Gissa vem?
Han sprang igenom den leriga tunneln. Han hade för mindre än två minuter sedan sett det. Han hade slängt ögonen på den och...
Allt hade varit en lögn. Hans väns föräderi... Mordet på den han och resten av trollkarls världen sett som hjälte de senaste 12 åren... Allt var lögn.
Han hade haft rätt. Han hade aldrig misstänkt honom... De var för bra vänner. Han skulle aldrig förråda honom.
Han hade sin trollstav i hårt grepp. Han kom fram till den gammla dörren. Han hörde ljud där uppifrån.
Hur skulle han reagera? Skulle han tro att han var instängd? Skulle han döda honom innan han hann förklara att han var på hans sida? Han kunde inte tänka på det nu...
Han sparkade in dörren och såg en konstig scen framför sig.
Längst in i rummet låg en pojke på en säng, och brevid honom sjönk en flicka ihop invid dörren. Pojken som besegrat mörkrets herre stog med trollstaven riktad mot mannen som låg blödande och ihopkrupen vid hans fötter med en katt över bröstet. Han insåg genast faran.
"Expelliarmus!"
Pojkens trollstav flög ur handen på honom, och det gjorde även den andra pojkens och flickans trollstavar. Han fångade dom skickligt i luften, och gick in i rummet. För första gången på över tolv år möttes deras blick. Han hade svårt att hålla rösten lugn.
"Var är han, Sirius?"
Han sprang igenom den leriga tunneln. Han hade för mindre än två minuter sedan sett det. Han hade slängt ögonen på den och...
Allt hade varit en lögn. Hans väns föräderi... Mordet på den han och resten av trollkarls världen sett som hjälte de senaste 12 åren... Allt var lögn.
Han hade haft rätt. Han hade aldrig misstänkt honom... De var för bra vänner. Han skulle aldrig förråda honom.
Han hade sin trollstav i hårt grepp. Han kom fram till den gammla dörren. Han hörde ljud där uppifrån.
Hur skulle han reagera? Skulle han tro att han var instängd? Skulle han döda honom innan han hann förklara att han var på hans sida? Han kunde inte tänka på det nu...
Han sparkade in dörren och såg en konstig scen framför sig.
Längst in i rummet låg en pojke på en säng, och brevid honom sjönk en flicka ihop invid dörren. Pojken som besegrat mörkrets herre stog med trollstaven riktad mot mannen som låg blödande och ihopkrupen vid hans fötter med en katt över bröstet. Han insåg genast faran.
"Expelliarmus!"
Pojkens trollstav flög ur handen på honom, och det gjorde även den andra pojkens och flickans trollstavar. Han fångade dom skickligt i luften, och gick in i rummet. För första gången på över tolv år möttes deras blick. Han hade svårt att hålla rösten lugn.
"Var är han, Sirius?"