Kapitel 2: Resan tillbaka
Knack, Knack, Knack.
"Vad?"
"Har du sett min kvast?"
"Har du tittat i skafferiet?"
"I skafferie- Just det! Tack Hermione!"
"Harry?"
"HARRY?"
Tusan också, han hann gå. Allt Hermiones bläck var spårlöst försvunnet. Harry kanske hade lånat det tidigare. Eller Ron. Eller Ginny. Eller George… Shit.
Veckorna i Kråkboet hade gått fort. Det hade varit ett av de roligaste sommarloven Hermione varit med om. Hela familjen Weasley hade varit hemma. Det hade i och för sig resulterat i att Molly gått på högspänning hela lovet. Vilket hade resulterat i en hel del utbrott. Men det hade varit värt det. Hermione som var ensambarn hade alltid tyckt att det var fascinerande att se på familjen Weasley. De… kompliterade varandra. Alla behövdes för att fullborda familjen.
Idag var det dags att åka tillbaka till Hogwarts. Det var inte lika kaosartat som för några år sedan då Percy och Tvillingarna också skulle dit. Nu var det bara Hermione, Ron, Harry och Ginny som skulle tillbaka.
De hade kommit överens om att flyga till King´s Cross under . De skulle alltså smälta in i bakgrunden. Hermione skulle flyga med Ron. Hon var den enda som inte hade någon kvast.
De hade varit i Diagongränden för några dagar sedan. Både Harry och Ron köpt nya mantlar och Hermione hade uppgraderat sitt portabla bibliotek med cirka 10 böcker. De var inte så många nya skolböcker som skulle inhandlas. Men efter sin skottland resa hade Hermione blivit väldigt intresserad av borgar och medeltida häxor och trollkarlar. Hon hade dessutom träffat några spöken av kända häxor och trollkarlar. Helda McGruff, uppfinnaren av Wingardium Leviosa, hade varit den intressantaste. De hade mycket liknande åsikter om alfer och böcker. Så nu hade Hermione köpt hennes biografi. Och lite andra böcker om henne.
Det var sista minuten packningen som de packade ned nu. Ron hade redan letat igenom hela huset och var nu ute i trädgården på jakt efter sin nya mantel.
De skulle flyga till King´s Cross klockan 10. Om en halvtimme.
"Hermione!"
"JA? Vad är det?"
"Jag har hittat ditt bläck!"
Hermione rusade ut ur rummet där hennes väska låg. Bläcket var det enda som saknades. Och en bok. Och halsduken. Var tusan kan jag ha lagt halsduken? Hon sprang snabbt nedför trapporna mot Ron. Han höll triumferande upp hennes försvunna bläck.
"Vad i Merlins namn hittade du det där?"
"Under hallonbuskarna! Min mantel låg där också! Och din halsduk."
"Hur i hela friden hamnade de under Hallonbuskarna?
"Varsågod?" Ron tittade uppfodrande på henne.
"Tack" Hermione gick fram till Ron och gav honom en snabb kram. "Du har inte sett min bok om Legitimering?
Ron stirrade förvånat på henne efter den plötsliga kramen. Han harklade sig och rodnade.
"Ehm, jo. Ginny lade den på din säng. "
"Bra! Har du packat allt ditt? Vi ska vara klara om" Hon tittade på sin klocka. "Merlin! En kvart!"
"Skit! Nej! Jag har inte packat mina kläder än!" Han tittade uppgivet på henne.
"RON! Hur smart får man vara? Hur tänkte du hinna med det?" Hermione tittade argt på Ron. "Jag får packar det sista av mina saker sen blir jag tvungen att hjälpa dig."
"Tack! Du är…" Han började rodna "är… Hermione!"
"Smart." Hermione suckade. "Kom nu!"
Helt otroligt hann de klart på den sista kvarten. Harry hittade sin kvast i skafferiet och kunde hjälpa Ron och Hermione med att packa. Eller i alla fall med att sitta på kofferten. Den hade antagligen aldrig gått att stänga annars.
