Det här blev ett kort kapitel, men läs och skicka en review så jag vet vad jag ska göra bättre :)


Draco reste sig försiktigt upp ur den vita soffan. Han tittade sig omkring i rummet. Tydligen var det någon form av vardagsrum han var i. Utifrån det fåtal bilder han sett, och den situation han befann sig i, gissade han sig till att det var ett mugglarvardagsrum.

Rummet var väldigt ljust och luftigt. Det syntes att den som inrett det hade lagt ner mycket tid och tanke på rummet. Draco kanske skulle ha gillat det i vanliga fall, men han var inte i ett sådant tillstånd att han var kapabel att gilla någonting just nu.
I väggen bakom soffan fanns det en dörr som fångade Dracos intresse.

Han tassade på tå fram till dörren och kikade runt dörrposten. Dörren ledde ut i en ljus, bred korridor. Mitt emot den låg en annan dörr och längre bort i korridoren fanns det två dörrar till.
Den ena av de två dörrarna var öppen, och det var därifrån det visslande ljudet kom.

Draco smög mot dörren, men strax innan han kommit fram så slutade personen där inne att vissla. Personen i rummet plockade upp någonting och strax därpå hördes steg som närmade sig. Draco smög så fort han kunde tillbaka till vardagsrummet och lade sig i soffan och låtsades sova. Strax därpå hörde han stegen komma in i rummet.

Stegen gick fram till soffan och ställde någonting på bordet. Sedan lämnade de rummet och försvann bort i korridoren.

Draco låg stilla en stund till innan han vågade sig på att öppna ögonen. Rummet var tomt och han satte sig upp. På bordet stod en tallrik med ägg och bacon samt ett glas med nypressad apelsinjuice. Det var först då Draco kände att han var utsvulten. Han antog att maten var menad till honom och högg in.
Han hade mycket att fundera på: Vart var han? Vem tillhör stegen? Och hur i helvete skulle han komma härifrån? Malfoys gillade inte mugglare, och han tänkte definitivt inte leva som en mugglare i ett helt år.

Draco åt nöjt upp och lutade sig tillbaka. Han önskade att han hade haft sin trollstav. Han gillade verkligen inte att vara utan den,
men självklart hade de tagit av honom den när han svimmade, för självklart hade han inte gett ifrån sig den självmant.
Draco kom fram till att de måste ha sövt honom medan han var avsvimmad. Det betydde att han inte hade någontig som helst att gå på för att lista ut vart han var.

Han hörde stegen komma in i rummet igen. Det var antagligen någon mugglare som de övertygat att försöka lära honom deras levnadssätt. Han visste inte hur mycket mugglaren visste, men beslöt sig för att försöka sig på en bluff:

"Du ska svara på några frågor. Jag är en mycket mäktig magiker och du vill inte veta alla otäcka saker jag kan förvandla dig till om du inte lyder" sade han med den mest självsäkre röst han kunde uppbåda. Det lät lite tamt, men det var ju bara en mugglare. Nog skulle det funka.

"Du är inte särskilt mäktig ens med trollstaven, Malfoy. Jag betvivlar starkt att du är mäktigare utan."

Det här var inte Draco beredd på. Han snodde runt och såg ett alldeles för välbekant ansikte.

"Vad i helvete gör du här, Potter?"