Den stora ekporten gled upp med ett lätt knarrande och avslöjade en kraftig man med kortklippt hår och ett grovhugget ansikte. "Förstaårseleverna, professorn" sade Hagrid.

"Tack så mycket Hagrid, jag tar hand om dem nu" sade mannen, hans röst var lika grov som hans ansikte.

Hagrid nickade och lämnade gruppen med förskrämda förstaåringar till den fortfarande anonyme professor som sköt upp porten på vid gavel och gjorde tecken åt dem att följa efter honom in i slottet.

Entréhallen var gigantisk med golv och väggar av sten och ett tak som var för högt upp för att det skulle gå att se det. Från en dörr till vänster om dem hördes sorlet av hundratals röster.

Professorn ställde sig i den stora marmortrappan mittemot entréporten med förstaårseleverna samlade runt foten.

"Välkommen till Hogwarts allesammans. Jag är professor Edwin Brown, lärare i försvar mot svartkonster. Ni kommer snart att bli tilldelade era elevhem. Slytherin, Gryffindor, Hufflepuff och Ravenclaw har alla varit hem för många begåvade häxor och trollkarlar genom åren. Under er tid här kommer erat elevhem vara platsen där ni sover, umgås och troligtvis firar era segrar i quidditch. Om ni gör bra ifrån er på lektionerna och följer skolans regler kommer ni vinna poäng åt ert hem. Men om ni bryter mot reglerna och blir avslöjade kommer ni att förlora poäng" sade han.

Efter sitt tal steg han ner från trappan och ledde dem till stora salen genom dörren på den vänstra sidan. Stora salens sida av dörren flankerades av två massiva statyer, en trollkarl och en häxa med utsträckta stavar som korsades mitt i portvalvet.

På marmorblocken statyerna stod på satt mängder av små silverskyltar med namn, alla som fallit i kriget mot Voldermort. Cat visste att det någonstans på häxan satt en skylt med namnet Carrie Thekla Xantha, hennes moster som dött i striden om Hogwarts.

Gruppen av elever leddes genom salen upp till den andra kortsidan där lärarbordet var placerat.

På en pall framför bordet stod en mycket sliten trollkarlshatt. Den var lagad på fler ställen än Cat kunde räkna till och var fläckad med något som var misstänkt likt blod.

Alla eleverna i salen tystnade när hatten brast ut is sång.

Slytherin, Hufflepuff, Ravenclaw och Gryffindor

De fyra hemmen är

Min uppgift det nu är att sortera er

Även om ni kanske inte förstår hur

Så ser jag era jag era möjligheter lätt

Och bestämmer vart ni passar bäst

Kanske is Slytherin ni vill platsa

Där slughet och ambition skattas högt

Eller måhända i Hufflepuff

Där lojalitet och hårt arbetet viktigt är

I Ravenclaw jag placerar

De med kunskapstörst och skarpt intellekt

För Gryffindor jag sänder

De med mod och styrka

Så låt mig nu i huvudet ert ta en titt

Och se vart jag er ska sända

För jag är tänkarhatten som sorterar!

När hatten sjungit klart började hela salen applådera medans professor Brown trollade fram en lång pergamentrulle med namn på.

"Kom fram hit och sätt hatten på ert huvud när jag ropar upp ert namn" sade han med hög röst medans applåderna ebbade ut.

"Stuart ska få för det här. Duellera inför hela skolan, jo pytt" muttrade en pojke i närheten av Cat.

"Adams, Agnes"

En kort flicka med flätor lösgjorde sig från gruppen och satte sig på pallen. Hatten verkade tänka ett par sekunder innan den ropade "Hufflepuff"

Flickan tog av sig hatten och rusade ner till Hufflepuffbordet.

Snart hörde Cat professorn ropa "Carter, Ailinn!" och Ailinn steg upp till hatten med ett nervöst ansiktsuttryck.

Cat mindes vad Ailinn hade sagt på tåget. "Mamma och pappa tror jag kommer hamna i Gryffindor men jag hoppas på Slytherin för husfridens skull. Farmor skulle bli galen om jag hamnade i Gryffindor eller Hufflepuff, hon anser att de är fulla av idioter som bara lägger näsan i blöt."

Det var helt tyst i salen i ett par minuter innan hatten åter talade. "Gryffindor!" ropade den.

Ailinn tog av sig den medans hennes ansiktsuttryck ändrades från nervöst till beslutsamt innan hon gick ner och satte sig vid Gryffindorbordet. Cat kunde se sin kusin Noah dunka henne i ryggen och säga något till henne, troligtvis en hälsning.

