Jag har varit en dålig författare jag vet… Jag trodde verkligen att jag lagt upp sista delen… Men fick en kommentar för ett bra tag sen men glömde totalt bort att jag fick kommentaren. Och nu när jag letar efter kapitel hittar jag inte det. Vet att jag skrev en papperskopia tror ni att jag hittade den? Nope…

Så jag har fått skriva om :P

Verkligen förlåt!

No life without wife

Del III

"Vad är det där?" frågar Hermione nyfiket och lägger ifrån sig sin bok. Hon ser nyfiken och fundersam ut på samma gång, undrar nog över varför Harry nästan kastat ifrån sig den gröna asken.

Han tvingar sig själv att lugna ner sig så pass att han kan svara henne.

"Jag vet inte…", ljuger han nästan panikslaget och hon höjer ögonbrynet åt honom.

"Du verkar nästan veta vad det är…", säger hon sakta. "Om inte så är det väl bara att öppna det, svårare än så är det väl inte?"

Hon försöker lura honom, han vet det. Han hör det.

"Nja, kanske senare. Så viktigt kan det inte vara", mumlar han utan att ta blicken från asken. Han vet vad det är, försöker bara göra sig dum och trycka ner vetskapen inom sig, låtsas som att han inte alls förstår vad det är för något. Han petar till den som om det skulle attackera honom när som helst.

"Öppnar du den inte så gör jag det…!" utbrister Hermione irriterat åt hans petande.

"NEJ!" skriker han till och trycker asken mot sitt bröst. "Jag menar… den är ju min..."

"Döljer du något för oss?" hennes ögon blir farligt smala och Harry känner att han hellre bli sliten i stycken av Fluffy än att sitta där han sitter just nu.

"Kolla här!" säger Ron helt plötsligt och håller upp paketpappret. "Det är signerat. Säger du ja? /D.M. Vem sjutton är D.M. och säger du ja till vadå?" frågar han oförstående.

"Vet inte… vet inte alls." Harry höjer blicken och stirrar på Draco en mikrosekund som känns som en evighet. Slytherinaren höjer ögonbrynet åt honom och ser frågande ut. Ja eller nej? Står skrivet i den unga Slytherinarens ansikte.

"Är det något sjukt skämt eller?" frågar Hermione och grabbar åt sig asken innan han hinner reagera och håller den hårt i sin högra hand. "Vi känner bara en D.M. och det är Malfoy ", säger hon med avsmak. Hon öppnar locket och stirrar ner på ringen innan hon hårt smäller ihop locket. "Det är sjukt skämt!"

Det Hermione gör sen får Harry att skrika till och nästan hoppa efter asken – hon höjer sin arm och kastar den tvärsöver salen. Harry tittar förbluffat på asken när den i en vidbåge flyger och landar i Dracos utsträckta hand.

Draco ser nästan förvånad ut när han tittar ner och ser asken i sin hand. Han rynkar ihop ögonbrynen och tittar upp. Harry ser hur Slytherinaren biter ihop käkarna och ser arg ut. Gryffindoraren kan inte göra annat än att stirra dumt på asken när den kommer flygandes tillbaka. Hermione missar att fånga upp den och asken landar i fruktskålen.

Hon stirrar chockat på asken och sen upp Draco innan hon tar upp den stackars asken och slänger över den igen.

Harry kvider till lite och ser helt förstörd ut.

Hela salen stirrar förundrat på scenen.

Draco fångar asken för andra gången och ställer sig argt upp och slår näven i bordet.

"SLUTA KASTA TILLBAKA ASKEN, GRANGER!" vrålar han argt, utan att egentligen behöva skrika överhuvudtaget då stora salen är knäpptyst.

"SLUTA KASTA HIT DEN DÅ! VAD ÄR DET HÄR FÖR SJUKT SKÄMT?" skriker hon tillbaka och reser sig hon också och stödjer sig med handflatorna på bordsskivan.

"POTTER, FÅNGA", morrar Draco utan att ta ögonen från Hermione.

Hermione följer gapande askens färd genom luften och stirrar ett kort tag på Harrys hand när denne smidigt fångar asken och sen upp på honom.

"Vad är det här?" spottar hon ur sig.

