Ett litet försök att berika samlingen med en egen med små vinklingar.

:~:

5

Genast Harry hade kommit hem till sitt parhus satte han sig ner och började rekapitulera på året som gått. Det första han insåg var att han behövde uppgradera skydden vid sitt eget boende. Till det behövde han Gringotts hjälp, de skulle få lika som han hade bett Hogwarts om, med undantaget att han själv inte skulle påverkas av dem, exempelvis animagi, eller om han behövde angripa någon på något sätt. Nä — han själv skulle inte påverkas, han själv eller individer han eventuellt skulle ge samma rättigheter.

Utöver att kasta sig över hemläxorna och göra dem klara skrev han ner hur han önskade uppgraderingen skulle fungera. Med beskrivningen på hur han önskade de nya skyddens utformning, blev det besök på Gringotts. Där blev det att diskutera sammansättningen och möjliga lösningar, de blev lite annan lösning än Harry inledningsvis hade tänkt sig.

Fem runstenar, fyra i vardera hörn av marken som ingick i huset, samt en master i ett modifierat rum i husets källare, och en bok kopplad till den. På bokens första del fanns de skydd som skapats, skydden måste vara skapade, efter det kunde han i boken göra dem aktiva, selektiva eller vilande.

Aktiva innebar att de påverkade ALLA, han själv inkluderad, i selektivt läge kunde han undanta individer, eller så var skyddet vilande. Alla skydden drog energi, minst de vilande, därefter aktiva men de selektva belastade kraftkristallerna allra mest — allt medan de inte angreps, blev de aktivt agiterade , då kostade det betydligt mer.

Harry hade valt att själv stå som kraftkälla, med kolappsnivån en fjärdedel av hans kraftnivå. Det innebar att han hela tiden dränerades på lite av sin kraft, men efter att kraftbalansen var balanserad skulle han inte märka av något så länge skydden inte agiterades.

Om någon eller några började aktivt agera mot skyddsbarriären skulle han naturligtvis påverkas, men han skulle ha tid att själv också agera, men skulle han trots det försvagas skulle han aldrig behöva falla i medvetslöshet på grund av skydden, de offrades istället.

Utöver han själv som kraftkälla fanns kristallerna, de var det som initialt underhöll och användes när skydden arbetade, de hade tillräcklig potential att hålla emot det mesta, och de hade mer än Harry skulle kunna ge under en hel vecka och det var först när de var på lägre än halv effekt de började öka belastningen på Harry.

Men — Skydden hade lite fler överraskningar för en angripare. En o-inbjuden besökare, oavsett om den kom per egentransferering, flyttnyckel, fysiskt intrång eller på annat sätt, hamnade direkt i en av de inrättade cellerna i medvetslöst tillstånd. Där gav de energi till kristallerna, intill dess att de släpptes ut av husägaren.

Harry var lite besviken att han inte kunde skilja ut personers uppsåt direkt i skyddet. Det han däremot hade erbjudits och med glädje accepterat var att varje cell hade en kombination av runor som tvingade personer inne i cellen att svara helt sanningsenligt på frågor ställda till dem.

Att vara 13 år, innebar att det inte var så lätt att göra saker hur gärna han än ville, att komma in på en nöjespark innebar i målsmans sällskap, därför blev hans möjligheter till de flesta anläggningar obefintliga. Det fanns dock rätt mänga allmänna utrymmen som erbjöd god förströelse, så Harry tänkte inte så ofta på hur ensam han egentligen var.

Visst hade han kostat på en hel del i förströelseapparater i huset, och visst slog han ihjäl en hel del tid där — men behovet att komma ut — ut bland andra växte sig allt starkare.

Enda sättet Harry hittade som kunde döva känslan av instängdhet var när han systematiskt började gå igenom de mentala överföringarna han hade fått de första dagarna efter att han uppgraderade Hogwarts skydd.

När han letade fram bilderna från Snape så hittade han även minnen Snape hade, ja ända från Snapes barndomstid, det var där han för första gången sedan kunde se sin mor i en naturlig miljö. Då Harrys vilja att se mer av sin mor och saker där hon fanns drev det hans sökande i det han fick från Hogwarts att också ge mer, och mycket vill ofta ha mer.

