A/N Hej allihopa, nu har serien fått ett nytt omslag, det vart inte så bra men jag gjorde i alla fall det själv. Hoppas ni tycker om kapitlet (extra långt idag). A/N
Kapitel 3
"Slytherin!", ropade hatten och under ett par sekunder vart det dödstyst. Ingen tänkte att en Weasley kunde hamna i det elevhemmet, eller något annat elevhem än Gryffindor för den delen, det var som en oskriven regel. Rose kollade mot Gryffindorbordet och såg att hennes släktingar och alla andra runt det bordet för den delen, var chockade. Hon kollade snabbt över till Slytherinbordet, hennes nya elevhem. Precis som vid bordet bredvid så var de flesta chockade. Det var Max som bröt tystnaden genom att börja klappa, hon såg att Scorpius som satt bredvid också började klappa och efter ungefär fem sekunder så klappa de flesta vid bordet. Professor Longbottom tog av hatten på henne och hon gick ner till bordet och satte sig med Max och Scorpius. Eftersom det här var personerna var de hon skulle tillbringa de närmaste sju åren med så tyckte hon att det var bra att försöka lära känna dem, Max var hon ju bekant med och att skaffa en vän var det första steget. Hon kollade på Gryffindorbordet en gång till och såg att de flesta fortfarande var chockade. Hon hade varit den näst sista som sorterats, den sista var en mörkhyad svarthårig flicka vid namn Melissa Zabini som också vart sorterad till Slytherin. Hon satte sig mittemot Rose och hon kunde se att hon hade gröna ögon. Eftersom hon var den sista som sorterades så reste sig Professor McGonagall, skolans rektor och började tala.
"Välkommen till ännu ett år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Ännu ett år, ännu fler möjligheter. Det här året kommer att medföra både bra och dåliga saker, nya vänskapsband kommer att knytas och vissa kanske försvinner, men det viktigaste är att man väljer rätt möjligheter. Innan festen börjar så vill jag bara påminna om att man inte får sätta en fot i den förbjudna skogen om man inte vill relegeras. Nu har jag pratar och jag är säker på att ni alla är hungriga. Varsågoda och ta för er", sa hon och en sekund senare så fylldes bordet med massor av olika rätter som Rose älskade. Hela Stora salen fylldes med otroliga dofter som gjorde att det började vattnas i munnen på henne, det var sällen som det brukade hända. Hon skopade genast på massor med rostbiff, kokt potatis, lammkotletter, pommes frites, knaperstekt bacon och Yorkshirepudding på sin skinande gyllene tallrik. Hennes pappa brukade berätta om hur fantastisk Hogwarts högtidsmat var, hennes pappa, vad skulle han säga om att hon hamnade i Slytherin. Hon vart avbruten ur sina tankar då någon talade till henne, det var den där Melissa Zabini.
"Ursäkta mig, jag lyssnade inte riktigt, kan du ta om det du sa?", frågade Rose. Flickan nickade.
"Jag sa att det fanns många goda rätter här, tycker inte du också det?", frågade hon och Rose nickade. Även fast hon inte hade smakat än så såg allting jättegott ut. Hon skar loss en bit lammkotlett, tuggade och svalde.
"Pappa har alltid berättat att Hogwarts mat är jättegod, och han hade rätt", sa Rose. Det var den bästa lammkotletten hon någonsin hade ätit, den var till och med bättre än hennes mammas.
"Mamma sa också alltid att maten här var god", hörde Rose att någon sa, det var Max. "Min mamma är häxa och min pappa är mugglare, hur är det med er egentligen?".
"Jag är också halvblod", sa Melissa.
"Jag med", svarade Rose. Hon hade trott att de flesta här skulle vara renblodiga, det kanske de också var, men Max och Melissa var inte det.
"Eftersom ni är halvblod, vet ni något om mugglarvärlden då?", hörde hon Scorpius Malfoy fråga. "Mamma och pappa vill inte beblanda sig med mugglare, men jag är intresserad av dem". Rose kunde inte tro det hon hörde, hennes pappa hade sagt att alla Malfoys hatade mugglare.
"Tyvärr så vet jag inte så mycket, mina morföräldrar är mugglare men jag träffar dem inte så ofta, sa Rose till svar och Melissa började prata efter det.