"En ask?" frågar han tveksamt.

"Försök igen…", morrar hon.

"En kastlek?" frågar han.

Hon ger honom en mörk blick och han kastar snabbt iväg asken han också, mot Draco. Han rycker till just som han släpper taget om asken och skrattar nästan till av det bisarra i situationen. Han kliar sig i nacken och börjar sedan tugga på sin nagel – något han aldrig förr brukat göra – och stirrar sedan besvärat mot Draco och denne som knutit sin hand hårt runt den gröna lilla lådan.

"Så du vill inte ha den?" frågar Draco kallt och spänner ögonen i Harry.

Gryffindoraren drar efter andan, men tappar orden på vägen. Han tittar sig runt innan han vänder tillbaka blicken mot Draco.

"Vill du ha den?" frågar Hermione hårt.

"Harry?" säger både Hermione och Draco i kör när han inte svarar någon av de nämnda. Han hoppar till och undrar vilken förtrollning som får honom att sjunka genom golvet.

"Nej…", mumlar han till Hermione.

"VA?!" utropar Draco.

"Jo! Det är klart att jag vill!" ändrar Harry sig snabbt.

"Va?" frågar Hermione.

"Nejnejnej. Inte alls!"

Draco suckar högt och sparkar iväg sin stol.

"Antingen är det ett ja eller ett nej?" morrar Draco och stirrar på honom under sin lugg.

"Vad har du med vad Harry vill eller inte vill att göra?" frågar Hermione skarpt.

"Ja, vad har du själv med vad Harry vill och inte vill att göra?" frågar Draco irriterat tillbaka.

"Jag är hans vän!"

"Wow! Jag önskar att jag brydde mig!" muttrar Draco och himlar med ögonen. "Bara för att du är hans vän så betyder inte det att du har med vad han vill eller inte vill heller!"

"Har jag väl!"

"Tja, om du har rätten till det så har alla det!"

Hermione möter irriterat Dracos blick.

"Du har inget med oss att göra!"

Harry sitter gapande och stirrar från Hermione till Draco. Är det ingen av dem som tänker på att det kanske är han som har mest med vad han vill göra och inte göra? Eller är det bara petitesser? Att just nu handlar det om vad de tycker är bäst för honom?

"Vad är ditt problem, Granger? Ta ett piller!"

"Jag skulle, men jag tror du redan knaprat i dig alla!", biter hon tillbaka.

Draco himlar med ögonen och vänder sin blick mot Harry, vilken hoppar till när fokuset återigen ligger på honom.

"Harry?" frågar Hermione långsamt.

"Öh…", svarar han undvikande. De kan gärna återgå till att tjafsa med varandra igen! Återgå till det igen!

Han möter inte hennes blick

"Varför vill Malfoy ger dig det där?" frågar hon och nickar mot Draco och asken.

"Vad är det som pågår egentligen?" frågar Ron plötsligt och ser ut som ett frågetecken.

"Det är det jag också vill veta", mumlar Hermione och studerar Harry ingående.

"Jag vet inte riktigt", det var faktiskt ingen lögn. Han vet inte vad som egentligen pågår. Om Draco friar eller inte. Om Hermione kommer slå ihjäl honom eller inte. Eller han kommer lyckas sjunka genom golvet eller inte.

"Jag tror att du vet", säger hon mjukt.

Hon tror att jag är dum… tänker Harry när han genomskådar mjukheten runt kniven hon tänker hugga honom med.

Det är någonstans mellan Rons fråga och hans jag vet inte riktigt som Draco plötsligt tröttnar på allt och släpar sig suckande fram till Gryffindorbordet. Han ställer sig mittemot Harry – men först behöver han blänga på Collin och Ginny för att få plats att stå där. Collin hoppar förskräckt åt sidan, medan han nästan får knuffa bort den rådhåriga flickan från sin plats.

Hon muttrar något surt och flyttar sig så hon sitter arm mot arm bredvid sin bror och så långt ifrån Malfoy hon kan komma.

"Är det ett ja eller nej, Potter?" frågar Draco och borrar in sin blick i Harrys.

"Eh…", han har börjat gilla de enstaviga svaren.

"Ett ja eller nej på vad?" frågar Ron häftigt och vill verkligen ha svar nu.

