Eftersom att vi inte lagt upp på länge och för att vi fick en review så snabbt så bestämde jag mig för att lägga upp ett till kapitel :) haha mizzy är inte här och kan bestämma men jag gör det ändå xD
haha helt onödig info för er men just nu är jag helt beroende av Shebang ^^ Crash, Romeo, Sheena is a punkrocker och dem låtarna är GRYMMA :D i alla fall .. enjoy, RR // GroowyBells

Megan

Jag gick runt i skolan och tittade förundrat runt omkring mig, Kayly hade varit tvungen att gå med Sirius Black och hade därför lämnat mig själv. Därför hade jag börjat gå omkring och hade nu hittat flera tunnlar, några som ledde till läskiga ställen och andra till bra ställen som jag kanske skulle visa Kayly sen om hon inte redan hittat dem. Men i så fall borde hon ha sagt det, eller så är hon självisk och vill inte att jag ska kunna så mycket om skolan som hon. Nej det är nog första skälet, jag suckade djupt och lade händerna i fickorna. Jag hade på mig slitna jeans och ett tajt linne med ett hjärta fullt med glassplitter på och håret var så rufsigt det kunde bli.

Jag gick omkring och tänkte på min familj, och var för övrigt orolig för vad som hände med mamma och pappa. Om dem skulle skilja sig eller inte, för vem visste. Dem skulle mycket väl kunna göra något sånt, det enda som höll ihop dem var trots allt dem yngre barnen. Alltså Trudy, Joel och Benji, men jag tror inte att tvillingarna bryr sig så mycket än. Bara jag följer med dem så är dem nog nöjda, och det är jag med. Det är roligt att ha syskon som verkligen måste vara nära en varje sekund på dagen. Men även sorgligt om man måste lämna dem, jag saknade verkligen dem små krypen.

"Megan vad gör du här?" ett porträtt hade svängt åt sidan och där stod nu Fred och George, dem båda tvillingarna. "Har du sett den här tunnlen? Den leder till – "

"Dumbledors kontor", avslutade jag åt dem, och tittade förvirrat på dem och försökte utan ord fråga vad fan dem hade gjort där denna tiden på dygnet.

"Hur visste du det?" frågade Fred med en gång men jag ryckte bara på axlarna och gick sedan vidare utan att ta någon notis av dem.

Jag gick enkelt vidare men snart gick tvillingarna jämte mig igen, båda två tittade på mig men sa inget utan väntade på att jag skulle börja prata med dem. Vilket jag inte gjorde, utan fortsatte gå framåt och ignorerade dem nästan.

"Du är inte som andra", sa Fred då, jag tittade över på honom och log snett.

"Tack, antar jag."

"Det var så lite så", fortsatte han och tittade på mig, inte för att jag brydde mig.

Jag fortsatte gå framåt och såg längst bort i korridoren Kayly, Sirius, James och Lily när dem stod och pratade. Eller Sirius och Kayly pratade men James och Lily hånglade lås, dem var nog ett av dem vackraste paren jag någonsin sett i mitt liv.

"Du är vacker", Fred fortsatte att slänga såna kommentarer runt sig och tillslut flinade jag för mig själv, han var för rolig.

Han lät faktiskt lite som min spegel. Vi kom fram snart till Kayly och dem andra, och helt plötsligt hörde jag hur någon skrek mitt namn. Och till höger om mig stod tvillingarna båda två leende och skrattandes medans dem gick fram till mig. Jag tog dem i min famn och gav dem flera blöta pussar.

"Hejsan killar, jag har saknat er" sa jag och dem log lyckligt upp emot mig, det kändes som om jag skulle börja gråta eller något. "Men vad gör ni här?"

"Magi", sa Joel och rörde min kind innan han tittade över på sin bror och skrattade.

"Och vem har vi här?" ur skuggorna kom plötsligt Malfoy, han stirrade elakt på mig och jag kände hur tvillingarna ryste, innan dem vände sig närmare emot mig.

Han gick närmare oss, men inget gjorde något. Inte ens killarna som aldrig gick miste om en chans att misshandla Malfoy gjorde något, istället såg dem bara hur han gick fram till mig och helt plötsligt slog till en av mina brorsor på huvudet. Benji som alltid varit den känsliga av dem höll sig för huvudet och började då gråta.

"Det skulle han inte gjort", viskade då Kayly. Jag stirrade elakt på Malfoy, men gjorde inget utan vände mig bara bak och vände ryggen åt honom och gick fram till Kayly.

"Gråt inte Benji", viskade jag och vaggade honom fram och tillbaka, även Joel gjorde sitt bästa för att trösta sin bror.

Och till slut grät han inte längre utan hulkade bara och tittade runt omkring sig efter Malfoy, den sjuka jävlen som faktiskt slagit ett barn. Och inte bara ett barn utan min brorsa, och det skulle han få betala för.

Jag bad Kayly hålla Joel och sedan tog Fred hand om Benji, medans jag gick fram till Malfoy. Jag brydde mig inte om att ta fram staven utan slog honom helt enkelt innan jag gick tillbaka till Kayly och tog tillbaka mina brorsor igen.

"Din galna hora", skrek Malfoy till mig, men jag sa inget utan log istället sött emot honom.

"Vill du gå ut med mig?" frågade då Fred, jag tittade på honom och flinade brett, först såg det ut som om han trodde att jag ville det.

"Nej."

Det sista jag hörde innan jag gick därifrån var hur Kayly sa att jag var väldigt beskyddande om mina syskon, och sedan berättade hon för dem hur många jag hade. Hon har verkligen rätt, jag skyddar dem jag älskar, och mina syskon älskade jag otroligt mycket.

