A/N: Jag har inte fått så många kommentarer som jag hade velat, men jag har tänkt fortsätta med den här i alla fall. Usch ni skulle bara veta hur mycket vår svenska lärare torterar oss. Okej, svenska är visserligen väldigt kul, och det är inte farligt. Men det är lite jobbigt ändå. Eller egentligen inte, så nu har jag slösat bort både min tid och din med att skriva det här.

(Hilary)

Stuck

You know what I´m saying

You know what I mean

I feel like such a fool

There´s nothing I can do

I´m such a fool for you

I can´t take it

What am I waiting for?

I´m still breaking

I miss you even more

And I can´t fake it

The way I could before

I hate you but I love you

I can´t stop thinking of you

Don´t know what to do

I´m stuck on you

Hur många procent

Solen sken svagt genom gardinerna. Hilary kände lukten av någonting starkt. Det luktade inte precis gott. Hilary ville inte gå upp, inte ännu. Hon vände sig om så hon låg på rygg. Sakta öppnade hon ögonen, men stängde dem snabbt på grund av det bländade ljuset. Hon suckade tungt och drog för draperiet. Sakta öppnade hon ögonen igen. Den här gången vart hon inte bländad. Hilary gäspade och ställde sig upp. Hon drog på sig sin skolklädnad i slow motion. När hon äntligen fått på sig den gick hon till badrummet för att fixa håret. Hilary öppnade dörren med en gäspning och stannade upp. Den starka lukten slog emot henne. Hilary vart så chockad att hon vaknade upp ordentligt. Hon hoppade hostandes där ifrån med villt flaxande armar och uppspärrade ögon.

"Vad är det om?" mumlade Sarah bortifrån sin säng.

Hilary han inte svara innan en ny hostattack attackerade henne.

"Hilary, Vad är det?" frågade Sarah oroligt och var på fötterna lika snabbt som en besvärjelse.

Hilary öppnade munnen, snörvlade och sa:

"Host, känner du inte, Atcho!" sen snörvlade hon till igen.

"Vad för något?" frågade Sarah förvånat.

"Bad… baddummet" sa Hilary.

Sarah gick fram till den stängda dörren och öppnade den. En duns hördes bakom henne, men hon märkte bara den starka lukten av rengöringsmedel och parfym som slog emot henne. Men det var bara lite överdrivet mycket, inte farligt.

"Det luktar, starkt" konstaterade Sarah och viftade med handen framför ansiktet.

Hilary svarade inte. Ända sen dunsen hade hörts hade hon varit tyst. Hon hade varken hostat eller snörvlat. Sarah stängde dörren igen och vände sig om mot Hilary. Hon låg på golvet med ansiktet neråt.

"Hilary?" sa Sarah oroligt.

Men hon rörde sig inte. Hon bara låg på golvet. Sarah tittade skräckslaget på henne. Det var helt tyst. Det ända som hördes var Sarahs djupa andetag.

"Hilary!?" sa Sarah lite högre.

Sarah sprang fram till henne och slängde sig ner på golvet. Hon kände på Hilarys panna. Den kokade av hettan. Sarah försökte höra hennes andetag, men det var omöjligt. Hilary andades inte. Sarah fick panik. Hon såg sig snabbt om i sovsalen. Tom. Snabbt kom hon på fötter och sprang ut i korridoren. Hon ryckte upp andraårselevernas dörr. Tomt. Hon öppnade varenda dörr, överallt var det tomt. Sarah sprang tillbaka till Hilary. Då fick hon syn på klockan, den var tio. Lektionerna hade börjat för länge sen.

"Vad gör jag nu? Vad gör jag nu?" sa hon lugnande till sig själv.

"Få se nu, Hilary andas inte, ingen är här, och jag kan inget om sjukvård. Toppen!"

Sarah sprang ner och ut i sällskapsrummet. Som väntat, var det tomt. Sarah sprang det fortaste hon kunde till det närmaste klassrummet (okej, jag har ingen aning om vilket klassrum som är närmast, så vi säger att det är förvandlingskonsten). Hon slet snabbt upp dörren och såg sig om. Det var femteårselever där, Slytherin och Hufflepuff. McGonagall såg förvånat på henne.

"Ska du inte ha lektion nu Miss McPherson?" frågade hon sammanbitet.

"Försov mig, Hilary med… andas inte, hjälp" flåsade hon fram.

McGonagall hade redan skyndat iväg. Sarah stod fortfarande kvar, hon orkade bara inte springa igen. Det hade bara tagit någon minut att komma fram till klassrummet. Eleverna som inte fattat vad som hänt stirrade efter McGonagall och började sedan jubla.

"Ni är ju sjuka i huvudet!" skrek Sarah.

"Vad, vill du ha lektion eller?" frågade en Slytherinare ironiskt.

Sarah svarade inte utan skyndade efter McGonagall. Hon han inte ifatt henne, utan mötte henne i sovsalen. En tom liten flaska stod på bordet och McGonagall var på väg ut med Hilarys arm runt sina axlar. Visserligen så rörde sig inte Hilary ännu, men McGonagall höll i henne.