"Är det ett ja eller nej på det jag tror han frågar?" undrar Hermione vänt mot Harry.

"Vad är det i paketet?" undrar Ron, men blir fortfarande ignorerad.

"Tänker du svara någon av oss?" kräver Hermione att få veta.

Harry biter sig i läppen och undrar vem han ska svara. Om han svarar Hermione så sårar han Draco, och om han svarar Draco kommer han få en flyförbannad Hermione över sig. Det kanske är bättre med en förbannad Hermione än en sårad Draco? Ilskan kommer gå över för henne, men troligen förlorar han Draco för alltid.

"Harry?"

Både Harry och Hermione och de närmsta rycker till när Draco kallar honom vid förnamn.

"Harry, är det ett ja eller nej?"

"PÅ VAD?" utbrister Hermione högt och mycket irriterat.

"Om han vill gifta sig!" fräser Draco tillslut och blänger på henne.

"Ursäkta?" frågar Hermione och skrattar till.

"Jag har redan svarat", säger Harry tyst.

"Jag vill höra ditt svar igen…" Draco tänker uppenbarligen plåga honom till döds… "Förlåt?" frågar Draco när Harry mumlat sitt svar så lågt att Harry själv knappt hörde sina egna ord.

"Ja…", svarar han lite högre.

"Ja vad, Potter?" ler Draco mjukt.

"På din fråga."

Hermione ser ut att inte veta om hon ska gråta, spy eller svimma.

"Jag får panik på dig, Potter. Vad är min fråga då?"

"Om jag vill…"

"Sluta mumla, Potter!" suckar Draco och lämnar sin plats för att gå runt bordet, han ställer sig så han står och tittar på Harrys profil med ena handen på bordet och andra på ryggstödet av stolen. Och lutar sig nära.

"Den här", viskar han i Harrys öra, "är din om du vill ha den. Jag är din om du vill ha mig", viskar han lägre. "Vill du det?"

"Ja."

"Då frågar jag igen", ler Draco och höjer rösten. "Vill du gifta dig med mig?"

Harry sliter blicken från Draco till Ron som sätter i halsen och börjar hosta. Han tittar sen tillbaka på Draco och ett litet leende rycker i hans mungipor. Det växer sig bredare och bredare tills han sitter och ler stort åt Slytherinaren igen.

"Ja."

Ett och ett halvt år senare.

"Måste vi verkligen åka dit?"

"Draco du låter som en femåring!" Harry vänder sig mot Draco och möter sin makes blick.

Draco tittar upp på Harry och snurrar sakta på sin ring på sin vänster hand, med höger handen, tittar ner på den och börjar le lite. Han sätter sig rakare upp från sin halvliggande position på sängen och drar av sig sin tröja.

"Draco…", säger Harry varnande och sväljer hårt när den bleka huden blottas. Han vet att denna diskussion kommer han inte gå vinnande ur…

"Sätt på dig kläderna igen, vi ska till Hermione och Ron oavsett hur mycket du gnäller om det", säger han så stadigt han kan och slickar sig snabbt om läpparna.

Draco himlar med ögonen och höjer ett ögonbryn.

"Är det säkert att du vill dit?"

Harry spänner käken och stirrar på hur hans make reser upp ur sängen och närmar sig sakta nämnda Gryffindorare.

"Na-ah! Tänk inte ens tanken, Malfoy…" säger Harry förebådande och gör ett försök till att blänga på Draco. Det var bara det att mörkheten som han försöker frambringa försvann halvvägs till ögonen och det slutade med att han står och ler lite fånigt med rodnande kinder och stirrar dumt.

Draco ler brett när han ser att hans halvnakna kropp frambringar nervositet hos den andra mannen.

Dracos händer börjar röra sig sakta längs Harrys armar, mjukt över axlarna och nästan viskande mjukt över Gryffindorarens hals och kinder. Någonstans här tappar Harry fattningen och upp ansiktet mot Dracos och möter Slytherinarens mun, tungan, smaken, den kittlande vätan och doften av den Blondes hud får Harrys alla nerver och muskler att slappna av och spänna sig på samma gång och blodet delar upp sig under Dracos händer och söder ut.

