Minerva kände hur blodet försiktigt pulserade under bandaget som Severus nyss hade placerat runt hennes handled. Hon visste inte vad hon skulle säga, hon var mållös. Hon skämdes och hon var samtidigt glad att någon hade sett henne. Hon mådde så dåligt över att behöva bära på det här ensam. Hon behövde kärlek och förståelse.
Minerva kände hur Severus tog ett försiktigt tag om hennes nacke, samtidigt som han lyfte bort en hårslinga från hennes ansikte med den andra handen. Försiktigt tog han tag i henne och fick upp henne på benen. Minerva började andas häftigare, hennes hjärta rusade och hon kände sig svimfärdig. Vart var detta på väg? Vad tänkte han göra? Åh nej, skulle han verkligen..? Minerva började nästan skaka av rädsla, hon förstod vad Severus tänkte göra och hon skulle absolut inte göra någonting för att hindra honom. Hon ville, hon ville massor men som vanligt var hon osäker, hon var inte den som visade känslor på det här sättet, hon var inte sån.
Minerva kände hur Severus drog henne närmare sig och nu stod de så tätt som det var möjligt. Båda två stod med kropparna tätt inlindade i varandras och deras ögon möttes i ömma blickar. Deras andetag var häftigare och luften i deras lungor utbyttes. Sedan stängde Severus sina ögon och Minerva kände hur ett par varma, våta läppar pressades mot hennes egna. Hon blundade och besvarade kyssen försiktigt och hon drog honom närmre intill. Kyssen varade i en evighet och Minerva ville aldrig att den skulle sluta. Hon ville stå där för evigt. Hon andades försiktigt innan hon återigen la sina läppar mot hans. Kyssarna blev intensivare och Minerva kände hur alla känslor hon hade inom sig bara vällde ut. Hennes ögon tårades och kyssarna fick en smak av salt. Innan hon själv ens hade hunnit reflektera över det så släppte Severus taget om henne.
"Förlåt. Jag borde inte ha gjort sådär. Är du okej?" Severus vände bort blicken samtidigt som han viskade fram orden.
"Det är okej. Du gjorde inget fel." Minerva pratade tydligt, precis som hon alltid gjorde. Hon tog några steg framåt och omfamnade Severus lite lätt och gav honom en lätt kyss innan hon la sitt huvud på hans axel. Hans doft var lugnande.
"Du behöver prata, jag ser det på dig. Kan vi inte transferera iväg oss? Jag har en idé." Severus log ett nästintill osynligt leende och sträckte sedan fram handen. Minerva blev osäker och undrade om hon skulle ta den eller inte. Hon stod där en lång stund och velade mellan ja eller nej innan hon tillslut bestämde sig för att göra det. Hon ville vara med honom. Med en hastig rörelse sträckte hon fram handen och snuddade hans fingertoppar innan hon tog ett fast tag i hela handen.
