KAPITEL 2:
SUMMERAR: REGNET OCH DEJTEN

"Vad ville Lily att hennes barn skulle heta?" frågade jag några dagar senare.

Dejten James och Lily skulle ha stundade inte förrän om fyra dagar, men James spenderade ändå det mesta av sin tid med att hyperventilera av lycka att han äntligen hade fått ett ja. Och vara väldigt nervös. Vi gjorde allt vi kunde för att få honom på andra tankar så han inte gick för långt in i sig själv och blev olycklig. Remus hade sagt att det var en risk för det. Just nu låg vi alla tre, Slingersvans exkluderad, på Remus säng och såg ut genom fönstret på regnet.

"Harry", svarade James frånvarande.

"Det är fint", kommenterade Remus från platsen där hans huvud vilade på min mage.

"Ja", James blev plötsligt lite mer vaken, "Harry Potter."

Jag nickade gillande.

"Det är fint", sa Remus igen.

"Rullar fint i munnen."

James flinade lite och tystnaden lade sig över sovsalen igen till James suckade.

"Vad ska jag ha på mig", konstaterade han. Han hade frågat det väldigt många gånger utan att egentligen fråga. Vi visste aldrig vad vi skulle svara.

Remus suckade men det hörde nog inte James, inte ens jag hörde det utan kände bara hans andedräkt mot min klädnad.

"Lätt och led…" började jag men James avbröt mig:

"Det var ingen fråga."

"Oj, förlåt, mister jag-vet-exakt-hur-man-klär-sig", fnös jag ironiskt.

"Han kollar ju på modetips i Daily Prophet", påpekade Remus och vände sitt huvud från min mage så han såg upp på oss.

"Ja, då är han ju proffs!" utropade jag. "Morgondagens rubrik…" Jag funderade.

"Modelejonet James Potter: Lila är nya lila!" svarade Remus i mitt ställe.

Vi skrattade och Remus rullade av mig och satte sig upp bredvid oss istället.

"Ni är så elaka", sa James och putade på munnen, men inte så värst länge, för han började själv skratta.

Jag vilade min hand på James axel och log mot min vän.

"Vilket hemskt väder", anmärkte jag. "Vad jobbigt att spela quidditch idag."

James nickade sammanbitet.

"Vi måste träna för att kunna slå Slytherin på fredag", svarade James och tystande sedan. "Tänk om jag tar kvicken så snyggt och vi vinner. Tror ni Lily kommer älska mig då?"

"Hon kommer älska dig ändå, Taggis", svarade jag.

"Hon kommer älska din charm!" ropade Remus från en annan del av rummet. Han hade lämnat sängen för att hämta en bok vid min säng.

"Jag måste gå och träna", sa James och reste sig snabbt upp. "Vi måste vinna."

"Ni kommer vinna ändå…" sa jag och pausade när James struntade i att lyssna på mig och bara sprang ut ur rummet, "Taggis."

Remus kom och satte sig på sängen igen, nu med en bok i handen. Jag stirrade upp i taket och Remus läste i några minuter innan jag smög fram min trollstav ur min byxficka och förhäxade Remus bok så den flög runt i rummet. Min pojkvän såg först förvånat på sin bok som fick vingar och försvann från hans händer, sedan morrade han åt mig.

"Vad vill du?" fräste han.

"Kan vi inte gå ut?" frågade jag och putade med munnen. "Snälla, snälla, söta."

"Gå ut?"

"Ja."

"I regnet?"

"Ja."

Remus stirrade på mig för att hitta ett uns av oseriösitet men misslyckades.

"Vi har middag om en timme", invände han.

Det faktum att vi bara hade haft en lektion idag, den före lunch, hade höjt dagens kvalitet med minst hundra procent. Allt kändes mycket bättre när man fick ligga och sova några timmar efter lunch, speciellt eftersom vi skulle ut och förvandlas till djur på natten.

"Vi hinner ut en stund och in igen på en timme", svarade jag.

Jag reste mig upp så jag satt bredvid Remus istället för att ligga ner och se på honom, och drog handen genom mitt hår.

"Jag lovar att…" Jag såg på honom för att få reda på vad han ville vad jag skulle lova och passade på att pussa han på näsan. "Jag lovar att vara din slav i helgen. Hela helgen."

Remus såg skeptiskt på mig, men suckade och gav upp.