"Andas hon?" frågade Sarah oroligt.

"Nej, men hon har fått en dryck med syre i, så hon överlever tills vi kommer till sjukhusflygen" sa McGonagall när hon skyndade förbi Sarah.

"Kommer hon att dö där?" frågade hon förtvivlat.

"Jag menade inte så" skyndade sig McGonagall att säga.

Sarah fick småspringa för att hinna med.

"Då överlever hon alltså?" sa Sarah.

"Det kan jag nog inte lova, det får Pop, jag menar… Madame Pomfrey tala om" mumlade hon.

Där var samtalet slut. Dem småsprang genom korridorerna och skyndade ner för trapporna så fort det gick. När dem var några meter från sjukhusflygeln så sprang Sarah i förväg och smällde upp dörren. Dem skyndade in och la Hilary på en av sängarna. På sängen bredvid satt två pojkar med rött hår. Den ena med bandage runt armen och den andra satt med huvudet nere vid knäna.

"Pomfrey, hit!" skrek McGonagall.

Dem båda pojkarna vände sig om för att se vad som hade hänt, vad som fått McGonagall att tilltala en annan "lärare" på det viset. Dem båda pojkarna såg direkt att det var Hilary och Sarah.

"Vad är det Minerva?" frågade Poppy ilsket när hon kom ut ur sitt kontor.

När hon såg flickan på sängen frågade hon direkt:

"Vad har hänt?"

Sarah for upp som ett skott och ställde sig en centimeter från Poppy.

"Jag vaknade av en hemsk lukt och att Hilary hostade. Gick upp. Öppna badrumsdörren. Hilary slutade andas, föll ihop" sammanfattade hon.

"Andas hon nu?" frågade hon.

Både Minerva och Sarah skakade på huvudena.

Madame Pomfrey skyndade där ifrån och kom tillbaka någon sekund efter. Hon hade med sig en spruta och en dryck.

"Ni får lämna salen, återkom om en timme" sa hon snabbt.

Minuterna gick långsamt fram. Utanför sken solen. Weasley tvillingarna småpratade med varandra. Dem satt med ryggarna mot dörren.

"Vad tror du har hänt?" frågade Fred.

"Nja, jag vet inte. Hon kanske fick veta att vi är samma Fred och George som hon träffat förr och svimmade av chock" föreslog han.

"Seriöst" sa Fred och såg på sin jobbiga brorsa.

"Vet inte, vad tror du då smart skalle?" frågade George ironiskt.

"Jag vet inte, det var därför jag frågade dig" muttrade han tyst.

"Men tror du att hon vet?" frågade George efter en liten stunds tystnad.

"Vet vad då?" frågade Fred.

"Vad tror du? Att blåbär kommer från Mars? Nej, jag menar att hon har träffat oss innan och det där, du vet" sa George surt.

"Vet inte" sa Fred. "Vad tror du?"

"Jag vet inte, det var därför jag frågade dig" härmade han Fred.

Han lipade åt sin korkade dumma tvilling. Fred gjorde likadant, sen började dem skratta. Men det hade dem inte gjort om dem kollat på klockan. Det hade nämligen gått en timme och Sarah hade stått i dörröppningen och hört vart enda ord. Hon stängde den försiktigt och röck sedan upp den, så att tvillingarna inte skulle märka att hon stått i rummet innan.

"Vet ni något om Hilary?" frågade hon och skyndade fram till hennes säng.

"Näe, hon har inte sagt något" sa George.

Poppy kom skyndandes från sitt kontor när hon hörde röster.

"Pomfrey, kommer hon klara sig?" frågade Sarah oroligt och satte sig ner bredvid Hilary på sängen.

"Jadå, hon andas igen. Miss Wescott behöver bara sova ett tag" sa hon medans hon började dra undan alla gardiner för alla fönstren.

"Vet du varför hon slutade andas?" frågade Sarah.

"Det verkar som att hon har en våldsam allergi mot parfym, rengöringsmedel och annat som luktar starkt" sa Pomfrey samtidigt som hon började skriva på några papper.

"Kan du inte bota den?" frågade Sarah förhoppningsfullt.

"Tyvärr, men jag har mildrat den. Hade jag inte gjort det så skulle hon inte kunnat vara i samma rum som det fans parfym eller liknande i, nu har hon svårt för det, men inte livshotande" sa Madame Pomfrey.

Sarah nickade kort.

"När hon vaknar vill jag ha kvar henne en timme, sen får hon gå" sa Pomfrey.

Sarah nickade igen och ställde sig upp.

"Tack för hjälpen" sa hon.

"Det var så lite, men besökstiden är slut" log Pomfrey.

"Okej, då ska… jag gå då" mumlade Sarah, och med en sista blick på Hilary lämnade hon rummet.

