Eftersom jag inte har något annat att göra så lägger jag upp det nya kapitlet direkt efter det första. Jag vet att kapitlen är väldigt korta men originalet ligger ute på en blogg och av någon lustig anledning så blir texten längre på den hemsidan än här så... Ni får helt enkelt överleva XD

3. Akrofobi

Pain stod framför spegeln i badrummet och gjorde rent piercing-staven som i vanliga fall satt i hans vänstra öra men inte just nu. Det verkade som att han hade fått en allergisk reaktion av smycket eftersom att det inte kunde sluta vara och blöda. "Förbannade piercings, hur kunde jag låta Konan pierca mig?" muttrade Pain och gjorde rent hålet med en bomullspinne.

"Pain? var är du?" hörde han plötsligt Konan ropa. Fan, det var ju idag som-

"Åh, där är du ju Pain, det är dags att försegla den 7-svansade," sa Konan. Hon märkte med ens att Pain darrade. "Vad är det?" frågade hon. Pain slutade genast darra och blängde på henne. "Ingenting..." han gick ut från badrummet för att teleportera sig till Jinchuurikistatyn.

Några sekunder senare befann han sig på den högra tummen på statyn och runt om honom kunde man se dom andra medlemmarnas silhuetter. "okej allihopa, vi ska försegla demonen på mindre än en dag," sa Pain, Det här var det värsta han visste, inte nog med att Hidan alltid gnällde om något och att Itachi verkade vara stum och Kisame kunde inte sluta komma med dåliga skämt och Kakuzu sprang runt på sina egna påhittade uppdrag bara för att få ihop pengar för sig själv och Zetsu försökte ständigt äta upp Tobi som var en riktig plåga och Deidara som bara tjatade om allt som hade med konst att göra och Sasori som bara var...Sasori och så slutligen Konan som bara kunde bli för mycket ibland när hon envisades med att försöka få Pain att pierca sig... usch, det var för hemskt för att ens säga var...

Men det som egentligen skrämde honom mest i hela världen var...

"Öh... Leader-sama, varför är du så blek?" frågade Sasori och såg undrande på Pain som var likblek i ansiktet och som såg ut som att han skulle spy.

Nu stirrade alla på Pain, till och med Hidan som hade varit upptagen med att whina över att han höll på att bli sjuk tack vare att han och Kakuzu stod mitt ute i regnet där dom befann sig.

Till slut blev det för mycket för Pain, han hade gjort misstaget att titta ner mot marken från statyns finger så han svimmade vilket innebar att han föll mot det steniga golvet i grottan. Han skulle nog utan tvekan ha dött om inte Deidara hade varit snabb med att få fram en av sina fåglar som fångade upp Pain. När Pain slutligen var i säkerhet var Hidan den första som bröt tystnaden.

"Vafan var det med honom?"

Ingen sa något, det var bara Konan som visste vad som hade hänt och Pain hade fått henne att svära på att medlemmarna i Akatsuki inte fick veta vad som var hans största svaghet.

"Allergisk reaktion antar jag," sa hon bara och lyfte upp honom för att ta honom till hans rum. Konan log elakt, Hon visste exakt vad hon skulle kunna göra med honom medan han fortfarande var avsvimmad.

Konan är så elak mot Pain, han är verkligen uke under henne...