Harry hade nu funnit en helt ny möjlighet till kunskapsinhämtning. Efter att han hade tagit till sig allt han kunde från Snape, vilket till Harrys överraskning även gav mängder om trolldryckstillverkning och inte minst förståelse för ingående ingrediensers inverkan i olika kombinationer, började Harry systematiskt söka i allt han hade fått.

Det hade tagit Harry lite mer än en vecka att systematiskt analysera det han hade tagit till sig, och nu var han innerligt glad att han hade lyckats byta identitet.

Harry var dock tveksam ifall han skulle emigrera helt, eller återvända till Hogwarts. Några saker kunde han i vart fall konstatera. Pettigrew, skulle inte kunna skada någon lägre, inte heller Lucius Malfoy, eller Snape. Om han förstod rätt skulle Dumble sannolikt hålla sig borta från Hogwarts också.

Veckan innan Harry ska till Hogwarts för hans tredje år – råkade han se en sak i en gammal national geografic, ett naturfenomen, - tidvattenvåg långt in i en fjord i Norge där tidvattenrörelsen gjorde att vattnet steg bortåt 150 meter längst inne i fjorden – det hände inte ofta att alla parametrar sammanföll – men det hade gjort det FEM ÅR TIDIGARE enligt artikeln, men tidningen var också den ett par år gammal. Alltmedan Harry läste kände han hur mycket han ville SE DET HÄNDA - - - - och plötsligt är han på plats – och ser det hända.

Sedan dröjde det innan Harry kom till ett mindre samhälle – och upptäckte att han faktiskt var tillbaks till 9 år och 7 månader innan han började läste artikeln.

Sommar 1993 : 9 år tidigare är 1984: sista veckan i augusti är månad 9, minus 7 månader och vi är i februari 1984. Harry är alltså 13 år och är i februari 1984:

Harry kände paniken inom sig stiga, han var i ett främmande land, kallt och vinter, inga pengar, och när han tänkte på att hämta pengar insåg han att han inte skulle kunna hämta något heller, inte ännu på många år.

'Vad har jag med mig här — kläderna jag har på mig, tack och lov att jag har trollspöt kvar i fickan. Men det är också allt. Prioritet — vad först? Tak över huvudet – viktigast, sen vatten å mat, vatten bör vara enkelt, mat däremot - ? – men för att klara av det behövs logistik – behöver kunna förflytta mig. Flyga som falk – Ohhh — äta som falk bör fungera, det får bli prio två – först nån stans jag kan komma in i värme måste bli först.'

Då Harry inte kunde komma på något vettigt där han stod framför husen som helt tydligt butiker och hyreshus, det var på en av löpsedlarna, den för Verdens Gang som han såg datumet tjugotredje februari och året var 1984. Harry var helt förstummad. Och nu uppskattade han verkligen den triviala lunchen han för några timmar sedan tyckta var trivial.

Visst hade utsikten från platån han upptäckta han hade hamnat på varit fantastisk – men fina vyer hjälper inte vare sig mot kyla eller för hunger. Medan han stod och funderade på första nattkvarter så dök minnet av en elcentral upp, fär fanns en dörr — låst förstås, men vad är magi till för om inte bereda väg för de som behöver.

En hungrig och inte så pigg Harry Potter vaknade i sitt primitiva övernattningsställe. Att komma in på centralen var inga problem, men han insåg snabbt att valet inte var det allra bästa. Tack och väderskydd men också överdrivet med värme och oljud.

Tydligen behövdes fläktar för att vädra ut överskottsvärme, men där fanns, tack och lov, även ett personalutrymme där det värsta oväsendet stängdes ute när han stängde dörren. Vatten fanns, liksom möjligheter att värma saker på spis. Han hittade även både kaffe och te, och till och med torrt bröd, och det han kom på kunde komplettera brödet, smaksatta mjukostar i tub.

När nöden tränger på kan en toalett också behövas — och till hans stora glädje hade han även hittat en sådan, en liten toa, men ingen möjlighet till dusch.

Efter att den värsta nattyrseln försvunnit med varmt te, knäckebröd med utklämd smet på började Harry överväga sin situation. Kunskapsbanken han hade givits från det Hogwarts tog hand om många var hans skatt nu. Kunskapen kunde han plocka fram, däremot förmågan att utföra det kunskapen förklarade — var något helt annat.

Tre saker för förflyttning var viktiga; Kunna göra en flyttnyckel — men då måste han veta vart den skulle dirigeras. Transferera, — dit han ser, eller dit han vet, och då inte för lågt, flyga själv, men först måste han kunna förvandla sig, så långt hade han inte kommit ännu.

