"Vad ska vi göra nu?" frågade Hermione så fort de kommit ut ur Scrimgeours kontor. Hon, liksom de tre andra, såg helt rasande ut. Ginny gjorde ett fult tecken mot den stängda kontorsdörren, Ron såg det och mumlade "Om mamma hade sett det där så…" men gjorde själv en ful grimas mot dörren. Harry rätade ut sina händer, som han under samtalets gång knutit så hårt att naglarna hade lämnat halvmåneformade märken i hans handflata. "Jag antar att vi måste försöka få tag på Ordern" sade han som svar på Hermiones fråga. "Vi kan ju prata med Artur och Molly, eller hur?"

"Nej, det kan vi inte" sade Ron dystert. "De följde med Hagrid för att försöka övertala jättarna."

Ginny nickade instämmande. "Och de skulle inte bli glada om de visste att jag var på horrokruxjakt med er."

Harry och Hermione såg en aning roat på varandra, men snart återvände allvaret till deras ansikten. Hermione bet sig i läppen. "McGonnagal, då?"

"Och hur ska vi få tag på henne? Hogwarts är ju stängt på sommarlovet, och vi kan inte vänta till september, det är två månader dit och på den tiden hinner Malfoy dö flera gånger om" sade Harry.

"Ugglepost?" frågade Ginny. Hermione skakade på huvudet. "Ugglor kan spåras, den kan leda dödsätarna till henne, hon kanske är ute på något uppdrag". Det sista viskade hon fram, trots att ingen var i närheten.

De gick nu längs korridoren med det magiska brödraskapets fontän. Harry såg på husalfen, och en idé föddes i hans huvud. "Dobby!" utbrast han högt. En trollkarl som satt och läste The Daily Prophet såg förbryllat på honom, liksom Ron, Hermione och Ginny. "Jag förklarar när på Grimaldiplan" sade han lågt som svar på deras frågande blickar. "Hermione, tar du Ginny så att vi kan transferera oss?"

Snart hördes tre låga popp i den stora korridoren, samtidigt som det hördes tre popp i Grimaldiplan 12:s vardagsrum.

"Nå, vad var det med Dobby" frågade Hermione uppfodrande.

De slog sig ner i soffan, och Harry förklarade. "Dobby har varit i familjen Malfoys tjänst, eller hur? Det är möjligt att han känner till det där slottet, om det tillhör Malfoys så borde han göra det. Och jag tror nog att han kommer att hjälpa till."

Hermione så lite tveksam ut, som om hon inte riktigt kunde bestämma sig för om det räknades till att utnyttja husalfen. Men hon nickade. "Hur ska vi få hit honom, då? Han är inte i din tjänst."

"Krake." svarade Harry. "Jag ber honom att säga till Dobby att vi behöver honom, Dobby kommer att bli överlycklig."

Sagt och gjort, Harry ropade Krakes namn rakt ut i luften, och med en smäll så stod han där, lika ful och sur som vanligt. "Vad vill husbond?" frågade han motvilligt. Harry ignorerade det arga tonfallet. "Jag skulle vilja be dig att säga åt Dobby att vi behöver honom."

Krake bugade, mumlande om smutsblod och förrädare, och försvann.

Medan de väntade gjorde Ginny, som hade ärvt Mrs Weasleys husliga drag, i ordning te åt alla. Snart satt de med varsin kopp. De väntade. Harry började just undra om Krake hade lyckats lura dem, när en ännu en hög smäll hördes, och Dobby dök upp. "Harry Potter!" pep den lilla alfen överlyckligt. "Krake sade att ni ville att Dobby skulle komma".

Harry nickade. "Ja, vi skulle vilja veta om du känner till något slott i Frankrike, som tillhör familjen Malfoy.

Dobbys ansikte mulnade när han hörde sina förra herrars namn, men sedan sken han upp. "Dobby vet vilket ni menar! Dobby har varit där en gång! Det heter Chateau de Malfoy och ligger på västkusten, nära staden Brest! Men det är dolt, man måste veta precis var det ligger."

Harry begrundade denna information. För det första var det ett bevis på att han inte helt enkelt blivit galen och inbillat sig allt, slottet fanns verkligen. Dessutom var det ett bevis på att Malfoy hade talat sanning, något Harry i och för sin inte betvivlat en enda sekund efter minnena han fått ta del av. Men det viktigaste var att de nu visste var slottet fanns.

"Dobby, tror du att du skulle kunna visa oss vägen till slottet?"

Dobby nickade, överväldigad av glädje. "Dobby gör allt för Harry Potter, allt!" pep han och bugade djupt. Hermione såg lite illa berörd ut.

Snart hade alla fullt upp. Hermione hade hittat en karta över Frankrike, som de alla satt böjda över. Dobby pekade på den långa "udden" söder om Brest. "Där, längst ut, finns det en liten ö som är dold för mugglare, omöjlig att transferera sig till eller från, som Hogwarts, och man måste veta att den finns där för att se den."

Hermione tog itu med planeringen. "Om vi transfererar oss till Brest, så kan vi ta oss ut till ön på natten. Och sen…" hon såg på Harry. "…sen får vi väl försöka ta oss in."

Ginny nickade. "Men jag tycker att vi borde lära oss lite försvarsforlmer och sånt innan, sånt som vi tror att vi kan behöva."

"Vi?" frågade Ron förvånat. "Du ska inte med, det här är för farligt."

Ginny såg surt på honom. "Försök att hindra mig! Jag tänker inte sitta här helt ensam medan ni är ute och räddar folk."

Ron såg på Hermione, men hon verkade inte vilja blanda sig i. Harry suckade. "Hon är stor nog att klara det här, Ron."

Ron såg inte ut att hålla med, men insåg att han var nerröstad. Ginny log mot Harry, som kände hur hjärtat tog ett litet skutt.

Dagarna gick, alla packade, övade på förhäxningar, diskuterade hur de skulle ta sig in och ut ur slotten osv. Till slut kom dagen då de skulle transferera sig. Som vanligt tog hermione Ginny, medan Harry och Ron släpade på allas väskor. Dobby hade redan försvunnit dagen innan, för att rekognosera.

Harry såg Ron, Hermione och Ginny försvinna, tog ett hårt grepp om väskorna och kvastarna och transfererade sig. Bröstet pressades ihop, han knep ihop ögonen, och så var det över. Han såg sig om och upptäckte de andra. De hade valt ut en liten skog som ankomstplats, för att inte bli sedda. Alla utom Ron hade landat i den lilla gläntan, han satt uppe i ett träd och såg ytterst ilsken ut. Dobby dök upp, och de väntade tills Ron hade tagit sig ner på marken.

"Nå, Dobby?" frågade Harry.

"Dobby har letat överallt, och det finns inga bakhåll efter vad Dobby har sett. Slottet ligger där det ska och det lyser ur fönstren." rapporterade Dobby och bugade. "Det finns ett bra mugglarhotell i närheten, Dobby kan göra sig osynlig och leda Harry Potter och hans vänner dit."

Harry accepterade förslaget, och eftersom de redan på Grimaldiplan bytt om till mugglarkläder så var det bara att börja gå. Harry virade sin osynlighetsmantel runt kvastarna så att de inte skulle synas, Dobby knäppte med fingrarna och bleknade bort, tog Harrys hand och pep: "Kom, Harry Potter."

De började gå mot Brest.