Del 2 – Ett svårt beslut.

Fredrik kände sig trött när han satt och åt frukost. Han hade gått och lagt sig sent eftersom han hade suttit uppe och studerat spöktransferens med Ron till långt efter midnatt. När han hade frågat Ron igen om han ville ha hjälp hade Ron återigen först snäst att han minsann inte behövde någon hjälp. Nästa dag hade han dock sökt upp Fredrik där han hade försäkrat sig om att de var ensamma och tackat ja och bett kraftigt om ursäkt för sitt beteende. Det visade sig att Fredrik hade gissat rätt. Ron hade inte velat prata om att han ville ha hjälp eftersom han inte ville visa sig svag. Han var ju faktiskt ministerns son och då kunde han ju inte vara svag men om Fredrik lovade att inte prata om det så ville han gärna ha hjälp. Det kändes bra att han hade uppfattat det hela rätt och ännu bättre att Ron tog sitt förnuft tillfånga och tog emot hjälpen. Det kändes som att det hade kunnat utvecklas till samma sak som hade hänt mellan honom och Lukas året innan. Då de hade försökt visa sig starka och att de klarade sig utan varandras vänskap vilket bara hade lett till att de bråkat som de gjort. Fredrik kunde inte släppa känslan att det som hade hänt med Ron liknade året innan.

Numera satt Fredrik och Ron uppe på kvällarna och repeterade och övade i vidbehovsrummet där det av någon underlig anledning gick att transferera sig just när de övade men bara inom rummet. De hade bara hållit på i en vecka men Ron verkade redan tycka att han gjorde framsteg. Fredrik tog sig en slurk kaffe för att vakna till när han hörde någon ropa.

"Hej Fredrik!"

Han vände sig åt vänster där ljudet kommit från.

"Hej Mark." sade han till Mark Evans som stod bredvid honom.

"Vet du, det är uttagning för Quidditchlaget imorgon. Jag ska göra ett försök." sade Mark glatt.

"Jaha, då får vi hoppas att du gör bra ifrån dig om du vill komma med för det måste vara en riktigt bra jagare som tar över efter Katie Bell." sade Fredrik.

"Jo, det håller jag med om men ingen kan vara så bra som du är. Du är bäst!" sade Mark med glad röst.

"Jasså, tycker du det. Det finns nog andra som är bättre." sade Fredrik lite undvikande.

"Det tror inte jag, kanske lika bra men inte bättre. Tänk dig om jag kommer med så kommer vi att få spela tillsammans och Harry skulle jag få spela med också, det vore kul tycker jag eftersom vi..." Mark tystnade direkt och spärrade upp ögonen en kort stund, precis som att han kommit på att han varit nära att säga något han inte skulle.

"Att få spela Quidditch med så stora och bra spelare alltså." sade han istället och sänkte ner huvudet en aning och rodnade faktiskt lite lätt.

"Tja, det är kul att du tycker att jag är bra, vi får hålla tummarna att det går bra för dig med." sade Fredrik med ett leende eftersom han förstod vad Mark varit nära att säga.

Mark började röra sig bort mot sina klasskamrater men ropade.

"Vi ses imorgon, Fredrik."

Fredrik såg efter honom. Ända sedan han och Lukas hade räddat Mark och de andra eleverna hade Mark haft Fredrik som sin stora idol vid sidan av Harry. Mark försökte hela tiden vara i närheten av Fredrik på lediga stunder och se vad han gjorde och nu när de var tvungna att studera så hårt så blev det påfrestande att ha en tolvåring springande kring benen. Om Mark skulle bli uttagen i laget skulle han ha ännu en anledning att springa omkring runt Fredrik. Men samtidigt kändes det skönt att vara omtyckt och det var ju en bra träning inför en eventuell proffskarriär inom quidditch. Han hade märkt av det redan under sommaren. I början var alla skeptiska till honom och att han skulle få spela i A-laget men efter bara någon match hade uppfattningen ändrats. Mot slutet hade han faktiskt några beundrare bland publiken. Med den tanken fortsatte han med sin frukost. När han efter att ha avslutat frukosten gick ut från stora salen för att gå upp till talmagi lektionen kom Lukas fram mot honom.