En bisak men kanske ändå viktig — att synas eller inte synas, där kanske han skulle börja sina ansträngningar. Om han inte syns, då skulle han exempelvis kunna stanna kvar i ett butikskomplex sent om kvällen, för at tunder natten kunna äta från olika montrar, och det skulle inte vara lika riskabelt som att distansförflytta sig, eller plötsligt åter bli människa ifall han flög som fågel, och — det skulle ge mat, och inte minst — kom han på, måste ha kläder som passar in bland andra. Jo — omständigheterna tvingade honom att bli — tjuv.

Tisdag efterföljande vecka förstod han att han hade belastat det lilla samhället till gränsen innan det skulle bli kritiskt. Han hade även tittat noga efter möjliga sätt att komma därifrån. Att gå längs vägen — nej tack, faktiskt både livsfarligt av flera orsaker, men just det – nej tack. Att osynlig kränga sig upp på ett lastbilsflak, kanske skulle kunna gå sommartid – men nej — uteslutet. Återstod två möjligheter — egentligen två varianter av samma. Buss inåt landet och hitta en järnvägsstation för tåg, eller ut till havsranden för att där komma ombord på Hurtigrutten och med den komma till Bergen. Harry valde bort båtäventyr, mest på grund av årstiden.

Det var först på tredje försöket som han osynlig lyckades komma ombord på en buss när de avstigande hade kommit sig undan tillräckligt snabbt för honom att komma ombord innan dörrarna stängdes. Efter det var det ett evinnerligt flytta sig till olika positioner var gång nya passagerare närmade sig där han satt. Nej han vågade inte visa sig synlig — pengar till biljett, eller ID-handling ifall han skulle ertappas hade han intetdera.

Efter flera timmars uthärdande och inte minst hållande av osynlighetsmagin såg han äntligen att de närmade sig ett samhälle, och han var ivrig att komma av, men även det gick om intet, för de som steg av iddes inte flytta sig undan så han skulle omöjligt komma av utan att knuffa undan dem — det skulle högst sannolikt skapa oreda. Men han hade tur, tre stopp längre fram kom han av, och snart visste han att han kommit till ett ställe som hette Strendene.

Åter igen blev det en övernattning som nu var hans paradnummer, osynlig kvar — sen hade han natten på sig, att äta sig mätt, fylla sin nyanskaffade axelväxa med frukt, choklad, å lite annan godis, men också konservburkar med mat, och redskap att öppna burkar och lite redskap att äta med, och inte minst, några uppsättningar rena underkläder.

Efter det blev det att fortsätta när han kunde vara säker på att inge4n skulle reagera på honom valde han att vara synlig, hans nya kläder passade ju in i miljön, så han utmärkte sig inte om han inte gjorde något iögonenfallande.

Han skulle just lägga tillbaks sin just urdruckna läskflaska i axelväskan då kan såg att kan kunde få tillbaks några mynt, några ören för den. Några få ören skulle inte göra någon större skillnad – men ett första öre är alltid början på en förmögenhet i kronor, som var huvudvalutan där han var nu.

Bland de besvärjelser han hade tillgång till fanns även möjligheter till förvandling och kopiering. Med tre kopior på sin tomma förpackning letade han sig till en butik Samvirkelag, där han testade om hans kopior kunde ge honom några ören — och det gick utmärkt.

Innan han några timmar senare smög sig ombord på södergående tåg var han stolt innehavare av inte mindre än trettiofem kronor tack vare pantade kopior av hans enda flaska. Oändliga timmar senare, och nu med en ny smygbesvärjelse 'notera mig inte' så kunde han både sitta och även sträcka ut sig på tåget, utan att konduktören besvärade honom. Trondheim – så långt räckte hans tålamod.

Tre dagar senare var han inte så säker på vart han skulle ta vägen, söder ut mot Oslo, eller mot Sverige, han valde Sverige, Nabotåget mot Östersund för att sedan söka sig vidare därifrån. Med fler flaskkopieringar, och även kopiering av de pengar han fick hade han pengar till vardagliga småsaker. Han kunde även sitta helt öppet med egen biljett. Nåja han hade hittat begagnade biljetter och med magi lyckats förvandla en av dem till en som, för honom, var omöjlig att skilja från en oanvänd.

