3 december
Jag vaknade och det var tidigt på morgonen. Någon spelade Ave Maria från en närliggande lägenhet. Jag reste mig upp och gick ut på Paris snöiga gator. "AHHHH! Stoppa tjuven!" skrek någon. De menar väll inte mig? Jag behövde inte tänka efter länge förrän jag såg den mystiska varelsen med den gigantiska säcken, hoppa över taken. Nu ska du fast din pyssling! Jag klättrade upp på taket och började springa efter honom. "Stanna! Stanna sa jag!" Jag lät nästan som en polis.
"K-kan inte!" Varelsen sprang vidare.
"Stanna! Jag lovar att inte göra dig illa! Jag vill bara fråga dig några saker!"
"Jag kan inte staaaaaaa... !" Den lilla varelsen halkade på en isfläck och säckens innehåll spred sig över taket. Jag hukade mig över varelsen. Den var grön och hade en röd liten jacka på sig. "Du borde verkligen inte springa på hustaken nu när det snöar."
Han försökte resa sig upp men jag tryckte honom tillbaka.
"Försök inte. Du har mycket att förklara" sa jag.
"V-vad då?"
"Till exempel varför du själ folks julklappar och juldekorationer."
"Åh, det."
"Om jag släpper taget, lovar du att berätta?"
"Visst..."
Jag släppte honom och han satt stilla. "Nå, vi kan börja med något enkelt. Vad heter du?"
"Vad har det med det hela att göra?"
"Du vet att om du ramlar så bryter du ryggen. Det vill du väl inte göra?" Jag kunde svära på att hans gröna kinder blev grönare.
"D-du tänker väl inte...?"
"Jo, om du inte svarar på mina frågor. Nå, vad heter du."
"Jag har aldrig riktigt gillat mitt namn..."
"Okej, jag slänger dig nu-"
"ALBERT!"
Jag stirrade på honom. "Du heter... Albert?"
"D-det är bara mitt förnamn."
"Vad är ditt efternamn då? Vädervax?" Jag skrattade men han såg seriöst på mig. "Heter du Vädervax i efternamn?"
"Ja..." Albert rodnade.
"Okej, strunt i ditt namn. Nå Albert, kan du berätta för mig VARFÖR du stjäl andra människors julklappar och juldekoration?"
"Suck...det...alltså...jag kan inte förklara här" sa han och såg sig om oroligt.
"Vad är du rädd för?"
"H-h-han!"
"Han?" Jag såg mig om. Ingen annan satt på taket förutom vi. "Vem är det du talar om? Vart kommer du ifrån?"
"Jag..." Han såg sig om igen. "Om du nu vill ha svar på mina frågar s-så måste du hjälpa mig!"
"Visst, men först: lova att ge tillbaka allt du har stulit."
"J-jag k-kan inte!"
Jag suckade. Sedan upptäckte jag mittemot att tvärsöver gatan, var vårt högkvarter. Mitt andra jag hade precis satt sig framför tv:n. "Du tog faktiskt från mig också."
"Va? Nej, det gjorde jag inte."
"Inte?"
"D-det är du som bor där va?" Albert pekade mot vårt högkvarter.
"Ja, det där är jag."
"Men hur kan du, du är ju där och men...men..."
"Lång historia" sa jag.
"Jag var aldrig inne hos er" sa Albert.
"Om du nu inte var det, vem tog då våra julsaker?" Jag såg mot vårt högkvarter. Mitt andra jag reste sig upp, jag gick mot köket. Inget hände. Lyset blev inte svart. "Vänta lite..." Jag såg på Alfred som stirrade tillbaka på mig.
"J-jag svär! Jag gjorde inget hemma hos er!"
Plötsligt gick det upp som ett ljus för mig. "Herregud, det var jag."
"Va?"
"Jag rånade mig själv" sa jag. Albert tog fram något som liknade ett silverur från fickan och tryckte på en knapp. Snön frös till i luften och stannade i den position den var.
"Vad gjorde du nu?"
"Stannade tiden."
Jag rynkade pannan. "Kan du göra det?"
"Ja, det är så jag har hunnit med att stjäla allt."
Jag såg mot vårt högkvarter och hoppade över till det taket och smög mig in. Elden i den virtuella spisen var till och med stilla. Jag gick fram till mitt 'frusna' jag. Hmmm, en dusch hade inte skadat. Eller nya kläder. Jag suckade och såg på alla juldekorationer och julklapparna under granen. Jag rånar mig själv.
"B-behöver du hjälp?" ropade Alfred nedanför fönstret.
"Jag fattar knappt att jag gör det här och säger det här, men ja."
Alfred hjälpte mig att ta allting som hade med julen att göra och det sved i mitt hjärta när jag tog julskinkan från Murray.
"Ååååh" sa Alfred, när vi nästan var klara.
"Vad?"
"E-en iPod..."
Jag såg att han såg på Dimitris iPod. "Du, den är inte värd att lyssna på. Tro mig, bara discomusik och...annat skumt."
Alfred tog Dimitris iPod och satte på den. Han rynkade pannan när han hörde discomusiken och slängde ut iPoden genom fönstret. "Jag gjorde honom en tjänst" muttrade han. Jag suckade och fyrtiofem minuter senare var vi färdiga. Vi var tillbaka på taket och Alfred startade tiden igen. Jag hörde kaoset från mitt högkvarter.
"Nå, kan du förklara för mig VARFÖR jag precis gjorde det där?"
Alfred suckade. "Ehm... för att jag ska kunna förklara för dig så måste jag... ta dig till stället där jag bor."
Jag rynkade min panna. "Vart ligger det då?"
"Under Paris."
