Jag fick en del förfrågningar av mina kompisar och andra, som undrade varför jag lagt upp den här historien som ett tredje kapitel till Förgiftad Gröt, men jag tänker låta andra eventuella läsare komma på det själva. Och för sjuttonde gången: Jag VET att jag använder betygssättningen ur den engelska boken, men för det första så skrevs Förgiftad Gröt under sommaren 2003, och då hade inte den svenska översättningen kommit ut. För det andra har jag bara läst den svenska översättningen en gång, sedan jag konstaterat att den var urusel. För det tredje har jag ingen aning om hur den svenska betygssättningen är, och dessutom har jag beskrivit ganska tydligt att O är högsta betyg, så det ska inte vara några problem med att förstå det.
Förvandlingskonstlektionen
Det är en helt
vanlig lektion i Förvandlingskonst. Så vanlig en lektion i
ett sådant ämne nu kan bli, vill säga. Robyn
Donaldson sitter och leker med en av sina ljusblonda hårlänkar,
och lyssnar bara halvt om halvt på Professor McGonnagals
instruktioner. Hon har viktigare saker att tänka på.
Sirius Black, till exempel. I flera månader har hon försökt
fånga sin klasskamrats intresse, men Sirius har bara avfärdat
henne. Detta är aningen störande, tycker Robyn. Men å
andra sidan är större delen av alla tjejerna på
Hogwarts intresserade av honom, både yngre och äldre. Till
och med de stöddiga tjejerna i sista årskursen har setts
kasta lystan blickar på den svarthårige marodören.
Robyn vet, att jämfört med tjejer som Tricia Parker, Liz
Thompson och Tory Morris har hon inte en chans. Den enda fördel
Robyn har jämtemot alla de andra tjejerna är att hon, i
egenskap av Sirius klasskamrat, har samma lektioner som honom, och
därför har tillfälle att prata med honom då och
då, utan att det verkar konstigt. Nu iakttar hon Sirius, medan
Professor McGonnagal går igenom resultatet av förra
veckans uppsats. McGonnagal säger att det bara är en person
i hela klassen som fått högsta betyg, och Robyns kamrat
Lily Evans väser:
'Fem chokladgrodor på att det är
Lupin' Robyn kastar en blick på Remus Lupin, och det är
hon inte den enda som gör. Hon märker att Aurora Sunrise
betraktar, nästan slukar, Remus med sina stora mörka
ögon.
'Aurora är verkligen söt' tänker
Robyn, 'med det är exotiska utseendet och de där dimmiga
ögonen. Om någon i vår klass skulle ha en chans och
Sirius, så skulle det vara hon. Men hon verkar inte vara
intresserad av honom, det är knappt hon märker honom.
Förutom när han retar henne, och då blixtar hennes
ögon av ilska. Men trots att hon skulle kunna få Sirius om
hon bara ansträngde sig lite så glor hon bara efter Lupin
som om ingen annan existerade. Aurora är verkligen en sort för
sig' tänker Robyn, samtidigt som McGonnagal annonserar att
Aurora är den enda som fått högsta betyg. Remus får
nöja sig med näst högsta, kan Robyn inte undgå
att se när McGonnagal passerar henne då uppsatserna delas
ut. Robyn har fått ett A, helt okej för hennes del, hon är
nöjd. Sirius ser däremot inte alls nöjd ut, noterar
Robyn, som, som vanligt inte kan låta bli att titta på
honom. Hela morgonen har han verkat vara på dåligt humör,
det här ser verkligen inte ut att vara någon bra dag för
honom, har Robyn märkt. Vid frukosten hade James förhäxat
gröten så att den smakade förfärligt, och på
Örtläran höll Sirius på att bli slukad av en
växt. Robyn kan verkligen inte låta bli att lägga
märke till allt som rör Sirius. Hon tycker nästan att
det är besvärligt att vara kär i honom, eftersom han
tar så mycket av hennes uppmärksamhet. Hon har till och
med försökt tvinga sig själv till att sluta vara kär
i honom, men det har inte funkat. Det finns dagar då hon kan
inbilla sig att hon inte längre bryr sig om honom, men hon dras
ändå tull honom, följer hans minsta rörelse så
fort han befinner sig inom synhåll. Robyn betraktar honom där
han sitter, för hon har som vanligt sett till att sätta sig
där hon kan se honom ordentligt. Ingen kan förneka att
Sirius är snygg, lång och välbyggd med halvlångt
glänsande svart hår, midnattsblå ögon, och ett
brett leende som visar upp jämna vita tänder. Dessutom ser
han ut att vara solbränd året om. Men just nu blixtrar
hans midnattsblå ögon av ilska mot McGonnagal, som bara
ger honom en skunk att förvandla. När alla fått
varsin skunk säger McGonnagal åt dem att sätta igång.
Alla börjar försöka förhäxa sina skunkar,
utom Robyn som dagdrömt och inte har en aning om vad hon
förväntas göra. men innan hon hinner fråga Lily,
hörs ett högljudd PANG, och hela klassrummet fylls med grön
rök.
'Mr Black!' hörs McGonnagal vråla.
'Strafftjänst, mitt kontor, onsdag kväll!'
'Men
jag...' hörs Sirius protestera.
'Onsdag kväll'
upprepar McGonnagal. 'Och fem poängs avdrag för
Gryffindor. Lektionen kan betraktas som avslutad, vi kan inte arbeta
så länge det luktar såhär. Läs på
era anteckningar till på onsdag. Ni kan gå' Klassen
packar snabbt ihop sina saker, för det luktar verkligen hemskt
av Sirius' exploderade skunk. Alla skyndar sig, utom Robyn, för
det var ju trots allt Sirius som orsakade odören...