"Hej, vill du hitta på något imorgon kväll efter lektionerna?" frågade Lukas.

"Jag kan tyvärr inte. Vi har uttagning till Quidditchlaget då." sade Fredrik.

"Jaha vad tråkigt." sade Lukas med lite besviken min.

"Men du kan ju alltid komma och titta." sade Fredrik inbjudande.

Lukas hajade till och sade.

"Nej, jag tror jag avstår det. Det kan lätt bli missförstånd om du förstår vad jag menar."

Fredrik såg noga på Lukas innan han svarade.

"Nja, efter vad som hände förra året tror jag faktiskt att du skulle vara välkommen att se på våra träningar. Men du kanske har rätt tyvärr, även om jag och flera med mig vet att du inte skulle spionera på oss. Men vi kanske kan hitta på något på lördag" sade han

"Ja det skulle vi kunna göra. Vi kan välhöras om det imorgon?" föreslog Lukas.

"Ja, det gör vi. Nu måste jag iväg till min lektion." sade Fredrik

"Jo jag med. Vi ses!" sade Lukas och började gå uppför trappan mot den lektion han skulle till.

På fredagsmorgonen var det en tryckt stämning i stora salen. Alla gick lugnt och försiktigt och de samtal som fördes var lågmälda. Direkt när Fredrik och de andra kom in i stora salen kände han att det var något som var fel. Vid ingången till stora salen stod det två trollkarlar klädda i vad Fredrik tyckte såg ut som officiella uniformer. Bakom honnörsbordet stod ytterliggare två uniformprydda trollkarlar med barska miner. Fredrik och Harry slog sig ner bredvid Neville som satt och såg vit ut i ansiktet.

"Vad är det frågan om Neville?" frågade Fredrik.

Neville bara skakade på huvudet och kunde i början inte få fram några ord, hans läppar darrade lätt.

"Något hemskt har hänt, Dumbledore ska berätta om det senare" lyckades han till slut få fram.

Fredrik såg undrande på Harry som förvånat ryckte på axlarna, han visste tydligen ingenting. De började ta för sig av frukosten när Dumbledore plötsligt reste sig upp.

"Kära vänner, jag tror inte att det undgått någon att vi idag har besök av vakter utsända av ministeriet" sade han och pekade mot de fyra vakter som syntes.

"Det kommer nu alltid att finnas vakter på slottet och runt området en tid framöver för att garantera er säkerhet" fortsatte han med bestämd röst för att ingen skulle komma med invändningar mot att det nu var fullt med vakter på skolan.

Fredrik såg sig omkring i salen och alla satt med uppmärksamma miner förutom en liten grupp Hufflepuffelever som såg nästan bestörta ut. Mitt i gruppen var det platser tomma. Han såg mot honnörsbordet igen och såg samtidigt att det runt Hufflepuffs fana uppe i taket hängde ett svart band.

"Inatt har ett vansinnesdåd utförts av Voldemort där några av skolans elevers föräldrar har blivit dödade." En förvånad och nästan skrämd suck gick genom salen och flera upprörda röster hördes så att Dumbledore fick ryta till med hög röst för att alla skulle bli tysta igen.

"Jag vill och hoppas att dem som drabbats får det stöd de behöver av sina vänner och er andra. I denna mörka stund måste vi hålla ihop, därför ber jag er att lägga små onödiga käbbel mellan elevhemmen åt sidan." han tog en paus och såg med en allvarlig och nästan arg blick ut över salen, speciellt mot Gryffindors och Slytherins bord innan han fortsatte.

