Hermione låg vaken, hon kunde inte somna. Hon kunde höra Lavendel Browns djupa andetag från sängen bredvid och längre bort i sovsalen snarkade Parvati Patil. Hermione tog upp boken som hon hade liggande på sängbordet.

"Lumos" viskade hon och ett litet ljus spred sig från toppen på hennes trollstav. Hon drog med handen längsmed bokryggen och öppnade försiktigt boken. Ganska snart kom hon fram till att hon inte hade någon ro för att läsa heller.
Det var egentligen inte planerat, men plötsligt befann hon sig på väg ut genom porträttet av tjocka damen. Hon fortsatte längs labyrinten av korridorer.

Vad håller jag på med egentligen? tänkte Hermione för sig själv. Hon var arg på sig själv, arg på Malfoy och av någon anledning var hon även arg på Ron och Harry. De hade ju inte erbjudit sig att följa med och hämta Parvatis bok, om de hade gjort det hade ju inte Malfoy… Han hade ju faktiskt gett tillbaka boken, då borde hon inte vara så sur. Men det var hon. Det var ju helt fel.
Hon blev avbruten i sina funderingar utav ett jamande, Mrs Norris. Hermione kunde inte se varifrån jamandet kom men valde att snabbt fortsätta in i den smala korridoren till vänster. Hon stannade tvärt. Längre bort i korridoren stod en mörk gestalt med en lykta, Filch.

Utan att tänka slank Hermione in genom närmaste dörr. Det luktade starkt av rengöringsmedel och damm. Hon antog att hon stod i en städskrubb men hon vågade inte röra sig av rädsla för att göra något oljud så att hon skulle bli hittad. Hon kände hur hennas vänsterhand stötte emot någonting, det var utan tvekan en mantel. Hon var inte ensam.
Innan hon han mer än dra efter andan var det någon, hon förstod att det var ägaren till manteln, som tryckte sin hand över hennes mun. Hon stod blickstilla och efter någon minut togs handen bort från hennes mun.

"Jag tror han har gått nu", viskade personen och Hermione kände direkt igen rösten. Innan hon han svara lade han ett finger på hennes mun. "Men vi vill väl inte ta några risker?"

Hon sträckte sig efter dörrhandtaget men han höll igen dörren.

"Malfoy", viskade hon. "Öppna dörren."

Han svarade henne inte, inte heller gjorde han någon ansats till att öppna dörren. Hans arm nuddade hennes. Det kändes som om det gick en elektrisk stöt genom hennes kropp.

"Det är lite trångt", mumlade han lågt. Hon svarade inte. Hon kunde precis urskilja hans ansikte i mörkret. Hon blev förvånad över hur allvarlig han såg ut. Han sträckte ut sin ena hand och smekte hennes hår.

"Hermione…"

"Ja…?" Hon hade knappt vågat svara, han hade aldrig kallat henne vid hennes förnamn innan. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till, det här stämde inte alls. Malfoy flyttade sin andra hand från dörren.

"Dörren är öppen."

Hermione gick ur städskrubben och skyndade iväg. Vid änden av korridoren stannade hon och vände sig om. Malfoy försvann just in bakom en gobeläng och plötsligt fick hon en stor lust att skynda sig efter honom. Det gjorde hon inte.

--

"Hermione!" Hon vaknade med ett ryck, framför henne låg hennes halvätna smörgås. Harry satt mittemot henne och såg orolig ut. "Hur är det?"

"Det är bara bra, Harry", svarade hon och log ursäktande. "Jag har sovit dåligt."

"Du låg säkert och läste hela natten", gissade Ron med munnen full av flingor. "Typiskt dig…"

"Det gjorde jag inte alls, Ron…"

"Snälla", Harry reste sig upp. "Kan ni inte bara hålla käft?"

"Harry, vänta!" Ron reste sig och följde efter Harry. "Kommer du Hermione?"

Hon nickade, tog ett sista bett av sin smörgås och följde efter. Ofrivilligt kastade hon en blick bort mot Slytherinbordet. Malfoy satt där, bredvid Pansy Parkinson. För en sekund mötte Hermione hans blick och han log. Hon tittade bort.

***

Redan andra kapitlet, jag har påsklov. Tro inte att det kommer gå så här snabbt till varje kapitel.
Tack för komentarerna och tack till Faara för korekturläsningen ^^