Gå under jorden

Ja det var verkligen hennes sedan två år försvunna son Sonic. Men han såg lite annorlunda ut nu. Hans taggar var längre och hans ögon var nu gröna. Han stod där på kristallkronan med ett villande leende.

Robtnic var inte road.

"vad gör du här din förvuxna råtta?" skrek han argt.

"jag hörde och tänkte att jag skulle komma och gratulera dig" Svarade Sonic. "hur som hels eggman… vänta du kallar dig för Robotnic här va?"

"naturligt vis gör jag det" Svarade Robotnic "varför skulle jag kalla mig något annat?"

"bortsett från att det inte är ditt riktiga namn?" svarade Sonic "det är inte viktigt nu. Jag är lite imponerad. INGEN inom ditt territorium vet vad som pågår i rasten av världen. De tror faktiskt att du styr hela planenet"

"Jag styr resten av planen" Svarade Robotnic "och inget har pågått annat än mitt styre"

Aleena var förvirrad, vad pratade hennes son om?

"det är nog dags att berätta sanningen" svarade Sonic "du styr bara Mobotropolis och Acorn, du har försökt ta över resten av världen men till och med innan jag kom ut så hade du misslyckats. Du var nära att ta över några gånger om jag inte varigt där förr att stoppa dig" Sonic hoppade ner från kristallkronan och landade med graciös lätthet på marken framför dem. "och du ska alltså förneka Perfect Chaos, the ARK, Death Egg och the Egg Carrier. Hur är det med Metal Sonic? Ska du förneka hans existens också?"

Aleena kunde så att Robotnick var rosenrasande. Hon viste ännu inte vad hennes son pratade om. Men Sonic var inte klar.

"säg mig hur lyckades du mörklägga inte bara en utomjordisk invation, men att planeten blev splittrad i sju delar, det var sju delar eller hur?"

"fånga honom" skrek Robotnik. Massa SWATbots stormade in och omringade igelkotten. Sonic bara rullade sina ögon och sen försvann han. Aleena såg bara några blåa linjer medans alla SWATbots förstördes. Sen stod plötsligt Sonic bredvid henne med ett runt föremål i handen.

"det här var kul men vi måste Sticka nu" med det kastade han det runda förmålet på marken och snart mar kappelle fylld med rök. Aleena kunde knappt se något. Hon kände en hand ta hennes arm och såg en siluett av Sonic.

"Den här vägen" sa han och förde denne snabbt (vilket för sonic var väldigt långsamt) ut ur kapellet.

När hon kom ut s blinkade hon några gånger för att få röken ut ur sina ögon. Hon såg massa förstörda SWATbots framför kapellet och På avstånd kunde hon höra vad lät som en strid.

"Här borta!" Aleena vände för att se Sonic stående vid ingången till en gränd. Hon följde honom in. Där inne väntade tre Mobiens, två vilka hon direkt kände igen.

" Knuckles, Sally!?"

"Jag är glad att vi kom hit i tid" sa Sally.

"trevligt att se er igen ers höghet." svarade Knuckles

"du kan kalla mig Aleena" sa drottningen.

"känner du henne?" frågade den tredje mobiedn, en ung gul-orange räv med inte en utan två fluffiga svansar. Han såg inte ut att vara äldre än 10. Hon undrade varför någon så ung var där, men hennes barn var 13 när de började slåss.

"hon har besökt Angel Island" svarade Knuckles

"Angel Island?" frågade Aleena

"det är vad den flygande ön nu heter tydning" svarade Sally.

"fråga inte" sa Knuckles " Det är en riktigt lång historia."

"kan vi ta det här senare!" roade Sonic han stod vid en öppen kloakbrunn redan halvvägs inne. "snart kommer det att vara så många SWATbots som inte ens jag kan förstöra" med det försvann han in i kloaken. Den tvåsvansade räven följde honom och sedan Knuckles.

"var försiktig ers höghet" sa Knuckles "stegpinnarna är hala."

De var verkligen hala, så snart hon hade vänt sig om och började klättra ner, halkade foten. Hon släppte ut en liten flämtning av förvåning och snabbt tog stegpinnen för att hindra sig själv från att falla.

"mamma hur gick det!" ropade Sonic

"jag är okey" sa Aleena medans hon klättrade ner följt av Sally.

Hon drog en suck av lättnad när hon kände fast mark under fötterna. När hon var helt och stadigt på marken, vände hon sig. Räven talade först,

"vi har en mötesplats längre fram, Ers Höghet. Vi kommer att träffa några andra som kom med oss. Så om du följer oss ..." Aleena gick fram till räven och lade en hand på hans huvud försiktigt,

"för det första, kalla mig Aleena, okej?" sa hon moderligt. "För det andra, innan vi går, det är något jag måste göra först ..." sedan gick hon långsamt upp till Sonic. Insikten av vad hon gjorde grydde på igelkotten ansikte en sekund innan hon omfamnade honom hårt hon kunde.

"Sexton år. Så länge jag har väntat att göra detta. Jag har saknat dig så mycket ..." Hon kände tårarna komma i ögonen när hon höll sin äldste son nära henne. Hon hade missat sina barn så mycket, och hennes hjärta hade värkte för dem så illa. Att omfamna en av dem hjälpte till att lindra lidandet lite.

"Mamma…jag…" sonic viste inte vad han skulle säga, så han bara omfamnade sin mamma också.

Aleena strök försiktigt hennes sons långa taggar. Hennes hjärta kände sig mer till fred i det ögonblicket än det hade gjort på flera år. Hon visste inte hur länge de stod sådär innan de bröt isär. Hon såg tårar i Sonic ögon och hon strök nosen med baksidan av handen, torkade bort tårarna.

Knuckles var den första som bröt tystnaden, "Kom. Om vi inte är vid mötesplats i tid, i tid så kommer en viss svart igelkott att vara väldigt upprörd".