Kap 3. Harry Potter, bänkes största skräck

När han vaknade så sov fortfarande Malfoy vid hanns sida. Han kunde inte riktigt fatta att natten verkligen ägt rum. Malfoy hade nästan varit… snäll. Han hade till och med tröstat honom. Han rodnade djupt. Han hade gråtit framför ögonen på Malfoy, och erkänt saker som knappt Ron och Hermione visste om. Han svalde och slängde en blick på klockan. Halv åtta, dags att gå upp.

"Malfoy, vi måste gå upp nu," sa han med en gäspning. Han slogs av en plötslig insikt. Inte på ett halvår skulle han få väcka Ron, kasta kuddar på Seamus, se Dean fotbolls planscher eller skratta åt Nevilles snarkningar. Han fick lust att slå till Malfoy bara för att han fanns, men insåg att det vore bättre om de förblev sams.

"Malfoy?" Malfoy sov fortfarande.

"Malfoy!" Han ryckte lite i deras händer. Ingen reaktion. Herregud, han var ju nästan lika trög på att vakna som Ron. Han funderade på att gå upp ur sängen och släpa Malfoy med sig, men han fick en känsla av att Malfoy inte var någon morgon människa. Så det kanske inte var det bästa man kunde göra om de ville hålla sams.

"Malfoy!" Han tog försiktigt tag om Malfoys axel med tummen och pekfingret, ovillig att röra vid honom mer än nödvändigt. Ingen reaktion.

"Men kom igen!" Malfoy var ju till och med värre än Ron. Han vände upp Malfoy så han låg på rygg. Malfoy stönade lågt. Han stödde sig på handen som satt ihop med Malfoys och använde den andra för att skaka om Malfoy. Men så drog Malfoy undan deras händer och han föll ner på Malfoy.

Slytherinaren lät höra ett svagt; "Oof," och slog upp ögonen. Malfoy skrek till.

"F'låt, men jag kunde inte väcka dig," ursäktade han sig och rullade av Malfoy. Malfoy ignorerade honom.

"Vad har vi för lektioner?" Frågade Malfoy surt.

"Först har vi i alla fall förvandlingskonst med McGonagall, sen har jag försvar mot svartkonster, men jag vet inte vad du har," svarade han och insåg med ens problemet med lektionerna, att de inte tänkt på det för än nu. Malfoy suckade.

"Vad är klockan, Potter?"

"Kvart i åtta," svarade han efter att ha kollat.

"Shit, varför väckte du min inte tidigare?!" Frågade Malfoy och kastade av sig täcket.

"För att jag inte kunde," muttrade han till svar. Så bra lyckades de hålla sams.

"Men lektionen börjar inte för än klockan halv nio," la han till sen.

"Ja men jag vill dusch…" Malfoy avbröt sig. De stirrade på varandra.

"Åh nej, det kan du glömma!" Utbrast han.

"Kom igen Potter, vi kan inte undvika att duscha i ett halvår, vi kan lika gärna börja idag!" Protesterade Malfoy.

"Glöm det! Jag gör det inte!"

"Så du menar att du inte ska duscha på ett halvår?" Frågade Malfoy skeptiskt. Han drog handen genom sitt förmodligen rufsiga hår. Det var redan i behov av en hårtvätt.

"Ja," sa han, trotts att han visste att det var omöjligt.

"Okej, visst gör som du vill, men nu går jag in i duschen," sa Malfoy, tog upp en handduk och satte kurs mot bortre änden av rummet där dörren till toan fanns.

"Jag duschar inte med dig," upprepade han.

"Nej, jag duschar och du får väll stå och glo eller nått," muttrade Malfoy ilsket och slet upp dörren till duschen. Två duschar stod bredvid varandra och Draco vred snabbt på den vänstra. Inte en chans att Malfoy verkligen skulle göra det här. Malfoy drog snabbt av sig pyjamasbyxor och underkläder. Okej, han kanske skulle göra det. Malfoy klev in i duschen och vände sig ifrån honom. Det här var helt sjukt, han stod i samma rum som Malfoy och kollade på när han duschade. Han slöt snabbt ögonen. Han var i samma rum som Malfoy när han duschade, men han skulle inte kolla på honom. Plötsligt kände han hur kallt vatten träffade hanns ansikte. Han skrek till och slog upp ögonen.