Nästan ingen i familjen Weasley var hemma för att ta farväl av de tre vännerna och Ginny. Faktum var att det bara var Mr och Mrs Weasley. Alla andra hade åkt till sina egna hem nu. Mrs Weasley höll på att oroa ihjäl sig för Ginny skulle ha glömt något viktigt. Mr Weasley var tvungen att leda henne till köket för ett "litet samtal" innan hon lugnade ner sig. Men snart så stod de i hallen och sa hejdå.
De hade bestämt att åka en kvast i taget. Då var chansen mindre att någon skulle upptäcka dem. De skulle träffas på perrongen. Harry skulle åka först.
"Vi ses snart!" sa han till Ron och Hermione. "Tack för allt, Mrs och Mr Weasley."
Molly gav Harry en kram och Arthur skakade hans hand häftigt. Ginny åkte sedan, under högljuda snyftningar från Mrs Weasley. Hermione skulle precis sätta sig bakom Ron då hon fick syn på en bok som låg på skohyllan. Hon böjde sig ned och drog fram den. 1001 sätt att charma en häxa. Hennes ögon blev stora. Var det boken Ron hade läst? Hon hämtade sig fort och vände sig till föräldrarna Weasley.
"Tack mat och husrum. Det har varit väldigt roligt att vara här."
"Det var inget. Enbart roligt att ha dig här. Och Ronald blir så glad då du kommer!" Mrs Weasley blinkade åt henne. "Så, nu måste ni åka! Vi ses kanske på jullovet!" Mrs Weasley puttade den chockade Hermione mot kvasten. Fastän Ron satt med huvudet bortvänt så såg hon hur han rodnade.
"Hejdå!" Mr och Mrs Weasley vinkade åt dem då de flög upp i luften. Hermione höll i sig för glatta livet i Ron, men en tanke kunde hon inte släppa;
Gillar Ron mig? På det sättet?
Knack, Knack, Knack.
"Men för i helvete Draco! Ta det lugnt!"
"Flyttnyckeln går om" Draco tittade på sin klocka "Melins jävla- 5 minuter!"
"Jaha. Då kommer jag inte att få duscha idag. Tack så JÄVLA MYCKET!" Pansy smällde upp dörren. "Var är Blaise? Jag har hans mantel."
"Blaise är-" Draco stelnade till. Var är Blaise?
"Skit! Blaise är borta! Och nycken går om 5 minuter!"
Pansy och Draco stirrade skräckslaget på varandra. De var fortfarande oroliga över att lämna honom ensam efter hans mors självmord.
"Okej, jag tar undervåningen!" Pansy sprang i riktning mot trapporna.
Draco sprang ut i korridoren och tittade åt båda hållen. Det var troligast att han befann sig i Dracos rum. Jag börjar där.
Veckorna hade gått långsamt, mycket långsamt. Pansy hade stannat efter att hon fick veta om Blaises mor. Draco hade inte protesterat. Han hade aldrig klarat begravningen utan henne. Han hade inte klarat av att vara ensamt stöd åt Blaise.
Begravningen hade varit ett rent helvete. Prästen hade börjat snacka skit om folk som tog självmord och Blaises far hade blivit helt galen. Dracos mor hade också varit där. De hade inte pratat något sen hon tillfälligt flyttat till Blaises far. De pratade inte något under begravningen häller. Dom behövdes på andra ställen då.
Draco hade aldrig sett sin vän så ledsen som då, någonsin. Han hade faktiskt aldrig sett Blaise gråta till för en vecka sen. Nu hade han sett för mycket av den varan.
Breven från Hogwarts hade fått dem att komma tillbaka till verkligheten. De hade suttit inne på herrgården under nästan två veckor innan de åkte till Diagongränden. Blaise ville till en början inte berätta om sin mor för någon. Men Pansy lyckades övertala honom att berätta det för Theodore Nott. Dom 4 var ju ett gäng. Plus Crabbe och Goyle. Men dom två var det inte en tanke på att berätta för. Ingen av dem gillade Crabbe och Goyle särskilt mycket. De hade ju sina ljusa stunder men oftast var de bara korkade idioter.
