Den grå himlen som de betraktat på väg till skolan hade bara mörknat, och när de väl kom till skolan öste regnet ner. Det hjälpte knappast till för att muntra upp Michael, men han verkade likväl ganska nöjd med ett väder som passade hans humör.
Fast till och med Michael log när de gick in genom portarna till Stora salen. Skolan var allra minst som ett andra hem vid det här laget och flera gamla vänner vinkade till dem från elevborden. Från Slytherin bordet var det dock bara någon enstaka elev som vinkade, och det var tydligt inte åt dem utan åt Michael, som vinkade tillbaka med ett leende faktiskt.
James hade aldrig förstått vad han såg hos sina vänner från Slytherin. De var bara ett par stycken, men James hade hälsat på dem och enligt honom var de som alla andra Slytherinare, sluga och arroganta.
James tog tag i Michaels arm och drog med honom mot de lediga platserna som snabbt var på väg att ta slut. Andrew följde med dem medan Becky satte sig i närheten hos några av hennes tjejkompisar.
– Du Cassie, vem är den nya killen? Frågade James en blond flicka som han hamnat mitt emot samtidigt han nickade upp mot lärarbordet som hade fått ett nytt tillskott för terminen.
– Åh, du menar Evans. Jag hörde något om att han var Slytherins föreståndare, och den nya trollformelläraren… Cassie verkade ha mer att säga, men precis då klappade rektorn i händerna och eleverna tystnade.
– En del av er har träffat mig förut, men för er som inte har det, välkommen till Hogwarts skola för häxor och trollkarlar, mitt namn är Evelyn Barnaby, rektor på Hogwarts.
Kvinnan som rest sig upp satt mycket riktigt på rektorns plats vid lärarbordet och hade varit rektor så länge som James gått på Hogwarts, en äldre, men synnerligen värdig kvinna med håret kortklippt och skarpa hökögon.
Henne hade dock James sett många gånger, han koncentrerade sig på de nya eleverna som hade kommit in och nu såg sig storögt omkring i salen, hans yngsta syster Lily hade stått där förra året, men satt nu som de andra i familjen Potter vid Gryffindorbordet. I år kände han inte igen någon av de nya, han tyckte snarare bara att det var roligt att betrakta deras ansikten, vissa av dem nästan skräckslagna.
– Förbjudna skogen är fortfarande förbjudet område, för ALLA elever, är det någon som vill visa sig på styva linan skulle jag föreslå att de försöker lära sig en Fidelius besvärjelse istället…
James slutade lyssna, han hade förstått hört alltsammans förut. Dessutom hade hans pappa varnat honom för den förbjudna skogen, även om han visste att hans pappa hade varit där själv flera gånger. Alla de bedrifter och äventyr Harry varit med om hade gjort att han blivit en legend på skolan. Naturligtvis var Harry känd långt utanför skolan också, men det en sak att läsa om hans bedrifter i kampen mot Voldemort i en bok, en annan att höra hans vänner skvallra om hans äventyr på Hogwarts.
– …Och så skulle jag vilja presentera en ny lärare för i år, Professor Evans kommer att undervisa i trollformellära. Eleverna applåderade när Evans reste sig upp och bugade sig lätt. James försökte bedöma honom med blicken, han var yngre än medparten av läraren, kanske ett par år under medelålders men såg ganska bra ut med rufsigt mörkt hår med bara några få grå hårstrån och ett kort skägg som klädde honom bra. Ändå var hans första intryck av Evans inget vidare, fast det var bara en känsla.
Det tog allt sin tid, men till slut var Barnaby klar och alla elever hade blivit placerade, och även om han inte kände någon av dem som hamnade i Gryffindor så hurrade han med de andra.
– Så tror du dom nya eleverna håller måttet? Frågade han Andrew som satt bredvid honom efter att han märkt att en hel hög med första års elever satt sig alldeles i närheten. Andrew flinade mot honom medan han tog för sig av pumpajuicen.
– Tveksamt, men efter ett år med dig blir dom kanske härdade. Han vände sig till första års eleverna.
– Ja, jag antar att ni redan hört vad som hände med förra årets elever? Frågade han och höjde på ögonbrynen. Första års eleverna skakade på huvudet och Andrew låtsades se förvånad ut och skakade teatraliskt på huvudet.
– Lyckliga äro de ovetande.
De skrattade båda två och Michael som lyssnat stämde in i skrattet även han, tydligen kunde han kanske glömma sin olyckliga kärlek i några minuter.
– Det är så ädelt av er att ta hand om de små, Herr Potter, sa Michael med handen på hjärtat och stora ögon. Något av det han sa fick dock den modigaste av första års eleverna att öppna munnen med ögon som var större än Michaels.
– Potter? Som i… DEN Potter…? Frågade pojken storögt, och kamraten som satt bredvid honom vände upp blicken från sin kycklingklubba när han hörde namnet.
Michael lade armen om James och log muntert.
– Det stämmer, här har ni en vandrande celebritet, för en galleon så kan ni få en autograf.
– På valfri kroppsdel! Inflikade Andrew och båda två brast i skratt. James skrattade dock inte utan skakade bort Michaels arm. Michael och Andrew skämtade vidare medan James åt upp resten av maten på sin tallrik, men från andra sidan bordet mötte hans Beckys medlidande blick och hon log lite uppmuntrande mot honom.
När han
ätit upp puttade han till Michael i sidan.
– Först upp till
sovsalarna får överslafen?
