Efter frukosten lämnar hon stora salen och utanför stöter hon på Draco.
- Så du kommer nu, säger han stilla. Trodde aldrig du skulle äta klart…
Hon ler mot honom, rycker på axlarna och svarar:
- Jag tycker helt enkelt om att äta länge. Det är avkopplande.
- Jo, du har väl rätt.
De börjar sakta röra sig mot trappan ner till källaren.
- Du har alla böcker va?
- Självklart. De finns i sovsalen.
- Bra.
De går ner för trappan och kommer ner i källaren.
Det ser ut precis som tidigare. Ingenting har förändrats. Bara jag. Tragiskt att vara tillbaka egentligen, men rätt skönt också. En fristad.
De kommer ner till sovsalen och ska ta sina böcker då Pandora stannar upp.
- Detta är kanske en ytterst korkad fråga, men vad är det för ämne vi ska ha nu?
Draco tittar på henne en sekund.
- Försvar mot svartkonst.
- Okej. Tack.
Hon lämnar honom och går till flickornas del av uppehållsrummet och hittar utan svårigheter sin säng. Mycket riktigt så finns där en koffert full med skolsaker för året. Hon letar snabbt upp böckerna och går tillbaka där Draco än en gång väntar på henne.
De lämnar sovsalen och går mot klassrummet.
- Var kommer du ifrån? frågar Draco och ler mot henne.
- Från överallt och ingenstans.
- Hur menar du?
- Jag har rest mycket, så jag har inget egentligt hem.
- Okej. Låter inte som nått kul liv.
- Det har det inte varit heller.
Då de kommer fram till klassrummet så är dörren öppen så de går in och sätter sig. De är ensamma i salen men trots det så sätter de sig längst bak. Draco är precis på väg att säga något då det kommer in en liten grupp med elever.
- Den satans Potter… väser han.
Det hade jag kunnat räkna ut själv. Han är ju lika lik sin far som du är lik din.
- Är det Harry Potter? frågar hon för att verka ovetandes.
- Ja, vem annars. Potter, Vesslan och Smutsskallen. Alltid.
- Du låter bitter…
- Det skulle du också vara om du tvingats utstå dem i sex år. Det går inte att komma bort från dem. De finns överallt.
- Jag vet hur det känns…
- Vilket?
- Att försöka komma bort från någon som bara dyker upp hela tiden.
Fler elever strömmar in genom dörren, så draco fördjupar sig inte i ämnet.
Då salen är full stängs dörren som genom ett trollslag och Snape kommer in genom en dörr längst fram i klassrummet. Pandoras hjärta hoppar till i bröstet.
Herregud. Jobbar han här?! Varför kunde inte Dumbledore säga det igår, eller imorse? Eller nån gång? Han har åldrats. Det skulle jag egentligen också gjort, om inte…han är stilig. Men det visste jag att han skulle bli. Det var han förr också. Så stilig…
Snape börjar med ett upprop för att se så att alla är där.
- En ny elev ser jag. Miss Parker, Pandora Parker.
Pandora räcker upp handen för att visa var hon sitter, och hon möter Snapes blick. Hon ser hur han hajar till.
Snälla, säg inget. Avslöja mig inte. Snälla. Gör det inte.
Han blinkar ett par gånger och tittar snabbt ner på sina papper igen. Hon kan se hur hans läppar formar namnet "Parker". Han tittar kort upp på henne och hon förstår att han försöker koppla namnet till henne. Hon tittar på honom och skakar nästan obemärkt på huvudet. Han sansar sig och fortsätter som om inget hänt.
- Okej. Vi ska börja idag med fördjupning på bästa försvaren mot ickeverbala trollformler. Jag vill att ni tills på tisdag nästa vecka ska skriva en uppsats på 7 tum om ämnet, och jag förväntar mig exemplariska uppsatser.
Han fortsätter att prata medan Pandora och alla andra antecknar all information.

Då lektionen närmar sig sitt slut tittar han ut över klassen, finner Pandora och säger:
- Miss Parker, jag vill att du stannar kvar ett ögonblick efter lektionen för jag vill diskutera lite med dig.
Pandora nickar och klassen bryter upp.
- Jag väntar här utanför på dig, säger Draco. Jag lovade ju att visa dig runt…
- Gör det. Detta bör väl inte ta allt för lång tid.
Han tar sina saker och lämnar klassrummet med strömmen av den övriga eleverna.
Då den siste eleven lämnat salen stänger Snape den med sin stav. Han går fram till Pandora och ställer sig framför henne.
- Du har inte åldrats en dag på 20 år.
Hon rodnar och ler mot honom.
- Jag vet. Men du har…
- Gör det något?
- Nej. Du är stilig, precis som jag sa att du skulle bli när vi var yngre.
- Vad gör du här?
- Gömmer mig antar jag.
- Det kan jag förstå.
De är tysta en liten stund innan Snape fortsätter.
- Så det var du som kom igår natt…
- Ja. Jag behövde det.
- Jag förstår varför du fick börja om som elev, skrattar han tragiskt. Ingen skulle ta dig för lärare.
- Jag vet. Tragiskt nog.
Hon reser sig från stolen och kramar honom hårt.
- Jag har saknat dig.
Han kramar henne tillbaka.
- Och jag har saknat dig.
Efter en kort stund släpper de varandra.
- Jag måste gå. Draco väntar på mig.
- Gör det. Vi ses…
- Det gör vi…
Hon tar sina saker och lämnar rummet. Draco står mycket riktigt och väntar tålmodigt på henne utanför dörren. Han står och lutar sig likgiltigt mot väggen när hon kommer ut.
- Vad ville han? är det första som han frågar när Pandora kommer.
- Han ville bara kolla lite snabbt så att jag levde upp till standarden för att få gå i klassen.
- Och gjorde du det?
- Ja, mer än väl.
- Så bra…ska vi gå?
- Självklart.
De lämnar den delen av korridoren och Draco börjar sin rundvisning.