Hur som helst. I Diagongränden hade de bestämt träff med Theo. Han tog det lugnt. Som de viste att han skulle göra. Theo var lugn. Det var Pansy och Draco som var de kvicktänkta, Crabbe och Goyle var aggressiva och Blaise och Theo de lugna.
Men nu, 1 vecka senare, började humöret läcka. De hade haft 3 utbrott på varandra hittills idag. Men nu var de tvungna att åter fokusera helt på Blaise. Draco slog upp dörren till hans rum, tomt. Helvete, 2 minuter kvar. Draco tänkte febrilt. Var kunde han vara? Knappast på någon toalett. Inte i köket. Utomhus? Nej, Blaise gillade inte snön.
"Jag har hittat honom! Kom nu Draco, nyckeln går om 2 minuter! Och ta med dig våra väskor!"
Draco suckade lättat. Blaise var ok. Tack gode merlin för Pansy.
Draco kastade snabbt svävnings förtrollningar över väskorna och sprang ned till hallen. Det var där flyttnyckeln låg i forma av ett äpple. Pansy och Blaise höll varsitt finger på äpplet och tittade lättat på honom när han kom springande med väskorna.
"Kom igen Draco! 10,9,8,…."
Draco spurtade sista biten och han precis nudda äpplet med ett finger innan det bar iväg. Hogwarts nästa.
"Hermione! Här borta!"
Efter att tåget anlänt till Hogsmead hade Hermione skilts från resten av trion. Nu såg hon dem stå en bit bort och prata med Seamus och Dean precis utanför dörrarna till stora salen. Ginny hade letat sig bort till några tjejer i hennes årskurs.
"Hermione!" Ron vinkade åt henne. Han såg glad ut.
Väldigt glad.
Hermione svalde. Var det så att Ron gillade henne? Hon log glatt och började gå dit. Hon visste inte riktigt vad hon kände för honom. Inte lika som för Harry i alla fall.
Hermione kom fram till Ron och Harry. Hon hälsade på Seamus och Dean. Inte för att hon kände de särskilt väl. Men det hade verkat oartigt annars. Hon stannade där en stund innan hon gick runt och hälsade på Lavender Brown och Susan Bones i Hufflepuff.
Alla som kom tillbaka till Hogwarts efter sommarlovet samlades där. Flera elever kom åkandes med flyttnycklar, ett fenomen som var nytt för i år, medan andra anlände i de testral drivna vagnarna. Stora salen borde snart öppnas för välkomstmiddagen.
Hon bestämde sig för att gå tillbaka till Harry och Ron. På vägen dit såg hon hur Malfoy, Zabini och Pansy Parkinson dök upp med en flyktnyckel. Snape och några slytherinare stod och väntade på dem. Så fort de uppenbarat sig drog Snape med sig Zabini till ett litet sidorum. Malfoy och Pansy blev genast omringade av slytherinare.
Hermione följde scenen med stigande intresse. Vad hade hänt under sommarlovet som fick Snape att föra bort Zabini?
Ron tittade på Hermione. Hon var på väg mot honom. Tänk att han nästan sagt att hon var en ängel förut. Men det stämde. Hermione var hans ängel. Han hade varit kär i henne sen deras andra år. Att hon aldrig förstått det. Hon som förstod allt. Utom hans känslor.
Harrys gapskratt avbröt hans tankar.
"Hörde du Ron? Hon sa-" Harry drog efter andan och började skratta igen. Även Seamus och Dean skrattade högt.
"Vad är det som är så kul?" Hermione hade dykt upp vid hans sida. Hans hjärta tog ett skutt.
"Jag vet inte riktigt…."
"Åh! Titta, dörrarna öppnas." Hermione pekade på dörrarna som sakta började glida upp.
"Ja! Då får vi äntligen börja äta! Jag är utsvulten!" Dom log mot varandra och gick in i salen.