"Malfoy!" Tjöt han och försökte så gott han kunde komma undan vattenstrålen, men eftersom han satt fast i Malfoy så kom inte särskilt långt.

"Din tjockskalliga idiot! Sluta spruta vatten på mig! Jag…" resten av orden försvann när Malfoy återigen sprutade vatten på hanns ansikte. Han kunde höra Malfoy skrocka när han sänkte vattenstrålen och sprutade ner hela honom men det kalla vattnet. Han försökte backa undan och ryckte i handen som satt fast i Malfoys. Malfoy halkade plötsligt på det hala kakelgolvet och föll till marken. Och drog med sig honom i fallet. För andra gången den här morgonen så var han bara några centimeter från Malfoys ansikte. Han reste sig snabbt upp och slängde en blick på Malfoy. Malfoy stönade svagt och tog sig för huvudet. Hanns första känsla var skadeglädje, men den ersattes snart av oro. Hade Malfoy fallit på något konstigt sätt så kunde det där resultera i hjärnskakning.

Han kunde inte fatta att han verkligen frågade det här, men: "Malfoy, är du okej?" Malfoy svarade genom att spruta vatten på honom igen.

"Jag tar det där som ett ja…" muttrade han irriterat och torkade sig i ansiktet med handflatan. Malfoy grep tag om hanns handled och drog sig upp. Malfoy såg ut att behöva kämpa för att behålla det neutrala uttrycket av idioti som alltid prydde hanns ansikte annars. Han torkade bort vattendropparna från sina glasögon vilket bara gjorde så sikten blev ännu sämre.

"Nu är du blöt Potter, du kan lika gärna duscha ordentligt," påpekade Malfoy spydigt. Han fnös ilsket, men tog ändå av sig glasögonen. Han fick påminna sig själv om att Malfoy faktiskt inte var mindre kille än Ron. Men när han väl stod under duschens varma vatten så kunde han inte låta bli att tänka att Malfoy var så mycket uppblåst idiot så han faktiskt var mindre kille än Ron.

Han drog snabbt på sig ett par rena underkläder och sen jeansen, som han knäppte med viss svårighet. Han hoppades innerligt att det inte syntes hur generad han var över att faktiskt ha delat dusch med Potter.

"Är du högerhänt Malfoy?" Frågade plötsligt Potter. Vad var det för någon fråga?

"Nej," svarade han och himlade med ögonen.

"Det är jag," sa Potter och höll upp sin högra hand. Den som satt fast i hanns.

"Du menar inte att vi måste byta trollstavshand?" Frågade han trött, och Potter nickade.

"Jag kan knappt träffa Weasleys feta mamma med höger hand!" Klagade han och försökte få upp blixtlåset som naturligtvis hade fastnat. Och eftersom han koncentrerade sig på sin gylf så kunde han inte se den mördande blick han fick från Potter för den kommentaren. Potter som redan fått på sig byxor stampade otåligt med foten.

"Och jag skulle inte ens kunna träffa en jätte," muttrade Potter. Herregud, hade han faktiskt ett nästan civiliserat samtal med Potter just nu?

"Men vi har inget annat val än att byta," kommenterade Potter efter någon minut.

"Vi skulle kunna styra trollstaven med bara fingrarna?" Föreslog han medan han ryckte i sin gylf.

"Nej, det går inte, ska vi göra någon mer avancerad rörelse så kan det gå riktigt illa, och dessutom måste vi börja skriva med andra handen också," påpekade Potter. Han nickade, fortfarande mer koncentrerad på att få upp sin gylf än Potters dumma svammel.

"Men va fan!" Utbrast han när gylfen åkte ner istället och fastnade där.

"Få hit," muttrade han och ryckte åt sig deras händer. Det gick betydligt lättare när han hade tillgång till sin andra hand.

"Det här är fånigt, jag kan inte ens klä på mig ordentligt bara för att jag sitter fast i dig!" Utbrast han argt.

"Om du inte har glömt det så sitter jag fast i dig också," påpekade Potter kyligt.

"Av alla människor som finns så sitter jag ihop det dig!" Utbrast han ilsket.

"Och jag är fast med en egocentrisk, uppblåst, korkad idiot som tror att han är något!" Skrek Potter tillbaka.

"Dra åt helvete, Potter!"

