Kapitel 1 Blaine

Jag äger inte Glee Ryan murphy gör det

A:N Hej igen. Dags för ännu ett Kapitel av Wicked Red. Detta kapitel har ganska mycket ångest. Om du vill ha extra effekt. Lyssna på It Will Rain med Bruno Mars. Jag ska inte prata nu. Nu kan ni börja läsa

Blaine vaknar med ett ryck. Hans telefon ringer. Han tar upp telefonen och suckar.

- Blaine här svarar han

Det dröjer en stund innan någon svarar

- Ja Blaine det är Burt här din pojkväns farsa

Blaine rycker till

- Åh Mr Hummel svarar Blaine snabbt

- Ja Kurt är inte hemma säger Burt

Det känns som hela Blaines värld sjunker

- V...V...Va är det ända Blaine kunde svara

Blaine känner sig yr och illamående. Kurt kom inte hem. Han kunde ha blivit kidnappad. Eller något värre.

- Blaine är du kvar ? frågade Burt

Blaine svarar snabbt

- Ja.. jag vart bara väldigt chockad

- Så han är inte kvar där ? frågade Burt

Blaine torkade bort tåren som rann ner för kinden.

Han hade tappat bort Kurt. Det var som när han tappade bort sin nalle i lekparken när han var 4 å det här var en människa. Inte en nalle av tyg och knappar. Blaine kände smärtan i magen och bara spydde upp på golvet. Han satt där naken och ensam. Med sina spyor på golvet. Hela hans liv hade blivit i tusen bitar. Blaine ville bara dö och försvinna. Aldrig komma tillbaka. Lämna alla smärtor bakom sig.

- Blaine Blaine är du kvar där ? hörde han från telefonen

Blaine tog tag i telefonen. Torkade tårarna.

- Jag är här sa Blaine med en liten röst

- Blaine vad hände frågade Burt

- Jag spydde svarade Blaine

Det dröjde en stund innan någon annan svararde

Det var Carole

- Blaine var befinner du dig frågade Carole

Blaine funderade en stund

Han kollade bland pappren som låg i sängbordet. Han hittade en broschyr.

- 175 West Market Street Lima, OHIO sa Blaine rakt av från broshyren

- Okej jag är på väg Blaine jag är nog framme om en kvart svarade Carole och lade på.

Blaine ringde Kurts nummer han kunde mycket väll i huvudet.

+ 1 172 111 21

Han tänkte att Kurt kanske gått hem till Mercedes och sovit där. Eller Rachel eller Tina. Blaine ringde om och om igen. Men kom alltid fram till telefonsvararen.

Hej Det är Kurt ursäktar att jag inte svarar men jag är antagligen upptagen... Men lämna ett meddelande efter pipet...pip

Han ringde upp igen och igen.

- Helvete svärde han

Han slängde telefonen på golvet

Just då knackade det på dörren

- Kom in ropade Blaine

Han orkade inte gå och öppna dörren

Dörren öppnades och Carole kom ingående

- Blaine hur är det fatt frågade hon

Carole var som Mamman han aldrig fick. Med tanke på att hans föräldrar slängde ut honom på gatan när han var fjorton. Då när han berättade att han var gay. Hans Pappa vart rasande. Han stod och skrek på Blaine. Han gav Blaine en örfil. Hans mor som annars alltid var på hans sida och skyddade honom när hans pappa kom hem full. Hon sade bara "Jag skäms över dig Blaine". Blaine hade inte kunnat släppa dom orden. Kurt släppte dom åt honom. Kurt var Blaines Bästa vän, Pojkvän., Älskare.

- Sådär sa Blaine

- Jag mår också sådär sa Carole

Det vart en lång tystnad mellan oss tills Carole sa något.

- Bara tanken att Kurt är borta... Jag mår illa av tanken sa hon

- Snälla byt ämne jag vill inte tänka på det sa Blaine

Han orkade inte tänka på det.

- Javisst Blaine jag förstår dig sa Carole

Dom satt där och kollade sorgset in i väggen.

- Blaine du borde definitivt duscha sa Carole

- Ja det borde jag men jag borde tvätta bort min spya f... sa Blaine

Han avbröts av Carole

- Blaine lugn jag fixar det jag är faktiskt Mamma jag har fixat Finns spyor sa Carole

- Säkert för jag kan hjälpa dig sa Blaine

- Ja det är säkert gå nu och duscha sa Carole

Hon började städa upp när Blaine gick in i duschen

Han tog av sig och gick in i duschen. Strålarna förde med sig all smuts och alla dåliga känslor och spolade ner dom i avloppet. Han älskade hur vattnet hjälpte mot allt. Han kom ihåg när han flyttade in hit. Han minns när han flyttade från Westerville och flyttade en kilometer ifrån Kurt. Han minns när han gav Kurt extra nyckeln till lägenheten. Han minns Kurts leende som lyste starkare en alla stjärnor på natthimlen. Han minns igår. Plötsligt ser han något. Han ser Kurt som ligger blodig i en gränd. Bruten ryggrad. Han är blekare än nånsin.

- KURT skrek Blaine rakt ut

A/N Spännande nästa kapitel kommer kanske kanske kanske kanske kanske i ikväll. Hoppas ni gillar det. Ge gärna en recension.