"Okej. Vi går ut."

Jag utförde en glädjedans i sängen innan jag hoppade ner och drog på mig min mantel. Remus var redan klädd och tog min hand innan vi lämnade sovsalen och begav oss ner för trappan in i uppehållsrummet. Vi hälsade på våra vänner som satt och värmde sig framför brasan och meddelade att vi tänkte gå ut.

"Ni är helt galna!" verkade alla skrika i mun på varandra, men det var säkert bara en majoritet som tyckte det.

"Skulle inte James också ut?" frågade Slingersvans, som faktiskt satt i en av rummet.

Vi hade inte haft en aning om att han befann sig i tornet, jag hade trott att han var någonstans tillsammans med Bella. Faktum var att jag spenderat de senaste dagarna med att inte tänka på Slingersvans, vilket var svårt då vi sov i samma rum och han ständigt följde efter oss. Trots hans lilla hjärna verkade han förstå att jag hatade honom och höll sig undan, men nu när jag visste att han var tillsammans med min kusin blev det inte mycket bättre av att han var borta.

Remus hade svarat Slingersvans utan att jag visste om det och drog i min arm för att jag skulle följa med honom ut genom porträtthålet. Vi tog oss med lite möda ner för alla trapporna och ställde oss innanför den stora porten.

"Det kommer bli blött", varnade Remus.

Jag log.

"Du är så hundaktig ibland", flinade han mot mig.

"Det finns en anledning till det", svarade jag och öppnade porten.

Vi klev ut i regnet och det omslöt oss så vi inte hörde någonting utom det porlande ljudet som trängde in i våra öron. Jag såg på Remus vars hår snabbt blev drypande vått.

"Varför skulle vi gå ut här?" ropade Remus mot mig.

Vi var nästan tvungna att vråla för att kunna höra varandra.

"Det är mysigt, visst är det?" ropade jag tillbaka.

Jag kramade om min varulv och vi stod så ett tag, innan Remus drog sig ifrån mig och tog min hand istället. Han styrde oss mot en av bänkarna som befann sig under tak, och vi satte oss ner bredvid varandra, han halvt uppe i mitt knä. Jag vill bedyra min kärlek till honom men bestämde mig för att han ändå förstod, där vi satt.

"Jag vill inte ha måne", muttrade Remus.

Där vi satt var ljudet av regnet inte längre öronbedövande så vi kunde prata i normal samtalston. Han smekte mitt ansikte med sina händer och kysste mig sedan långsamt och varligt. Hans påstående hade varit konstigt om det inte varit den tiden i månaden. Nu betydde det att han inte orkade gå ut om några timmar för att spendera natten i en dragig stuga, istället för att ligga i sin säng och krama om mig.

"Jag vet", svarade jag honom, "det är okej. Det är snart över."

Fullmånarna var värre om hösten och vintern, för nätterna var längre och månen stationerade sig på himlen en mycket längre tid än den vanligtvis gjorde.

"Ja." Remus suckade mot min kind och jag njöt av ögonblicken vi bara satt tysta och såg ut i regnet.

Efter en stund proklamerade han att det var dags att gå tillbaka till skolan och äta.

"Ordentligt", tillade jag.

"Va?" frågade han och såg oförstående på mig.

Vi klev ut i regnet och om vi hade torkat lite när vi suttit ner på bänken blev vi blöta nu igen.

"Vi måste äta ordentligt!" ropade jag åt Remus där han gick bredvid mig.

Jag tror jag såg han nicka som svar. När vi kommit in genom porten drog Remus fram sin trollstav och gjorde oss torra, fastän han var en trogen tjänare av reglerna och man inte får lov att trolla i korridorerna.

"Tror du James kommer?" frågade jag när vi banade oss fram mellan eleverna på väg till Stora salen.

"Han måste också äta", svarade Remus.

Vi spanade in i salen innan vi klev in, men såg ingen skymt av James utan slog oss ner bredvid varandra i ett hörn istället. Vid Slytherins bord satt Snape och såg sur ut, och jag blängde på honom en stund innan Remus slog på min axel och sa till mig att sluta.

"Nu kommer James", sa han och några sekunder senare slog sig hjortanimagusen ner mittemot oss och skymde min sikt över vår svarthåriga fiende.

"Gick träningen bra?" frågade Remus och räckte James en servett att torka en slinga av håret som fallit ner över pannan och spridde vatten i maten.

