Morgon. Hermione Granger vred klumpigt på sig, öppnade ett öga och slungades snabbt ut i verkligheten. Naken, var första reaktionen. Andra reaktionen var, naken med sällskap. Och inte vilket sällskap som helst, brevid henne låg Draco Malfoy på mage. Sovandes, hans smala men muskulösa kropp låg stilla, han snarkade lite lätt. Det blonda håret var rufsigt. "Åh herregud, åh herregud, åh herregud!" Hermione kände hur paniken växte inom henne, ögonen tårades, hade de haft sex…?

Försiktigt, för att inte väcka Draco, drog hon på sig sin snövita miniklänning. Trosorna hittade hon inte, hon började ljudlöst rota bland Dracos kläder när han rörde på sig och gav ifrån sig en högljudd gäspning och började vakna till. I ren panik drog Hermione till sig hans skjorta och skyndade ut – att gå hela vägen till Gryffindors uppehållsrum i en tunn, liten klänning utan trosor var inte ett alternativ. Malfoys skjorta, som i princip var större än själva klänningen, täckte hennes lår en bit. Hon kom till tjocka damens porträtt utan att ha träffat på någon - söndagsmorgonar på Hogwarts var ganska lugna. "Apelsinfromage." viskade hon hest till tavlan som nyfiket betraktade henne. "Vad har ni gjort hela natten, du är inte den första Gryffindoreleven jag släppt in vid den här tiden, nej jag säger då det att när jag..." började tjocka damen i en lätt hysterisk ton. Hermione brydde sig inte ens om att svara, hon hoppade bara in och skyndade sig förbi förvånade miner i uppehållsrummet och in till flicksalen där det var alldeles tyst och mörkt. Hon la sig i sin säng och somnade nästan direkt.

"Mione, när kom du hem inatt? Mione! Vakna!" Ginny Weasleys upphetsade röst skar igenom mörkret. Hermione öppnade ett öga för att vänja sig vid det nyfunna ljuset. Sovsalen badade i ett mjukt, ljust sken. Det har blivit sen eftermiddag. "Vart har du varit hela natten, och med vem?" log Ginny och pekade menande på herrskjortan som Hermione fortfarande hade på sig. Den var vit och hade en mörk, tung herrdoft av grön mandarin, vildros och muskot. "Han luktar i alla fall gott!" insköt Ginny och sniffade oblygt på skjortarmen. "Jaa alltså…" började Hermione hest och insåg att hon inte visste hur hon ska fortsätta den meningen. "Hur gick det med Harry igår?" hon bytte snabbt samtalsämne och lyssnade intresserat på Ginnys berättelse om gårdagens och nattens äventyr.

Tillsammans bytte de om till något lämpligare för en söndagseftermiddag. Hermione fick på sig en ljusrosa, mjuk bomullsklänning med volang, hur skulle hon någonsin kunna återvända till jeans och t-shirt efter all uppmärksamhet hon väckt under natten i sin klänning…

Nere i uppehållsrummet kom Lavender Brown fram till Hermione med hennes bubbelgumsrosa sjal. "Här… du glömde den." sade hon nöjt. "I pojkarnas sovsal." insköt Hermione lågt. "Ja, alltså. Jag fick den av Ron. Eller jag var så trött igår att jag bara somnade och det var fel sovsal tydligen och sen såg jag din sjal och…" påkommen av det faktum att hon tillbringat natten i pojkarnas sovsal, generade Lavender och hon rodnade kraftigt. "Tack." med det sagt vände Hermione på klacken och beslöt sig för att gå till stora salen och äta middag, magen knorrade och hon hade inte ätit något på hela dagen.

"Mione! Mione, här borta! Kom!" hon hann knappt stiga in i stora salen förens hon hörde Ron Weasley glatt vråla från Gryffindorbordet. Han väckte fleras uppmärksamhet, Hermione tittade försiktigt åt Slytherinbordet och mycket riktigt – där satt han, Draco Malfoy. Han såg på henne, deras blickar möttes. Draco höjde ögonbrynet och ett överlägset leende började växa fram när han synade henne, Hermione slog direkt ner blicken. Vem trodde han att han var? Han hade utnyttjat henne när hon var för full för att förstå, det äcklet! Det var inte direkt för hans skull som hon klätt sig så fint.