"Redan där, faktiskt!" Gastade Potter tillbaka. Det blev en ilsken tystnad där de bara blängde ilsket på varandra. Men så ändrades Potters ansiktsuttryck och han vek undan med blicken.

"Förlåt," mumlade han.

"Va?" Frågade han chockat, säker på att han måste ha hört fel.

"Jag sa förlåt, Malfoy, ska vi överleva det här så kan vi inte bråka hela tiden," sa Potter med en suck.Han höjde på ögonbrynen och himlade med ögonen. Så typiskt Gryffindorare. Att han faktiskt tänkt samma sak var inget som behövde nämnas.

"Som du vill Potter, men vänta dig inte att jag ska be dig om ursäkt," muttrade han och slängde en blick på Potter… s bara överkropp. Han blinkade till, tvingade sig att inte rodna och vände bort blicken. Han harklade sig och tog upp en skjorta från golvet. Efter att ha satt på sig den och funnit att den var lite lång i ärmarna så insåg han att det var Potters. Även fast han snabbt kronglade sig ur den, så insåg han att han inte fann tanken alls så motbjudande som han borde tycka. Det var mer: Oj då, fel skjorta. Istället för: WOAAA!! JAG HAR HAFT PÅ MIG POTTERS TRÖJA!! NU MÅSTE JAG STÅ I DUSCHEN I TVÅ ÅR!! Eller det senare var kanske en smula överdrivet. Men det var i alla fall principen. Han tog upp sin egen skjorta från golvet och satte den snabbt på sig, plötsligt obehagligt medveten om att han inte haft något på överkroppen.

"Fixar du det här Potter?" Bad han och vred lite på sig så Potter skulle kunna reparera hanns sönderskurna tröja.

Resten av påklädningen fortsatte under tystnad, ända tills de insåg att det hade missat frukosten och höll på att komma för sent till förvandlingskonsten. Hur de skulle göra med resten av dagen var ett mysterium, men de fick väll ta dagen som den kom.

Trots att de sprang så fort deras sammanlänkning tillät så kom de ändå fyra minuter för sent. Det var nästan generande hur mycket snabbare Potter var än honom. Men en sån fegis som Potter var så det väll inte så konstigt, med allt som Potter fått springa ifrån.

"Förlåt att jag… öm… vi kom för sent professorn, men… eh… vi hade lite problem med… öh… påklädningen…" han tvingade sig själv att behålla ett oberört ansiktsuttryck. Var Potter verkligen tvungen att säga det?

"Jag kan nästan förstå det Potter, speciellt med tanke på att en orm och ett prefektmärke pryder din klädnad," påpekade McGonagall med lätt höjda ögonbryn. Nu kunde han inte längre hålla tillbaka en svag rodnad. Hade de tagit fel klädnad?!

"Jag antar att det inte är något att ge er straffkommendering för, eftersom jag egentligen inte väntat mig något annat, men jag drar av fem poäng från er båda," förkunnade McGonagall och gjorde en gest åt dem att sätta sig ner.

Av gammal vana började han omedelbart gå mot Ron och Hermione. Det ryckte till obehagligt i huden mellan deras händer, och att de försökt rycka isär den tycktes nu som ren idioti. Och det hade det förmodligen varit också. Han vände sig mot Malfoy, som diskret skakade på huvudet. Det behövdes knappast någon tankeläsning för att förstå vad Malfoy menade. Han slängde en blick mot Ron och Hermione som tittade på honom med chockade miner. Då kom han ihåg att han fortfarande var sur på dem för att de inte lät honom sova i sin egen sovsal, och satte sig bredvid Malfoy längs bak i klassen.

"Som jag sa innan Mr Potter och Mr Malfoy avbröt så ska vi öva på mer avancerad styrning av svävningsformeln idag, jag är säker på att de flesta av er redan kan den bra, men jag vill se mer exakt hur bra," sa McGonagall och gjorde en svepande gest med trollstaven och en bunt med tunt pergament hamnade framför varje elev.

"Jag vill att ni får det översta pergamentet att sväva upp i luften, vända på det där och sen få det att landa i en gemensam bunt här," sa McGonagall och gjorde en gest mot en tom plats på skrivbordet.

