Jag tar av mig dem stora skorna och bär dem i handen när jag beger mig upp längs vägen. Vid varje hus kollar jag brevlådan efter namn som jag känner igen, nr. 2 herr och fru Kane, nr. 3 Vincent Pickford, vid hus nummer 4 stannar jag upp. Jag tror inte mina ögon, hur stor sannolikhet är det att hus nummer 4 tillhör en herr och fru Dursley. Nyfikenheten tar över och jag bestämmer mig för att knacka på, jag vet ju trots allt inte var jag befinner mig. Framme vid ytterdörren knackar jag löst på, rädd för att väcka dem ifall att de sover. Bakom dörren hörs lätta fotsteg och hur någon börjar fippla med låset. Dörren öppnas så långt som säkerhets kedjan låter den och ett par mycket gröna ögon tittar fram bakom dörren i min höjd.
"Ursäkta jag tror att jag är vilse, skulle du vara så snäll och berätta vart jag befinner mig någonstans." Jag överdriver på artigheten, det är trots allt sent på kvällen.
"Vänta lite" svarar pojken och försvann bakom dörren för att haka av kedjan. "Detta är Privet Drive nummer 4, vart är du påväg?" En tanig liten pojke kliver ut genom dörren och försöker släta sin lugg över pannan. Han har svart hår som står åt alla håll, kläder som är alldeles för stora och runda glasögon, tejpade i mitten för att inte falla isär. Oboj. Detta kan inte vara Harry Potter som står framför mig. Det är helt omöjligt. Någon måste spela ett sjukt trick på mig, eller så hamnade jag i koma när blixten träffa mig och detta är min fantasi. Det sista låter troligare eftersom att jag är liten igen.
"Vad heter du?" frågar jag pojken.
Inte Harry Potter. Inte Harry Potter. Inte Harry Potter. Inte Harry Potter.
"Harry Potter och du?" det kändes som om mitt hjärta sjunk ända ner till tårna. Jag måste här ifrån.
"Rose, tack för hjälpen." jag vänder mig om, går nerför infarten och förvinner bort bakom häcken innan Harry hinner svara. Efter en stund stänger han dörren och mina ben viker sig under mig.
Vad gör jag nu?