Kapitel 3: Sorteringen

Nu var det äntligen den första september och skolan skulle börja.

De senaste dagarna hade Harry tillbringat på sitt kontor och sin säng där han förberedde året.

Han gick till stora salen på eftermiddagen och tog sin plats i en fåtölj längst fram i stora salen som förr hade tillhört Lupin, Umbridge och Lockman med flera.

Vissa trodde att yrket var en förbannelse då ingen (åtminstone under Harrys år) hade undervisat mer än ett år.

Då märkte han plötsligt något, oväntat men ändå inte, att Neville Longbottom satt tre platser bort från honom.

Neville hade tydligen inte lagt märke till Harry heller för han stirrade rakt fram mot porten som ledde ut från stora salen.

Neville såg inte så annorlunda ut än då Harry gick i skolan förutom att hans hår blivit lite blondare och han var betydligt längre än förr.

Harry reste sig från stolen och gick fram till honom.

Hej Neville, hojtade han.

Neville skakade till som om han blivit uppväckt ur en dröm.

Harry ! Det var verkligen länge sen. Vad gör du här ?, undrade han.

Jag har blivit tillsatt som lärare i Försvar mot svartkonster. Och du då ?

Jag har blivit lärare i Örtlära. Professor Sprout gick nyligen i pension. Det verkar som om Hermione anställer många vänner.

Ja.

Nevilles svar överraskade inte Harry det minsta, han hade alltid älskat lektionerna i Örtlära och det var verkligen det enda han var bra på i Hogwarts.

På dom övriga lektionerna så tillbringade Neville tiden med att få sina trollkonstböcker att sprängas i luften (av misstag).

Okej, då ses vi sen.

Visst.

Han gick tillbaks till sin plats och satte sig ner.

Han tittade omkring sig för att se vilka andra lärare han satt vid.

På båda sidorna om sig hade han, på den vänstra, Professor Binns (Hermione var tydligen inte så less på hans sömnpiller som var så kallade lektioner som alla andra) och på den högra någon som verkade vara Professor Beastovic eftersom att hon satt bredvid Hagrid.

Harry tittade vidare och såg Professor Flitwick och Professor Firenze men ingen Trelawney.

Hon hade tydligen blivit trött på att dela undervisningen med en kentaur.

Och efter Firenze såg han någon som han verkligen kände igen, han hade fått lite mer skägg och självklart var han genomskinlig eftersom att han var ett spöke men annars såg han ut precis som förr.

Det var Sirius Black.

Harry reste sig för att gå och hälsa på honom, men då öppnades plötsligt porten till stora salen och hundratals elever rusade in och satte sig vid respektive elevhems bord.

Efter de kom de alltid lika nervösa förstaårseleverna och ställde sig i rad framför sorteringshatten.

En pojke bland de väckte Harrys uppmärksamhet särskilt, han var en kusligt blandning av två av Harrys värsta fiender, Draco Malfoy och Lord Voldemort som ung.

Han var blond, lång och stilig men samtidigt såg han väldigt ondskefull ut, Harry hade en liten aning om vilket elevhem han skulle hamna hos.

Han var nummer fem i kön som ledde upp till sorteringshatten.

Nu för tiden var det tydligen Professor Beastovic som ropade upp namnen.

Jones, Ebba

RAVENCLAW

Johnson, Mark

HUFFLEPUFF

Spencer, Wizard

SLYTHERIN

- Miller, Bertie

- HUFFLEPUFF

- Young, Tiger

- GRYFFINDOR

Och nu gick pojken som väckte Harrys uppmärksamhet upp och satte sig på stolen.

Harry tittade sig omkring, nästan alla som såg på pojken såg skräckslagna ut, Harry anade att de visste något som inte han visste om.

Dolder, David, sa Professor Beastovic med skräckslagen ton.

SLYTHERIN

Och då gick det upp för Harry, pojken var Voldemorts barnbarn.