Kapitel 1. Sommaren 1994.

Jag var annorlunda från alla andra. Molly och Arthur Weasley hade blivit ombedda att ta emot mig i familjen, när min mor förts i hemlighet till Azkaban. Både min blick och mitt hår var svarta som natten och min kropp var vältränad efter allt springet efter trädgårdstomtar och buset av Fred och George Weasley. Tvilling paret Fred och George satt på varsin sida mig, Ginny deras yngre syster satt och storlog bredvid den brunhåriga killen som satt mittemot mig. Harry, ända sedan jag hade börjat på Hogwarts hade han hyst ogillande känslor mot mig. Jag hade blivit vald till elevhemmet Slytherin, men genast märkte jag att jag inte var det minsta välkommen där. Ron hade tagit det till sin egen nytta och försökte så ofta som möjligt fråga ut mig om Slytherin skvaller. Jag satt tillbaka lutad på min stol och tittade fundersamt ut igenom fönstret.

"Vad tänker du på?" Det var Fred. Han fick mig dra min blick ifrån en trädgårdstomte till honom.

"Inget." Mumlade jag och skakade ignorerade på mitt huvud.

"Hon är nervös." Sa George ifrån min andra sida.

"Inte riktigt." Sa jag och kastade en blick runt om i det lilla köket i Kråkboet. Trots att Bill och Charlie hade flyttat hemifrån kändes det fortfarande som om köket var lika litet som de var när jag kom till Kråkboet för första gången för nio år sedan.

"Vad ska du göra?" Frågade Harry halvt ointresserad. Men innan jag hann svara berättade Molly glatt.

"Hon ska servera för Mr Fudge imorgon kväll." Det blev en spänd tystnad och jag kände att jag rodnade en aning.

"Förmodligen får hon träffa spelarna också." Sa hon med en skrattretande ton i rösten. Då började de häftigt diskutera om hur dem skulle övertala mig om att kräva autografer ifrån alla spelare. Jag suckade och reste mig upp ifrån stolen mellan Fred och George, de märkte knappt att jag lämnade bordet och att jag innan jag gick upp för trappan sa:

"Om ni vill mig något som handlar om liv och död, så vet ni vart jag finns."

Ginny och Molly var de ända som reagerade med en nickning och log en aning mot mig när jag graciöst hoppade upp för trapporna till den översta våningen. Jag lade mig på sängen i det lilla rummet och tittade upp i taket. Jag låg där och andades lugnt för mig själv i några minuter innan jag hörde hur någon gick upp för trappan och knackade med lätta fingrar mot dörren.

"Kom in." Min röst var mjuk och oundvikligt skön att lyssna på. Dörren öppnades försiktigt och Ginny tittade in med ännu försiktigare blick. När hon såg att jag låg utsträckt på min säng gick hon in och låste tyst dörren efter sig. Hon kom fram till mig och kravlade upp på sängen. Jag låg alldeles stilla när hon lade sig på mig och lade ner sitt huvud mot min byst. Hon log och mumlade:

"Lillian?"

"Mmm." Mumlade jag som svar. Ginny sträckte sig upp mot mig och kysste försiktigt min underläpp. Jag suckade tungt och hon drog sig åter ifrån mig.

"Ginny." Jag mumlade trött.

"Jag vet." Viskade hon.

Det blev en lugn tystnad när vi bara låg och andades. Jag kände plötsligt hur Ginny ryckte till.

"Du har fått ett nytt brev." Utbrast hon.

"Hur vet du det?" Frågade jag i samma stund som jag kände hennes kalla hand mot mitt skinn. Det prasslade till och jag kände hur hon drog någon som ar instoppad i min byxlinning. Jag visste att det skulle kvitta om jag försökte ta det ifrån henne för hon skulle ändå dra det ifrån mig. Hon rodnade med hela ansiktet när hon läste igenom det. Så sa hon avsändaren i en dramatisk ton: "M". Jag sa ingenting utan studerade henne bara när hon tittade ner på mig över brevet. Jag log en aning och kände hur jag ryste till när hon satte sig upp på mina fötter samtidigt som hon drog med fingrarna längst mitt nyckelben och ner mot mitt vänstra bröst och ner över mina revben som syntes en aning mer när jag lång ner. Försiktigt drog hon över min mage och snuddade på min navel piercing innan och retsamt drog i min byxlinning och stoppade in brevet innanför den. Hon reste sig ifrån mina fötter och gick fram till det lilla fönstret. Jag låg kvar i sängen och andades lätt. Hon lade handen mot glasrutan och tryckte upp den, den varsam bris letade sig in i rummet och fick mig rysa åter.

