Hej,

Vet, det har varit segt med kapitlen, men det har varit ganska segt med kommentarer från er också.

Ju fler kommentarer ju snabbare kommer kapitlen. Kände för att lägga upp ett idag :)

Skriva vad ni tycker, oavsett om det är kritik eller inte. Jag vill dock ha kritik på ett fint sätt, jag är ändå människa... :)

Kram

Angel O:)

Kapitel 2

Jag trodde du skulle låna lite mer sofistikerade och lite mer avancerade böcker, Granger

Hon sätter sig tungt ner på sin säng. Hon tycker det är skönt att hon är hela sovsalen för sig själv, hon kan vara precis hur ledsen och nedstämd hon vill och behöver inte låtsas någonting inför någon. Och hon kan göra precis vad hon vill, vid vilket klockslag som helst.

I ett hörn av rummet upptäcker hon sin koffert och går fram till den. Hon byter om från sin skolklädnad till mer bekväma kläder och lägger sig ner på sängen. Hon drar fram tre böcker ur väskan och tittar granskande på dem – vilken ska hon välja. Hennes tankar vandrar strax från bokvalet och börjar fundera på varför Zabini tillät att hon fick sitta där, att de inte skrattade henne i ansiktet och sa att hon minsann fick gå till slottet!

Tankarna flyger snabbt till händelsen i badrummet och hon rodnar stönande och begraver sig i sina kuddar.

Merlin! Det måste vara det pinsammaste hon varit med om! Och vad tror Malfoy nu? Att hon har bulimi? Skit! Så är inte fallet på långa vägar! Hon proppade bara i sig för mycket mat.

Skulle hon kunna rädda situationen? Troligen inte. Malfoy har inget som helst intresse för att få veta den riktiga sanningen utan bara sprida vidare det han sett, men varför var han så snäll då?

Hon suckar åt sig själv. Det här är verkligen inte något hon behöver just nu, att läsa och sova är allt hon vill kunna fokusera på de sista timmarna innan lektionsstarten, men hjärnan vägrar koppla borts skammen och alla möjliga sätt få Malfoy att inte säga något.

Närmre fyra på morgonen så däckar hon av utmattning och vaknar strax efter åtta.

GGGGG

Hon njuter av de få tysta minuterarna precis när hon vaknat och inte fått ett grepp om vad klockan är eller vad som pågår i hennes liv. De lugna och tysta minuterarna precis när hon vaknar varar inte länge när hennes hjärna kommer ihåg gårdagen.

En tung suck lämnar hennes läppar och hon sätter sig upp. Huvudet gör ont och hela kroppen känns tung, men hon släpar sig upp och sätter på sig sin klädnad och kastar väskan över axeln och går ner till stora salen.

Äggröran åker några varv på tallriken och endast en liten mängd försvinner från tallriken , innan den lämnas åt sitt öde på Gryffindorbordet och Hermione lämnar salen och går mot sin första lektion.

Det är tomt utanför klassrummet och hon sätter sig ner på bänken utanför. Hennes nyköpta bok åker direkt upp ur väskan. Hon hinner bläddra fram till sidan som hon sist slutade på, när hon hör röster i korridoren komma emot henne. Slytheringänget tornar upp dig i slutat av korridoren, hon fastnar med blicken på dem. De liknar en dressmanreklam, där de går på rad. Alla med allvarliga miner och dyra kläder och klädnader som smiter åt perfekt.

Den gråa blicken möter hennes och hon sväljer hastigt. Hon får en låt på hjärnan. Filmen hade gått på flygplanet när de åkte hem från Frankrike. Grease 2, och sången; Cool Rider.

A cool rider,

A coooooool rider

He can burn me through and through

Whoooa

If it takes forever,

Then I'll wait forever.

No ordinary boy,

No ordinary boy is gonna do,

I want a rider that's cool.

"Hermione, hej!"