Sorteringen fortsatte även om Cat inte riktigt lyssnade. Hon lät blick vandra upp mot taket som avbildade den regniga himmelen utanför och återvände inte till nuet förens professor Brown nådde bokstaven K på listan.

"Kane, Will!" ropade han. "Lycka till" mumlade Cat när Will lämnade sin plats med ett lätt kräkfärdigt uttryck.

Hatten nuddade bara Wills huvud ett par sekunder innan hatten ropade "Ravenclaw!"

Will såg märkbart lättad ut när han fick ta av sig hatten och rusade ner till sitt bord.

Endast ett par namn efter Will var det Teddys tur. Han gjorde en grimas åt Cats håll när professor Brown ropade "Lupin, Edward!". Teddy avskydde när folk använde hans riktiga namn. Det var alldeles för gammalt och mossigt som han uttryckte det.

Hatten satt helt stilla på Teddys huvud i nästan två minuter innan den ropade "Hufflepuff!"

Teddy flinade glatt när han tog av sig hatten och ändrade sin hårfärg så att det var samma gula nyans som Hufflepuffbaneret med svarta slingor.

Detta fick stora delar av salen att gapskratta innan professor Brown åter manade till tystnad för att kunna ropa upp nästa namn. Lydell, James, pojken som muttrat om dueller som placerades i Ravenclaw.

Montgomery, Sandra var näst på tur.

Sandra tog sig ut från den bakre delen av skaran. En pojke verkade erbjuda sig att hjälpa henne upp för de få trappstegen till plattformen med sorteringshatten och lärarbordet men Sandra bara skakade på huvudet åt honom som svar.

Cat drog på munnen åt pojkens förvirrade ansikte. Han kunde ju inte veta att Sandras rullstol var förtrollad så att den skulle ta sig upp för trappor lika lätt som om det varit platt golv.

Precis som med Will satt hatten endast ett par sekunder på Sandra huvud innan den bestämde sig.

"Hufflepuff!" ropade den och Sandra anslöt sig till Teddy vid ena kortsidan av Hufflepuffbordet.

Cat började otåligt trumma med fingrarna mot handleden allteftersom professor Brown betade av de få namn på listan som var kvar innan han nådde till O.

"Oakley, Cathrine!"

Cat tog ett djupt andetag innan hon steg upp till hatten och satte sig på pallen.

"Hm, du var mig ett intressant sinne", hörde hon en tunn röst viska i hennes öra. "Du har potential för Ravenclaw, precis som resten av de medlemmar av din släkt som placerat mig på sitt huvud. Gryffindor skulle också kunna ge dig ett hem, som det gjort för din kusin. Men samtidigt är du så full av lojalitet till dina vänner och redo att jobba hårt om det behövs. Ja, jag tror mig veta vart jag ska placera dig."

"Hufflepuff!" Det sista ropades högt så att hela salen hörde det.

Cat log brett när hon tog av sig hatten och anslöt sig till Teddy och Sandra vid Hufflepuffbordet. Även om hennes nya vänner inte var i samma elevhem som hon så var hon iallafall med sina gamla vänner.

Ett par elever till ropades upp innan det var dags för Misaki.

"Sakuma, Misaki!" ropade professor Brown och Misaki gick rakryggad upp till pallen.

Hatten satt på hennes huvud i ungefär en halv minut innan den ropade "Slytherin!"

Cat följde henne med blicken när hon gick ner till Slytherinbordet innan hon återvände sitt fokus till de få elever som var kvar att bli sorterade.

Resten av sorteringen gick fort och snart fick Professor Brown den långa listan med namn att försvinna med en snärtande rörelse med sin trollstav innan han tog upp pallen med hatten på och försvann ut från salen med den.

Allas blickar vändes nu mot lärarbordet och rektorn som ställde sig upp och harklade sig.

"Jag har under mina år här lärt mig att det är meningslöst att hålla tal innan maten så jag har bara två ord att säga. Hugg in!"

Sekunden efteråt fylldes alla de gyllene faten med mat och salen med jubel över att festmåltiden var serverad.

"Teddy, fånga!" ropade Cat och kastade en cornish pastie mot sin väns huvud.

Teddy fångade den i sista sekunden innan den flög iväg till Ravenclawbordet och träffade någon i huvudet.

"Tackar", sa han med en ironisk bugning innan han tog en stor tugga.