"Varsågoda att börja," sa hon sedan och satte sig ner. Han la snabbt märke till att det stod

"Potter" på undersidan av varje pergament, och antog att det var den sidan som skulle hamna upp sen. Han och Malfoy sträckte sig samtidigt efter trollstavarna de båda lagt ner på respektive bänk. Men eftersom de satt fast så kom de ingenstans.

"Visst ja…" muttrade Malfoy och sträckte sig efter sin trollstav med sin högra hand istället. Han suckade trött och tog upp sin trollstav med vänster hand. Han tittade upp och fann att flera pergament redan flög genom luften. Han harklade sig snabbt.

"Wingardium leviosa," sa han sen, och gjorde sitt bästa med handrörelsen. Han missade, grovt. Bänken framför honom, som lyckligtvis var tom, träffades och gav ifrån sig ett konstigt ljud.

"Skärpning Mr Potter," bad McGonagall strängt. Han nickade snabbt med lutade sig sen närmre Malfoy.

"Jag tror jag precis lyckades ha ihjäl ett bord, med en svävningsformel," väste han i Malfoys öra. Han såg hur ett hastligt leende ryckte i Slytherinarens mungipor.

"Lägg av Potter, du blåser mig i örat," muttrade Malfoy tillbaka, utan att se på honom. Han suckade och skakade på huvudet. Den kommentaren skulle ha fått Ron att skratta. Han slängde ett snabbt ögonkast på Malfoy och såg att han också skulle prova nu. Han hejdade sig ett ögonblick och betraktade Malfoy.

"Wingardium leviosa," mumlade Malfoy och gjorde rörelserna överdrivet långsamt, fast med en kraftigt skakande hand. Malfoy träffade också, men pergamentet fladdrade bara till och la sig sen platt.

"Fan, Potter, sluta glo," muttrade Malfoy ilsket. Han tittade bort från Malfoy och gjorde ett nytt försök.

"Wingardium leviosa," och pergamentet flög upp i luften. Det flög en bit men fattade sedan eld och landande på Malfoys huvud.

"Va fan Potter!" Utbrast Malfoy och flög upp, samtidigt som han försökt släcka elden med sin högra hand.

"Vårda ditt språk Malfoy!" Beordrade McGonagall strängt och ställde sig upp.

"Har ni problem Mr Potter?" Frågade McGonagall.

"Ja, professorn, vi kan inte använda våra trollstavshänder eftersom de sitter ihop, så vi kan inte få förtrollningarna att fungera," sa han och försökte hålla sig lugn.

"Struntprat," fnös McGonagall.

"Professorn, Potter dödade ett bord, med en svävningsformel," påpekade Malfoy och snodde hanns kommentar. Mycket riktigt så hörde han ett kvävt skratt från Ron, men också från alla Slytherinare. McGonagall slängde en blick på den fallna bänken.

"Försök en gång till, båda två, och jag lovar, ser jag att ni tramsar så ska ni få städa varenda millimeter av det här slottet två gånger om," varnade professor McGonagall. Båda tog ett djupt andetag sa

"Wingardium leviosa," och gjorde en så bestämd rörelse med trollstaven som de förmådde, allt precis samtidigt. Malfoy missade och hanns bänk började röra på sig, han träffade sina pergament och allt fattade eld.

"Kära nån då…" mumlade McGonagall efter att ha städat upp efter dem.

"Jag ser ingen mening med att ni fortsätter med några lektioner överhuvudtaget resten av den här veckan, kan ni inte hantera en trollstav så kan ni knappast hantera en fjäderpenna," sa McGonagall med en trött suck.

"Jag ska meddela era andra lärare och rektorn, men jag föreslår att ni använder tiden till att få kontroll över bägge era händer," fnös McGonagall och vände ryggen åt dem. De mötte förvirrat varandras blickar utan att egentligen tänka på vad de gjorde. De teg medan de samlade ihop sina saker och lämnade salen sida vid sida.

De gick under tystnad tills de kom fram till rummet de numera delade.

"Daaro," sa Malfoy och porträttet av den sure gubben gled åt sidan. Konstigt, han var säker på att det föreställt något annat sist han såg det. Han hann inte tänka mer på det innan Malfoy drog med honom in i rummet.

"Jag har ingen aning om vad du tänkt göra, men vad det än är så får det vänta, jag tänker sova," förkunnade Malfoy och sparkade av sig skorna.