Till hans glädje upptäckte han att han hade lättare att röra sig obemärkt öppet i Östersund än han hade, eller hade vågat, röra sig öppet i Norge. Men hur det än var — så var han på främmande mark. Så hans mål blev att ta sig hem. För England var hans hemland, och även om saker inte skulle vara så lätta där heller, så var det där han hade möjligheter att skapa förutsättningar. Han började tänka i termer av att besöka Gringotts, och se hur de kunde hjälpa honom.

Efter att han hade bestämt sig blev resan mer rutin. Tåg — osynlig, tills han kunde hitta en diskret plats för att bli den ingen noterar. Övernattningar och en del klädbyten och inte minst proviantering fick diverse butikskomplex bistå med. Han var noga med att inte lämna kvar kläder han hade använt på ställen där de kunde sättas i samband med hans byten. Strumpor undertröjor och kallsånger hamnade i olika publika sopkorgar, medan en för varm, eller opassande jacka kunde bli kvar bland ytterkläder på ett kaffé.

Resan hem förde honom förbi Göteborg, Hamburg, Dunkerque och slutligen Dover, sedan var det en enkel sak att komma till London — Nattbussen.

"Hur kan vi på Gringotts stå till tjänst idag?" Talade den goblin Harry kom att betjänas av. Harry noterade att det inte fans minsta lilla vänlighet i rösten.

"Jag har råkat ut för en olycka, innan jag kan be om något alls behöver jag få ett arvstest avklarat. Det enda jag kan betala med är det jag har i lite Norska och Svenska pengar. Förhoppningsvis kan testet ge mig tillgång till någon av mina tidigare slätningars kvarlåtenskap."

"Vänta där:" Sa gombinen snävt och pekade mot andra kanten av rummet.

Det hade tagit oändliga förklaringar innan allt kunde ordnas, först; han fanns inte. Alltså måste hans nya identitet bekräftas och verifieras, utan att koppla det samman med unge Harry Potter. Han fick även förmaningar:

"Herr Saber, försök nu minnas ordentligt — har du några som helst minnen av att du under dina år vid Dursleys mött en person — den person som du nu kan misstänka vara DU, om inte — blanda dig inte in där – det kan skapa paradoxer som . . . som du inte vill uppleva. Nej, det vi rekommenderar är att vi hjälper dig till USA eller Australien, båda de pratar engelska och du kan då göra dina studier och efter det komma tillbaks hit ungefär samtidigt då du hoppade tillbaks."

Saber var ett släktnamn som upphörde under tiden för första världskriget, de hade inte mycket i penningväg, men det hade ett namn han kunde använda, och det fanns inom Potters släktgren. Han fick med Gringotts hjälp även en påfyllning genom Harry Potters arvslott. Hogwarts grundare fick avstå en inte föraktlig summa galleons. Men Harry bar medveten om att deras hjälp att föra över pengar var för att han skulle kunna betala dem för deras hjälp.

Nio år i USA hade givit honom både erfarenhet och dokumenterad kunskap. Tack vare kunskapsbankarna från Snape, Malfoy, tre helare på St. Mungos sex aurorer — och en hel del annat, hade Harry inga problem att forcera sin utbildning och presentera sin flyttning till Europa, och simultant med det presentera sitt behov av arbete. Hogwarts var verkligen i behov av nytt blod.

Med certifierad master i trolldryckstillverkning, försvar, förvandlingskunskap samt besvärjelsekonst, men även helarbehörighet var han efterfrågad på fler enheter än bara Hogwarts. Men — han valde av förklarliga orsaker Hogwarts.

Harry är alltså äldre nu när han kommer tillbaks än han var innan, han är också tillbaks till sitt hus — för när unge Harry försvann — så har ju ingen tid gått där när den äldre Harry kom tillbaks hem.

Han presenterade sitt 'återvändande' som Herr Saber, det är enbart han själv – och några på Gringotts, som känner till hans sanna öde.

Harry hade under tiden i USA etablerat sin animagusform, en nordlig Tofskarakara, som är en gren av två grenar falkfåglar, och just den han blev är samma som Mexiko har på sin flagga, så han var stolt över att ha en egen flagga som symbol.

Tja – varför inte sluta här — är det alls någon som läser ?, ?

:~:

—

Det är så långt jag har kommit nu.

OM det finns intresse att läsa mer av denna Harry's framtid
Så behövs det inspiration - och den kommer enbart genom review's.