Huvudet värkte, näsan var täppt och det kliade över hela kroppen. Hon hörde avlägsna röster. Hilary slog långsamt upp ögonen och såg sig omkring. Hon var inte i sovsalen. Vart var hon någon stans? Hon försökte sätta sig upp. Men det gick inte. Men Hilary var envis och försökte igen, med alla sina krafter. Hon låg kvar. Nu kunde hon höra vilka som pratade. Det var Fred och George, dem odrägliga killarna från tåget.

"Mr. Weasley och Mr. Weasley, ni kan gå nu" sa en obekant röst.

Hilary letade efter vart rösten kom ifrån, men ögonen var så svullna att hon bara såg vitt ljus. Det hördes steg och en dörr som öppnades och sen stängdes. Den obekanta rösten mumlade något för sig själv när den kom allt närmre och närmre.

"V…u, Vurff äch ja?" kom det från hennes egna mun.

Madame Pomfrey utropade glatt:

"Så du har äntligen vaknat!"

"Jaff wiij pata me sajja" sa Hilary tyst.

"Vänta lite, så ska jag hämta något som ger dig styrkan tillbaka" sa rösten och stegen försvann bort.

Hilary hade lyckats öppna ögonen lite mer än hälften nu. Allt var vitt runt omkring henne. Sängen var vit, väggarna var vita, till och med gardinerna var vita. Hon förstod mer och mer för varje sekund att hon måste befinna sig i sjukhusflygeln.

"Drick det här Miss Wescott, så ska ni se att det blir bra" log en gammal dam och räckte fram en mugg med någon vätska i.

Men Hilary orkade inte lyfta armen och ta tag i muggen.

"Jaf oka inte" sa hon svagt till Madame Pomfrey.

"Åh, ja just det "

Poppy hällde vätskan i munnen på henne. Den var tunn och smakade beskt, men hon drack lydigt upp allt. Hilary kunde riktigt känna krafterna komma tillbaka.

"Vad hände?" frågade hon efter någon minut och satte sig upp.

"Du fick en allergi chock mot rengöringsmedlet i badrummet" sa Pomfrey.

"Hur kom jag hit?"

"Miss McPherson och professor McGonagall kom hit med dig i morse.

"När får jag gå?" frågade Hilary otåligt.

"Om en timme, men lyssna noga på vad jag säger nu Miss Wescott. Jag kan inte bota din allergi, men den är inte längre dödlig. Jag säger det rakt ut, Du får inte använda dig utav något som luktar starkt. Parfym, rengöringsmedel, myggsprej, poleringsmedel till kittlarna eller liknande. Är det förstått?" frågade Madame Pomfrey strängt.

En timme senare vandrade hon genom dem tysta korridorerna. Dem flesta satt vid middagen. Hilary var utsvulten. Allt hon hade fått i sig under dagen var den där vätskan som gav henne sina krafter tillbaka. Utanför sken solen fortfarande. Även fast klockan var ganska mycket. Hilary klev in i stora salen och såg direkt Sarahs blonda hår vid Gryffindorbordet.

"Sarah!" ropade hon glatt och skyndade sig dit.

Sarah vände sig om mot henne.

"Hilary!?" ropade hon förvånat och skyndade sig att möta henne på mitten av bordet.

Dem kramade om varandra hårt.

"Jag trodde inte att du skulle klara dig" snörvlade Sarah.

"Det är lugnt, jag mår fint. Förutom att jag är vrålhungrig. Kan vi äta?" frågade Hilary snabbt.

Sarah flinade lite och sa:

"Kom då" och började springa tillbaka till sin plats.

Efter middagen så sa Sarah plötsligt:

"Jag måste få prata med dig, kom med här"

Sarah tog tag i Hilarys tröjärm och drog iväg henne längs korridoren.

"Vad är det? Har det hänt något?" frågade Hilary oroligt.

"Fred och George ljög för dig. Ni har träffats förr" sa Sarah med uppspärrade ögon.

"Hur vet du det?" frågade Hilary.

"Dem sa det. Inte till mig, men jag hörde dem"

"När då?"

"Dem var också på sjukhusflygeln" sa Sarah snabbt.

"Hur många procent?"

"Procent? Vaddå procent?" frågade Sarah och höjde på ögonbrynen.

Hilary suckade

"Hur många procent är du säker på att dem sa det?" upprepade hon (fast mera tydligt den här gången)

"100" sa Sarah enkelt.

Hilary stelnade till. Hon stirrade på Sarah, men det var som om hon inte såg henne. Blicken for rakt igenom och det syntes att hon tänkte på något.

"Hilary? Hilary, vad är det?" frågade Sarah oroligt.

"Fred och George Weasley, det är inte sant!"

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

A/N: Aha. Ett nytt kapitel. Vet inte riktigt vad jag kan säga. Men nu fick hon i alla fall veta vilka dem var, eller hon kom på det med hjälp av Sarah XD Hoppas att ni reviewar den här gången. Ses i nästa kapitel (eller när jag svarar på review)