"De elever som drabbats av nattens illdåd befinner sig just nu hos professor McGonagall och madam Pomfrey och kommer inte att medverka i undervisningen under dagen. Därför kommer också professor McGonagall´s lektioner idag att vara inställda. Förutom det kommer undervisningen att pågå som vanligt. Inget ska få hindra oss i vårt mål att ni ska få en bra utbildning, inte ens Voldemort och hans lakejer. Ni ska veta att ni är säkra här på Hogwarts." sade Dumbledore innan han satte sig ner.

Fredrik kände sig nästan illamående, nu var det inte lika roligt att vara på Hogwarts igen. Han vände blicken mot Slytherins bord och såg Lukas. Han verkade känna samma sak av hans blick och min att döma.

Inga elever var särskilt koncentrerade under dagen. Trots att det var två hus längst ner i södra England som hade blivit attackerade av Voldemorts dödsätare så kändes det som att jakten på Voldemort plötsligt kommit närmare. Fredrik hade ingen lektion under eftermiddagen så han satt i sällskapsrummet tillsammans med Hermione medan Ron och Harry hade Skötsel och vård av magiska djur. De satt och pratade om vad som hänt. Fredrik kände sig orolig över det hela, vilket Hermione också gjorde men hon förstod Fredriks oro mer. Under hela eftermiddagen satt de bara och pratade.

"Inte ska du sluta och åka hem till Sverige för en sådan sak som den uslingen gjort." sade Hermione då Fredrik nämnt att han nu funderade på att strunta i allt och åka hem till Sverige igen.

"Men det känns inte tryggt att vara här." sade han nästan uppgivet.

"Här på Hogwarts är det tryggt, Dumbledore kommer inte tillåta att något stör eller händer oss här. Du hörde väl vad han sa?" sade Hermione

Fredrik nickade och lät en tung suck passera ut genom läpparna. Hermione lade en arm på hans axel.

"Du får inte åka hem bara för det här. Du kommer att ångra dig när du kommer hem, tillsammans är vi starka och kan möta denna meningslösa ondska men ensamma går vi under. Och dessutom skulle vi sakna dig." sade hon och såg in i hans ögon.

Kanske såg han fel men han tyckte att hennes ögon började tåras samtidigt som de såg så underligt ärliga och vackra ut. Han insåg att det mycket riktigt var så som Hermione sa, han skulle ångra sig så fort han kom hem.

"Nej, du har rätt. Det var ju bara en galnings illdåd, jag ska inte låta honom förstöra den här chansen för mig." sade Fredrik bestämt.

Hermione såg upp på honom och torkade faktiskt bort en tår från kinden.

"Vad bra, det känns så skönt att vi två pratade nu under eftermiddagen." sade hon med en sista blick på Fredrik innan hon lade ner sitt huvud mot hans axel. Fredrik kunde inget annat göra än att hålla med om att det kändes mycket skönt att bara ha pratat med Hermione hela eftermiddagen.

Eleverna började plötsligt strömma in i sällskapsrummet och de reste sig från soffan de suttit i. Fredrik kände sig stärkt av hans och Hermiones samtal och han oroade sig inte längre för det som hänt. Vardagen var tvungen att gå vidare trots det Voldemort gjort, precis som Dumbledore hade sagt.

Tack vare att han och Hermione hade pratat så mycket hela eftermiddagen kände han sig glad när han gick ner till Quidditcharenan för att vara med vid uttagningen av det nya laget, på morgonen och förmiddagen efter att de hade fått beskedet hade han inte sett fram mot det. Det första han såg när han kom ner var att arenan var omgärdad av ett antal ministerievakter som höll uppsikt utåt. Arenan var i övrigt full av förväntansfulla elever som ville försöka ta en plats som jagare.