Det känns som om Dracos händer bränner sönder hans hud och han ryser ofrivilligt till. Han trevar över honom, sökandes efter något han inte ens vet om det existerar, hett och frågande. Harry trycker ner sin protesterande känsla och låter sig omfamnas av värmen och lusten i ett par sekunder.

"Draco", stönar han sen och lutar sig mot nämndes bröstkorg och dunkar mjukt sin panna mot nämnda kroppsdel några gånger innan han drar sig tillbaka.

"Vi måste åka…", säger han mer till sig själv än Slytherinaren.

Bra! Nu måste han försöka övertala sig själv att de måste åka.

"Bara för att deras idiotiska unge fyller ett år betyder faktiskt inte det att vi måste dit."

"Jag är ungens gudfar…"

"Bra, då kan du lära ungen att bli lite rebellisk! Det kan Granger och Weasley gott ha! Dessutom är ungen ett, vad kommer hon överhuvudtaget komma ihåg?"

"Draco, det finns något som kallas artighet, hört talas om det?" frågar Harry kyligt.

Draco svarar med att pressa sina läppar mot Harrys och låter sina tunga glida in i Harrys mun. Harry flämtar till och känner hur världen domnar bort lite när Draco släpper ut ett hett andetag som smeker Harrys ansikte.

Harry blir lite förvirrad när Draco lägger armarna runt honom och drar honom tätare mot sig, kramar honom ömt, lutar sin panna mot Harrys hals och står sen alldeles stilla. Så stilla att Harry funderar några sekunder på om Draco inte förvandlats tills staty, några sekunder senare lyckas han få liv i sin kropp och han känner Dracos hjärta slå vilt och en viss kroppsdel definitivt känns som en staty pressas mot Gryffindorarens kropp.

Pulsen ökar och gör hela hans kropp mosig och varm.

Harry stönar inombords när han inser vad Draco håller på med. Han håller på med det enda Harry absolut inte kan motstå – gullig mjuk ömhet. Dracos plan lyckas och Harry knuffar Draco mot sängen med sån kraft att Draco snubblar till och nästan missar sängen. Det han räddas av är att Harry kastat sig efter och halvt fångat upp Slytherinaren i fallet och halvt knuffat honom igen så han faller mjukt på madrassen.

Några sekunder ser den Blonde förvånad ut och sen kommer triumfen smygandes och ersätts snart av lust.

Draco vann…

Jag sa ju det…

Tusan…

Harry skjuter ifrån sig de irriterande tankarna då han dels inte har fullt fungerande hjärnkapacitet för att kunna tolka eller styra över sina tankar och dels för att de irriterar och stör honom från det underbara Draco gör med sin tunga.

Vad gör Draco med sin tunga egentligen?

Han återvänder till sin kropp och stönar till när Draco sakta ritar mönster med sin tunga längs hela Harrys bröstkorg och mage. Dracos händer glider ner och lägger sig på Harrys höfter samtidigt som hans mun letar sig uppåt igen, söker Harrys mun, söker lite trygghet, söker att känna lusten hos Harry.

Slytherinarens händer letar sig upp till Harrys tröja, smeker undan tyget, ber med sina händer att Harry ska ta av det fånigt täckande plagget. Låter den andra handen häftigt glida ner och slita i Harrys byxor.

Gryffindoraren ler lite åt Dracos förvånande min när han krånglar sig ur greppet från den andre mannen och ställer sig upp, han räcker handen åt Draco och visar att han vill att han gör likadant, att han också ska ställa sig upp.

"Ta av den själv", ler han och sträcker armarna mot taket.

Draco besvarar leendet och fångar upp Harrys läppar och kysser dem passionerat och börjar sakta dra tröjan uppåt. Han suger försiktigt på Harrys läpp innan han avslutar med en mjuk puss och drar sig bakåt och drar av tröjan.

Harry knäpper upp Dracos byxor och lyckas samtidigt knäppa upp och trampa ur sig sina egna. Deras kroppar drar sig mot varandra och slingrar ihop sig och vet tillslut inte vad som tillhör vem och faller ner på sängen igen.