Kayly

Det var roligt när Megans syskon kom till slottet för att hälsa på, även om det var med ofrivillig magi. Megs hade tagit en unge under varsin arm och jag kastade in flampulver i brasan. Hon kom tillbaka ungefär en halvtimme senare och sa att allt hade gått bra. Hennes mamma hade knappt hunnit sakna dem innan Megs kom och lämnade tillbaka dem. Hon hade även fått hjälpa till att natta flera av barnen då hennes mor var helt slut efter en ovanligt stökig dag.

Men hon kom tillbaka och då hade vi suttit framför brasan och bara pratat i några timmar. Kvällen hade varit extra vacker och det var mysigt att sitta framför en varm brasa samtidigt som man kunde kolla ut på den kyliga natten och prata om allt möjligt.

Hos Pomfrey hade hon snabbt hämtat något som hon kallade avmagnetisering och som vi båda fick dricka, efter det släppte våra händer men Sirius hade kvar sitt grepp runt min hand.

Flashback

Drycken smakade verkligen urk. Kan inte någon smart vetenskapsman komma på något som smakar i alla fall lite bättre? Dem kan komma på alla möjliga saker som verkar mot det ena och det andra, men ingenting som smakar bra?? Jag skulle nog säga att den personen som kom på något sådant skulle bli ganska känd, och dessutom tjäna ganska bra. Kan det vara så svårt? Jag menar, kan man hitta på någonting som läker skelett så kan man väll komma på något som gör att en dryck smakar i alla fall okej?

Jag kände drycken rinna genom min strupe och sen kände jag hur den värmde upp mig lite innan den avtog igen och jag inte längre kunde känna det magnetiska som tidigare funnits mellan min och Blacks hand.

"Hm...", funderade Black, "Jag tror inte den här drycken fungerade, Poppy."

Pomfrey var på sitt kontor, men han höll ändå upp våra händer som för att visa väggen.

"Det gjorde den visst!" fräste jag till honom. "Det är bara du som håller ett krampaktigt tag om min hand. Kan du vara snäll att släppa?"

Black såg för en sekund ut att rodna, men släppte sen långsamt taget om min hand som han hade haft enda sen vi gick till sjukhusflygeln, det var enklare att hålla varandras händer än att tvingas hålla handen i en konstig vinkel. Men det skulle jag aldrig säga till honom, det skulle bara uppmuntra honom.

Jag gnuggade försiktigt min hand för att få tillbaka blodcirkulationen i den, och reste mig sen upp och gick mot dörren. Eller det som jag trodde var dörren. Jag såg tre dörrar och dem flyttade hela tiden på sig. Rummet snurrade. Vingligt vände jag mig om och satte mig på närmaste säng och lutade huvudet i händerna för att få det att sluta snurra.

"Ni borde inte resa er upp och gå någonstans på ett tag", sa Pomfrey. "När ni blev avmagnetiserade så försvann också er koordinationsförmåga för ett tag, det kan ta upp till en timme innan den kommer tillbaka."

"Tack för upplysningen", muttrade jag lågt.

"Vad sa du?" frågade Black.

"Ingenting", suckade jag.

"Okej. Men det lät inte som det."

"Om du nu vet så mycket så borde du väl inte fråga vad jag sa?"

"Kanske, men jag kanske bara ville höra din röst."

"Idiot."

"Va?"

"Idiot."

"Ursäkta, vad sa du?"

"I-D-I-O-T!"

Precis när jag sa det kom jag på att han drev med mig.

"ÅÅ! Snacka om att vara dryg."

"Förlåt?"

"Nej, den där går jag inte på igen."

"Men allvarligt, vad sa du?"

"Snälla, kan du inte bara vara tyst?"

"Nej."

Av någon anledning förvånade det inte mig, och påminde mig själv om att han var en marodör, vilka alltid drev med folk, i alla fall den här personen och hans kompis Potter.

Suckande la jag mig ner på sängen och blundade. Vilken trevlig timme jag hade framför mig...

Och en timme senare sitter han fortfarande och maler på om till höres onödiga fakta om han själv, marodörerna och slottet.

Han berättade just att James, Potter, hade varit kär i Lily Evans ända sen dem började på skolan och han först såg henne.

"Intresseklubben noterar", mumlade jag trött. Någonstans mellan att han pratat om hans favorit rätt och quidditch hade jag somnat. Tro inte att det hade varit trevligt att somna bort från honom, nej för hans ord hemsökte mig i drömmen! Han fortsatte prata, och prata, och prata... och prata. Fanns det ingen stopp på honom?? Jag skulle vara evinnerligt glad på den personen som hittade den knappen. Hon skulle nog inte ens själv veta om vilken tjänst världen hon hade gjort.

Timmen var slut och jag reste på mig. Jag var fortfarande lite yr, men annars var det okej. Utan att säga något gick jag ut från salen och lämnade Sirius bakom mig. Jag log när jag tänkte på hur förvånad han skulle bli när han märkte att jag inte var kvar längre. Nu skulle jag leta upp Megan.

Slut på flashback.

Det var min dag det. Nu satt jag i Stora Salen och åt middag. Jag tittade längre ner för bordet och såg på marodörerna. Då såg jag något nytt. Han var faktiskt rätt snygg, ändå. Hans hår föll ner i ögonen på honom när han skrattade och med en lätt knyckning med huvudet hamnade luggen på sidan av ansiktet i stället för att snart åka tillbaka igen. Jag log svagt.

"Vad tittar du på?" frågade Megan.

"Ingenting särskilt, jag kom bara på en sak", svarade jag och log mot henne. Det här året kommer nog bli det bästa hittills.

"Jag håller nog med."