tittade förundrat på Draco. Han var snobbigt klädd, hon kunde se att skjortan under skolklädnaden var exklusiv och blickarna han gav de andra i salen och även rektorn sade henne att han såg ner på dem allihop. Men han var… charmig. Charmant. Utåtriktad, intelligent och helt sluten. Hon förstod att hon aldrig skulle få veta hans tankar eller känslor, precis som att han aldrig skulle få veta hennes hemligheter. Malfoy, hon smakade på namnet. Inte så illa.
Rektorn tog till orda igen efter att viskningar brutit ut i salen.
- Som alla i den här salen vet är Lord Voldemort och hans anhängare ännu en gång på fri fot och blir starkare för var dag som går.
Stella kände hur hon ryste till och ett stråk av hat sköt genom henne. Draco verkade dock helt ointresserad, han tittade intresserat på gaffeln som han fick att sväva över bordet.
- Jag kan inte tillräckligt starkt understryka hur farlig den nuvarande situationen är och hur noga vi alla här på Hogwarts måste vakta på vår säkerhet. Slottets magiska befästningsverk har förstäkts över sommaren, vi skyddas på nya och starkare sätt, men vi måste ändå vara ytterst noggrant på vakt mot oförsiktighet från någon elevs eller lärares sida. Jag uppmanar er därför att foga er i alla de säkerhetsrestriktioner som era lärare kan tänkas ålägga er, hur besvärliga ni än finner dem – I synnerhet regeln att ni inte får vara uppe ur sängarna efter läggdags.
Stella lyssnade intresserat, fast ändå förvånat. Hon hade trott att det skulle finnas någon sorts… uttalat förakt mot Voldemort och hans anhängare. Det kändes som att Dumbledore inte brydde sig så mycket, mer som att det var något han borde säga.
Dumbledore avslutade sitt tal med att säga åt dem att gå och lägga sig, Stella reste sig och väntade på Draco och hans andra vänner. Bland dem fanns en riktigt snygg mörkhyad kille som hette Zabini, två killar som verkade vilja se ut som troll och en mörkhårig tjej som hade samma hoppressade ansikte som en mops. De två trollen hette Crabbe och Goyle, men vem som var vem hade hon ingen aning om. Flickan med mops-ansiktet hette Pansy Parkinsson, hon hade hälsat på Stella med ett överlägset leende och nu tog hon ett stadigt tag i Dracos arm. De sex gick tillsammans ut ur Stora salen och när hon kom ut såg hon Harry som snackade med Ron och Hermione. Stella sa snabbt till Draco att han skulle vänta på henne och sen sprang hon fram mot dem. Hermione och Ron gav henne tveksamma leenden och började gå uppför trapporna med några vaksamma blickar mot Harry som stod kvar. Han såg glad ut.
- Hej, såg att du hamnade i Slytherin?
- Jag gjorde ju det… Draco är schysst, har inte pratat så mycket med de andra än. Men jag ville bara säga att jag verkligen uppskattar att du började prata med mig på tåget idag, det var väldigt trevlig och avslappnade.
- Det var verkligen ingenting, såklart att jag gjorde det. Och jag hoppas verkligen att vi får mötas på Quidditchplanen, jag såg hur uppskruvad du blev när du hörde om Quidditchuttagningen. Jag är Kapten och Sökare för Gryffindor så du kommer få räkna med motstånd.
- Jag tror jag klarar mig ganska bra tack. Men jag ska säga god natt nu.
- God natt.
Stella vände sig om och började gå mot Draco som väntade just vid trappan men ändrade sig och vände sig om och sprang snabbt fram mot Harry som redan hunnit gå en bit uppför marmortrappan.
- Om du träffar Remus Lupin, hälsa honom att jag mår bra och att jag är tacksam.
Hon vände sig om igen och sprang nerför trapporna och fram till Draco som tittade förvånat på henne när han såg Harrys väldigt förvirrade min uppe i trappan.
Draco ledde henne genom långa och vindlande korridorer under marken och just när de kom fram till en vägg så vände han sig om och tittade på henne.
- Du pratade med Potter förut. Du får bara en varning, vi i Slytherin talar inte med Gryffindorare och SPECIELLT INTE med Potter. Den här gången får det vara, du visste inte. Men från och med nu… bara under lektionstid om man jobbar med samma uppgift. Här på Hogwarts är det viktigt vem man umgås med, så att man inte hamnar i fel sällskap.
Jag kan hjälpa dig med det.
Draco räckte fram en välvårdad, blek hand med perfekta naglar och en ring i vitt guld på ringfingret. Stella mötte hans stormade gråa ögon, opalgrå mötte smaragdgrönt och hon tog hans hand i ett fast grepp och skakade.