Harry låter sin hand vandra över Dracos kropp och förundras återigen över hur vacker Draco är. Det pirrar till i honom som om en elstöt far genom hans kropp. Han lutar sig fram och kysser den bleka huden på Dracos hals. Låter läpparna vandra nerför halsen, bröstkorgen, magen stannar upp på utvalda ställen han vet Draco älskar och låter sin mun – läppar, tunga, tänder – leka med huden blir ivrigare ju mer Draco stönar.

"Merlin, Potter", andas Draco stönande och greppar sängöverkastet när Harry tar honom i munnen. Han suger mjukt på honom och låter sin ena hand smeka Dracos mage. Fortsätter göra allt hans hjärna kommer att tänka på så länge han får fortsätta höra de underbara ljud Draco gör.

Hur Harry än försöker stänga av sina tankar så fortsätter de forsa genom hans hjärna.

Hur arga är Hermione och Ron just nu?

Oj jag råkade riva honom!

Han verkar nästan gilla det… intressant.

Undrar vad jag ska ge honom i ett års present som gifta…

"Merlin, Harry!"

Han rycks ur sina omedvetna tankar och Draco kommer. Det tar inte många sekunder förrän han själv kommer.

Han lägger sig på sida och backar bakåt så han ligger mot Draco. Han känner att Draco ler när denne lägger sina läppar mot hans axel. Harry trevar efter Dracos hand och drar den över sig när han får tag i den, flätar ihop deras fingrar och lägger dem mot sin mage.

Han tror nästan att Draco tänker släppa greppet om honom när han rätar ut deras fingrar. Han andas ut när Draco enbart börjat roa sig med att sära deras fingrar och föra ihop dem igen, börjar rita mönster med fingertopparna mot Harrys nakna hud.

Harry släpper ut en nöjd suck och låter kroppen slappna av och falla in i en slags dvala. Han vänder sig om så han ligger vänd mot Draco och njuter av Dracos varma andetag som kittlar honom över ansiktet och halsen. Han öppnar sömnigt ögonen och möter den gråa blicken och sträcker på sig lite.

Draco makar sig lite närmre, lägger sin panna mot Harrys, deras näsor snuddar vid varandra och han lägger sina läppar mot Harrys, låter dem knappt beröra varandra. Ligger sen bara så och andas. Bara är. Känner hur han älskar Harry så han kan dö.

Harry tycker det känns intimt att ha så nära Draco, med deras händer som är ihop flätade och bara ligga alldeles stilla och bara vara.

Efter vad som känns som en evighet öppnar Draco munnen.

"Kom så duschar vi."

Sch! Prata inte… tänker Harry och känner sig lite irriterad över att Slytherinaren öppnar munnen. Han vill bara ligga där för alltid.

"Mm", svarar han i alla fall och reser sig mödosamt upp. Känns som att hela hans kropp är blytung och verkligen säger åt honom att det är mycket vettigare att ligga kvar i sängen och ligga där tills de somnar. Att duscha kan de göra en annan gång. Och han borde kanske vara den rebelliska Gudfadern? Att lära Rose att bryta lite mot reglerna.

"Du behöver en dusch så du vaknar till igen", säger Draco mjukt och ler.

"Om jag måste så…", mumlar Harry och funderar på om han skulle lamslå Draco så de kan stanna i sängen. Han hinner inte göra slag i saken innan Draco dragit med honom in duschen och dragit på vattnet.

Hans hjärna börjar fungera igen.

Sjutton va blött de kan vara i duschen.

Gryffindoraren drar in ett djupt andetag och släpper ut det i en gäspning. Blinkar några gånger innan han ler åt att han befinner sig i duschen med en (förklarligt nog) blöt Malfoy. Han greppar tvålen och börjar mjukt och smidigt massera Dracos kropp med nyfikna händer över hela kroppen.

Slytherinaren är inte sen själv att ge Harry samma behandling.

Duschen blir troligen längre än vad Draco tänkt sig. De fastnade liksom där, där under vattnet, bland deras kyssar och smekningar och kramar.

"Kan vi åka nu?" frågar Harry leende och ger Draco en mjuk puss.

Draco drar på sig sin jacka och nickar leendes.

Nu kan de åka.

Som sagt… förlåt!

Men ni kanske kan ge mig en lite kommentar ändå? :)