Kapitel 4

Ja och du skulle behöva kamma dig och skaffa ett jobb.

Harry vaknar nästa morgon och ser att Snape sitter i fåtöljen och sover.

Han lutar huvudet i handen. Han är rätt snäll ändå, tänker han. Men han behöver inte få det så lätt för det ändå.

Snape snarkar till och vänder på sig.

Harry börjar fnissa. Och han kan inte hjälpa det, han kan inte sluta fnissa. Tillslut så ligger han i sängen och asgarvar.

Snape hoppar till när han hör konstiga ljud. Först så kan han inte placera ljuden men sen så ser han Potter som ligger och vrider sig av skratt på sängen.

"Vad är det?" frågar han irriterat och sätter sig rakare upp i stolen.

"Du-hu snha-harkade, haha."

"Gjorde jag väl inte!" protesterar Snape.

"Jo-ho! Ja-hag får ingen luft", tårarna rinner ner för Harrys kinder och han håller sig för magen.

"Potter är du säker på att du inte blev biten eller något sånt i förrgår?"

Harry nickar och vrider sig av skrattsalvor.

Snape reser sig och muttrar något om att han inte måste vara riktigt riktig i huvudet.

Harry lyckas resa på sig och följa efter Snape.

Han torkar tårarna och sätter sig ner vid frukostbordet.

"Potter hit med din... min skjorta. Den ska tvättas."

Harry släpar fötterna efter sig när han styr stegen mot badrummet.

"Nej mamma varför ska den det? Den är väl inte smutsig... och den luktar inte svett", säger han när han luktar i armhålan.

"Den ska tvättas ändå!"

Men då luktar den inte som du! Protesterar Harry i sina tankar. Men vid Merlins namn tänker han på?

"Jaja om du ber om det", säger han och flinar, den grönögde knäpper upp knapparna, tar av sig den och kastar iväg skjortan mot Snape som missar den med några centimeter. Eftersom han stirrar på pojken med de gröna ögonen.

Potter envisas med att inte sätta på sig en ny tröja. Han går bara runt i byxor. Envisa åsna!

Det hade äntligen blivit sol och nu känns det som om det verkligen var mitten av juli som det nu faktiskt är. Och inte en novembernatt. Som det har gjort hittills under sommarlovet.

Och Harry sitter i trädgården med uppkavlade byxben och halvsover i solen.

Snape kommer ut och sätter sig bredvid honom.

Harry halvkikar på sin lärare.

"Du skulle behöva sola", säger Harry.

"Ja och du skulle behöva kamma dig och skaffa ett jobb", muttrar Snape blundande med ansiktet vänt upp mot solen. "Och städa upp i vardagsrummet. Om du gör det så kanske du får tillbaka din kvast."

Harry tänker efter i två sekunder innan han reser sig och går in och börjar städa undan i vardagsrummet.

Han vet inte riktigt vad han ska städa undan men han tar bort lite damm och flyttar om böckerna lite.

"Vad ska jag göra? Egentligen alltså?"

"Vad har du gjort."

Harry känner att Snape har en baktanke med den frågan och svarar "Allt".

"Det kan du inte ha gjort."

"Jo! Varför skulle jag inte kunna ha gjort det?"

"När ska du flytta?" stönar Snape och masserar tinningarna med fingrarna.

"Aldrig. Det kan jag inte göra nu. Inte nu när jag är skyldig dig en tjänst när du räddade mig i förrgår."

"Jag räddade dig inte i förrgår", protesterar Snape.

"Joho", säger Harry och han ställer sig i dörren. "Det gjorde du visste."

"Ja okej. Men då vill jag att du flyttar härifrån det är en tjänst gentemot mig."

Harry rynkar på ögonbrynen och tittar surt på Snape. Varför vill han bli av med honom? Varför vill han inte ha honom här? Men varför vill han vara här?

"Varför kan jag inte få stanna?"

"Vill du stanna?" frågar Snape och sätter sig spikrakt upp.

"Ja varför inte? Är det något fel med det?"

"Potter..." suckar han. "Varför ska du krångla? Varför kan du inte bara hålla dig med att vara fiende?"

