Kapitel 2

10år har gått sedan Tobbez Dörrslev hittade barnet i brevlådan. Familjen tog med glädje emot barnet (om man inte räknar med Tobbez), och de har levt i harmoni i dessa 10 år… trodde deras grannar i alla fall.

"JL, FRUKOST!"

JL stängde av sitt gamecube och studsade nerför trappan. Det var en bra dag, Död-Lees födelsedag. Och de skulle åka till djurparken. Det var första gången JL fick åka till djurparken.

När han studsade förbi skrymslet under trappan öppnades dörren till den.

"JL, kan du inte väcka mig på ett trevligare sätt?" sa en sömnig Död-Lee. "Det är faktiskt min födelsedag."

Men JL låtsades inte lyssna. Han studsade glatt vidare till köket och slog sig ner vid matbordet. Död-Lee satte sig på stolen bredvid.

"God morgon JL, Död-Lee" sa Pelargonia. Hon stekte bacon vid spisen. Det var Död-Lees favoritmat. Kanske för att han var väldigt lik en gris.

JL hade växt upp och fått sin "mors" utseende. Smal kropp, elegant ansikte, vackert silkeslent långt rakt brunt hår och charmande gröna ögon.

JLs morbror, Tobbez, satt på andra sidan bordet och läste dagstidningen. JL visste inte om det var hans inbillning eller om dom andra märkte det, men morbror Tobbez var väldigt kylig mot honom. Men hans attityd mot Död-Lee var bättre.

"Mamma, pappa, var är mina presenter?" Död-Lee satt och studsade på stolen. Han var som ett väldigt litet barn på sin födelsedag.

"Du fick inga detta året" sa Tobbez bakom sin dagstidning.

"NOOOOOOO!" Skrek Död-Lee i chock. (Vilken dramadrottning)

"Såja, Döddli-ponken, vi ska till djurparken idag, och Percin ska med" Pelargonia ruffsade till Död-Lees hår med den ena handen. I den andra höll hon en tallrik med bacon.

Död-Lee grymtade och tystnade. Vilken morsgris.

När JL precis hade ätit upp den sista biten på sin smörgås ringde det på dörren.

"ÅH, det är Percin! Död-Lee, kan du gå och öppna dörren?"

Död-Lee gjorde precis som Pelargonia hade frågat och kom snart tillbaka med sin bäste vän Percin i släptåg, en kort mörkhårig kille som alltid hade en elak kommentar åt vad JL än gjorde.

"Dåså" sa Tobbez och vek ihop sin dagstidning. "Nu åker vi till djurparken."

Efter en lång bilresa till djurparken (nästa kvarter) var de äntligen framme.

Efter att de hade betalt för inträde sprang Död-Lee och Percin iväg, och JL stannade kvar vid reptilavdelningen för att slippa sin morbror och moster.

JL gick mellan det olika akvariumen med exotiska djur. Så såg han något som fångades hans blick. En liten grön orm, som JL mindes var en grön mamba, en av världens mest giftiga ormar.

"PERCIN! SE PÅ DEN HÄR ORMEN! DEN ÄR GRÖN!"

JL ryste till. Det var Död-Lees förfärliga röst, som kunde döda en fågel om han skrek tillräckligt högt.

Död-Lee och Percin stog snart med näsorna tryckta mot glasväggen som hindrade ormarna från att rymma.

"Gör så att den rör på sig!"

Percin bultade mot glaset, men ormen rörde sig inte.

"Rör på dig!"

Både Död-Lee och Percin bultade nu på glaset. JL tyckte synd om ormen, som fick stå ut med detta åtminstone varje dag. Det fanns ju fler idioter mer än Död-Lee och Percin.

Ormen blinkade åt JL.

'Den blinkade åt mig! Hur vågar den blinka åt MIG, den mäktiga JL.'

Plötsligt hände något oväntat. Glasrutan försvann, och Död-Lee och Percin, som hade lutat sig mot den, låg nu i vattnet inne i ormens hem.

Ormen snirklade sig snabbt iväg ut ur sitt fängelse och mot JL.

"Maaasssssteeeeerrr" väste den och slingrade sig innanför hans kläder.

"Eeeew" JL ryste. Vem skulle inte, en kall orm slingrar sig uppför benet, som dessutom är en av världens giftigaste ormar.

"MAAAAMMAAAA!" Död-Lees gälla röst sprängde nästan JLs trumhinnor. Stackars Percin, han satt bredvid Död-Lee när han skrek.

Säkerhetsvakter började svärma in från höger och vänster. JL fattade ett smart beslut och sprang iväg åt korridoren bakom honom. En kvinnlig röst ropade ut i högtalarna:

"Grön mamba till receptionen. Grön mamba till receptionen. Din mamma väntar dig där."

Ormen slingrade sig snabbt ur JLs kläder och tog snabbaste vägen mot receptionen.

"Mamma, här kommer jag!"

JL stirrade på ormen som slingrade sig bort. Inom kort var Pelargonia och Tobbez där och hämtade Död-Lee och Percin. En kall blick mot JL, och de gick iväg mot utgången med JL i släptåg.

'Hoppas att imorgon blir en bättre dag…' tänkte JL när de gick in i bilen.

En uggla betraktade familjen från en mur. När bilen körde iväg bredde den ut sina vingar och följde efter den. Ett brev dinglade i dess näbb.


Ännu ett kapitel klart!

Jag gjorde ett litet fel i förra kapitlet, det ska vara Buggwarts och inte #hoggy. Så går det när man läser manga istället för att vara med och bestämma namn...

Hoppas att ni förstår vilka personer som är vilka. Skriv annars om ni inte vet och jag lägger upp en sida med alla karaktärer.

JL Pottah updateras förhoppningvis 1 gång varje vecka. Skolan har börjat, och jag ska försöka höja mina betyg... vilket är svårt för mig. Jag har tid att skriva varje helg, så ett nytt kapitel borde komma varje söndag.

Gör så att jag vill skriva mer, klicka på review! Ni behöver inte skriva något speciellt, skriv tex "" så att jag vet att någon läser.

Nyan // Hina