"Jag har gått i mugglarskola eftersom mamma är mugglare. Vi bor i centrala London och pappa jobbade som en vanlig mugglarläkare i fyra år när jag var liten och innan mamma fick veta att han var trollkarl. Det har tyvärr inte alltid varit lätt, pappa vart utstött från familjen och han tappade kontakten med sina vänner för att han gifte sig med mamma", sa Melissa.
"Det var tråkigt att höra. Våra pappor var vänner när de gick i skolan och jag ber om ursäkt ifall han har gjort något", sa Scorpius.
"Du behöver inte be om ursäkt, det var inte ditt fel. Hur är det med dig då?", frågade Melissa och tittade på Max.
"Ungefär som du, men mamma är häxa och pappa mugglare, han lämnade oss när han fick reda på det", sa Max. "Och för er som inte vet det, jag heter Max", la han till sen.
"Melissa".
"Scorpius".
"Rose". Efter att ha sagt sitt namn så stoppade hon in en stor bit potatis i munnen och började tugga, de andra gjorde likadant. Ett par minuter utan prat där de istället ägnade tiden åt mat flög förbi och snart var allas tallrikar tomma. Rose såg att inte allas tallrikar var tomma än och insåg att de skulle dröja kanske fem minuter till innan det var dags för dessert. Av nyfikenhet så lät hon blicken vandra bort till Gryffindorbordet för att se hur hennes kusiner hade det. Fred och Roxanne satt och pratade med varandra och hon fick en skymt av Molly, Victorie och Lucy långt på andra sidan bordet. Sen såg hon James och Albus, de tittade henne i ögonen, deras besvikna blickar fick det att hugga till i bröstet på henne. Var de besvikna för att hon inte hamnade i samma elevhem som de, eller var de besvikna för att de trodde att hon hade blivit ond? Skuldkänslor fyllde hennes kropp lika snabbt som den dödade förbannelsen avslutar ens liv och hon viskade;
"Förlåt mig...".
"Varför sa du så? Du har väll inte gjort något?", frågade Max och Rose skakade på huvudet.
"Jag har inte gjort något, men mina släktingar borta vid Gryffindorbordet är besvikna på mig", sa hon.
"Juste, du är ju en Weasley, de har väll alltid varit i Gryffindor", sa Melissa.
"De är säkert bara förvånade, om ett par timmar kommer de att inse att du är samma person som du var innan du vart sorterad, det är trots allt personer som väljer sin personlighet, inte elevhemmet", sa Scorpius.
"Tack för att du säger så, jag är bara orolig över att de inte kommer se mig som de gjorde förut. Just nu sitter jag till exempel och diskuterar med en Malfoy, en person som alla säger kommer vara precis likadan som sin pappa, men du visar att det inte stämmer", sa Rose och Scorpius nickade.
"Jag är glad över att du inte dömer mig innan du lärt känna mig. Min pappa sa till exempel att du skulle vara en arrogant dumdristig bokmal som hatade Slytherins och familjen Malfoy för att du är dotter till två av hans fiender", sa Scorpius.
"Jag är säker på att han snart kommer att sluta döma folk, ta min pappa som exempel. Han var din pappas vän och han hatade mugglare, nu är hans själv gift med en och har två barn", sa Melissa. Rose höll på att börja känna sig säkrare, Slytherins elever hade verkligen förändrats sen hennes föräldrars tid. Det var precis som hatten hade sagt, man behöver inte vara ond bara för att man hamnar i Slytherin, egenskaperna var också ganska bra.