"Vad snygg du är, Mione!" utbrast både Ron och deras gemensamma vän Harry Potter när hon slog sig ned bland dem. "Vad har du gjort med Hermione Granger? Rosa? Klänning?" frågade Ron, halvt på skämt, halvt på allvar. "Jag kände för att piffa upp mig lite kanske, se inte så förvånade ut. Hur är det med dig, Harry?" Hermione vände blicken mot Harry, som inte mått så bra under natten. "Jag fick lite för mycket att dricka…" svarade Harry henne matt, han såg riktigt sliten ut. "Och du, Ron, var nere vid sjön hörde jag?" frågade hon bekymmerslöst. "Ja, eller Lavender ville få frisk luft…" svarade Ron tyst. "Sånt är ju viktigt." instämde Hermione lugnt innan hon började ta för sig av broccolipajen. "Vad gjorde du själv igår, Mione?" insköt Harry nyfiket. Ginny som hade kommit och satt sig svarade i hennes ställe: "Något hittade hon på i alla fall, skjortan hon hade på sig när hon kom hem imorse var inte hennes!" Hermione kände hur hon rodnade lätt. Ron gapade av förvåning men Fred och George, som hört Ginny, skrattade högt och sa alldeles för högljutt: "Mione, det kunde man inte tro om dig. Vem är den lycklige? Är det någon från Gryffindor? Eller Rawenclaw? Är det Slytherin? Miles Bletcley spanade in dig igår, var det honom du…" det kändes som halva skolan stirrade på henne. Miles hade ryckt till när hans namn skreks ut och tittade sig förvirrat omkring. Hermione vägrade titta mot Slytherins bord, hon ville inte möta Malfoys blick.

"Det kan inte vara någon från Gryffinor! Ron var med Lavender, Harry med Ginny, Dean var med Susan och Neville, eh, var väl med Luna?…" började George räkna som avbröt sin tvillingbror. "Men snälla dämpa er!" bad Hermione desperat, när hon upptäckte att hennes stilla vädjan inte haft någon som helst effekt på tvillingarna åt hon snabbt upp sin middag och rusade iväg till biblioteket.

Väl inne i biblioteket slog Hermione upp sitt exemplar av Avancerad Trolldrycksframställning, professor Serverus Snape hade gett dem i läxa att skriva en uppsats om kärleksdrycken Amortentia tills på onsdag. Hon satt som bäst och beskrev den typiskt pärlemoskimmrande nyansen som drycken hade i färdigt läge när en kall, överlägsen röst viskade i hennes öra: "Får du inte nog av mig, Granger?" Draco Malfoy svepte förbi henne och satte sig på en ledig stol brevid henne. Han hade med sig en egen samling böcker, Hermione kunde skymta texten En handledning i medeltida svartkonst på en av bokryggarna. Draco var med andra ord inte sysselsatt med några läxor…

"Vad menar du?" frågade Hermione svagt. "Världens starkaste kärleksbrygd…?" kontrade Draco och flinade belåtet åt henne med glimten i ögat. Hermione kände pirret i magen, hon ville vara nära honom, nära Malfoy, känna hans doft – vilket hon redan gjorde eftersom han satt så nära henne. Hon kände igen lukten från skjortan. Vildros, grön mandarin, muskot… och var det kardemumma? Hon älskade hans doft. "Gillar du det eller? Burberry Brit Man aftershave…" Draco måste noterat hur hon drömmande andades in hans lukt. Generad svarade hon förvirrat: "Vad pratar du om? Jag… om du brydde dig om att följa med på lektionerna skulle du veta att vi ska skriva om Amortentia tills på onsdag… Dessutom är jag inte så intresserad av att veta vad du använder för parfym." tillade hon kyligt och försökte undvika hans blick. Dracos grå, kalla ögon betraktade henne ett kort tag, sedan sa han spydigt: "Vi kanske skulle anordna ett litet byte, Granger. Jag har inte så mycket användning för dina trosor - ett par till i samlingen gör ingen skillnad. Men jag skulle gärna vilja ha tillbaka min skjorta, vet du vad den kostade? Antagligen mer än hela din garderob.". Det sista mumlade han tyst.