"Vad tänker du på Gin?" Frågade jag och flyttade brevet ifrån min byxlinning till min ficka. Ginny ryckte till och kastade en snabb blick över mot mig. Hon suckade och tittade åter ut igenom fönstret utan att svara. Nere på gården såg hon Harry och Ron, dem satt vid ett bord och spelade trollkarls schack. Något hände och Harry retades med Ron som lutade sig tillbaka i stolen så kraftigt att den ramlade. Ginny fnissade till samtidigt som Harry reste sig upp ifrån sin stol för att kunna se sin vän försöka kravla sig ur den omkull välta stolen i stället för att ligga kvar i den och skratta. Det tog honom flera minuter innan han kommit i ordning igen. Ginny suckade nedstämt gång på gång när hon märkte att Harry såg lycklig ut utan henne. Jag reste mig upp ifrån sängen och gick fram till min garderob, drog fram en vacker svart klänning utan axelband. När jag la den på sängen fick jag syn på ett par skrynklor, jag svor för mig själv och vände mig tillbaka mot skåpet. De tog mig flera minuter innan jag hade hittat mina svarta finskor. När jag vände mig tillbaka mot sängen fick jag syn på Ginny som satt på kanten och pillade på klänningen. Jag log bara mot henne och sade skorna bredvid klänningen.

"Vad tänker du på Gin?" Frågade jag åter och försvann snart in i skåpen igen för att leta efter en scarf som jag har planerat ha över mina axlar kvällen därpå.

"Varför tycker du inte om mig?" Frågade hon sorgset och fortsatte pilla på klänningen.

"Det är klart jag gör… Men inte på det sättet du önskar." Förklarade jag när jag drog ut den svarta scarfen.

Hon gnydde till, lutade sig över sängen och sträckte sig nästan likt en katt.

"Jag är över dig." Sa hon snabbt. Orden fick mig skratta till vände mig om mot henne. Hon tittade inte upp på mig utan studerade hennes kortklippta naglar. Med en snabb rörelse drog jag åt mig klänningen och skorna och gick mot dörren. När jag låste upp dörren ryckte Ginny till och stirrade på mig.

"Vart ska du?" Frågade hon och satte sig upp.

"Ner och fixa den här." Sa jag och drog en blick mot klänningen som låg över min arm.

Hon reste sig snabbt ifrån sängen och gick fram och öppnade dörren. Så tittade hon strängt upp på mig och sa:

"Jag är över dig." Så trängde hon sig förbi mig och försvann ner för trappan.

Jag gav ifrån min ännu en suckning och gick ner för trappan. När jag kom hela vägen ner i köket hittade jag Molly sittandes på en stol. Hon blundade och såg ut att sova. Hon andades lätt utan att röra sig. Jag ställde ner skorna på golvet och la klänningen på bordet. Det var då jag såg att tvillingarna satt tysta och tittade på mig ifrån soffan på andra sidan bordet. Jag ryckte till och pustade ut.

"Vad gör ni?" Viskade jag.

"Provar en grej…" Viskade George tillbaka och nickade mot Molly.

"Med vad?" Frågade jag och tyckte att det var lite för riskabelt att testa grejer på sin mor. Fred log.

"Säger vi inte." Mumlade han samtidigt som jag gick fram till Molly. Hon sov fortfarande och andades lugnt.

"Molly?" Viskade jag och petade till på henne. Hon grymtade till och gjorde ett försök att vända sig med det resulterade i att hon föll handlöst ner på golvet bredvid stolen. Jag dök ner på golvet bredvid henne och fann att hon höll på att vakna. Med en lätt kraftansträngning satte hon sig upp på golvet och tittade på mig samtidigt som hon gav ifrån sig en gäspning.

"Vad hände?" Frågade hon, hennes röst lät trött och hon gnydde till flera gånger när hon skulle resa sig.

"Fred och George." Mumlade jag och kastade en konstig blick mot dem.

Molly log mot sina söner och gäspade ännu en gång och sa:

"Det var skönt, tack."

Förvånat tittade jag ifrån tvillingarna över till Molly som åter satte sig ner på stolen. Så tittade hon nyfiket upp på mig där jag stod förstummad över att hon inte hade skällt ut dem.

"Vad kan jag göra för dig?" Hon log för att försöka dölja ännu en gäspning.

"Jag behöver hjälp, med klänningen." Sa jag och höll upp den framför mig.

"Vad är det för fel med den?" Frågade hon.

"Jag ser ut som en ballong i den." Muttrade jag och märkte att tvillingarna fnissade till, jag kastade en mördande blick mot dem och tittade sedan över till Molly.

"Ta på dig den." Sa hon och gjorde en konstig gest.

Utan att bry mig om Fred och George drog jag av mig mitt linne och knäppte upp byxknappen. Fred och George log belåtet när jag drog på mig klänning och när jag drog ner kjolen drog jag i samma stund av mig mina jeans. Jag kände Mollys varma händer när hon drog igen dragkedjan på ryggen. Så backade hon ifrån mig och gav ifrån sig ett hummande läten.

"Vad tror du Molly?" Frågade jag försiktigt.

Hon svarade inte på min fråga utan slog försiktigt till på klänningen med sin trollstav. Kjolen rätade ut sig och klänningen blev en aning längre.

"Den är aningen för lång." Sa George och log retligt.

Hon slog till på kjolen ytterligare en gång och den här gången klipptes den av en aning. George log försiktigt. Fred rodnade och skakade på huvudet, jag skrattade till. Molly log och kramade om mig.