"Jag hade tänkt äta frukost, men det kan jag lika gärna göra i sängen," sa han med en axelryckning. Han gäspade,

"Fast sen skulle jag också kunna tänka mig att sova," la han till. Malfoy tog upp kniven från bordet där de lämnat den igår kväll. Det var underligt vad fort de vande sig vid att följa varandra.

"Vi måste komma på en bättre lösning till det här," muttrade Malfoy när han började skära upp sin klädnad. Eller hanns egen faktiskt, eftersom de hade tagit fel imorse. Han betraktade Malfoy, och la märke till att hanns hand skakade.

"Låt mig göra det där Malfoy, annars kommer du skära armen av dig själv," konstaterade han och tog kniven ur Malfoys hand.

"Som om du skulle bry dig," påpekade Malfoy syrligt.

"Faktiskt, för det skulle innebära att din lösa arm skulle sitta fast i min hand," sa han med en suck. Malfoy skrattade till lite bittert.

"Vilken katastrof," muttrade Malfoy. "Malfoy, jag håller i en kniv och du är obeväpnad, du kanske borde välja dina tillfällen med lite större omsorg," påpekade han. Malfoy tystnade när han tryckte knivens kalla baksida mot Malfoys arm som påminnelse om att den fortfarande var där. Han log lite för sig själv.

"Hur kan du vara så obekymrad om du dödade någon vid elva års ålder?" Frågade Malfoy plötsligt, och han kunde höra en förebråelse i Slytherinarens röst. Han skar upp det sista av Malfoys ärm och lät sen armen falla.

"Jag försöker att inte tänka på det," muttrade han till svar.

"Du dödade en man Potter, hur kan man låta bli att tänka på det?" Frågade Malfoy irriterat.

"Jag sa att jag försökte, inte att jag kunde!" Fräste han tillbaka. Han suckade och drog en hand genom sitt redan rufsiga hår.

"Det är sånt som får mig att undra… undra om jag verkligen är så mycket bättre än Voldemort…" mumlade han och vände sig ifrån Malfoy så gott han kunde. Han viste inte varför han sagt det, och han anade att han inte borde ha gjort det. Inte ens Ron och Hermione visste. Men Malfoy var faktiskt den enda personen som alltid behandlade honom som… som Harry Potter istället för Pojken Som Överlevde. Inte ens för Ron och Hermione var han alltid bara Harry. Men för Malfoy hade han en känsla av att han alltid varit det, bara Potter. På gott och ont naturligtvis, men ändå.

"Tänker du sitta där och stirra in i väggen hela dagen Potter, eller kan jag få skära upp den där så jag kan tvätta den, det kan den definitivt behöva efter du har använt den," muttrade Malfoy med en fnysning. Han kunde ha skrattat av lättnad, Malfoy var fortfarande samma gamla idiot. Utan några förväntningar som hälst på honom. Han tvingade tillbaka ett leende när han vände sig om och ryckte på axlarna. Malfoy satte kniven mot halsen på klädnaden och skar snabbt upp den. Bettydligt snabbare än vad han fått upp Malfoys, men Malfoy hade i alla fall inte några sår på armen.

"Aj," konstaterade han.

"Oj," kommenterade Malfoy utan minsta medkänsla. Han skakade av sig Malfoys klädnad och räckte fram den till honom efter att ha dragit sin skjorta ur den.

"Här, nu kan du tvätta den hur många gånger du vill," sa han och lyckades inte hålla tillbaka ett leende. Malfoy tittade på honom som han blivit galen.

"Tro mig, det kommer att bli många," sa Malfoy och höll klädnaden på armlängds avstånd. Som om den vore pestsmittad. Samma gamla Malfoy alltid. Malfoy drog fram sin trollstav och betraktade den.

"Någon gång jag kan hantera trollstaven bättre," sa Malfoy med en suck och slängde ifrån sig staven på bordet.

"Så den där kommer aldrig att bli ren då?" Kunde han inte låta bli att påpeka.

"Käften Potter," fräste Malfoy tillbaka. Vissa saker förändrades aldrig.

Okej, lite överdrivet det här med trollstavshänderna kanske. Men annars skulle de ju inte blivit roligt : D

Reviewer tack! Skickar du inte nån så vet ja inte hur långt ja kommer på den här storryn : S