Hermione kände tårarna bränna i ögonvrån. Det var så förnedrande. Draco måste ha märkt det för han ändrade tonläge drastiskt, mjukt och lite tafatt frågade han istället hur hon mådde. "Minns du igår… eller?" tillade han lite nyfiket. Hermione som inte trodde att situationen kunde bli mer pinsam svarade chockat och undvikande "Nja…".

"Jag hade tänkt…" började Draco men avbröts av ett högljutt brölande, Vincent Crabbe, Gregory Goyle och Blaise Zabini stormarde in i biblioteket och de fick direkt syn på Draco och Hermione som satt tätt ihop vid ett av borden. "Malfoy! Malfoy!" vrålade Blaise, "Vad gör du med henne?!" spottade han ur sig, sällskapet närmade sig de båda. Draco såg besvärat på sina klasskamrater. "Hon bad mig om hjälp, i trolldryckskonst. Något jag råkar vara ytterst begåvad i." svarade han iskallt Blaise och gav sina vänner ett surt ögonkast. "Jahaja… jaha… ja." svarade Blasie förvirrat. Killarna verkade totalt ha kommit av sig, de hade inte förväntat sig att Draco skulle behandla Hermione med sån… respekt? Hermione som nu såg sin chans att fly fältet, packade snabbt ihop sina saker, gav Draco en väldigt hastig blick och skyndade sedan ut från biblioteket. Bakom sig hörde hon Blaise förvirrat klargöra att hon i alla fall såg bra ut, att hennes utseende gjorde kontakten mellan henne och Draco… föreståelig.

Den kommande veckan passerade snabbt, under onsdagen skulle de lämna in trolldrycksuppsatsen och dessutom tillreda den starka kärleksdrycken. De satt nere i salen i fängelsehålorna med professor Snapes bistra uppsyn. Hermione kände Dracos blickar på sig under hela lektionen, men hon vägrade konsekvent att titta åt hans håll. Det var för förnedrande. Hon hade upptäckt några röda märken på rumpan i duschen för ett par dagar sen och snabbt insett att de kom från hennes fyllekväll med Malfoy. Hermione mindes plågsamt hans händer på hennes bröst, de som så hårdhänt rört henne. Tyvärr kunde hon inte bara enbart känna avsky inför hans handlingar, den pirrande känslan återkom så fort hon började tänka tillbaka på den natten, eller på honom. Motvilligt insåg hon att hon nog hade känslor för honom, för Draco Malfoy.

Nevilles obligatoriska katastrof inträffade mot slutet av lektionen, hans kittel kokade över och en havsblå sörja rann ut över golvet som tvingade alla elever att ta skydd vid katedern, ett lättare kaos utbröt förstås och Hermione hamnade nära Draco, som i ett obevakat ögonblick tog hennes hand. För en sekund kände hon hans varma, starka hand i hennes lilla. Det korta ögonblicket tog slut och kvar i handen kände hon en liten papperslapp. Lektionen tog slut och professor Snape skyndade ut dem ur salen, Neville behöll han för att se till att han skulle städa upp efter sig. Nevilles panikslagna ansiktssuttryck var det sista Hermione såg innan hon snabbt skilde sig från mängden av elever som skulle vidare till nästa lektion. In bakom ett hål under en stentrappa tog hon skydd, väcklade upp lappen hon fått av Draco och läste:

Träffa mig ikväll, efter utegångsförbudet, nere vid sjön. Jag tar med mig dina trosor, du kan behålla min skjorta. / DM

Hermione undrade febrilt om hon skulle få låna Harrys osynlighetsmantel, annars visste hon inte om hon ville riskera att bli upptäckt utanför sovsalen på natten. Det skulle riskera hennes betyg. Det var inte Malfoy värd, han skulle säkert bara håna henne.

