A/N En så länge är det inte så många som har kollat på den här historien, men det har blivit fler sen förra kapitlet och det gör mig så glad så jag lägger ut tredje kapitlet nu. A/N

Kapitel 3

Efter frukost så skulle vi badas, mamma gjorde i ordning vattnet i baljan och Lily fick tvätta sig först, efter ett par minuter hoppade Basil i och sen Willow, jag var såklart den sista som fick tvätta mig. Jag tog av mig kläderna och satte mig i baljan med det nu svarta kalla vattnet med koldamm. Jag skrubbade mig noga innan jag klev ur vattnet, lättad över att inte känna dess kyla länge. Jag torkade mig med en handduk och tog sen på mig mina slåtterkläder, en vita blus med en spetskrage och ett par gråa byxor. Jag kollade på mitt ansikte och mina armar, det syntes inte att jag hade tvättat mig, koldammet var kvar och det såg snarare värre ut än förut, så gick det om man var den sista av fyra syskon som skulle bada i en balja. Willow och Basil som var för unga för slåttern klädde sig också ganska fint, de både hade gråa byxor, Willow hade en vit blus och Basil en blåa skjorta. Lily var den som var finast, hon hade en fin vit klänning och hennes hår var perfekt kammat och utsläppt. Willows hår var också ganska fint då det var uppsatt i en fläta som hängde på ryggen. Jag kollade mig själv i spegeln och såg missnöjd ut med mitt eget hår, det var glanslöst och fyllt med massor av tovor som aldrig försvann. Jag passade helt enkelt inte i långt hår, jag hade alltid velat klippa det. Jag funderade ett par sekunder och gick sen till köket och tog fram en kökskniv och skar sen av det mesta av det långa mörkbruna håret. Nu räckte det ner till kinderna. Mamma kom inte till köket och stirrade på mig med en chockad blick.

"Violet, vad har du gjort?" frågade hon chockat.

"Jag klippte mig ser du ju", sa jag och kollade henne rakt i ögonen.

"Men varför då, du kunde ha sagt till mig att du ville göra det så skulle vi klippt dig efter slåttern", sa mamma till mig och jag fnös åt hennes kommentar.

"Vad efter slåttern?" frågade jag med en mer hög och bestämd röst, en röst som jag nästan bara använde då mamma och jag var på väg att börja bråka.

"Ja det är finare att ha långt hår på slåttern..." började hon innan jag avbröt henne.

"Det är alltså så att tv-tittarna ska tyckte att man ser bättre ut alltså, jag själv tycker att om jag blir dragen till spelen så får jag genomföra det i en frisyr jag gillar, en som inte gör så att jag får hår i ögonen hela tiden", sa jag och slutade diskussionen. Den kanske lät lite fånig men vad är bäst i en arena där nyckeln i att överleva är att inte bli överraskad av sina motståndare? En långhårig frisyr som gör att man får hår i ögonen hela tiden eller en kort frisyr som inte förstör för dig? Den frågan kan alla svara på. Mamma bara suckade och började plocka upp allt hår från golvet. Jag gick fram till henne och böjde mig ner och hjälpte till. Precis när vi kastat håret så kom mina syskon in i köket och ingen av de kommenterade min nya frisyr. Vi bara stod tysta en stund utan att veta vad vi skulle säga men det var Lily som bröt tystnaden.

"Mamma, ska vi inte laga maten innan vi går iväg till slåttern?", frågade hon och mamma nickade till henne och vi alla började hjälpa till. Basil och Willow som var yngst gjorde maskrossalladen, Lily sköljde och delade morötterna. Mamma kokade upp vatten och vi la sen i morötterna och lite maskrosblad som krydda. Jag rörde om medans mamma började stycka fläsket som jag hade köpt och hon la sen ner det i grytan. Jag hällde sen i lite getmjölk från geten för att göra soppan lite mer mättande. Jag andades in den ljuva doften av soppan, det luktade gott och innehöll många ingredienser, nästan som en gryta. Jag la fram bröden från bagaren på bordet och la en av korgdukarna över dem. Basil och Willow gick ut ur huset och kom sen tillbaka efter ett par minuter med ett par vildäpplen från ett träd ganska nära. Jag hjälpte till att lägga de på borden, vi skulle få två var. Jag slickade mig om munnen då jag tänkte på den stora middagen jag skulle få äta efter slåtter, om jag kom tillbaka därifrån såklart. Jag tog fram lite av vårt hemmagjorda smör gjort av getmjölk och satte det på bordet, vi skulle ha det till brödet. Efter ca en halvtimme var soppan färdig och vi ställde fram den på bordet med ett lock på. Den luktade verkligen utsökt och jag såg på alla mina syskons ögon att de tyckte likadant. De var också hungriga och de slickade sig också runt munnen. Mamma gav oss sen en nick utan förvarning och började sen prata.

"Då var vi klara med middagen barn, nu är det dags att gå till slåttern", sa hon och vi alla nickade och gick ut ur huset utan att svara henne. Vi gick till torget i tystnad, precis som alla andra livrädda familjen som också var på väg. Alla var livrädda att någon i just deras familj skulle bli dragen till spelet. Det var normen under slåttern, man var tyst för att man var rädd. Jag kollade ner i marken nästan hela vägen till torget och det ledde till att jag nästan gick in i en fjortonårig pojke från min skolklass, jag kommer inte ihåg vad han heter men jag tror det var Marcus eller Martin, han var i alla fall från en köpmansfamilj. Det var som vanligt fullpackat vid torget och det var nu dags för mig och Lily att säga hejdå till resten av våra familjer och ställa oss bland de andra flickorna som kunde bli dragna. Jag kramade om Willow, Basil och mamma utan att säga något, jag försökte inte ens att le. Lily på andra sidan tog fram ett leende och när hon kramat alla så sa hon självsäkert,

"Vi ses igen efteråt". Mamma bara nickade på svaret, Willow kollade ner i marken men Basil sprang och kramade om oss båda igen och sa,

"Hejdå Lily, hejdå Violet, ses om en stund". Han hade i alla fall hopp.

"Hejdå Basil", sa jag för att svara honom innan jag gick iväg med Lily. Lily gick fram och ställde sig med de andra tolvåriga flickorna medans jag stod bland de fjortonåriga flickorna. Efter ett par minuter så kom Ezila Flickerman (1), Distrikt 12 eskort ut på scenen. I år hade hon en stor lila peruk och grönt läppstift tillsammans med en turkos pastellklänning. Hon började prata om varför vi var tvungna att vara med i spelen som vanligt och jag störde mig på hennes accent, jag hatade verkligen huvudstadsbornas tillgjorda accent. Hon log och drog sen en lapp från flickornas skål. Jag var nervös och svettades och bad över att namnet hon sa inte skulle vara mitt. Efter vad som kändes som en evighet så öppnade hon lappen och harklade sig innan hon sa det namn som fick mig att hamna i chock.

"Violet Martens".

A/N (1) Ezila Flickerman är inte släkt med Caeser Flickerman från böckerna. Jag tog det namnet för att jag tänkte att huvudstaden nog var stor nog för att ha obesläktade personer med samma efternamn (1)

Vad tycktes om Violets efternamn? Jag ville hitta ett amerikanskt efternamn som passade med hennes förnamn och jag vart nöjd.

Vad tyckte ni om själva historien och vad kan jag ändra på i mitt skrivande? Jag skulle verkligen uppskatta om ni tog er tid och kommenterade det. Hoppas att ni gillar att läsa den här berättelsen. A/N