"Varför vill du vara fiende? Beror det på att min pappa var elak? Du känner mig inte! Du vet inte hur jag är! Jag är inte som min pappa. Jag kan inte ha blivit som min pappa, eftersom jag aldrig har träffat honom så vet jag inte hur han var. Jag har hört historier, men det räcker inte. Jag är jag. Lär dig känna mig."

Snape vänder sig i stolen och vägrar möta Harrys blick.

Gryffindoraren vänder sig om och går in i huset.

Harry ligger på sidan i sängen. Klockan är runt elva på kvällen och Harry har inte sett av Snape på hela dagen efter diskussionen som de hade.

Sakta så reser han sig och försöker lyssna om han hör Snape.

Han hör hur någon plockar i kylskåpet. Han gissar på att det är Snape.

Harry kliver upp och går ner för trappan.

"Snape?"

Varför svarar han inte?

Harry ser att arbetsrumsdörren står uppe, så han går in.

Där sitter Snape och sover.

Och så händer det som Harry hoppats på inte skulle hända. Han snubblar till och ramlar in i Snapes bokhyllar och de små kristallflaskorna börjar svaja.

Snape rycker till och den första flaskan faller. Harry fångar upp den och andra flaskan faller. Han fångar även den men tredje och fjärde ramlar och krossas bredvid Harry. Glasskärvorna skär upp i Harrys ansikte.

"Ao, ao, ao, ao!"

"Potter! Åh jag sa ju åt dig att du inte skulle komma in här! Kom..." Snape hjälper Harry upp och leder honom in i köket.

"Hoppa upp här jag kommer snart."

Harry hoppar upp på diskbänken. Han tar en handduk och försöker att stoppa blodet men glaset i såren skär bara djupare in då. Ont, ont, ont, och ja ont!

"Så... nu ska vi se… - ta bort handduken Potter, det är ju glas i såren. Får jag se", Snape lägger sin hand försiktigt under hakan på Harry och lyfter upp huvudet så att ljuset faller bättre på ansiktet.

"Jag är inte lika duktig som madam Pomfrey så jag får göra allt för hand, men jag kan läka sår. Vi får se om det fungerar... jag vet inte riktigt vad det var i flaskan."

Snape tar upp en pincett och plockar ut första glasbiten.

Harry tar tag i Snapes klädnad.

"Du har stått emot tortyr från Voldemort, men du klarar inte av att jag plockar ut lite glas ur dina sår?"

Harry behåller sitt grepp.

Det går fort för Snape att ta ut glasskärvorna och sen gör han rent såren.

Nu släpper Harry sitt första grepp och tar tag i Snapes arm istället.

Snape tittar in i Harrys ögon. Han håller kvar blicken ett tag innan han fortsätter med såren. Tre lyckas han läka men det fjärde var djupare och ena flaskans, eller de båda flaskornas vätska ihop blandade verkar göra det omöjligt att läka såret så han blir tvungen att tejpa det.

"Så Potter..." Snape böjer sig ner och kastar skräpet i papperskorgen. När han rätar på ryggen igen kommer han väldigt nära Harrys ansikte. Han rycker till lite, det var han inte beredd på. Han ska precis backa när Harry snabbt lutar sig framåt och kysser honom, snabbt och häftigt. Harrys hand letar sig runt hans nacke och håller fast honom några sekunder som känns som timmar.

"Förlåt", säger Harry förskräckt och en aning generat när han släpper Snapes läppar och låter handen falla.

Snape kliver förvånat bakåt och placerar två fingrar på sina läppar.

"Förlåt Snape, förlåt. Det var inte meningen."

"Nejdå... det... det gör inget. Gå och lägg dig, vi glömmer det här."

Det känns som om Harry faller hundra meter rakt ner för en klippa. Varför gjorde han så? Varför. Jaja Snape sa att det var okej. Men på något sätt gör Snapes det är okej ondare än om Snape slagit till honom.

Harry somnar oroligt den kvällen. Han vaknar någon gång, kall svettig, under natten och ser att Snape inte ligger där bredvid honom och det har han nog inte gjort på hela kvällen heller.