"Jag tycker att det är orättvist att Slytherin får så många fördomar, ingen tänker på att Monsterögat Moody var en auror och en Slytherin och att Peter Pettigrew var en Gryffindor och en av Voldemorts anhängare", sa Max och de nickade instämmande. Rose började tycka om de här tre, att sorteras till Slytherin var nog bra för henne. Innan hon började i skolan hade hon bara varit med släktingar och hängt med dem och blivit vän med deras vänner som hon inte tyckte speciellt mycket om. Nu när hon var i ett helt eget elevhem hade hon en chans att skaffa egna vänner och ett eget liv. Rose log för hon kunde nu bli ett levande bevis på att alla Slytherins inte var onda, nu förstod hon, hon var fortfarande samma person som hon var innan, det var de andra i Slytherin också. Det var valen som avgjorde och det skulle hon visa sina släktingar som fortfarande satt besvikna vid Gryffindorbordet. Just då så klappade Professor McGonagall sina händer och de Gyllene faten vart helt rena samtidigt som maten försvann. Hon klappade igen och efterrätten var där och salen fylldes ennu en gång med massor av fantastiska dofter som Rose aldrig hade känt samtidigt. Rose la sirapstårta, chokladglass, en bit äppelpaj och några jordgubbar på sin tallrik och hällde sen upp ett glas iskallt pumpajuice åt sig själv. Hon började genast att hugga in på glassen, nu när den var kall. Efter ett par tuggor så började hon äta lite på sin äppelpaj och kollade sen på de andra. Max proppade i sig en syltmunk, Scorpius brylépudding och Melissa led av hjärnfrys på grund av att hon ätit jordgubb och jordnötssmörsglass för fort.
"Gick det bra?", frågade Max och Melissa nickade och gav honom ett falskt leende.
"Jadå, men man borde väll kasta en förtrollning över glass så att man inte får hjärnfrys", sa hon och Rose nickade.
"Jag lider med dig", sa hon och Max och Scorpius bröt ut i skratt då Melissa drabbades hjärnfrys igen.
"Okej, jag låter bli glassen från och med nu. Vad ska jag ta då, sirapstårta, chokladmuffins eller jordgubbstårta?", frågade hon.
"Ta muffinsen", sa Scorpius innan han stoppade in en färsk chokladdoppad jordgubbe i munnen. Rose återgick till sin äppelpaj medan de andra tre fortsatte att småprata om saker som städer de bodde i och när de fyllde år. När Rose ätit upp sin äppelpaj och tagit ett par tuggor av sirapstårtan så började det vattnas i munnen och hon drack hela sitt glas pumpajuice på fyra djupa klunkar innan hon fyllde på det. Hon kollade på de andra. Max händer var helt syltiga, Scorpius glass hade smällt och det hade runnit ut på bordet, Melissa var rosa runt munnen efter all glass och Rose själv hade spillt massor med glass och pajsmulor på golvet.
"Vi äter som grisar", sa hon och började skratta. När de andra också sätt hur det såg ut runt dem så började de också att skratta.
"Ja då har vi verkligen ställt till det, men det är sånt som händer, särskilt under ens första kväll här", sa Melissa. Hon hade rätt, de var inte de enda som stökat till. Det låg mat under alla fyra borden och en förstaårselev i hennes egna elevhem, Caroline Goyle, stökade till mer än alla fyra tillsammans. Rose kollade mot Gryffindorbordet igen och såg Roxanne stirra på henne. Det såg ut som om Roxanne var besviken över att Rose satt och snackade med en Slytherinelever, Gryffindors största fiender. Osäkerheten började växa igen trots att hon satt med tre trevliga Slytherinelever och höll på att knyta vänskapsband med dem, de skulle endå tillbringa de närmaste sju åren tillsammans på alla lektioner. Hon hade just haft ett samtal med sig själv (och de andra) om att Slytherin inte var ett ont elevhem, men när man såg sina släktingars ledsna och besvikna blickar så kände man sig som en förrädare. Just då hade alla ätit färdigt så klappade Professor med händerna och alla matrester försvann, tillsammans med tallrikarna och de gyllene glasen med pumpajuice.
"Nu när alla har ätit färdig så är det dags att sjunga våran skolsång, välj ert favorittempo", sa Professor McGonagall och alla började genast sjunga sången.
"Hogwarts, Hogwarts, Hoggy Warty Hogwarts.
Vare sig vi är gamla och flintis
Eller unga med skrubbsår på knäna
Var snäll och se till att vi nånting oss lär.
Med saker som är intressanta för oss
Behöver vi fylla vårt huvud och sinne
För nu är där tomt, ja, mest bara luft
Och fluglik och tussar av dam där inne.
Ge oss tillbaka allt det som vi glömt
Och lär oss sånt som till nytta kan bli,
Så ska vi plugga tills ögonen blöder.