Men Harry lånade villigt ut sin mantel när Hermione frågade, till honom och Ron sa hon att hon behövde låna lite böcker på biblioteket som hon glömt, och att hon behövde dem för nattens studier. Det kändes inte bra att ljuga för dem men hon kunde inte berätta att hon råkat haft sex med Draco Malfoy på fyllan, det var för genant. För fönedrande.

Den kvällen skyndade hon ut från Hogwarts slott, iförd Harrys osynlighetsmantel vandrade hon tyst ner mot sjön. Det blåste kallt, på det mörka himlavalvet sken tusentals stjärnor och en stor fullmåne lyste upp i mörkret. "Vart är Malfoy?" mumlade Hermione för sig själv, hon hade kommit ner till sjön men någon annan människa var inte närvarande. Det blåste väldigt kallt.

Då plötsligt såg hon honom. Draco Malfoy kom vandrande från den förbjudna skogen, han promenerade i lugn takt, tittade ut över sjön, borta i sina tankar. Hermione drog snabbt av sig manteln och i nästan ögonblick fick Draco syn på henne och höjde handen i en vinkning.

"Så du kom ändå." sade Draco oförskämt belåtet, de kalla ögonen synade henne som vanligt uppifrån och ner. Hermione insåg att hon hade sitt svarta sidennattlinne på sig, i all övrig stress så hade hon glömt att hon kanske borde klätt sig lite mer anständigt, åtminstone inte gått ut för att träffa Malfoy i bara nattkläder, nåväl. "Fryser du? Svep in dig i manteln?" sa Draco frågade och tittade lite förbryllande på henne. "Jag? Åhnej, jag fryser inte. Jag… ja." Hermione som stod med osyntlighetsmanteln vikt i sin famn ville inte avslöja dess krafter för Malfoy, Harry skulle inte förlåta henne.

"Nähä?" svarade Draco hånfullt när en extra kall vind smekte dem och Hermione ryste till av köld. Han steg närmare henne och la sina armar runt henne, tryckte henne intill sig. Hon var så mjuk. Hermione som helst av allt ville göra motstånd kunde inte få kropen att lyda. Hon såg rakt in i Dracos gråa ögon – hårda, kalla, hänsynlösa, hånfulla, men också trånande… Deras läppar möttes i en het kyss.

"Vad håller du på med?" frågade Hermione mjukt, svagt, hon kände tårarana i ögonvrån igen. "Jag är mugglarfödd, orent blod eller hur är det? Varför gör du såhär?" Draco ryckte till av hennes ordval, han tittade ut mot sjön, rådvill och förvirrad. "Jag vet inte. Jag tänker inte på det. Dessutom ska vi väl… knappast gifta oss?" Draco kunde känna hur Hermione lossade sitt grepp kring hans midja. Han ångrade det sista han sa. "Så lite sex går bra med smutsskallar?" väste Hermione hest och med gråten i halsen. "Jag tycker inte att du är smutsig, eller något sånt. Du är mugglarfödd, och jag skulle önska att du inte var det." svarade Draco uppriktigt och kallt. "Skulle det förändra något?" replikade Hermione svagt, deras blickar möttes. De kysstes igen, våldsammare denna gång.

Draco tryckte ner Hermione på gräset och började hårdhänt smeka henne. Hermione, som var fylld av ursinne över sin kanske obesvarade kärlek till Draco, började hårdhänt slita i hans kläder. Draco hade en ny vit skjorta, identisk med den som hon hade kvar i sin sovsal. Hermiones brutala behandling av honom triggade bara igång honom mer och snart utvecklades det till en slags våldsam brottningsmatch som Draco utan större svårigheter vann i tack vare sin råstyrka som kille. Han vände henne på mage och smällde till henne på skinkorna några gånger innan han drog ner hennes svarta sidentrosor och trängde in henne för andra gången.