James nickade och lassade upp mat på tallriken.

"Jag kommer vinna."

"Ni kommer vinna", rättade jag honom. "Ni är faktiskt ett lag."

James nickade frånvarande.

"Jaja, vi kommer vinna, men jag kommer fånga kvicken!" svarade James.

"Du fångar alltid kvicken", påpekade Remus. "Eftersom du är sökaren."

James såg buttert på honom.

"Tack för att du förstör mitt humör!"

"Förlåt", Remus såg generat på James, "förlåt James."

Vi fortsatte äta under tystnad.

"Jag ska sätta mig i biblioteket en stund sedan", berättade James. Vi såg förvånat på honom, för James var precis som jag, och jag skulle aldrig få för mig att sätta mig i biblioteket en stund. "Och plugga", tillade han, vilket gjorde oss ännu mer förvånade. Han fnös åt vår reaktion med överdrivet gapande munnar och höjda ögonbryn.

"Lily gillar killar som pluggar", medgav han några sekunder senare och vi andades ut.

"Jag trodde du blivit en liten pluggis där, ett tag", erkände jag.

James såg roat på mig.

"Hur kändes det?" frågade han och lade an en orolig röst och min.

"Hemskt."

Jag torkade mig i mina torra ögon och Remus klappade mig på axeln.

"Du klarar dig", sa han.

Jag nickade långsamt.

"Jag hoppas det."

Sedan brast vi alla tre ut i ett skallande skratt och fortsatte sedan äta. När vi blivit klara sade James hejdå till oss och begav sig till biblioteket medan jag och Remus satte av mot uppehållsrummet. Jag hade lovat Remus att mysa med honom några timmar innan vi begav oss ut, men till vår förskräckhet befann sig Slingersvans i rummet när vi äntrade det.

"Vad gör du här?" fräste jag mot min rumskamrat.

"Sirius, sluta", suckade Remus trött. "Pettigrew bor också här."

"Än så länge…" muttrade jag och kastade mig på min säng. Jag och James hade i hemlighet jobbat på att få ut Slingersvans ur rummet, inte bara för några nätter, utan för alltid. Kanske även få honom att bli relegerad från skolan. Jag ville absolut inte ha honom nära mig, på inga villkor.

"Faktiskt så ska jag ut", svarade Slingersvans. "Jag skulle hälsa från Bella, Sirius."

"Hälsa inte tillbaka", fnös jag.

Från min plats på sängen kunde jag se Remus le mot Pettigrew innan den sistnämnde lämnade rummet och Remus kravlade sig upp på min säng.

"Hej", sa han och kysste min hals, kind och slutligen mun.

"Hej", svarade jag och log.

"Var inte så arg på Svansen", bad han viskande.

"Jag hatar honom", fnös jag och såg argt på Remus för att han tog upp det. Han visste varför. Jag hatade Bella. Självklart hatade jag Pettigrew.

"Han kan inte hjälpa vem han älskar…" påminde Remus.

"Det är skillnad!" utbrast jag och reste mig från min liggande ställning, vilket fick varulven som legat min mitt bröst att ramla åt sidan. Han satte sig också upp och såg på mig.

"Vilken skillnad är det, Sirius?" frågade han. "Exakt vilken skillnad är det mellan din och min kärlek, som anses allmänt fel i både mugglar- och trollkarlsvärlden, och Svansens och din kusins kärlek, som… tja… bara är fel i din värld?"

"Men du är ju bra!"

Remus log snett mot mig.

"Du är inte så dålig heller", sa han samtidigt som han böjde sig fram och kysste mig lätt, "men det betyder inte att vi inte vill att folk ska acceptera det vi har."

Jag sträckte mig för att kyssa honom tillbaka men han slog bort mig.

"Okej?" frågade han.

Jag himlade med ögonen och mumlade okej innan jag drog ned honom mot mig i en kyss.

"Okej, okej, okej", sa jag. "Superokej, faktiskt."

"Du kanske skulle kunna tänka dig att visa exakt hur okej?" frågade Remus och när jag såg på honom kunde jag se att han log med stängda ögon.

Jag mumlade något och lutade mig fram och bet tag i hans läpp.

"Det skulle jag nog kunna tänka mig", viskade jag som svar och väntade inte på att han skulle svara.