Gör bara ditt bästa, och resten gör vi".
Rose härmade de äldre eleverna bredvid henne efter som hon inte kunde sången. Rose gillade låten men det var konstigt att alla sjöng i sin egen takt istället för en bestämd melodi. Det gjorde låten unik.
"Okej, då är det dags för alla att gå till sängs. Prefekterna följer förstaårseleverna till sina nya elevhem", sa Professor McGonagall och Rose såg att en tjej med brunt hår som gick i sitt femte eller sjätte år direkt reste sig och sa åt förstaårseleverna att följa efter henne. Rose gjorde som hon sa eftersom hon inte ville gå vilse, Melissa gick tätt bakom henne medans Max och Scorpius gick lite längre fram. De gick ner till källargångarna och stannade efter ett par minuter framför en kal stenvägg och prefekten sa;
"Salazar". I samma sekund så dök en dold dörr i stenväggen upp och alla gick in. Rose kollade runt och såg att Slytherins sällskapsrum var avlångt och hade grova stenväggar och tak, rummet saknade också fönster men hade flera stora soffor, en skulpterad öppen spis i Slytherins färger, flera gröna och gråa mattor med ormar på, ett par skrivbord med stolar där man kunde göra sina läxor och ett par lampor i grönt som hängde från taket. Även fast det inte fanns några fönster så såg det faktiskt ganska mysigt ut, för att vara underjordiskt. Det hade också en annorlunda lukt, Rose tyckte inte direkt att det luktade gott, en det luktade inte illa häller. Och förutom att luften var lite kvav så var det ett ganska bra uppehållsrum. Prefekten harklade sig för att få allas uppmärksamhet.
"Välkomna till ert uppehållsrum. Flickornas sovrum är uppför trappan till höger och pojkarnas till vänster. Ha en bra kväll", sa hon och gick sen själv uppför trapporna. Rose och Melissa sa godnatt till Scorpius och Max och de gick till sin sovsal. Sovsalen hade stengolv med en stor grön matta i mitten med sex sängar runtom. Alla sängar var gjorda av svartaste ebenholts och hade gröna lakan och vita kuddar där det var en liten orm ingraverad i kanten. Draperierna var gröna med gråa ränder. Framför varje säng så satt ens koffert och bur till djuren (fyra ugglor och två katter). Rose hittade sin säng direkt och hon (precis som de tre andra med ugglor) så öppnade de ett fönster (övervåningen var ovan jord) och släppte ut ugglorna. Rose såg på när Lucille, hennes bruna kattuggla flög iväg ut i natten. Bredvid hennes koffert så såg hon att det fanns en stol med två uppsättningar slipsar, ett Slytherinemblem och en halsduk. Rose såg att de två katterna sprang omkring i rummet, den ena var brun och den andra var svart. Den svarta kom fram till Rose och började att jama och Melissa kom fram och tog katten i sin famn.
"Är det din katt?", frågade Rose och hon nickade.
"Han heter Sotis, min lillebror döpte honom", sa Melissa och Rose nickade. Efter det hälsade hon på de andra som skulle dela sovsal med henne. Förutom Melissa och den där Caroline Goyle så skulle hon dela sovsal med Olivia Avery, en lång blond tjej med grå ögon och sen syskonen Maud och Evelyn Grengrass. De två sistnämnda var inte tvillingar men det skilde mindre än ett år mellan dem och därför så gick de i samma år. Eftersom Rose hade blivit trött så bytte hon (precis som de andra) om. Rose la sig ner i den mjuka varma sängen, gäspade ett antal gånger och somnade sen. Det här kommande sju åren kommer nog att bli rätt bra i alla fall.
A/N Ja, längsta kapitlet hittills (även fast det bara är tredje kapitlet)! Över hela 2700 ord långt! För mig är det helt otroligt, det är det längsta kapitlet jag någonsin har skrivit om man kollar på alla mina fanfictions på den här hemsidan. Om det är något ni undrar, jag kommer att skriva Professor McGonagall fast hon är rektor. Dumbledore vart också kallad professor trots att han var rektor. Nästa kapitel kommer om en vecka. Ha det så bra och lämna gärna en kommentar om mitt arbete. A/N