Hon rycks ur sin fantasi och ser Neville och Seamus som smiter fram bakom Slytherinnarna.

"Hej." Säger hon lite förvirrat och slänger en blick på Draco men magin verkar ha försvunnit. Vad skjutton var det? Undrar hon för sig själv.

"Godmorgon!" McGonagall kommer med sina långa smidiga steg svepandes genom korridoren och låser upp klassrumsdörren. Hon får några strödda Godmorgon, Professorn.

Lektionen blir lite orolig och alla verkar frånvarande. Kanske beror det på att alla inte känner sig riktigt hemma när de inte är rena klasser, alltså inte bara Gryffindorare eller enbart Slytherinnare. Och de flesta saknar sin vanliga arbetspartner.

McGonagall verkar också märka det så hon skickar iväg dem efter ett tag, att göra vad de vill, så länge de nästa fredag lämnar in en sex tum lång text om likheterna mellan ett förvandlat gökur och en tekopp som kan servera sig själv.

Hermione som vill få allt gjort redan innan de får uppgifterna går direkt till biblioteket och börjar leta fram en bok i ämnet och få uppgiften undanstökad.

Hon har lärt sig under sina fem år på skolan och sina femton år i livet, att de finaste och mest lärorika böckerna är inte de som aldrig blir dammiga och är utlånade hela tiden, nej de är de böckerna som står längst inne i hörnen eller där det är som mörkast. De är böckerna som har minst decimeter lager med damm på sig och som inte blivit utlånade på hundra år. De böckerna innehåller hemligheter och de är rikliga med kunskap som fallit i glömskan.

Så hon låter fötterna naturligtvis styra hennes steg längst bak i biblioteket. Hon går bara runt på måfå i fem minuter och sen stannar hon vid en hylla där hon låter fingret följa bokryggarna innan hon börjar plocka ut böcker som hon travar i famnen. Efter en kvart har hon minst tio böcker i famnen, men dock ingen i det ämne hon gick dit för att hitta.

Vid en riktigt dammig hylla stannar hon till, en mörkröd bokrygg fångar hennes intresse och hon går fram till den. Det intressanta med boken är att titeln på bokryggen nötts bort och bara fantasin kan bestämma vad den handlar om. Försiktigt, så att hon inte tappar de andra böckerna drar hon ut den. Hon kastar en snabb blick runt sig och sen en blick på tomrummet där boken stått och hon tror att hon ska får en hjärtattack. Hon hennes blick möts av Dracos gråa blick. Hon skriker till tappar alla böckerna.

"Oj!" hör hon från andra sidan och snabba steg. Draco rundar hörnet snabbt och stannar tvärt och ser ner på henne. "Det var inte meningen…" mumlar han lågt och böjer sig ner för att hjälpa henne plocka upp böckerna.

"Och sen när är inget du gör med meningen?" frågar Hermione irriterat.

Han svarar inte på det.

"Hur mår du?" frågar han istället och tittar på henne.

"Vad är det med dig? Sen när ber du om ursäkt och frågar hur jag mår? Du borde ju kasta böckerna på mig stället!"

"Vill du det?"

"Verkar det som att jag vill det?" frågar hon häftigt.

"Njaej…" svarar han lite dröjande. Han verkar plötsligt komma på vad han gör så det vanliga hånflinet åker på och han släpper tvärt de böcker han plockat upp. "Jag trodde du skulle låna lite mer sofistikerade och lite mer avancerade böcker, Granger. Men jag verkar ha fel. Ses, smuttskalle." Han vänder på klacken och hon skriker skitstövel efter honom.

Hon plockar snabbt ihop böckerna hon tänker låna och tar den första bästa boken om förvandlingskonst hon kan hitta och går och skriver upp sitt lån.

Han är så patetisk och äcklig! Tänker hon ilsket. Hon smäller ner böckerna på bordskivan och sätter sig argt ner.

Hon drar ett djupt andetag innan hon börjar skriva.