Harry tog tag i det precis som året innan och alla som ville försöka ta den lediga jagarplatsen fick utföra olika övningar. Fredrik, Ginny och de andra flög och passade klonken mot de nya och testade dem i olika andra övningar för att Harry skulle kunna se vem som var bäst. Det var många som var hyfsade men ingen stjärna som Katie Bell. Några gallrade t o m Fredrik bort redan efter en eller två övningar. När Mark skulle pröva verkade han nervös men när han var uppe och gick igenom skjut- och passningsövningarna verkade det som att han inte gjort annat. Tyvärr blev han nervös när han kom mot Ron och skulle skjuta mot mål och tappade klonken i varje försök han hade. Det var med besviken min han flög ner och gjorde de andra på marken sällskap. Det var ytterliggare några kvar som inte nådde upp till samma nivå som Mark förutom en som var helt fenomenal genom alla övningar, Dennis Creevey. När alla var klara samlade Harry det tidigare laget för att diskutera resultatet men innan tog han Fredrik åt sidan.

"Du vet att Mark tycker om och ser upp till dig eller hur?" frågade han.

"Ja" svarade Fredrik lite förundrad.

"Jo, han ser upp till mig med. Jag litar på att du inte säger något men vi är kusiner." sade Harry lite besvärat. Fredrik fick en förvånad uppsyn så att det inte skulle märkas att han redan visste det.

"Jag lovar att inte säga något om det" svarade han sedan allvarligt.

"Bra, det är bara det att han har sett fram emot att få spela i laget med mig och dig och det kommer att göra honom så besviken om han inte kommer med men samtidigt så var ju Dennis riktigt bra. Han var riktigt bra förra året med men då tog du den platsen. Hur tycker du att jag ska göra?" frågade Harry.

Fredrik såg en stund på Harry och insåg att han bad om råd av honom för att han i princip var professionell Quidditchspelare. Det kändes lite lustigt att bli tillfrågad om just det.

"Jag tycker att du ska ta den som var bäst, det blir bäst för laget. Man kan inte göra sina vänner och släktingar tjänster och ta in dem i laget bara för att dem är just vänner eller släktingar, det är lagets bästa man måste tänka på." sade Fredrik allvarligt med en röst som han visste att LQC´s coach skulle använda.

"Men Mark var bra tills han skulle skjuta."

"Ja, men han var nervös inför att skjuta klonken mot mål. Dennis var ju inte det. Mark kan kanske ta en plats nästa år när jag är borta och då ha tränat bort sin skotträdsla." sade Fredrik.

Harry nickade bara med en fundersam min under tiden som de gick tillbaka till de andra i laget. Under tio minuter överlade Harry med de andra om vad de tyckte och alla var tillslut överens och de gick tillbaka till de som testat för en plats.

"Vi har nu kommit fram till ett beslut. Ni som inte kommer med i laget ska ha tack för att ni kom hit och försökte men både ni och vi vill ha det bästa laget för att vinna och därför kan vi bara ta ut en." sade Harry och harklade sig.

"Den som har blivit uttagen som jagare är Dennis Creevey."

Dennis fick en så glad min att Fredrik trodde att läpparna skulle nudda öronen. Mark däremot fick en besviken min och verkade sucka tungt.

"Men eftersom vi till viss del var oeniga och det var ytterliggare en som utmärkte sig extra mycket ikväll kommer vi inte att använda oss av alla er som reserver. Ni kommer naturligtvis att bli tillfrågade om det är behov av det men Mark Evans kommer att vara första valet när det gäller att hitta en reserv om någon av jagarna skulle vara skadad eller sjuk." sade Harry med en blinkning åt Fredriks håll. Fredrik hade sina tankar om varför Harry hade valt att göra så.

Marks besvikna ansikte lyste upp en aning.

"Och efter förra årets succé kommer vi att fortsätta med maskotar innan matcherna så de som vill vara med på det kan bara anmäla sig till någon i laget ungefär två veckor innan match." sade Harry avslutande innan de alla började gå tillbaka mot slottet, åtföljda av vakterna från ministeriet.