Cat bara flinade till svar medans hon fyllde sin tallrik korv och potatismos, morötter och ärtor. Sandra satt bredvid henne och hade slevat upp en stor portion köttgryta med grovt bröd till.

"Hur gjorde du för att ändra håret så där" frågade en flicka till vänster om Teddy, Agnes Adams mindes Cat från sorteringen.

"Jag är en metamorfmagus" svarade Teddy. "En som kan ändra sitt utseende efter behag utan hjälp av trolldrycker eller förtrollningar", skyndade han sig att förklara när han såg att hans svar inte hade gjort Agnes det minsta klokare.

Resten av festmåltiden spenderades genom att lära känna de andra förstaårseleverna i Hufflepuff.

Det var Charlie och Isabella O'Grady, tvillingar från norra London. Martin Dawlish från Cambridge, Henry Edmunds var från Edinburgh och Ellen Abbott från Wales.

Teddy ändrade ständigt sitt utseende till mångas förtjusning innan han stannade på sitt vanliga ansikte, en kombination av sin pappas och mormors med brandgult hår till.

När de sista efterrätterna hade försvunnit och professor McGonagall hade hållit tal reste sig alla upp från borden för att ta sig ut från salen.

"Förstaårs grävlingar följer med oss!" ropade två äldre elever med prefektmärken på klädnaderna.

Den ena var en kraftigt byggd flicka, hennes mörka hår hade samma nyans av ebenholts som Cats fast flickans var krusigt i motsats till Cats linjalraka.

Pojken bredvid henne var spenslig med brunt hår och gröna ögon.

"Jag är Carine Jackson och det här är min kompanjon Tom Tupper. Vi är Hufflepuffs femteårsprefekter" ropade flickan när de började gå genom salen

Den lilla skaran av förstaårselever följde lydigt efter de två äldre eleverna ut genom porten ut i entréhallen. De leddes genom en dörr till vänster om den stora marmortrappan ner för en annan trappa som slutade i en bred korridor, klart upplyst och med väggar fyllda av målningar.

En skarp doft fyllde förstaårselevernas näsor när de kom närmare slutet av korridoren. Cat hörde de två prefekterna sucka djupt. "Vem är den otursamme den här gången?" frågade Carine skaran av elever som stod samlade framför en hög med tunnor.

"Jag" sade en pojke som såg ut att var ett eller två år äldre än Cat. När han tog ett steg mot de två prefekterna kunde hon se att han var dränkt i något som såg misstänkt likt rödvinsvinäger.

"Någon" fortsatte pojken, medans han blängde på en av de andra eleverna. "Tyckte att det var en bra idé att knuffa till mig så att jag knackade fel rytm".

Tom suckade, drog fram sin trollstav och pekade den mot pojken. "Renskrubba" muttrade han och vinägern försvann även om lukten hängde kvar i luften.

Carine hade under tiden vänt sig till förstaårselever. "Detta är vad som sker om ni inte lär er att knacka rätt rytm på tunnan" sade hon. "Eller knackar på fel tunna för den delen. Titta och lyssna noga på Tom nu när han visar hur man gör", fortsatte hon medans Tom började knacka på började knacka på den andra tunnan från golvet mitt i den andra raden.

"Rytmen man ska knacka är Helga Hufflepuff", sade han när var klar och tunnorna flyttade sig ur vägen och avslöjade en dörr. "De flesta äldre elever brukar vara villiga att lära er exakt hur rytmen är, bara frågan någon av dem om de verkar ha tid att hjälpa er" fortsatte han innan han öppnade dörren, följd av de andra eleverna.

Uppehållsrummet var ett speciellt rum konstaterade Cat när hon kom in. Det var stort och rymligt samtidigt som det kändes litet och mysigt. Taket var väldigt lågt men det märktes inte när alla elever rörde sig i rummet. Färgerna var till största delen gult och svart med inslag av andra färger i formen av olika växter i kopparkrukor.

"Flickor går genom den högra dörren och pojkar går genom den vänstra", informerade Tom och pekade på två runda dörrar i en av väggarna. Dessa visade sig leda till en smal korridor med fler dörrar som ledde in till sovsalarna. Halvvägs nerför korridoren fanns dörren som ledde till förstaårs flickornas sovsal.

Sängarna där inne var av honungsfärgat trä med gula lakan och överkast som bestod av stickade tyglappar i gult och svart. Vid varje sängs fotända stod någons koffert och andra tillhörigheter.

Det här kommer bli ett bra år, tänkte Cat en timme senare när hon gått och lagt sig. Runt henne var det tyst med undantag av någons lätta snarkningar.