Mary rusade in i klassrummet först av alla, hon var väldigt exalterad. Hon skulle lära sig att förvandla saker till andra saker!
Till hennes förvåning så satt en katt på katedern, där läraren brukade sitta. Katten stirrade på henne med sina läskiga, vaksamma ögon…
Mary tappade alla sina böcker i golvet. Kunde professor McGonagall också förvandla sig till ett djur, som pappa kunde?
"Du…", mumlade en nervös röst. Mary ryckte till, en kille hade tagit upp hennes böcker om förvandlingskonst från golvet. Mary stelnade till. Han hade blont hår och blågråa ögon. Hon hade inte sett honom förut, fast hon kunde se på hans klädnad att han också var från Gryffindor…
"Åh", sa Mary och tog emot sina böcker. "Tack."
Han svarade inte, utan gick och satte sig bredvid en brunhårig kille från Ravenclaw. Mary insåg att det bara fanns två platser kvar. En bredvid en svarthårig tjej från Ravenclaw, och den andra bredvid den rödhåriga tjejen… Just det, Ginny Weasley hette hon!
Mary satte sig bredvid Ginny. Ginny vände sig om och log mot henne.
"Jag och en tjej från Ravenclaw – Luna heter hon – tänkte plugga i biblioteket efter lektionen", viskade Ginny. "Vill du hänga med?"
Mary tänkte efter lite. Det verkade faktiskt som att Ginny ville bli vän med henne… och vem vet, läxorna de fick av professor McGonagall kanske skulle bli svåra.
"Eh… visst", mumlade Mary. Ginny såg glad ut. Mary försökte le, men det såg mest ut som en grimas. Hon vände sig istället för att kolla på katten, men den var borta. Istället så stod tanten McGonagall där. Mary såg att hon hade klätt sig i grönt, istället för rött, som hon hade haft igår.
"Så", sa professor McGonagall. "Nu…"
Hon hann inte avsluta meningen. Dörren öppnades och in stormade en person som Mary aldrig sett förut. Hon hade långt, brunt, fettigt hår och hade på sig en mörkblå, gammaldags klänning, och något som såg ut som en ljusblå halsduk runt om halsen. Hon hade runda glasögon med tjocka kanter på sig, vilket gav henne ett utseende som nästan påminde om en utomjording.
"Minerva!", flämtade hon. "Jag har sett…"
Professor McGonagall suckade. "Inte nu, Sibylla…"
Sibylla, som hon tydligen hette, vände sig om och tog tre steg åt Marys håll. Marys hjärta började slå snabbare. Sibylla var skräckinjagande.
"Du är i stor fara!", sa Sibylla och grep tag i Marys arm. Mary försökte kolla åt ett annat håll.
"Titta på mig!", sa Sibylla med hes röst. "Du kommer att…"
"SIBYLLA TRELAWNEY!"
Sibylla vände sig om.
"Förlåt, Minerva", mumlade hon. "Jag bara… jag såg…"
Hon avbröt sig mitt i meningen och lämnade klassrummet.
"Jag ber om ursäkt", sa professor McGonagall. "Miss Black, oroa dig inte, Sibylla är lärare i spådomskonst på skolan, det är inget ovanligt att något sånt här inträffar…"
Men Mary lyssnade inte. Hon nickade åt allt professor McGonagall sa, fast hon var rädd. Om den där kvinnan var lärare i spådomskonst, då betydde det ju att hon kunde se i framtiden. Och… Mary skulle vara i stor fara.
"Miss Weasley, kan du gå med miss Black till sjukhusflygeln?", frågade professor McGonagall. "Jag tror hon behöver lugna ner sig…"
Nej, nej! Hon kunde inte gå till sjukhusflygeln! Då skulle hon ju missa allt! Och läxorna…
"Jag ger dig läxorna efter lektionen", viskade Ginny. "Om du missar en viktig trollformel så berättar jag det för dig, okej?"
Mary nickade, men hon var besviken. Hon hade inte ens använt sin trollstav än! Det här var hennes andra lektion, den första lektionen hade varit trollkonsthistoria, vilket varit så tråkigt att inte ens Mary orkat lyssna.
